Allting har sin tid. Under Pep Guardiolas era förlorade Barcelona aldrig bollinnehavet. Han vägrade ge upp sin fotbollsfilosofi – och det är precis densamma han har tagit med sig in i FC Bayern.
Därför var det ingen tillfällighet att Guardiolas lag åkte till Camp Nou och vann bolleinnahavet mot ett Barcelona som varit snudd på oövervinneliga på den punkten det senaste decenniet. Fram tills den här säsongen.
Det är nya tider under Luis Enrique. Bollinnehavet spelar mindre roll så länge något vettigt görs när bollen väl är i lagets ägo och chanser skapas. Det går att vinna matcher mot Real Madrid och FC Bayern på hemmaplan utan att för all del ha mest boll. Och framför allt verkar inte supportrarna på Camp Nou för ett ögonblick tycka mindre om sitt lag för det.
Under kvällens match, några minuter in i andra halvlek, förundrades jag verkligen gång efter annan över vilken fantastisk fotboll som spelades. Så många skickliga individer, så många svåra smådetaljer som ser så enkla ut. Men det var en spelare, en individ, som stack ut ur mängden.
Matchen var jämn. Bayern ägde mestadels bollen – Barça skapade de stora chanserna. När allt kommer kring kommer det inte handla om Pep Guardiolas lyckades eller misslyckade taktik. Det kommer handla om världens främsta fotbollsspelare i modern tid. Ja, förmodligen genom alla tider.
Inför matchen skrev jag att “det mest intressanta är just hur Guardiola har planerat för att störa bort Messi ur matchen”.
Pep visste vem som satt inne på de offensiva nycklarna i Barça. Vem som skulle stoppas, vem som skulle störas, vem som skulle provoceras bort ur matchen.
Ändå sitter vi här och summerar en match mellan två av världens absolut bästa fotbollslag. Barcelona vann med 3-0, Leo Messi gjorde två av målen och spelade fram till det tredje.
Den här kvällen behövde han inte dominera fullständigt i 90 minuter för att bevisa att han är överlägsen konkurrenterna.
***
Det hade varit intressant att se en ny match där, låt säga, Thomas Müller byter lag och plats med Leo Messi. Hade det varit Bayern som vunnit med 3-0 då?
***
Barcelonas försvar har fått alldeles för mycket oförtjänt kritik den senaste tiden. Det är mycket som har utvecklats under Luis Enrique. Hur ofta ser vi insläppte mål från fasta situationer?
Bara en sådan sak, som var ett gigantiskt problem tidigare, har gjort att mängden insläppta mål sjunkit markant.
***
Jag har pratat om Ivan Rakitic betydelse för den här upplagan av Barcelona förut. Det är på tiden att ta upp det igen.
Och varför inte dra en jämförelse med Cesc Fàbregas, det var trots allt spelaren han köptes för att i mångt och mycket ersätta. Fàbregas var otroligt bra varenda höstsäsong i Barça, men tappade varje vår. Poängen trillade inte i, spelet hackade, och till slut var han inte längre lika ordinarie.
Rakitic har valt en omvänd väg att vandra. I höstas tog det tid för honom att komma in ordentligt i laget och spelsystemet. Efter nyår har Luis Enrique hittat kontinuitet i sitt lag och matchat ihop en sammansvetsad startelva. Och till skillnad från Fàbregas har Rakitic, i de allra viktigaste av matcher och skeden, klivit fram.
Många glömmer bort kroaten när “los tres amigos” drar åt sig rubrikerna. Mot Bayern visade han än en gång hur fundamental han är för Barcelona.