MADRID. I ena ringhörnan Real Madrid. I den andra Manchester City. En medlemsägd. En ägd av Abu Dhabi. En som vill ha superligan. En som hoppat av. Någon ond? Eller god?
Reprisen från förra säsongens semifinal är här. Då Manchester City hade sammanlagda 5-3 med någon minut plus tilläggstid kvar att spela, men Rodrygo klev fram och skickade in två mål på några minuter. Under förlängningen satte Karim Benzema en straff som tog Real Madrid till finalen som man vann mot Liverpool.
Dags igen och även om det laddade Milano-mötet på andra sidan trädet är lockande på många sätt är det rätt givet att se Real Madrid-Manchester City som en moralisk final. Inser att inte alla som gillar Serie A ser det på samma sätt, men det tar jag. Svårt att se att inte vinnaren av Real Madrid och Manchester City tar pokalen i Istanbul, men det är långt till 10 juni.
Instruktionerna för att hitta fram till Real Madrids pressrum gör att man inser storleken på klubbens anläggning. Fotbollsplan efter fotbollsplan passeras i solgasset i utkanten av den spanska huvudstaden. Minutiöst skötta. Innan vi kommer in i korridorer som är kantade av bilder på pokaler, profiler och tidigare triumfer. Historiken är imponerande.
Skogen av kamerastativ längst bak i salen på andra våningen i ett av många hus på Real Madrids mäktiga träningsanläggning skvallrar om att det väntar en stor match. Det är många medier som ska dokumentera Toni Kroos och Carlo Ancelotti när de dagen före semifinal ett mot Manchester City ska svara på frågor.
Stolarna är fulla av journalister och ämnena är varierade. Allt från Wayne Rooneys (spökskrivna?) krönika i The Times där han förutspådde att City enkelt skulle besegra Real till Haalands framfart, försvarsspelet, Kroos framtid, tyskens position på plan, matchkalendern, slitna spelare och hur Ancelotti ska göra med Camavinga och mittfältet.
Svaren är oftast proffsiga. Man håller linjen om att Manchester City är bra och att Haaland möjligen gjort laget mer komplett, men att det lät lite likadant för ett år sedan och då vann Real Madrid. Både Kroos och Ancelotti är överens om att spelarna spelar för många matcher och ingen lyssnar på dem.
Efter presskonferenserna är det en stunds väntan bakom fördragna gardiner innan horden av journalister släpps ut på en balkong. Där får man på rejält avstånd följa Real Madrids träning. En trupp som bärgade Copa del Rey i helgen och nu har Champions League kvar som en möjlig trofé.
Barcelona har sprungit i från i ligaspelet och för Real Madrid är spanska cuptiteln kanske inte tillräckligt? Med en snart ombyggd och färdigställd Santiago Bernabeu där lån på över sex miljarder kronor möjliggjort bygget är kraven höga på intäkter och de hänger ihop med framfarten på plan. Jakten på framgångar skapar ett monster som nästan aldrig mättas.
Real Madrid sägs vara överens med Jude Bellingham (även hans namn var uppe på presskonferensen men utan något vettigt svar) och det finns ständiga rykten kring Kylian Mbappé. Parallellt har de gamla spelarna visat sig hålla och Toni Kroos och Luka Modric stannar ytterligare ett år. Det är ingen lätt ekvation att lösa, men Real Madrid är där år efter år och tar titlar eller utmanar om dem.
Egentligen är Manchester City en underhund. En klubb som har en titel i Europa (Cupvinnarcupen 1970) och en finalplats (Champions League 2021) vilket väger mycket lätt jämfört med Real Madrids 14 titlar i Champions League och Europacupen samt två i Uefa-cupen (dagens Europa League) plus fem finalplatser i Europa-spelet.
Ändå är det Manchester City som kliver ut på Santiago Bernabeu tisdag kväll som favorit. Ett lag som är på väg mot femte ligatiteln på sex år och är i final i FA-cupen ovanpå semifinalen i Champions League. Pep Guardiola leder laget som är fyllt av spelare på högsta nivå och där rekryteringen av norrmanen Erling Haaland lyft City ännu ett snäpp.
Miljarderna som kommit in i klubben sedan Abu Dhabis shejk Mansour, som är medlem av emiratets kungafamilj och vicepresident i Förenade Arabemiraten, köpte klubben för snart 15 år sedan har förvandlat den totalt. Revisionsbyrån Deloitte gör årligen en sammanställning över klubbarna som tar in mest pengar och där har Real Madrid alltid varit given och högt upp, annat med City.
På premiärlistan över säsongen 1996-97 var Real Madrid trea. Manchester City fanns inte ens med vilket speglade att de hamnade på 14:e plats i den engelska andraligan. När shejk Mansour köpte klubben ägdes man av thailändske ex-politikern Thaksin Shinawatra och befann sig i Premier League och tog en 21:a plats på listan. Real Madrid låg då etta och den spanska klubben har bäst snittranking av alla i Europa med 2,04.
Med hjälp av miljarderna från Abu Dhabi kunde Manchester City inte bara värva kvalitetsspelare och rekrytera bra tränare utan även bygga upp allt kring klubben med träningsanläggning, arena, sponsoraffär och mycket annat. Visst, City är anklagat för att mörkat kring just sponsoraffärer och kan straffas av Premier League, men ingen vet om, hur eller när.
Klart är att när Deloitte släppt listorna de två senaste två åren har Manchester City nått toppen där. Man har petat ner en del storheter och Real Madrid har fått nöja sig med andraplatsen. Manchester City är en del av City Football Group som förvärvat klubbar över hela världen. I dag är konglomeratet i framkant på många sätt, delvis tack vare resurserna från Abu Dhabi.
Att kolla på fotboll 2023 ställer en del inför en rad frågor som inte var lika självklara för fem år sedan och som knappt fanns för tio år sedan. Är man med den moderna fotbollen? Eller mot? Finns det några onda eller goda parter i det som fotbollen blivit de senaste 30 åren? Och vem ska man i så fall hålla på? Eller steker man allt? Och hur ska man se på att Förenade Arabemiraten i princip är likt Qatar kring respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och så vidare?
Givetvis kan man helt zoona ut från ovan och fokusera på idrotten. Det är några av världens allra bästa spelare som under ledning av två av historiens bästa tränare gör upp om en finalplats. Det finns tillräckligt med matcher i matchen och inte sällan blir det dramatiskt. Fotboll när det är som allra bäst och jag är säker på att det är många som fortfarande ångrar att de gick från Santiago Bernabeu för ett år sedan och trodde det var kört.
Parallellt är vi många som brottas med vad fotbollen blivit. Det ser kanske inte ut som en slump att både Champions League och Premier League tar avstamp samma säsong, den som börjar hösten 1992, men naturligtvis var det tillfälligheter. Skiftena hade säkert skett oavsett men det som då var ett famlande framåt är en helt annat kraft i dag och där det mest centrala är pengar, pengar och pengar. Med inslag av politik och sporttvätt.
Det är givetvis ingen slump att två av klubbarna som tar in mest pengar också går längst i Champions League och det år efter år. Real Madrid vann i fjol. Manchester City var i final för två år sedan. Går det att ha mer än en tanke i huvudet? Underbar fotboll och möjlig dramatik väntar, men att man även vill se var sporten tar vägen. Och inte accepterar allt som följer med.
Precis som att det fanns en del som bojkottade VM i Qatar för att de fått nog av utvecklingen hör jag att en del avstår den här toppfotbollen. Ändå pekar kurvor från de flesta marknader uppåt. Många vill ta del av det här och verkar med råge ersätta dem som vill avstå och markera mot den moderna fotbollen. Vilket givetvis påverkar beslutsfattarna.
Klart att man kan se fram emot ett dubbelmöte mellan två giganter av rent sportsliga skäl. Sedan har vi alla vår syn på vad som är gott och vad som är ont och får klä våra världsbilder med det. För min del har allt mer blivit en röra där det onda och det goda flyter ihop och där fotbollens kraft gör att den alltid överlever. Om än i andra former och där det finns baksidor som jag inte kan hålla borta oavsett hur bra fotbollen är.