POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Inget är vackrare och roligare än vinnande fotboll - hur den än ser ut

MOSKVA. En kamp mellan en lätt cynisk fotboll och en mer drömmande. Kall kontroll vs kreativt kaos. Beundrar bägge, men har en känsla att Didier Deschamps står som vinnare vid slutsignalen.

Efter ett kvalspel som drog i gång i mars 2015 och som totalt innehöll 210 lag från start återstår bara två: Frankrike och Kroatien. På slutsålda och mäktiga Luzjnikistadion ska lagen göra upp om vilka som får kalla sig världsmästare i fyra år.

Även om Frankrike charmat framför allt med tonåringa stjärnskottet Kylian Mbappé så är det ingen tvekan om att förbundskapten Didier Deschamps lagt kraften på att göra resultat snarare än att underhålla. Belgarna gnällde efter förlusten i VM-semifinalen, men vad hjälper det.

Såg någon journalist som ifrågasatte om det var moraliskt riktigt av Frankrike att spela en sådan fotboll. Att inte släppa loss de kreativa krafterna som finns i det talangspäckade i landslaget. En för mig helt obegriplig frågeställning. Allt handlar väl om att vinna en VM-titel.

Få har väl glömt hur Frankrike självdestruerade i VM för åtta år sedan. I Sydafrika strejkade spelare, Nicolas Anelka blev hemskickad för att ha sagt fula ord till förbundskapten Raymond Domenech och det slutade med avstängningar för flera av stjärnorna.

Förre VM-hjälten Laurent Blanc försökte få styr på landslaget som utan tvivel ofta består av bland det bästa som finns i talangväg, men han lyckades inte i EM 2012 som mest gav nya och negativa rubriker. In kom en annan VM-hjälte i form av Didier Deschamps som var lagkapten i “les bleus” finaste stunder: VM-guldet 1998 och EM-guldet 2000.

Deschamps började med att städa undan en del av de han upplevde som störmoment. När han presenterade VM-truppen till Brasilien 2014 talade han öppet om att det inte var Frankrikes 23 bästa spelare som var uttagna utan istället de 23 spelare som utgjorde den bästa gruppen.

Även om de blivande vinnarlaget Tyskland skickade ut Frankrike i kvartsfinal i Brasilien så fick Deschamps fortsätta och tog laget till ett EM-silver i hemma-EM. Visst, man trodde på guldet men fick ge sig mot Portugal i finalen och det är klart att det var en missräkning för fler än bara Deschamps.

I Ryssland har man gjort vad krävts utan att riktigt imponera – vilket paradoxalt nog imponerar – och samtidigt skickat ut Argentina, Uruguay och Belgien efter den säkra gruppsegern där man kryssade mot Danmark när det räckte. Känslan är att det finns mer, mycket mer.

Samtidigt är det beundransvärt att kunna disciplinera sig hela vägen fram till en VM-final. Varför ändra sig när man är 90 minuter från Frankrikes andra VM-titel som skulle göra Deschamps än mer historisk. Blott Mario Zagallo och Franz Beckenbauer har vunnit VM som både spelare och tränare.

Om Frankrike är kontroll finns det mer av en urkraft och lössläppt och okontrollerad kreativitet i Kroatien. Något mer oberäkneligt av vad som kan ske på plan. Man vågar gå framåt på ett helt annat sätt och blottar sig därmed också, vilket man mestadels parerat under VM.

Det är svårt att inte bli förtjust i Kroatiens framfart under tiden i Ryssland, och faktiskt även innan dess. Ändå sedan kvalspelets slut där man hade tappat sin förstaplats i gruppen efter ett finskt mål som betydde 1-1 har man spelat med ett enormt tryck på sig. Trots det har man rest sig gång på gång på gång.

Underläge på underläge har följt i matcherna under VM och likt en vinnande Rocky har man stått där på slutet. Oavsett om det varit förlängningar eller straffar så har Luka Modric, Mario Mandzukic och Zlatko Dalic stått där som vinnare och kunnat se framåt.

Inget har kunnat stoppa detta landslag. Inte korruptionshärvor, fängelsedomar och ilska mot både pampar och stjärnor som Modric och Dejan Lovren. Inte heller ett sent förbundskaptensbyte inför sista kvalmatchen. Inte heller ett spelarmyteri där Nikola Kalinic blev hemskickad från Ryssland efter att ha vägrat vara inhoppare.

Inte heller har bristen på struktur kring landets fotboll där allt kretsar kring Dinamo Zagreb stört. Istället har det lilla men bolltokiga landet fortsatt ta fram talanger. Under förbundskapten Dalic har de blivit mer än ett lag och gjort det omöjliga. Och det gång på gång. Finns det kraft kvar till VM-finalen? Klart att det gör.

Som neutral är det bara att luta sig tillbaka och följa kampen mellan två olikheter. Inget sätt är mer rätt än det andra, för i jakten på en VM-titel gäller det bara att göra allt för att vinna. Inget är mer underhållande än att segra och få hissa pokalen. Bara dårar klagar på spelet om någon vinner.

***

Apropå gårdagens reflektion kring Fifa-basen Gianni Infantino och den värld av lyx och miljonarvoden som snurrar kring honom så hade han bjudit till fin avslutning med Placido Domingo och en del andra framstående artister på Bolsjojteatern. Infantino håller inte igen med kostnaderna, men Domingo kanske var volontär?

***

Pratar om min bok Allsvenskan enligt Lundh i Kiviks kapell, fredag 20 juli 17:00. Mer info här om man vill lyssna.

***

St Petersburg gav onekligen mersmak och blev sugen på att återvända till staden som turist. Kanske var det för att vi gick ner lite i arbetstempo, bodde på ett bra hotell och hade den bästa krogupplevelsen under tiden i Ryssland. På Birch bjöds det på rödbetsgazpacho, sanslöst mör biff med sparris, ett batteri av ostar med tillbehör bland mycket annat.

***

Sista inrikesresan för den här gången i Ryssland, men tyvärr inte Ural Airlines utan Sibierian Airlines som tydligen är störst på den ryska marknaden när det gäller flyg inom landet. Återigen måste jag poängtera hur väl det flutit med flygresor och bara en försening på 35 dagar och 22 flygningar.

***

Har tidigare skrivit att Svensk Elitfotbolls nya avtal med Unibet varit värt upp till 900 miljoner kronor med 780 miljoner garanterade. Sef:s generalsekreterare Mats Enquist har smsat och klarlagt att det är 840 miljoner som är garanterade för klubbarna i allsvenskan och superettan och endast 60 miljoner är en rörlig del.

Avtalet börjar gälla 2020 och är alltså värt 140 miljoner kronor om året med möjlighet att dra in 10 miljoner till. Det nu gällande Svenska Spel-avtalet är värt runt 90 miljoner kronor om året, så det är en markant höjning. Efter Sef-avtalet blivit offentligt har det skakat till i den svenska idrottsvärlden.

***

Så konstigt att allsvenskan är i full gång parallellt med VM. Och en gåta att Saman Ghoddos ännu är kvar där, nu med en snygg frispark mot Malmö FF. Såg ju inte matchen men förstod att MFF borde avgjort sett till chanserna man skapade, men Uwe Rösler får satsa på Europa-kvalet.

Apropå MFF är Marcus Antonsson en vass förstärkning och då framför allt för eventuellt spel i Europa då min bild av honom är att han är bättre när man inte är bollförande. Tycker att anfallaren fick för få chanser i Leeds som ofta bara spelade med en anfallare under hans första säsong i England.

***

Dårskapen i trafiken i Ryssland fortsätter. Morgonens chaufför sittdansade med bägge händerna i luften när “Torn” med Sheryl Crow spelade på radion. Han ville även att vi skulle se ett av St Petersburgs många monument på nära håll så han körde ett varv extra i rondellen. Och sättet han bytte filer, körde över heldragna linjer och tog sin in framför andra bilar gör att den torra mackan på flyget smakar extra gott.

***

Tar del av en diskussion på sociala medier där en del gamla och aktiva krönikörer och journalister diskuterar hur man ska placera in den svenska VM-insatsen i historien. Utgångspunkten är att min kollega Hasse Backe i TV4 klassat Sveriges VM 2018 som tredje bäst i historien efter silvret 1958 och bronset 1994. Var tar femteplatsen 1974 och framför allt bronset 1950 vägen, undrar man?

Nu är det här ingen exakt vetenskap och en medalj är alltid mer avtryck än en plats i kvartsfinal. Samtidigt är fotbollsvärlden radikalt annorlunda 2018 och det var över 200 länder som slogs om att kvala in till VM 2018 och av 32 lag i Ryssland hamnar Sverige på delad femte plats alternativt på åttonde plats (om man vill se att England blev fyra och att Sverige då blir åtta, Belgien blev trea och Brasilien då sjua).

Bronset i Brasilien-VM 1950 är givetvis starkt med tanke på att Sverige då ratade många av spelarna som var med och vann OS-guld 1948 då de blivit proffs. Det svenska förbundet höll stenhårt på amatörbestämmelserna och därmed var det ett nytt manskap som åkte till Brasilien, men det var också en tid när stora delar av omvärlden var märkt av världskriget.

Samtidigt var VM 1950 ett mästerskap där länderna bakom järnridån inte deltog i kvalspelet, som exempelvis Ungern, Sovjetunionen och Tjeckoslovakien. Argentina och en del andra sydamerikanska länder drog sig ur efter en konflikten med arrangörslandet, Brasilien, vilket tunnade ut startfältet ytterligare.

Innan VM hann dra i gång så hade Skottland och Turkiet hoppat av av olika skäl och i panik bjöd man in Portugal, Irland och Frankrike som misslyckats i kvalet, men bara det sista landet hoppade på. Så när VM-slutspelet lottades var det bara 15 deltagande länder. Nu kan ju inte Sverige annat än ställa upp och göra så gott man kan, men det drar ner värdet för mig.

För mig är VM 2018 tredje bäst. VM-bronset 1994 är etta och VM-silvret 1958 är tvåa. Det slår både 2002 och 2006 där man åkte i åttondelsfinal och bara vann en match per mästerskap. Sveriges VM 1974 är nära årets VM-insats med en femteplats och där man spelade 0-0 mot finalisten Holland och dessutom slog Jugoslavien. VM-bronset från 1950 hamnar på en femteplats.

***

När det dyker upp bokningar av golftider i mobilen vet man att semestern är nära. Hoppas bara att värmen håller i sig.

***

Bronsmatchen mellan England och Belgien var oväntat avslagen och det var först en bra bit in i andra halvlek som Gareth Southgates lag fick in lite frenesi och driv när man jagade en kvittering efter belgarnas tidiga mål. Inte så att man saknade chanser, men det var som om energin tagit slut. Lite som när Sverige föll mot engelsmännen.

Gåtan Harry Kane fick spela 90 minuter på topp. Svårt att förstå- VM:s skytteligavinnare var långt från den klassavslutare vi sett i Premier League. Som lag hade England det återigen svårt mot tuffare motstånd i VM, men i grunden har man överträffat förväntningarna.

Belgiens gyllene generation fick en VM-medalj till slut och bronset är bättre än 86-generationen som blev fyra i Mexiko. Även om det går att förstå att många i Belgien hoppats på mer de här åren så får man ändå säga att Roberto Martinez höjt laget och att falla mot Frankrike i en VM-semifinal är ingen skam.

Publicerad 2018-07-15 kl 14:31

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå