POPULÄRA LIGOR

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS
9v

"Det vackra spelet" skildrar även en del av den skitiga baksidan och ger svar

Under söndagen släppte SVT dokumentären “Det vackra spelet” om unge Odilon Kossounou vars fotbollstalang på kort tid tog honom från en akademi i Elfenbenskusten via Hammarby och sedan till Club Brügge i en transfer värd 43 miljoner kronor.

På något sätt vann alla. Åtminstone framstod det det så även om det var underligt hur just Hammarby fick honom att signera avtalet med klubben när fler borde haft koll på honom. När försäljningen av Kossounou blev klar för ett knappt år sedan skrev jag nedan i en fredagskrönika:

 

Hammarby knöt i vintras till sig mittbacken Odilon Kossounou när han fyllde 18 år. För det är ju så att spelare som kommer från länder utanför EU inte får skriva kontrakt innan de har fyllt 18 år. Efter en något skakig start är mittbacken såld till Club Brügge i en rekordaffär för Hammarby och där det talas om summor mellan 30 miljoner och till och med över 40 miljoner. Bara att gratulera alla inblandade som alla får del av succén. Men jag förstår bara inte hur det var möjligt för Hammarby att övertyga supertalangen att skriva på när han fyllde 18 år utan att andra större och rikare klubbar ville ha honom? Det saknas en bit i ekvationen som jag inte kan lösa. För det kan knappast bara ha varit Hammarby som hade koll på honom och det är inte heller hans vår i svensk fotboll som gjort att han är den dyraste försvarare som sålts från allsvenskan. Kan det vara så att man på något sätt knutit honom till Hammarby innan han fyllde 18 år? Jag fattar ju att alla kommer att neka till det, men det är något som inte stämmer.

 

Jag fick ett mejlsvar av en läsare veckan efter:

 

Utifrån mina naiva ögon är väl upplägget något så här:

1. Hammarby scoutar Odilon under Gothia 2016

2. Hammarby bjuder med Odilon och några av hans lagkamrater till Årsta

3. Odilon provspelar och blott som 15-åring utmärker han sig mer än sina äldre landsmän

4. Hammarby fortsätter att bjuda in Odilon på provspel under flera perioder från 2016 till han fyller 18 år 2019.

5. Under denna tid har Odilon gång på visat sin kärlek för Bajen på sociala medier där han benämner Hammarby som sin familj och Hammarby har förmodligen lagt upp en plan för hur de ska få Odilon att fortsätta vilja välja Hammarby när han fyller 18 år

6. Odilon presenteras trots att det enligt uppgifter finns intressen från mycket större klubbar

Summa summarum tror jag Odilon mycket riktigt har haft ett avtal klart med Bajen som har legat och väntat på honom likt det som fanns för Pato en gång i tiden när han lämnade Brasilien som 18-åring. Enligt alla regelverk är det i gränszonen och moraliskt och etiskt går det än mer att diskutera med att Hammarby verkligen försökt bygga en relation med spelaren trots att han inte får värvas. Slutligen tror jag att det hela blir än mer uppseendeväckande med tanke på Odilons bristande insatser och ett Club Brügge som desperat försöker att ta efter Anderlecht och Genk som har erfarenhet av att sälja mittbackar med erfarenhet från de nordiska ligorna likt Kara nu i Nantes och Omar Colley för att nämna några. / Robert

 

Mitt svar blev: Mejlet ovan kom apropå att jag inte kunde lösa ekvationen kring Hammarbys rekordförsäljning av Odilon Kossounou och det svåra i att spelare som kommer utanför EU och är under 18 år inte får teckna kontrakt med klubbar. Man kan säga att det är en nackdel för spelare, men borde också kunna vara en fördel om man är talang och många vill ha en. Oavsett är det lite underligt att Kossounou som betingar ett pris på närmare 40 miljoner kronor skulle varit helt oscoutad av de belgiska klubbarna när han skrev på för Hammarby tidigare 2019. För även om han är en stor talang kan ingen köpt honom för spelet i vårens allsvenska. Det ska tydligen komma en dokumentär om hela affären på SVT under 2020. Då kanske det kommer några fler svar. Jag får i varje fall inte ihop det.

 

När nu dokumentären “Det vackra spelet” som regissören Olof BerglindB-Reel Films AB gjort med Fredrik Heinig som producentför övrigt är den nominerad till bästa dokumentär på CPH:Dox – kommit ut så får jag ju en del svar efter att ha plöjt filmen.

Det framkommer ju tidigt att Hammarby just värvat spelaren innan han var 18 år utifrån vad agenten Patrick Mörk säger i dokumentären. Sedan har Bajens sportchef Jesper Jansson modererat det i efterhand med att man skriver ett avtal med akademien Asec och att man inte alls brutit mot Fifa-reglerna.

Det är helt enkelt gråzoner och det är naturligtvis inte Hammarby ensamt om att befinna sig i. IFK Norrköping värvade ju en underårig spelare från Nigeria i fjol men när det blev liv kring det så hette det i efterhand att man skrivit avtal med akademien. Ja, det är så det måste gå till om man ska runda regelverket från Fifa.

Att svenska klubbar rör sig i gråzoner eller till och med gör felaktigheter är givet. Tyvärr. Sådan är fotbollsvärlden och sportchefer jag talat med säger att det är omöjligt att göra affärer i Brasilien utan att gå utanför regelverket, och nästan omöjligt i många länder i Afrika. Det vackra spelet är inte vackert.

Dokumentären är väl värd att se och är mycket välgjord. Man är med från start och får intressanta inblickar. Det är uppenbart att Berglind kommer huvudpersonerna så nära att de slappnar av. Som att vi får se hur agent Mörk sticker till Odilon Kossounous pappa en gåva och det ser ut att vara en liten sedelbunt.

Dessutom lovar Mörk att flyga in pappan till Kossounous debutmatch i allsvenskan – något vi aldrig får se – och även flyga in bägge hans föräldrar när han skriver på kontrakt med en klubb i en större liga. Kanske räknas inte belgiska ligan in där? Oavsett är det uppenbart att Mörk och hans partner Marc Benson gör bra affärer. Slutscenerna när de pratar drinkar på den spanska solkusten är talande.

Även Hammarby gör en fantastisk affär, klubbens största någonsin, och det efter att Kossounou tillhört Bajen i mindre än ett halvår. Helt sanslöst. Det är klart att det går att se på sportchefen Jesper Jansson och scouten Mikael Hjelmberg hur stort det är för dem. Att följa en febrigt upphetsad Hjelmberg som inte ens vill fira rekordaffären för att man ska hämta in nästa talang är också talande.

Det här är affärer och då handlar det om att fynda bland talanger i olika afrikanska länder. Alla inser givetvis kraften i de här affärerna där man kan locka hit spelare i unga år, sedan förädla och sälja dem vidare. Kolla bara in Djurgården som på senare år dragit in enorma summor på Amartey, Olunga, Kadewere och Badji.

Av Danmarks 50 dyraste spelarförsäljningar handlar 17 om spelare från länder i Afrika och Sydamerika samt från Slovakien där danska klubbar fyndat. I Norge är tolv av de 50 dyraste försäljningarna från länder i Afrika och Sydamerika med nigerianen John Obi Mikel i överlägsen topp.

Det är naturligtvis lätt att trycka ditt koloniala stämplar på den här handeln som inte alltid är vacker. Vem styr akademierna? Vem tjänar pengarna? Vad får spelarna? Vem tar hand om spelarna? Ta Kingsley Sarfo som exempel på en spelare som plockades till Sverige via en svenskägd akademi som skulle ha hälften av vinsten när Sirius sålde.

Det är tydligt när Kossounou och en kompis från akademien i Elfenbenskusten pratar och där kompisen ger bilden av att de lätt kan bli blåsta. Att de inte har insyn i affärerna och att de ska ha en del av försäljningssumman. Det här är en värld där det inte går att lita på så många för det är så stora värden involverade.

Samtidigt är det för lätt att säga att spelarna blir utnyttjade. Även om Kossounou ger ett ensamt intryck i sin lägenhet så har han ändå helt andra förutsättningar i Sverige än i Elfenbenskusten. I dagsläget har han på 15 månader antagligen förändrat inte bara sitt liv utan även sin familjs. Det vore i det perspektivet fel att döma för mycket.

Även om akademien, agenter och en svensk klubb tjänar på affären så gör även Kossounou det. Om någon tjänar för mycket är svårt att bedöma. Här är en lyckad spelare, det flesta får inte samma utväxling och då förlorar en del pengar på affärerna. Tyvärr kan man då misstänka att även spelarna hamnar i kläm.

Jag har inga illusioner om att man ska komma åt den här handeln. Det är för stora värden och dessutom vill spelarna inget hellre än komma till Europa för att förhoppningsvis göra resan till en av de större ligorna och där tjäna pengar som förändrar deras liv.

Dokumentären var problematisk för Hammarby av ett par ytterligare skäl. Dels uttryckte sig Jansson och Hjelmberg klumpigt, även om jag inser att referensen till Arne Hegerfors, dels är det en situation i matsalen där Jean Carlos de Brito ifrågasätter om Kossounou verkligen är 18 år inför den unge spelaren. Det är uppenbart att Kossounou ogillar det.

Nu har Hammarby tagit tag i Jean Carlos de Brito och snackat med honom. Dessutom talar vd:n Henrik Kindlund i vår intervju om att fler borde ha ingripit för att stoppa snacket. Runt lunchbordet fanns även målvakten Davor Blažević som både översatte och garvade med de Brito, men även Kalle Björklund och Gianluca Curci och Kossounou var väldigt ensam.

Situationen ovan är talande för något många nog kan känna igen sig i. Att man kanske inte ingriper och det är först i efterhand som alla förstår allvaret. Det är bra att det finns med i filmen och visar en verklighet som nog finns på fler ställen än i Hammarby och förhoppningen är att det kan leda till än mer eftertanke.

Sedan är scenen samtidigt ett exempel på dokumentärens enda egentliga svaghet och det är att allt är komprimerat. Det framgår inte att Kossounou varit och besökt och tränat med Hammarby tidigare. Något klubben också reagerat på i en kommentar till dokumentären. Istället är det klippt som om man följer Hammarby på besök i Elfenbenskusten och sedan värvas Kossounou. Därefter flyttar han till Stockholm och efter ett halvår är han såld och flyttar till Belgien.

Jag förstår att det blir snyggare men fattar inte varför man förvanskar en bra historia på det sättet. Den blir inte sämre för att man hade klarlagt med tidslinjer när de olika sekvenserna är filmade. Och hur det gick till. Då hade man dessutom förstått relationen mellan Hammarby och Kossounou ännu tydligare.

Nu känns det som om Berglind går i fällan att vilja göra det övertydligt och därför klipper dokumentären på det här sättet. Synd, för den hade inte blivit sämre av att klippas helt korrekt. Samtidigt är den väl värd att se. Här är länk till dokumentären “Det vackra spelet”

Publicerad 2020-03-23 kl 15:48

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa artikel
ANNONS

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
NYHETLigor & turneringar
NYHETBloggar & poddat
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto