Han har förvandlat Roberto Trashorras från en okej ytter till en av ligans passningsskickligaste innermittfältare, han har fått Emiliano Insúa att se högst kvalitativ ut, han har fått Antonio Amaya att lira bollen på marken och han har fått den forne talangen Alberto Bueno att faktiskt få ut sin potential. Kort och gott: Paco Jémez har lyckats med mycket i Rayo Vallecano.
När en omgång återstår i La Liga är Rayo det enda laget som varken legat på nedflyttningsplats eller Europa-plats. Mitt i ingenmanslandet har Paco Jémez byggt sitt passningsorienterade lag i lugn och ro. Trepoängarna började trilla in tidigt. Rayo var aldrig ens i närheten av en bottenstrid den här säsongen.
Paco är mannen som ska hyllas främst. La Ligas mest välklädde man viker inte en tum för sin spelidé. Bollen ska rullas och behållas inom laget. Passning, ny position, passning. Det är ingen tillfällighet att det var just Rayo, ett av Europas bästa lag på att hålla i bollen, som bröt Barcelonas flera år långa svit när det gäller att ha mest boll på Camp Nou. Defensiven har aldrig varit högprioriterad för Jémez. Han spelar hellre med Insúa som vänsterback för hans offensivlust än en bättre defensivt skolad ytterback. Det är så han alltid jobbar.
Samtidigt har Rayo blivit ett bättre kollektiv när det gäller försvarsarbetet – vilket har gett resultatet av färre rejäla plumpar i protokollet.
När Rayo tar emot Real Sociedad på Campo de Vallecas till helgen lever fortfarande hoppet om en Europa-plats. Många resultat måste gå Rayos väg, och tre poäng måste inkasseras mot La Real. Men hoppet lever, och det kan räcka långt.
– Vi kommer göra precis allt i vår makt för att sluta så högt upp i tabellen som möjligt. För fansen, för oss själva, för hela Rayo, har Roberto Trashorras slagit fast.
När Rayo smått sensationellt slutade åtta i La Liga för ett par år sedan var jag övertygad om att det skulle dröja länga innan klubben ens var i närheten av en sådan placering igen. Efter succésäsongen lämnade i stort sett alla nyckelspelare klubben: Javi Fuego (Valencia), Chori Domínguez (Olympiacos) & Piti (Granada). Men den viktigaste pjäsen satt kvar på sin post: Paco Jémez.
Med ett nästan helt nytt spelarmaterial höll han Rayo kvar i La Liga förra säsongen, innan det var dags för en drös nyckelspelare att lämna Paco kvar med ett söndertrasat lag att åter bygga upp igen. Och det har han gjort med bravur.
Jag gillar Paco Jémez av många anledningar. Hans galna offensiv i all ära, det kan bli lite väl mycket av det goda, men framför allt gillar jag hans sätt att få ihop en grupp. Han har under sina år i Rayo verkligen bevisat sin storhet då han år efter år har fått i stort sett helt nya spelare att jobba med. Och de bästa lämnar efter varje säsong, undantaget Roberto Trashorras, som blivit kvar.
Just Trashorras fungerar som en perfekt symbol-spelare för att förklara Jémez på bästa sätt. I grund och botten är Roberto en ytter med fint tillslag, och det var just den detaljen som fick Paco att gå igång. När Javi Fuego lämnade för större uppdrag och få direkta ersättare värvades in valde Jémez att ta en annan väg.
– Trashorras har allt för att hantera en roll som spelmotor.
De senaste säsongerna har Roberto Trashorras slagit fler passningar än någon annan i La Liga. Och nästan alla når till rätt adress. Från ytter till spelmotor. Trashorras har aldrig varit lika bra som nu.
Inte nog med att Paco kan ta Rayo till en historisk sjundeplats i La Liga – han är också på god väg att krita på ett nytt kontrakt med klubben.
Det kommer fortsätta vara lika kul så länge det varar, men förr eller senare kommer 45-åringen ta klivet till någon annan tränarbänk.