Deportivo La Coruñas sportsliga ledning och Víctor Sánchez på tränarbänken förtjänar en gigantisk eloge för jobbet de lagt ned det senaste halvåret. Förra säsongen slutade Depor på plats 16 i La Liga – bara tre poäng ovanför nedflyttningsstrecket. Kniven mot strupen hela våren, tuffa omständigheter som till slut lyckades redas ut och resultera i en tillräcklig sportslig prestation för att fixa nytt kontrakt.
Under sommaren behövdes en renovering av truppen. En rejäl sådan. Bort med Hélder Postiga och Isaac Cuenca, vars lönekuvert inte motsvarade prestationerna. Undan med överflödiga spelare som Diego Seoane och Cezary Wilk.
Víctor Sánchez fick fortsatt förtroende på tränarbänken – men behövde bättre material att jobba med. Och det har den sportsliga ledningen sett till.
Det var enkelt att peka ut Deportivo som en sorts vinnare av transferfönstret redan innan säsongen var i gång. Med mängder av genomtänkta och smarta värvningar med extrem variation hade Sánchez helt plötsligt en stark och konkurrenskraftig trupp att välja och vraka på till premiären.
Deportivo, som inte har något stor budget att jobba efter, fick se sig om efter bosman-alternativ och maximera värvningar utefter förutsättningar. Om med handplockade spelare har ett otroligt starkt kollektiv byggts ihop. Alejandro Arribas (Sevilla), Cani (Villarreal, i våras utlånad till Atlético) & Fernando Navarro (Sevilla) var samtliga för dåliga i sina respektive klubbar förra säsongen, men har kvalité nog för att bidra i mindre klubbar. Smarta värvningar präglat av erfarenhet.
Pedro Mosquera och Faycal Fajr – två okej spelare i Elche förra säsongen – hämtades in gratis och har båda fått en nytändning.
Luis Alberto har efter misslyckandet i såväl Málaga som Liverpool lånats in från den sistnämnda klubben och gjort en förtroendeingivande höst.
Men viktigast av alla har Lucas Pérez varit. Och snacka om att välja rätt tillfälle att faktiskt spendera de få slantar som fanns till förfogande. Anfallaren, som är född i A Coruña och vars högsta önskan alltid varit att få representera stadens största stolthet, har minst sagt haft en krokig karriär.
Efter att ha tagit sina första riktiga fotbollssteg i Alavés flyttade han till den spanska huvudstaden för att pröva lyckan i Atlético de Madrid. Det gick sisådär för Pérez, som aldrig tog sig längre än att representera Atlético C, varpå han i stället valde att fly till Vallecas och ta sig an Rayo. Väl där gick det bättre till en början. Efter fina insatser i reservlaget gjorde han A-lagsdebut – men kort därefter kom första stora bakslaget i karriären. Rayo, med stora ekonomiska problem, blev satt under förvaltning. Lucas Pérez drabbades hårt och kunde inte vara kvar i klubben, och var helt plötsligt utan arbetsgivare.
Tiden efter blev tuff. Det var inte lätt att hitta en ny klubb för Lucas – men till slut blev han erbjuden kontrakt av Karpaty Lviv i Ukraina. Anfallaren hade egentligen inget annat val än att sätta sig på flyget och ta turen.
Och även om Lucas Pérez i periodvis gjort det bra i alla klubbar han har varit i, så hade han haft svårt att på allvar etablera sig. Skadeproblem, enorm hemlängtan och osäkra kontrakt har gjort hans situation svår.
Men hårt slit och en stark tro lönar sig i längden. Lucas gav aldrig upp. Han slutade aldrig hoppas. Drömmen och målet var alltid densamma: Deportivo La Coruña. Därför var 18 juli en av de lyckligaste dagarna i Lucas liv. Efter en okej säsong i grekiska PAOK nådde klubben en överenskommelse med Deportivo om att låna ut anfallaren under en säsong.
Sex mål på 21 matcher, där Lucas hade en del skadeproblem, var tillräckligt för att Deportivo skulle veta vart miljonbeloppen skulle spenderas under den efterföljande sommarens transferfönster. Lucas Pérez är A Coruña-sonen som inte vill annat än att dra på sig den vita tröjan – och han vet bättre än någon annan vad det betyder att springa ut på Estadio Riazor.
Han var själv på plats som supporter på den legendariska arenan när Deportivo såväl förlorade ligaguldet på målsnöret 1994 som när “EuroDepor” fullständigt körde över Milan i Champions League med 4-0 tio år senare.
Och klubben gjorde inte bort sig när de köpte loss spelaren permanent i somras. Lucas Pérez är en ledare, en arbetshäst, en målskytt och framför allt ett föredöme för alla i Deportivo. Den här säsongen – när han fått vara helt skadefri – har han dessutom levererat på en helt ny nivå. Nio fullträffar placerar honom som delad fyra i skytteligan tillsammans med Cristiano Ronaldo & Imanol Agirretxe.
Efter år av ekonomiska kriser och sportsliga misslyckanden är Deportivo La Coruña tillbaka på den övre halvan av tabellen. I nuläget ligger laget femma i La Liga – och ingen är mer nöjd än Lucas Pérez.
I ett helgjutet kollektiv där ingen går före laget är det ändå han som leder laget i vått och torrt. Uppe i Galicien har supportrarna på allvar börjat drömma om en SuperDepor-tid igen.