MELBOURNE. USA må ha underpresterat, men är inget lätt motstånd. Och vid svensk seger väntar Japan. Ändå är det en sista och bra chans för detta landslag att ta det där guldet.
Matcharenan AAMI Park ligger på klassisk idrottsmark i Australiens andra stad, Melbourne. Med en kuliss av skyskrapor, som kunde varit hämtad från valfri amerikansk storstad, ligger ett stort grönområde där OS avgjordes 1956 bortsett från hästtävlingarna som gick i Stockholm av karatänskäl. Där kryllar av arenor i området för alla sporter.
Denna söndag förmiddag är det relativt lugnt även om det är joggare och cyklare som håller i gång. Solen värmer litegrann och det är skönt under promenaden men i skuggan är det höstkyligt i detta vintermästerskap. Avsparken mot USA är 19:00 lokal tid och då är det klassisk svensk höst och långt från bilderna man är van vid när svenska tennisspelare genom åren spelat avgörande matcher här.
Sverige har haft en del framgångar i Melbourne. Under OS för 67 år sedan var det bland andra kanotisten Gert Fredriksson med två guld som hjälpte Sverige att bli sexa i medaljligan. En bit bort i parken ligger tenniskomplexet där Mats Wilander, Stefan Edberg och Thomas Johansson vunnit Australian Open och där många svenska spelare gått långt i tävlingen uppbackade av mer eller mindre rusiga supportrar på läktarna.
Nu väntar VM-åttondel i fotboll och där världstrean Sverige tar sig an världsettan USA. Att döma av de supportrar jag sett på gatorna och i områdena runt matcharenan kommer det vara flesta amerikanska fans på läktarna, precis som under VM 2019. Uppenbarligen har jänkarna både kunnat och fått kasta om resplanerna efter den överraskande andraplatsen i gruppen som innebar spel i Melbourne och inte i Sydney.
Med tanke på publiksuccén under VM hittills plus att det är USA på ena sidan talar mycket för att det ska bli 27 000 åskådare som Australien hade när man slog Kanada på samma arena. Även om man ser en del tecken på VM i stan är det inte något jättedrag i Melbourne och lokala tidningar kör hårdare på inhemska sporter och det egna landslaget än på VM-åttondelen.
Sverige mot USA är en klassiker i VM-sammanhang, totalt sex möten, men bara i olika gruppspel. Nu är det första gången man möts i en direkt avgörande match i VM. Senaste VM-mötet var i Le Havre 2019 där USA vann med 2-0 i en avslagen match efter att Peter Gerhardsson valt att rasta reserverna och amerikanskorna har en klar fördel i den statistiken med fyra vinster, ett kryss och en förlust.
I OS har Sverige bättre facit och i Rio de Janiero 2016 vann man efter straffar och i Tokyo var det 3-0 till Sverige i öppningsmatchen. Då blev det svenskt OS-silver och USA fick nöja sig med ett brons efter att ha åkt ut mot Kanada. I VM-sammanhang har USA inte förlorat över 90 minuter sedan 2011 (då mot Sverige i gruppspelet) och tagit VM-guld 2015 och 2019 och givetvis var siktet en tredje raka VM-titel och landets femte triumf.
Men verkligheten är en annan. USA var ett stolpskott från att få åka hem mot Portugal och har inte alls imponerat under tiden i Nya Zeeland och egentligen har man haft det svårare efter triumfen i Frankrike 2019. Förbundskaptenen Jill Ellis klev av precis som en del av veteranerna och några skador har också påverkat laget. OS-bronset var kanske inte så konstigt?
Förbundskapten Vlatko Andonovski, som tog över efter Ellis, får mycket kritik för att landslaget inte fungerar som ett lag och att spelidén haltar. Även om det finns en del talanger i truppen och en del av tidigare generationers vinnare är kvar åkte USA till VM med 14 debutanter. Lyons Lindsey Horan är den enda som spelar utanför NWSL. Visst, den amerikanska ligan är på frammarsch igen men har tappat jämfört med Europas bästa lag och ligor där en majoritet av VM-spelarna finns.
Det finns likheter mellan Sverige och USA som fotbollsländer och pionjärer i damfotboll där man i perioder av 2000-talet haft en av världens bästa ligor som varit utvecklande för spelarna, men där man fått se sig omsprungna. Kanske har det varit gynnsammare för Sveriges landslag när många tagit klivet ut till England, Spanien, Italien och Frankrike och fått helt andra möjligheter.
Världstrean mot världsettan bör vara en jämn match oavsett. Klart att triumfen i Tokyo sitter i huvudet på både de svenska och amerikanska spelarna och lägg till att Sverige vunnit tre raka i VM. Det är ett plus för svensk del. Ändå är det främst 65 minuter mot Italien som sticker ut spelmässigt för Peter Gerhardssons landslag plus styrkan att vända och vinna mot Sydafrika trots underläge och krampaktigt spel.
USA är knappast ett spelande landslag utan det handlar om kraft och fart och ofta har man levt på att man varit som ett klubblag med en del stjärnor. Det har tidigare räckt långt, men Sverige har alla möjligheter att straffa amerikanskorna även om de bara släppt in ett mål hittills. Allt talar för att det blir jämnt och att då handlar det om att individer som Asllani, Blackstenius, Rolfö eller varför inte Ilestedt kliver fram och avgör.
Förbundskapten Gerhardsson satsar på samma elva som i de två första matcherna, enligt Aftonbladet. Det är ett lag som kan straffa USA framåt, men det går att vara orolig över försvarsspelet som inte övertygat helt. Zecira Musovic har släppt en del returer och varken backlinje eller mittfält har sett solitt ut. Anfall är bästa försvar? Jo, klyschan är sådan, återstår att se hur det är när det väntar match.
Kanske är VM sista chansen för detta gäng under Peter Gerhardsson? OS-platsen i Paris nästa sommar är långt i från given. Där handlar det om att nå final i Nations League för att få spela OS (Sverige är i en grupp med Spanien, Italien och Schweiz) och där väntar gruppspelet i höst med slutspel i februari. Till EM 2025 i Schweiz är det långt och en del av veteranerna som är med i VM är knappast kvar då. Ska de ha det där guldet är det nu som gäller.
USA går inte att räkna bort trots svaga VM-prestationer, men det är ett bra läge att möta dem och Sverige behöver knappast känna sig underlägset världsettan. Snarare tvärtom. VM-guldet är inom räckhåll även om vägen fram till finalen i Sydney är knepig. Vi behöver inte oroa oss över Japan ännu…
Frågan är när Sverige får en sådan här möjlighet igen? Det kan och lär dröja och därför är det vitalt att landslaget tar chansen. Ingen vill sitta hemma och fundera över stolpskottet mot Nederländerna i VM-semifinal 2019, straffmissen i Tokyo 2021, haveriet mot England i EM 2022 och en öppen VM-turnering och tala om vad som kunde varit.