LONDON. Efter en rad mästerskap utan framgångar har England ändrat på i VM 2018 och EM 2021. Förklaring? En satsning på en egen anläggning för all landslagsfotboll. Något även Sverige funderar på – för att vässa verksamheten.
Under söndagen spelar England sin första mästerskapsfinal på 55 år. Detta efter att ha nått en VM-semifinal i Ryssland för tre år sedan. Gareth Southgate har fått det engelska landslaget att prestera på ett sätt som sticker ut sett till man bara nått fyra ytterligare mästerskapssemifinaler genom åren: VM 1966, EM 1968, VM 1990 och EM 1996).
Motståndarna Italien är på en annan nivå med fyra VM-guld, ett EM-guld plus två VM-silver, ett VM-brons och två EM-silver. Lägg till det ytterligare tre semifinaler i stora mästerskap. Ja, det är helt enkelt klasskillnad mellan de bägge finalmotståndarna om man jämför prisskåpen och vana att gå långt i mästerskap. Bara under 2000-talet har Italien ett VM-guld och två EM-silver.
Ändå är det ett annat driv kring Englands landslag nu. Att förklara framgångarna är inte helt lätt. Är det förbundskaptenen? En generation spelare? Inflödet av vassa utländska tränare i Premier League och resurser i klubbarna? Akademierna som utbildar spelare? Det enkla spelprogrammet i VM? Hemmafördelen i EM? Ja, det är naturligtvis en kombination som samverkar och det går sällan att peka på en faktor som helt avgörande.
I England är det ändå en del som lyfter satsningen man gjorde efter att ha missat EM 2008. Då var det engelska förbundet FA pressat och kritiserat och man sparkade Steve McClaren och satsade på att ge Fabio Capello jobbet i utbyte mot närmare 80 miljoner kronor årligen för att han skulle lyfta landslaget. Men det var en annan satsning som man i dag tror har bidragit till Englands lyft.
För parallellt med att man våndades över frågan att ge Capello en rekordlön så talade man om att bygga ett nationellt träningscenter för att samla fotbollen. Något man pratat om i engelsk fotboll sedan mitten på 1970-talet. Italien har haft sitt mytomspunna Coverciano i Florens sedan slutet på 1950-talet och det är en grund till landets framgångar och export av skickliga tränare.
I Frankrike öppnade man Clairfontaine utanför Paris 1988 efter att ha brottats med frågan om ett nationellt fotbollscenter sedan 1970-talet då landslaget aldrig vann något. Man ville få en bättre samling kring att utbilda spelare och gemensamt ta kliv.
I början av 2000-talet drev Howard Wilkinson, som då var sportchef på FA, igenom köp av en bit land för att man skulle kunna bygga en anläggning. Han hade även besökt andra länder och klubbar och var inspirerad av franska Clairfontaine. Men FA saknade pengar, bygget av nya Wembley blev både dyrt och försenat, och man fick inte loss resurser.
På något sätt är det fascinerande att Howard Wilkinson låg bakom projektet. Han var manager för Leeds när man vann ligan 1992 men är annars mest känd för att han sålde Eric Cantona till Manchester United billigt och knappast stod för någon annan fotboll är traditionell engelsk med långbollar och kamp. Fråga Tomas Brolin som köptes av Wilkinson.
Inte förrän England hade missat EM 2008 så dök frågan om en nationell anläggning upp på allvar igen. Då hade Howard Wilkinson försvunnit och nu var det tidigare West Ham– och landslagsspelaren Trevor Brooking som drev projektet. Han hade kommit in som sportsligt ansvarig 2004 och fick FA att lägga ner över en miljard kronor på St Georges Park i Burton, cirka två och en halvtimme norr om London.
Där tränar alla Englands landslag sedan invigningen 2012 och man disponerar tolv fotbollsplaner varav några är inomhus och en är exakt som mattan på Wembley. FA har samlat sin tränarutbildning där plus allt kring medicinska behandlingar. Det finns boende och inget saknas i form av möjligheter till träning, återhämtning och analys. Det är helt enkelt en knutpunkt för den engelska fotbollen där man försöker ge sig själv alla möjligheter att utvecklas.
Det engelska förbundet fick ett kvitto på att man gjort något rätt när Tysklands förbund kom på besök. Även tyskarna ska bygga ett nationellt träningscenter för att bli ännu bättre och man hämtade inspiration i England inför sin miljardsatsning. Det är en väg att gå om man vill försöka ta kliv med sin landslagsfotboll och dessutom skapa en samhörighet.
Sverige har sedan 2017 utrett möjligheterna att bygga en liknande anläggning med just inspiration från England och Frankrike. Men även mindre länder som Portugal bygger nu och Bulgarien och Nederländerna som också skaffat egna center. Precis som det engelska förbundet så gick SvFF på en ekonomisk smäll vid byggandet av en ny nationalarena och kan inte finansiera anläggningen på egen hand. Det handlar om att bli hyresgäst.
Hösten 2020 talade Patrik “Bjärred” Andersson om att Sverige kunde ha en anläggning om fyra år i Aftonbladet. Den tidigare landslagskaptenen jobbar med byggföretaget Serneke som är ett av några som är intresserade av att bygga i Järfälla åt fotbollsförbundet. Järfälla kommun, SvFF och Serneke är alla intresserade av att ta det i mål, men det har varit en rad negativa granskningar av Serneke som skakat om en aning.
Klart att det hade varit ett bra steg för svensk fotboll att gå i denna riktning. Att kunna samla all landslagsverksamhet och utbildning för att lära av varandra. Sedan får man inse att det inte är givet att framgångarna kommer och att eventuella resultat ligger långt fram. Frankrike hade en storhetstid tio år efter att man invigt Clairfontaine med VM-guld och EM-guld och för England är det snart tio år sedan man flyttade in på St Georges Park.
Givetvis handlar inte Englands framgångar bara om träningscentret i Midlands. Samtidigt som St Georges Park öppnade anställde man Dan Ashworth som teknisk direktör och sportsligt ansvarig. Han hade gjort ett bra vd-jobb med West Bromwich Albion som han etablerat i Premier League och fick nu uppdraget att stöpa om verksamheten så att England faktiskt skulle kunna vinna en titel.
Ashworth tog fram en strategi för att utveckla landslagen och ett DNA för hur spelare och lag skulle uppträda. Under Ashworths år moderniserades FA på flera plan och man anställde en rad personer med ansvar för andra områden än bara fotbollen. Med ett DNA kom en röd tråd i verksamheten som liknande det som finns i klubbar. Där slog man fast man hur man uppträder, hur man ska spela, hur man ska leda, hur man stöttar och hur man tar fram framtidens spelare. När Ashworth lämnade FA för att bli vd för Brighton efter VM 2018 var det många som lyfte hans arbete.
För inte nog med att Englands A-landslag nått en VM-semifinal under Ashworths tid. På ungdomssidan hade man tagit en del titlar. Gareth Southgate ledde själv det U21-landslag som vann den prestigefulla Toulon-turneringen 2016 vilket var första gången på 22 år. Jordan Pickford stod i mål. Året efter gick U21-landslaget till semifinal i EM men man vann U17-VM, u19 EM och U20 VM. Några av dagens stjärnor var med på olika ställen då: Foden, Sancho, Saka, Calvert-Lewin, Dean Henderson, Grealish, Chilwell, Ward-Prowse, Mount, James och Ramsdale.
Dan Ashworth var även den som anställde Gareth Southgate som U21-förbundskapten 2013. Han var även den som såg till att Southgate tog över A-landslaget hösten 2016 när Sam Allardyce avslöjats av en tidning när han gav råd om hur man skulle gå runt regler kring transfers. Det blev en landskamp för Allardyce och sedan fick han kliva av. Kanske tur så här i efterhand? Eller så hade Allardyce gjort det ännu bättre?