Håkan Mild är tillbaka i Blåvitt. Den förre mittfältaren under en rad år, som närmast i farten blev sportchef 2005 och bärgade klubbens senaste SM-guld 2007, stiger nu i graderna sju år senare och blir klubbdirektör. Det var i februari 2014 som Mild meddelade att han klev av som sportchef och han verkade trött på fotbollen.
Därefter har han satsat på egna företag och varit expert för Radiosporten. Så det var knappast Håkan Mild jag hade trott på, även om det ryktats om att något inte funkat på Kamratgården. Å andra sidan har rekryteringarna till klubben under en rad år visat hur svårt det är att träffa rätt. Varje felaktig rekrytering är kostsam på många sätt.
Given succé att återvända till en berövad ledare? Det går inte att ifrågasätta om Mild brinner för Blåvitt och dessutom har tagit kliv erfarenhetsmässigt under åren (som egen företagare) och att han kan fotbollens värld, men återkomster är inte alltid lyckade. Det är dessutom en annan tid i fotbollens värld. Vintern 2013-14 skiljer sig från vintern 2020-21 och förändringarnas tempo bara ökar.
Sedan var inte Milds långa period som sportchef enbart framgångar. Ett SM-guld och två cuptitlar. Även om klubben sålde en hel del spelare så gjordes det en del missar. Mild var också delaktig i satsningen som fick epitetet Real Blåvitt där man värvade rejält och gav tränarjobbet till Micke Stahre utan att bärga SM-guldet. Visst, det blev en cuptitel för Real Blåvitt men inte mer. Dessutom var Europa-kvalen för svaga under Milds år.
Tänk att Blåvitt 2015 var nära att ordna SM-guldet efter att ha vunnit cupen på våren. Därefter rasade det utför och det har handlat mest om dålig ekonomi, smygförsäljning av Kamratgården, mängder av ledarskiften och en rad svaga sportsliga resultat. Under 2020 hängde man kvar i allsvenskan först efter ett tränarskifte.
Att i efterhand slå fast var ansvaret låg för Blåvitts fall från 2015 till i dag är svårt. Var det den tidigare ledningen som lagt en risig grund? Eller var det den nya ledningen som var inkompetent? Det troligaste är en kombination och det är tydligt att klubben saknat ett riktigt ledarskap och skiftena högst upp har varit för många.
Onekligen vänder Blåvitt nu tillbaka till rötterna med en tränare som heter Roland Nilsson och en klubbdirektör i form av Håkan Mild. Även sportchefen Pontus Farnerud har ett förflutet som spelare i klubben. Så det är en trio tjänstemän som kan Kamratgården utan och innan.
Lägg till att man under säsongen hämtade hem Mattias Bjärsmyr, Pontus Wernbloom, Sebastian Eriksson och Jakob Johansson. Det talas mycket om Oscar Wendt och Marcus Berg som möjligen vänder hem till sommaren för en sista sväng i Blåvitt. Alla utom Wendt var med och vann SM-guldet 2007.
Tydligen är det slut på experimentet där man försökte ändra på Blåvitts identitet. Då Poya Asbaghi kom in som tränare, Max Markusson tog över som klubbdirektör och man hade delat ledarskap på sportchefsrollen. Även om klubben sade att man skulle bygga vidare på Asbaghis jobb när han fick sparken är det knappast känslan man får av Milds comeback.
Det är en överraskande utnämning av Mild, men är kanske precis vad klubben behöver. En stark ledare med en tydlig vision både kring IFK Göteborg och svensk klubbfotboll. Håkan Mild är inte rädd för att säga vad han tycker, även om han inte ger sig upp på barrikaderna. Det är något Blåvitt behöver.
Sedan kommer det inte vara lättjobbat varken för Roland Nilsson eller Pontus Farnerud. Det kommer att vara tydliga krav på dem och vad de åstadkommer. Dessutom kommer kraven från någon som vet vad jobben handlar om, och det är vad klubben behöver efter en period utan riktig styrning. Både kul och utmanande för Nilsson och Farnerud.
Den pensionerade bankdirektören Mats Engström är klubbens ordförande och kan siffror men knappast fotbollens verksamhet. Dessutom ska styrelsens uppdrag vara att dra ut de längre linjerna och sedan ska ledningen sköta jobbet. Nu talar Engström om att man ska växla ledarskap för en ny period. Återstår att se om han kan leva upp till det och ge ett nytt ledarskap resurser.
Max Markusson har förvisso varit en stark ledare men har inte kunnat tillräckligt med fotboll och har ifrågasatts en del internt. Riktningen har svajat och tydligast var det kring Poya Asbaghi som fick sparken. Även om man presenterar det som ett gemensamt beslut att Markusson får sluta så var det ett beslut där det saknades alternativ till att han lämnade Kamratgården. Resultaten på plan och i boksluten var för svaga.
Genom att ta in en del tidigare spelare som kan Kamratgården och brinner för Blåvitt så kan man implementera en tidigare kultur samtidigt som man förhoppningsvis vinner matcher. På sikt kan det ge arbetsro samtidigt som akademin under ledning av Jonas Olsson på sikt ger nya Berg, Wendt och Wernbloom.
När Blåvitt senast vann SM-guld hade man inte bara unga talanger. Då hette veteranerna på plan Bengt Andersson, Niclas Alexandersson, Thomas Olsson och Stefan Selakovic. Det var kombinationen som gjorde Blåvitt starkt nog den där säsongen för 13 år sedan.
Det är den mixen som sportchefen Pontus Farnerud måste leta efter. Om sedan dagens återvändare är bra nog för att även leverera resultat visar sig under 2021. För återvändare blir lätt avslöjade om de inte håller kvaliteten som krävs och resultat uteblir. Något som även gäller Håkan Mild, men som ledare tar det längre tid innan det visar sig.