Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

En kväll att glömma för svensk fotboll

Lundhs blogg

John Guidetti fick äntligen göra mål. Martin Olsson gav Janne Andersson huvudbry. Annars var det en avslagen kväll som få verkade intresserade av.

Sverige såg ut att gå mot segern efter en utskällning i pausen väckt spelarna. John Guidetti gav landslaget ledningen med sitt andra mål i Blågult (och det första sedan 2016) efter att AIK:s debutant Kristoffer Olsson var delaktig i förspelet. Men en sen slovakisk kvittering drog ner de svenska mungiporna.

Naturligtvis går det att ömma för Kristoffer Peterson som får återvända till Heracles efter en tung miss i debuten. Samtidigt är det sådant som händer och han var själv inne på det: om han inte klarar att komma tillbaka efter det här har han inget i den här branschen att göra.

För Janne Andersson som matchade ett förstärkt B-lag (Andreas Granqvist startade och var som vanligt stark) och förbundskaptenen tryckte in nyblivna pappan Albin Ekdal i laget, men det kan det inte ha gett Andersson så mycket. Ja, förutom att topplocket gick efter första halvlek och att han kunde stryka en massa tänkbara utmanare till startelvan.

Annons

Lite svårt är det att förstå att det krävs en utskällning i pausen för att spelare som vill vara del av startelvan ska vakna. Visst, Slovakien hade kvalitet i laget och både en annan säkerhet och ett annat mod, men de kom efter en ganska tung helg i hemlandet. Förlust mot Tjeckien, festande spelare och en avhoppad förbundskapten.

John Guidetti hittade äntligen målet och det var otroligt nog bara hans andra mål i landslaget. Samtidigt har anfallaren en poäng i att även om han står på många matcher har det mest varit kortare inhopp. Sedan är det ändå svårt att se att Guidetti verkligen skulle etablera sig i startelvan trots hans slit, för det händer för lite.

Martin Olsson visade att han borde vara ett alternativ med en stark match och om inte Ludvig Augustinsson gjort det så bra så hade Swansea-liraren givetvis varit ett gångbart alternativ. Nu gjorde Olsson i varje fall det han kunde för att Janne Andersson ska fundera en gång till.

Annons

Ändå har jag svårt att se några skiften när Nations League avgörs om i november och borta mot Turkiet blir det en defensivt starkare elva med de gamla vanliga. Vi kan Janne Andersson numera. Sedan återstår vad som gäller mot ryssarna hemma, men i det här läget går det inte att klandra förbundskaptenen, för få satte tryck på honom.

Ibland heter det att vi i alla fall hade tur med vädret, men när det gäller Sverige-Slovakien hade vi inte tur med någonting. Ingen direkt underhållning. Dessutom en inramning som gav ekon av svensk fotboll tidigt 1990-tal då tre eller fyra tusen sökte sig till landslagets träningsmatcher på Råsunda.

Blott 9 876 åskådare befann sig på Friends Arena. Sämsta siffran för en landskamp på nationalarenan och med tanke på inramningen är det inte konstigt att ifrågasätta om det ens var så många på plats. Dessutom var det många fribiljetter som strösslats ut, så man kan undra hur många som betalade.

Annons

För den som vill går det säkert att hitta siffror runt om i Europa som visar att det inte alls var så dåligt. Exempelvis hade Norge bara 9 523 på Ullevål i en tävlingsmatch mot Bulgarien (seger med 1-0) och det i en period när Lars Lagerbäck börjat få fart på landslaget.

Ändå måste det smärta för SvFF att intresset är så lågt för landslaget, vilket även lär avspegla sig på tittarsiffrorna i TV12. Och det är bara tre månader efter VM-framgången i Ryssland. Då får man ta hjälp av fribiljetter för försöka nå 10 000 åskådare på en arena som tar 50 000.

Nu bryr sig ingen, eller i varje fall nästan ingen, om landslaget. Tänk så flyktigt det är med framgång även om Slovakien inte är stjärnspäckat och landslaget föll mot Turkiet och klarade 0-0 mot ryssarna. Nej, det är inte underhållande spel från Sverige och det är klart att det inte hjälper.

Annons

Sedan får kanske dragningskraften ingen hjälp av att Janne Andersson kör ett B-lag i träningsmatcher. Även om folk blev förälskade i LAGET i somras är det de stora spelarna man vill se. Som en av Emil Krafths gamla ledare skrev till mig i ett mejl: “Folk är inte dumma, jag älskar Emil men det hjälper inte.”

Men det har i höst varit uppenbart att SvFF-vd:n Håkan Sjöstrand och hans handplockade gäng på kansliet är helt utan en strategi. Kanske är det Sjöstrands långa förflutna i ett monopol (Svenska Spel) och ett nästan-monopol (ICA) som gör att det är svårt att tänka nytt kring landslaget? Han är van vid att folk köper varorna, oavsett.

Klart är att man överskattade värdet av landslaget när man prissatte premiären av Nations League och när det varken sprakade på planen eller utanför så är det givetvis en uppförsbacke. När förbundet blev bränt av svagt intresse hösten 2016 – kostade 13 miljoner kronor – så ändrade man en del kring priser och biljettsläpp, men VM-framgången blåste bort ödmjukheten.

Annons

Okej för att spelarna fortsätter att prata om att 20:45 och vardagar skrämmer men det håller inte att representanter för SvFF gör det, och varför redogjorde jag för i gårdagens blogg. Snarare handlar det om att inse att det inte säljer sig självt och man måste agera på annat sätt.

Om det sedan handlar om att träningsmatcher spelas ute i landet (gillar inte ägarna av Friends Arena vilket är SvFF och Fabege) eller att få sponsorer och andra att skjuta till för att göra matcherna ännu mer lättillgängliga är inga små frågor, men de kan inte vara nöjda när de kommer till jobbet på Evenemangsgatan i Solna i dag. Jag bara hoppas att de lägger kraften på leta lösningar istället för att låtsas att allt är kanon.

***

Det var fint att se att Labinot Harbuzi fick plats när landslaget hedrade en gammal lagkamrat med en tyst minut, sorgband. För många av dem en vän och gammal lagkamrat som inte alltid satte foten rät på livets väg, vilket inte är det lättaste.

Annons

***

Sveriges U21-landslag stöp på de sista hindren på vägen till slutspelet i Italien. Det bidde inte ens playoff. Efter ett kvalspel som gett Roland Nilsson o Co slutspelet inom räckhåll så havererade allt i de två sista matcherna. Förluster mot först Turkiet och sedan tisdagens 0-3 mot belgarna.

Värst är trots allt torsken mot TurkietOlympia i september, ett lag som i princip var borta, och som kostade en playoffplats och ett mer avslappnat utgångsläge inför mötet med Belgien. Sedan var matchen mot belgarna inte något som gladde någon som följde den.

Självklart förstår jag frustrationen med domaren efter utvisningen av Isak Ssewankambo som var billig även om det var en våldsam satsning. Men det känns inte som om Nilsson hittade rätt i startelvan och han skiftade en hel del på slutet. Bristen på speltid för många spelare är givetvis ett ok.

Annons

Mest skakande är ändå att Roland Nilsson inte hade koll på förutsättningarna under matchen. Hur kan det vara möjligt? Givetvis inte så att förbundskaptenen ska följa det från bänken, men att inte någon i ledarstaben eller SvFF hade järnkoll på vad som gällde i form av målskillnad är faktiskt ett tjänstefel.

Nu spelade det ingen roll när rivalerna i kamp om en plats i playoff som en av fyra bästa tvåor vann sina matcher och det blev ingen målskillnad. Under matchen så hade ett svenskt reduceringsmål mot Belgien betytt att hoppet levde, men det var Nilsson o Co olyckligt ovetande om.

Publicerad 2018-10-17 08:47

Kommentarer

Visa kommentarer

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto