LISSABON. I närmare 50 år har Uefa styrt fotbollen i Europa. Tyvärr är det som om man sitter fast i en annan tid, långt från 2023.
Under dryga fyra timmar pågår en Uefa-kongress där vi i pressen förvisso är insläppta, men där vi är placerade på ett avstånd som nästan kräver kikare. Vladimir Putin hade uppskattat distansen. Och förresten får vi bara filma en del och är bevakade av vakter så vi håller oss på plats. Vi får höra om framgångarna. Miljarderna. Kliven för damfotbollen. Och hur viktigt det är att värna fotbollen.
Superligans tillskyndare jämförs med vargen i Rödluvan och det finns ingen plats för dem när Uefa ser till att värna fotbollen. I samma veva tackas Nasser Al-Kheliafi för sitt stöd trots att PSG-basen gått hårt fram med Qatars pengar. Och ryssarna sitter med på kongressen i Lissabon med full rösträtt. Och Belarus är inte bara med på kongressen, deras landslag spelar EM-kval.
I slutet är det dags för personvalen och där befäster Uefa att man är kvar i en helt annan tid. Rätt långt från 2023. De 55 nationsförbunden, inklusive det ryska, väljer in totalt åtta män på åtta lediga platser i Uefas styrande råd, exekutivkommittén. Ja, en kvinna väljs in, Laura McAllister från Wales, men hon kommer in på det speciella kvinnomandat Uefa införde 2012.
Norges Lise Klaveness kom inte in i exekutivkommittén. Hon samlade 18 röster och var egentligen inte nära (37 fick den siste som valdes in). Man kan se det som att 18 röster efter ett år som nationsordförande är en bra bas inför 2025 när det är nästa val. Men man kan också se det som att en organisation som säger sig vilja driva på även damfotbollens utveckling helt straffar ut sig genom att blott en av 20 i det styrande rådet är en inkvoterad kvinna.
De positiva människorna som hellre vill se möjligheter upplyser om att Englands ordförande, Debbie Hewitt slog ut Nordirlands ordförande, David Martin, i kamp om att bli en av två viceordförande i Fifa som Uefa har. En kvinna vann alltså en omröstning mot en man på Uefa-kongressen och det med klara 39-16. Hurra! De mer realistiska ser en organisation som inte alls går i takt med tiden.
Uefa-presidenten Alexander Ceferin blev också omvald för andra gången och är kvar till 2027, men i hans fall var det utan motkandidat, och det blev acklamation. Det var tidigare SvFF-basen Karl-Erik Nilsson, som är Uefas förste vicepresident som skötte den processen och fick hela kongressen att ge den slovenske juristen en stående applåd.
När allt var klart skulle Ceferin ge möjligheten till alla journalister att ställa frågor. Vi fick 14 minuter och 18 sekunder på behörigt avstånd. Max en fråga per person. Under den tiden fick vi reda på att Belarus mister ett flickmästerskap, att Ryssland knappast kan vara med så länge kriget pågår, att han inte vill uttala sig kring domarhärvan i Barcelona och att man tänker sig att addera ett inkvoterat kvinnomandat till.
Sedan väntade transporter till den väntande lunchen för Uefas medlemmar och delegater. Uppfyllda av att de gjort allt för fotbollens bästa. Miljarderna strömmar in och man har hållit utmanare på avstånd. Man ser sig som de bästa försvararna för fotbollen och med tanke på sportens popularitet och odödlighet kan man fortsätta.
Nej, jag har inte alltid varit i dessa salonger men tillräckligt mycket och många gånger för att se hur Uefa likt Fifa bara sluter sig. Möjligheterna att ställa frågor blir bara färre. Intervjuer är nästan uteslutna. Makthavarna vill och kan hålla alla på avstånd. Jag var på jakt efter Karl-Erik Nilsson efter kongressen och frågade en Uefa-anställd om han åkt. Svaret: Det får jag inte lov att svara på.
Nu kan man ringa Nilsson från Uddevalla och få klart att han var kvar, men svårigheten att komma fram till många av de andra personerna som styr är enorm. Massan av PR-folk och säkerhetsvakter är stor. Förr kunde man ringa Uefa och Fifa och nå fram till folk och ställa frågor. Nu lämnas ofta frågor obesvarade under lång tid eller så kommer ett icke-svar.
Tyvärr är det ett av få områden där Uefa följer med tiden. Man stänger in sig helt enkelt och undviker att bemöta medier med ansvarsutkrävande frågor. Det tog en fristående utredning att klarlägga att Uefas reflex var att skylla på Liverpools supportrar för kaoset kring Champions League-finalen i Paris. När Ceferin fick frågan om det på den korta presskonferensen i Lissabon passade han den vidare till en underhuggare som knappt svarade.
Tyvärr är fotbollens kraft så enorm att det går för Uefa- och Fifa-höjdare att bete sig som kungar. I Lissabon är Portugals premiärminister Antonio Costa på plats och välkomsttalar och ber om stöd till landets VM-ansökan till 2030 ihop med Spanien, Marocko och fortsatt Ukraina. Politikern behöver fotbollen, och det sa redan Lennart Johansson att när han reste runt som Uefa-bas öppnades dörrarna till Tony Blair och andra styrande politiker.
Insynen har inte heller blivit bättre i Uefa. Att man inte vet vilka som röstade på vilka bud kring EM 2025 är talande för instängdheten. Inte heller får man någon motivering varför Schweiz var bättre än Norden, Polen och Frankrike. Det blir ett stängt system utan möjlighet att kontrollera vem som sa vad och röstade hur. Öppet för korruption.
Inte heller fick vi veta vilka nationsförbund som röstade på vilka kandidater. Som Lise Klaveness sa efter valet, det var många som lovade henne en röst, men med tanke på 18 röster var det flera som inte talade sanning. Det är ett system som knappast gynnar modernisering och reformering av Uefa.
Givetvis kan jag försvaret. Det är en organisation med 55 nationsförbund och alla har inte samma syn på demokrati, mänskliga rättigheter och öppenhet som exempelvis Norge eller Sverige. Ändå är det ett otroligt underkännande av Uefa att av 55 ordföranden för nationsförbund är tre kvinnor och det styrande rådet är en spegel av det.
Klart att könsbalansen kommer ändras över tid, men det kommer garanterat att ta lång tid. Det är få män i fotbollsvärlden som vill släppa sina positioner eller sin makt. Strukturen talar för dem och Uefa-ledningen gör för litet för att ändra på det. Man har fullt upp med att tala om allt bra man gör för fotbollen. Som att dra den om Rödluvan och vargen.