LONDON. Bänkad för andra matchen i rad och närmsta rivalen Richarlison stod för två mål. Ändå är det uppenbart att Dejan Kulusevski är i slag och ett av få ljus i landslagsmörkret.
Minns ni Nations League i juni? Då Sverige efter en seger borta mot Slovenien förlorade tre matcher i rad och två av dem på Friends Arena. Smällar som kom efter VM-missen i mars och där höstens avslut på VM-kvalet inte var särskilt roligt.
Snart är det dags för landskamper igen. Redan om en vecka är det dags för Janne Andersson att presentera truppen till avslutningen av Nations League mot Serbien borta och Slovenien hemma. Om målsättningen inför var att försöka nå A-divisionen igen handlar det nu om att hänga kvar i B-divisionen.
Ovanpå det har Janne Andersson och Peter Wettegren talat om att man vill skruva på det svenska spelsystemet. Kaoset med skador och återbud i juni gjorde testen ganska meningslösa och det går inte att säga att landslaget tog några kliv framåt överhuvudtaget.
Inte heller blir det lätt för Janne Andersson att mönstra ett starkt manskap om två veckor. Emil Krafth är borta precis som Filip Helander på grund av skador. Robin Olsen, Ludvig Augustinsson, Victor Nilsson Lindelöf, Emil Forsberg, Albin Ekdal och Kristoffer Olsson har begränsat eller mycket begränsat med speltid.
Joakim Nilsson har flyttat till en klubb som drar i gång i mars. Carl Starfelt missade Celtic-matcher med skador. Pontus Jansson och Marcus Danielson har lagt av. Jens Cajuste, Anthony Elanga och Mattias Svanberg spelar en del men de är inte givna och i toppslag.
Alexander Isak har gjort mål både för Real Sociedad och Newcastle efter flytten och visat tecken på att han är på gång efter en svag säsong. Att han fick till ett 700-miljonersskifte får anses ganska osannolikt sett till hur målskyttet hackade under senaste säsongen, men ibland är suget efter en anfallare stort och när det finns kapital kan priset rassla uppåt.
Det stora ljuset i det svenska landslaget är Dejan Kulusevski. Flytten från Juventus till Tottenham var klockren och han har fått rejält med speltid och svarat med mål, assist och en vilja att utmana. Det var häftigt att känna förväntningarna från läktarna när han skulle hoppa in efter en timmes spel mot Marseille och där det stod 0-0.
Direkt när han kom in i lagets Champions League-premiär vågade han utmana och vid första läget körde han likt Kurre Hamrin i VM-semifinalen 1958, men i hög hastighet. Han kom hela vägen fram till Marseilles mål och skapade en hörna. Även efter hörnan fick han bollen och försökte utmana och skickade in ett farligt inlägg.
Han gav Tottenham energi med sitt inhopp trots att han spelade mer av en wingback. Men för andra matchen var svensken bänkad och det är uppenbart att Harry Kane och Son Heung-min är givna och att nyförvärvet Richarlison nu fick platsen ute till höger. Det ska sägas att ingen av de tre i fronttrion imponerade fram till att brassen nickade in 1-0 med en kvart kvar.
Då hade ändå Tottenham spelat nästan hela andra halvlek med en man mer sedan Chancel Mbemba kapat Son som löpte sig fri på en passning – kanske det enda riktigt bra sydkoreanen gjorde – och det blev rött kort. Annars var det faktiskt det franska laget som imponerade och dominerade matchen i perioder på ett sätt som överraskade.
Visst, Marseille har inlett Ligue 1 starkt, men Tottenham på bortaplan borde vara svårare för ett lag som fått många nyförvärv och ny tränare. Men Igor Tudor har fått ihop ett lag som uppträdde disciplinerat och faktiskt vågade mer så länge det var elva mot elva. I slutändan räckte man inte till mot Richarlisons nickstyrka gånger två.
Dejan Kulusevski fick en halvtimme och visade mer på den än Son gjorde på nästan 90 minuter. Återstår att se om det betyder något för Kulusevskis möjligheter när Tottenham åker till Etihad för att möta Manchester City i en tidig toppmatch.
För övrigt väntar 16 matcher fram till VM-upphållet för Tottenham och det kommer att blir roteringar. Lägg till att många av spelarna inklusive Kulusevski ska spela i landslaget i slutet av september. Ytterligare två matcher ska då avverkas och dessutom en del resor, och i Sveriges fall väntar Serbien i Belgrad.
Janne Andersson har givetvis koll på Kulusevski och gläds naturligtvis åt hans framfart. Han blir en tillgång i Sverige, men annars är det lätt att förstå om det är en tung tid för förbundskaptenen. Det blir inte lätt att samla ihop ett starkt svenskt manskap i slutet av september och då blir det inte heller lätt att fortsätta utveckla ett nytt spelsystem.
I oktober lottas EM-kvalet och det ska avgöras under 2023. Till dess får man hoppas att läget kring bristande speltid och skador för spelarna ljusnat för Janne Andersson. Han är trots allt bara förbundskapten, inte trollkarl.