Peter Gerhardsson satt på podiet i Stade Océans inre och svarade långrandigt på frågorna utan att egentligen avslöja något. Förbundskaptenen gav inte bort några detaljer om vare sig skador (Madelen Janogy visade sig vara borta), startelva eller skiften i formation.
Han skämtade om att Hedvig Lindahl inte skulle spela och jag undrar fortfarande hur tolken löste det. Han hde en lång utläggning om när han nästan började jobba med Tony Gustavsson i Hammarby. Och det enda riktigt intressanta tog han bara på svenska innan han fick dra det igen och då hoppade över biten: “Det är inte säkert att vi vill undvika Frankrike”.
Något även en del av spelarna har talat om. Att man haft lättare för värdnationen än för Tyskland och därför är det en möjlig väg. Svaret gav inte mycket eko. Samtidigt var det ganska lätt att konstatera att det internationella intresset för Sveriges landslag är minst sagt lågt.
Under den svenska träningen tidigare under dagen var det förvisso en del utländska fotografer på plats. Jag fick hjälpa en av byråfotograferna med att peka ut de svenska stjärnorna. Nej, det är ingen riktig star quality över det svenska laget, men det behöver verkligen inte vara fel.
Särskilt inte när man ställs mot det omsvärmade USA där fixstjärnan Alex Morgan går i första ledet och där en presskonferens med bänkspelaren Christen Press och förbundskapten Jill Ellis drog ett betydligt större uppbåd. Bara det att de flesta amerikanska journalisterna först orkade masa sig till presskonferenssalen i Le Havre när de kom.
Efter att ha lyssnat till både svenska spelare och de två som kom från USA verkar det uppenbart att matchen är viktigare för amerikanskorna. Bara sättet som Press talade om hur förlusten i OS smakade och att USA sedan dess inte haft någon riktig tävlingsturnering är en tydlig bild av skillnaden.
Även om Jill Ellis försökte tona ner det med att tala om att man som spelare och ledare bara tittar framåt. Klart att de amerikanska spelarna haft lång tid att gräma sig över förlusten och nu får man en chans att dels markera var man står i VM och samtidigt trycka till Sverige.
Det är inte svårt att både fascineras och samtidigt ogilla den amerikanska attityden som svensk. Att allt snurrar kring dem och att de är här för att vinna VM. Detta är bara ett kliv på vägen mot de sju matcherna som ska vinnas i Frankrike.
Visst, det går att köpa Gerhardsson passning till USA om att de är ett klubblag. Där spelarna är anställda av förbundet och mer lånas ut till klubblag, men Ellis hade en poäng om att de spelar färre matcher och att det inte alltid är en fördel sett till de som tillhör toppklubbar i Europa.
En gruppfinal väntar. När lagen springer ut på den utsålda arenan i Le Havre är allt klart när det gäller förutsättningar, men klart är att USA tar gruppsegern via kryss och Sverige måste vinna matchen för att vinna gruppen. Vill lagen vinna då?
Ja. För svensk del är det givet så att en seger ger en enklare åttondelsfinal. Spanien är ett bättre alternativ på måndag än Nederländerna eller Kanada som väntar om man blir grupptvåa. Att USA skulle lägga sig är inte heller troligt, särskilt inte efter att ha hört Christen Press tala om Sverige.
För Sverige blir det en riktig test på var man står efter två matcher som egentligen inte gav några bra svar. Håller försvaret mot toppklass? Hur klarar Caroline Seger att sättas under tryck? Blir det något anfallsspel kvar om Sverige framför allt håller fortet? Och är Kosovare Asllani en playmaker som kan straffa även lag i världstoppen?
Allt talar för att Gerhardsson går över till tre innerbackar och två så kallade vingbackar. Som han gjort i tidigare matcher mot starka lag. Risken är givetvis att det bara blir försvarsspel och att det knappast går att hålla ut i 90 minuter mot USA. Samtidigt är det ett förståeligt skifte.
Avgörande blir om svenskorna kan kontra skickligt nog de går man vinner boll. Om man med få och precisa tillslag kan vinna mark och komma till avslut. Då krävs en helt annan kvalitet och skärpa än vi sett under VM hittills, men det var test utan riktiga värden.
Det bästa är att Sverige är klart för åttondelsfinal oavsett resultat. Om man går på en smäll mot USA har man några dagar på sig att hitta en modell som kan funka i nästa vända, och samtidigt får man ett skarp test på var man befinner sig.
***
Både USA och Sverige bor på varsitt fint badhotell i den lilla kustorten Deuaville cirka 45 minuter västerut från Le Havre. Väldigt fina omgivningar även om vädret är svängigt som på en svensk midsommar. Det vill säga att det kan regna både mycket och häftigt, med växlande sol.
Vi är inkvarterade på ett vackert restaurerat spahotell i närliggande Trouville som är en rätt sömnig men trivsam badort. Högsäsongen är förstås juli och augusti och därför är det lugnt på gator och krogar. Störst upplevelse hittills var ostronen från Utah beach som vi fick in häromkvällen. Världsklass.
***
Det är faktiskt parodiskt hur USA stoppar svenska medier från att intervjua Tony Gustavsson som är assisterande i landslaget. Den förre Bajen– och Tyresö-tränaren körde “man-bun” och verkade trivas under de 15 minuter vi fick följa av USA:s träning.
***
Skottlands kollaps var hemsk att följa. Från 3-0 till 3-3 efter självmål och sjabbel av målvakten och en straff som fick gå om när målvakten lämnade linjen. Ja, det går att diskutera tiden VAR tar utan att det läggs till tid och möjligen också regeln men målvakten gjorde ju fel.
Som någon glad skotsk journalist konstaterade vid ledning 2-0: Skottland är nära att vinna sin första match i VM sedan man slog Sverige i Italien 1990. Att hålla på Skottland kan inte vara lätt. Nu var man minuter från att troligen gå vidare till att behöva åka hem direkt.
Av de bästa treorna är Brasilien och Kina redan vidare. Just nu är Nigeria (3 poäng, -2 i målskillnad) och Argentina (2 poäng, -1 i målskillnad) vidare men det återstår matcher där två av Kamerun-Nya Zeeland och Chile-Thailand kan blanda sig i kampen om att gå vidare om något lag vinner och där alla lagen står på noll poäng inför kvällens avgörande.
Tänk att Thailand i teorin kan ta sig vidare vid seger mot Chile… Det som gäller för att skilja lagen åt är: 1) Poäng 2) Målskillnad 3) Gjorda mål 4) Fair Play (minst kort) 5) Lottdragning.
***
Hope Solo kan det här med att maximera media. Under VM jobbar hon för BBC och Guardian och onsdag kväll släppte hon intervjuer med Expressen och Aftonbladet där hon bland annat gav bilden av att hennes fuskande med trasiga handskar under straffläggningen i kvartsfinalen i OS 2016 var sanktionerat av lagledningen.
Även om det ganska lätt går att ifrågasätta varför målvakten väntat tre år med att berätta det här med tanke på vad som skedde efter OS i form av avstängning och slut på karriären så vore det inte så förvånande. Nu känns det som om hon vill ha ut storyn och till svenska medier. Inte en rad om det i sin krönika i Guardian inför matchen.
Många ledningar sysslar med att på olika sätt påverka möjligheterna att vinna. Ta bara att Sveriges herrar får se exempel på när Viktor Claesson byter för snabbt. Om det ska utredas? Nej, absolut inte. Solo är en affärskvinna som lever på att sälja sin story och det finns för mycket annan skit i fotbollsvärlden än att man ska lägga tid på något sådant.
***
Får ni tankarna på Gareth Southgate när ni ser Englands förbundskapten Phil Neville? Inte helt feltänkt då han bär väst precis som Southgate gjorde under VM i Ryssland och där blev något många lade märke till. Visar sig att det var Englands spelare som valde åt Neville som inte visste vad han skulle bära till match.
***
För övrigt bor spelarnas anhöriga på vårt hotell och det är ganska talande att det är första gången som Svenska Fotbollförbundet ordnar en anhörigresa när det gäller damernas landslag. Något som varit en självklarhet på herrsidan i många mästerskap.
***
Att restauranger drar igen köket 22:00 på många ställen i Frankrike slutar inte att förvåna mig.