Hoppet om det skulle skrivas engelsk historia försvann snabbt på Wembley efter att England återigen förlorat en straffläggning. Luften gick ur arenan och läktarna tömdes snabbt. Det är som om vissa saker inte går att få ihop för engelska landslag. Som att undvika att stå som förlorare efter straffläggningar och att vinna mästerskap.
Gareth Southgate känner igen känslan. Han var siste spelare att missa när England föll i EM-semifinalen mot Tyskland 1996. Den engelska fotbollshistorien är snarare fylld av kvällar som ledsna förlorare än som vinnare när allt avgörs.
Men den korrekta beskrivningen av slutet på EM-finalen är att Italien vann den dramatiska avslutningen. Mycket tack var den långe och fenomenale målvakten Gigio Donnarumma. Han räddade de två sista straffarna och ordnade EM-guldet till Italien och utlöste en makalös glädje på gräsmattan.
Efter den sista straffen räddats fick det hällande London-regnet sällskap av mycket tårar. Från engelska spelare som sett en möjlighet att vinna något försvinna. Från Roberto Mancini och en hel del av vinnarna i det italienska landslaget. Tre och ett halvt år efter man missade VM vann man EM-guld och har inte förlorat på 34 raka matcher.
Det har med rätta talats mycket om den italienska offensiven under EM, men det går inte att runda Gigio Donnarumma när man skriver historien om hur Mancinis landslag bärgade EM-titeln 2021. Målvakten har tillhört en av de bästa i mästerskapet och räddade även Alvaro Moratas straff i semifinalens straffavgörande, som gav Jorginho chansen att avgöra matchen vilket han gjorde.
I finalen på Wembley hade Jorginho ett liknande läge efter att Donnarumma räddat Jadon Sanchos straff. Italien då ledde straffläggningen med 3-2 när England hade en kvar och Italien två. Då visade Jordan Pickford att han också är vass och nådde Chelsea-spelarens straff och räddade den via stolpen. Matchen levde i högsta grad.
Fram klev då den 19-årige Bukayo Saka och trycket var naturligtvis rejält på Arsenal-talangen. I efterhand visar det sig att hans erfarenhet av straffar är från juniorfotboll och av de tre slagna straffarna har han satt två och missat en. Tyvärr var inte straffen så vass, och Donnarumma kunde rädda den och ordna EM-guldet till Italien.
Den unge målvakten må bara vara 22 år i passet men agerar med en erfarenhet värdigt en målvakt med en 22-årig karriär. Nu har han redan gjort 32 A-landskamper och 215 matcher för Milan och dessutom tagit sig igenom rejäla kontraktsbråk gånger två. Först 2017 då en del supportar kastade pengar på honom, och nu i våras när Milans ultras sökte upp honom för hårdföra kvartssamtal.
Trots det övertygade han i ligaavslutningen när Milan ordnade en andraplats och en återkomst till Champions League. Efter det hyllades han av lagkamraten Zlatan Ibrahimovic som kallade målvakten bäst i världen. Tyvärr för Zlatan och Milan så valde Donnarumma att skriva på för Paris SG och en helt annan lön framöver. PSG-ledningen måste ha njutit under EM.
Under hela söndagen hade trycket byggts upp i London. Det hade egentligen börjat redan under kvällen på lördagen. Krogar, pubar och barer var knökfulla. Alkoholen flödade när engelska supportrar vällde omkring sjungandes och skrikande i den engelska huvudstaden. Visst, det var fest men också gränsande till att lätt slå över i något helt annat.
När Luke Shaw efter mindre än två minuters spel kom stormande in i det italienska straffområdet och mötte inlägget från Kieran Trippier och tryckte in 1-0 bakom Donnarumma så förlöstes allt tryck. Det var en sanslös explosion av glädje, frustration och spända nerver som kanaliserades i ljud och firande på Wembley. Och säkert runt om i landet.
England fick en start som man naturligtvis drömmer om. Ett tidigt ledningsmål och det efter att Harry Kane likt en playmaker sökt sig bakåt i planen och när han hade bollen så slog han en bra boll till Trippier som fick tid på sig på högerkanten. Hans inlägg seglade över både Raheem Sterling, en inspringande Kane och några italienska backar. Istället kom Shaw och försatte inte läget att göra 1-0.
England var starkt i inledningen efter ledningsmålet trots att förbundskapten Gareth Southgate närmast körde med en fembackslinje. Gång på gång kom man fram på den italienska vänsterkanten och det tog en bra stund innan Italien fick till något ordnat spel. Om England backade eller om Italien tryckte ner hemmlaget går att diskutera, men det blev följden.
Ändå saknades det italienska kvitteringschanser under den första halvleken. Redan tio minuter in i andra halvlek agerade förbundskapten Mancini och började skifta spelare. Immobile och Barella byttes ut och in kom Berardi och Cristante. Med tiden fick man mer och mer tryck på England som närmast var parkerat i eget straffområde där man rensade och slog undan.
Chiesa var den som kom närmast en kvittering innan Bonucci hittade rätt efter en hörna. Det blev kalabalik efter att bollen kommit in i det engelska straffområdet och Verrattis nick styrde Pickford i stolpen men på returen var Bonucci framme och fick in 1-1. Tätt efter kvitteringen agerade Southgate och tog av Trippier och bytte in Saka i ett offensivt drag för att försöka få till mer tryck framåt och avgöra.
Det blev därefter en match som svängde och krängde först den ordinarie tiden ut och sedan förlängningen. Bägge lagen hade möjligheter att skicka in 2-1 men den sista skärpan saknades. Till slut återstod bara straffarna. Gareth Southgate gjorde några sista skiften för att få in Marcus Rashford och Jadon Sancho till avgörandet. Det verkade finnas en plan.
I efterhand får man säga att Southgates plan inte fungerade. Rashford slog sin straff i stolpen och när både Sancho och Saka fick se sina straffar räddas hjälpte det inte att Pickford räddade två. På presskonferensen efter förlusten tog Southgate ansvaret för att de slog straffarna och förklarade att man tränat på det här för att förbereda sig.
Englands förbundskapten har åstadkommit mer än alla företrädare med undantag av Sir Alf Ramsey som tog England till VM-guldet 1966. Ändå kommer han att ifrågasättas efter EM-silvret. För att han lät en 19-årig Saka ta den sista straffen och att varken Sancho eller Rashford fick så mycket speltid inför straffläggningen. Vad gjorde de mer rutinerade spelarna?
I den stora utvärderingen kommer det att handla om Southgate var för feg under EM. Varför fick inte spelare som Grealish, Sancho och Foden mer speltid? Kritikerna kommer att ifrågasätta om det är rätt väg att riskminimera sig till framgångar. Svaret på Wembley var nej, det blev ingen EM-titel. På Southgates pluskonto är att han format ett landslag med spelare som många är stolta över.
Italien och Roberto Mancini kan koncentrera sig på ett rejält firande. De var bäst i EM och hade förutom Donnarumma även ett mittbackspar i hög klass, ett mittfält som få kan råda på och som skapade tryck framåt. Även om Italien saknar en riktigt vass anfallare så har man gjort mål i alla matcher och verkar inte kunna förlora. Trots att man till skillnad från England vågar ösa på framåt.
***
Fyllan på väg in på Wembley var på en annan nivå än jag upplevt vid tidigare mästerskap. Inte särskilt förvånande att det blev oroligheter när biljettlösa engelsmän på olika sätt tog sig in på arenan. Även om Uefa och arrangörerna kommunicerade att ingen lyckats var det väldigt uppenbart inne på Wembley att det var många som saknade sittplatser. Det var dessutom rena slagsmål inne på arenan.
Scenerna från utanför Wembley och i centrala London var knappast till gagn för en förändrad bild av en del engelska supportrar. Det går inte heller att säga att det var en liten klick. Det är förvånande att arrangörer och polis inte var bättre förberedda på möjligt stök med tanke på att flera tusen supportrar tog sig in utan biljetter på semifinalen mot Danmark.
Den officiella publiksiffran för finalen var 67 173, och man kan undra hur många det var till slut som kom in på arenan. Det hette att man skulle släppa in 60 000 och nu var man närmare 70 000. Stöket, fyllan och bråken är knappast något som gynnar Englands dröm om att arrangera VM 2030. Kanske förlorade man både EM-finalen och VM-arrangemanget samma kväll.
***
En del svenskar som var upprörda över Marcus Danielsons röda kort mot Ukarina efter VAR-granskning kan nog undra hur Jorginho fick vara kvar i förlängningen efter att ha gått hårt åt Jack Grealish. Han borde haft rött.
***
Efter att Luke Shaw dragit in 1-0 vändes kamerorna mot VIP-läktaren på Wembley där Tom Cruise fistbumpade David Beckham. Någon rad nedanför satt SvFF-basen Karl-Erik Nilsson. Han är även Uefas förste vicepresident och det är givetvis därför han får en framskjuten plats. Det har varit en rätt bra resa för Emmabodas tidigare kommunalråd.
***
Ännu en planstormare som inte visas i TV-sändningen. Fattar inte det. Vad ska tittarna tro? Att spelet bara fryser.
***
Ingen tänkte på avstånd eller corona i London eller på Wembley under söndagen. Om inte smittspridningen stiger efter det här då skulle det förvåna rejält.
***
Sammanfattade hela EM i följande krönika. Bara att klicka på länken om ni vill läsa reflektioner kring mästerskapet som drog i gång 11 juni och stängde 11 juli med en final på Wembley.
***
För exakt sju veckor sedan var det dags att dra i gång Sverige-bevakningen i Båstad. Alltid lika kul att jobba med mästerskap, det är något med att följa ett landslag och en turnering på nära håll och bara ägna sig åt det. Boots on the ground, helt enkelt.
Nu väntar semester efter att jag bytt London mot Österlen. Golf och kalla bad står på programmet i minst en månad, förhoppningsvis längre. Sedan får man se vad som väntar när det närmar sig höst.