Sex veteraner har slutat. Förbundskapten Andersson ska nu mejsla fram ett nytt landslag som ska försöka ta sig till VM i Qatar. Bara en sak är säker: Janne A 3.0 blir ingen revolution.
Strax efter 12:00 under onsdagen har Janne Andersson hunnit med några korv med bröd i Friends Arenas inre. Att det bjuds på varm korv med olika tillbehör på fikabordet är en av sakerna förbundskapten påverkat kring landslagets presskonferenser. Han uppskattar den nationalrätten.
Efter de vanliga preludierna, med någon pressperson som informerar om programmet från scen följt av någon förbundshöjdare som drar något om hur bra SvFF jobbar får U21-landslagets Poya Asbaghi inleda det sportsliga. Han drar sitt manskap till EM-kvalen borta mot Montenegro och Bosnien i början av september.
Först därefter är det dags för Janne Andersson att äntra scenen. Där han ska han presentera en trupp till några avgörande VM-kvalmatcher. Utan tvekan går det att peka ut Spanien hemma 2 september och Grekland borta 8 september som två ödesmatcher kring kampen om förstaplatsen och andraplatsen. Två vinster och Qatar är nära, två förluster och det ser mörkt ut.
Till skillnad från sommarens EM där 24 landslag fick vara med är det bara 13 landslag från Europa som kan ta sig till VM i Qatar 2022. Tio gruppvinnare är VM-klara i november och sedan gör de tio grupptvåorna upp om tre platser i ett playoff i mars nästa år, där även två landslag från Nations League tar sig in.
Sverige inledde VM-kvalet i mars med två segrar (1-o hemma mot Georgien och 3-0 borta mot Kosovo) och efter att Spanien och Grekland kryssade har de två största rivalerna redan tappat poäng. Grekerna klarade dessutom bara 1-1 hemma mot Georgien. Spanien har fem matcher kvar i höst, Sverige och Grekland sex varav tre är hemma och tre är borta.
Inte nog med att landslaget går in i ett pågående VM-kval, det är dessutom ett landslag som parallellt ska generationsväxla. Sex spelare har tackat för sig efter EM i somras och även om bara två av dem var givna i laget (Sebastian Larsson och Mikael Lustig) är det ändå en massa erfarenhet, ledaregenskaper och en stomme av Janne Anderssons landslag som försvunnit.
Den tidigare HBK– och IFK Norrköpings-tränaren tog över landslaget i augusti 2016 och då hade han ett liknande läge när en rad stora och tongivande spelare slutade efter EM i Frankrike. Andersson skrapade ihop vad som var kvar och fick till ett landslag som överraskade de flesta med att två år senare nå en VM-kvartsfinal och uppträda som ett riktigt lag.
Efter VM-succén var det egentligen bara Ola Toivonen som försvann genom att sluta i landslaget även om några perifera spelare föll i från. Toivonens roll togs först av Isaac Kiese Thelin under Nations League 2018 men till EM-kvalet 2019 fick Robin Quaison startplatsen gjorde den till sin. Annars var det till stora delar samma landslag under Janne A 2.0 även om Alexander Isak tog sig in i truppen och fick en del speltid.
Pandemin ritade sedan om 2020 och samtidigt gjorde Dejan Kulusevski avtryck i Italien. När han flyttat till Juventus efter en stark säsong i Parma kom trycket på förbundskapten Andersson som spelade honom från start under Nations League om vi tar bort första matchen mot Frankrike.
Det konstiga året med ett uppskjutet EM med flera matcher på samlingar har gett Janne Andersson möjlighet att hela tiden ta ut större trupper. Till EM fick han ta ut 26 spelare och efter att både Kulusevski och Mattias Svanberg fått corona kallade man in sex ytterligare spelare. Därmed har det varit lätt att se vilka som är på Janne Anderssons radar gällande landslagschanser.
Så när Janne A 3.0 ska rullas ut strax efter lunch onsdag kan man inte vänta sig några sensationer. Snarare blir det en rätt väntad trupp där man kan placera in Jesper Karlsson, Mattias Johansson, Carl Starfelt, Joakim Nilsson och andra som varit med tidigare. Som sett och lärt sig om hur landslaget ska uppträda och agera, och är trygga i det.
Förbundskapten och Peter Wettergren kommer att tålmodigt jobba på med sina metoder. De skruvar en del på spelidén för att få till en bättre offensiv och möjligen även passa spelarmaterialet bättre. De kommer vrida och vända på både spelare och möjliga positioner, men när Spanien väntar den 2 september förvånar det om inte detta är startelvan:
Robin Olsen – Emil Krafth, Victor Nilsson Lindelöf, Marcus Danielson (Helander om Danielson är avstängd), Ludwig Augustinsson – Viktor Claesson, Albin Ekdal, Kristoffer Olsson, Emil Forsberg – Alexander Isak, Dejan Kulusevski.
Kanske kan det framstå som lite tråkigt och förutsägbart, men man får gå långt tillbaka i tiden för att hitta ett svenskt landslag som gjort bättre resultat. Antingen är det Tommy Svenssons VM-brons eller så är det Lars Lagerbäcks och Tommy Söderbergs landslag som nådde fem raka mästerskap men aldrig vann en match efter gruppspelet.
För svensk fotboll är det trots allt tryggt med ett landslag som spelat in mer prispengar än något tidigare varit i närheten av. För det är intäkter som fotbollen behöver och särskilt efter att pandemin slukat 50-60 miljoner i uteblivna publikintäkter. Då må det vara okej med att det är tråkigt och förutsägbart när trupperna presenteras, för resultaten är överordnade.