Klart Quaison kan välja spel i Saudiarabien

Hösten 2008 överraskade Christian ”Chippen” Wilhelmsson de flesta fotbollsintresserade i Sverige. Då flyttade landslagsmannen från franska Nantes till Al Hilal i Saudiarabien. Under en rad år spelade han för storklubben och tjänade enorma pengar men var även med en del i landslaget trots skiftet.

Kanske har jag fel men vad jag minns så diskuterades inte hans val av land annat än ur ett fotbollsperspektiv. Givetvis kom lönen upp men annars handlade det om effekten flytten skulle ha på den då 28-årige mittfältaren som spelat Serie A, Premier League, La Liga och Ligue 1 efter att ha lämnat Anderlecht några år tidigare.

Det ska sägas att även om Saudiarabien 2008 knappast beskrevs som annat är en hårdför regim i ett land utan demokrati, fri press och rättigheter för kvinnor så har bilden på senare år skärpts ytterligare. Det är en regim som går hårt fram för att behålla makten och kontrollera befolkningen. Bakgrunden är kronprinsen Mohammed bin Salmans framfart.

Saudiarabien är involverat i ett krig i Jemen med stora konsekvenser för civilbefolkningen där, och kronprinsen är drivande. Lägg på det ett omskrivet mord på en kritisk journalist i Turkiet där USA pekat ut bin Salman som skyldig plus att han spärrade in ett gäng mäktiga och rika saudier på ett lyxhotell och tvingade av dem tillgångar.

Så det är klart att Saudiarabien är ett land som diskuterats mer och mer i politikens värld och när landet nu flyttat fram positionerna i idrottens värld så dyker det även upp där. Saudiarabien sysslar med sportswashing. Där en regim kan pumpa in pengar i olika former av sport för att putsa på sin image.

I Saudiarabiens fall har man bland annat slutit avtal med Serie A om att spela Supercupen där, med La Liga om Supercupen men även för att saudiska spelare skulle flytta till Spanien. Fifa-basen Gianni Infantino har varit i landet ofta och saudiska pengar fanns bakom ett förslag att reformera VM och klubblags-VM. Lägg till det golf, boxning, Formel 1 och så vidare.

Häromdagen blev det klart att Robin Quasion flyttar till Saudiarabien. Därmed följer han efter Carlos Strandberg som redan är i landet. De delar för övrigt agentfirma. Quaison lämnar Mainz och Bundesliga för ett treårskontrakt med Al-Ettifaq. Enligt Allgemeine Zeitung höjer han sin årslön från 1,2 miljoner euro i Mainz till 2,2. I Saudiarabien är skatten noll.

Det är ur det här perspektivet man kan se att Robin Quaisons flytt diskuteras. Min kollega Leonard Jägerskiöld som jobbar som producent för internationell fotboll på C More twittrade i ämnet. Han efterlyste någon slags kritik när det handlar om val av land även om han förstod att pengarna var snudd på oemotståndliga.

Det väckte mig lite för jag har inte sett att vi problematiserat när Marcus Danielson flyttade till Kina. Eller Gustav Svensson? Eller en rad andra spelare som varit i den diktaturen och tjänat oerhörda summor. Snarare har man förstått att de fyllt på kontot. Vi twittrade lite fram och tillbaka är nog både ense och oense kring hur man ser på det hela.

Nu blir aldrig två fel ett rätt. Det är väldigt bra att vi belyser fler aspekter av länder, regimer, ägare och dess kopplingar till fotbollens värld. Det är ett steg framåt. För det är inte alltid vackert. Vissa nöjer sig inte med att locka spelare till sin liga utan köper klubbar och lag i andra länder.

Även om det varit fint att någon tackade nej till pengar i Kina eller Saudiarabien av moraliska skäl så kan vi inte ställa högre krav på enskilda idrottare än vad vi gör på vi själva gör. Hösten 2016 var Stefan Löfven i Saudiarabien med en näringslivsdelegation för att elda på handeln mellan länderna. Likadant är det med Sverige och Kina och det oavsett om politisk färg.

Om vi själva vill leva gott på utbytet av handel med allsköns regimer så kan vi inte döma andra. Ikea tar exempelvis mycket trä från Belarus. Enligt DN kom fem procent av den svenska möbeljättens trä från Belarus 2019 apropå en sportsligt koppling till landet där man ryckte ishockey-VM och där vi ifrågasätter att Uefa gav landet ett F19-EM 2025.

Världen är tyvärr betydligt mer komplicerad. Det är lätt att skrika på bojkott av VM i Qatar 2022 men för mig är det förbannat ihåligt om vi inte följer upp det med andra handlingar och påtryckningar. För det är knappast så att det lilla emiratet bara utnyttjar gästarbetare för att bygga VM-arenor. Turism. Handel. Ja, det finns många områden att se över.

Hur ofta fick Zlatan Ibrahimovic frågan om Paris SG:s miljarder kom från emiratet? Eller Kosovare Asllani och Caroline Seger? Eller Magnus Hedman när han var i oligarkens Chelsea? Kanske kan fråga Magdalena Eriksson, Jonna Andersson och Zecira Musovic om just det? Oligarken och miljardären Roman Abramovitj kommer knappt in i England längre efter man dragit in hans visum.

Man skulle kunna rabbla många exempel där det är svårnavigerat i fotbollens värld. Det vore tufft att kräva att spelarna gjorde på ett visst sätt på grund av sådana kopplingar. Sedan är det bra att frågan diskuteras och belyses. Även supportrar kan agera, men när en del engelska journalister skildrat Manchesters Citys ägare eller när Newcastle skulle köpas av saudiska pengar så gick man på journalisterna…

Robin Quasion måste få söka bästa möjlighet för honom. Även om han gjort det bra i Bundesliga så får man även inse att spelarmarknaden är speciell under den här pandemin som sopat bort enorma värden. Efter sex mål senaste säsongen, en assist i EM och när man närmar sig 28 år kan det vara svårt att få fram liknande ekonomiska möjligheter.

Sportsligt är det klart att Quaison kan vara kvar i landslaget. Marcus Berg körde ett par säsonger i Förenade Arabemiraten och var i princip given hela tiden. När VM-kvalet drar i gång i höst lär Quaison vara med och om han bara presterar lär han vara med i Janne Anderssons trupp. Speltid hänger på konkurrensen och det är klart att det blir tufft med Dejan Kulusevski och Alexander Isak, men det är ett helt annat problem.