Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

I Katalonien kommer politik och fotboll alltid gå ihop

Fotboll och politik – två skilda saker i en aspekt, men också två saker som ofta går hand i hand. Inte minst i norra Spanien. Där kämpar såväl Katalonien och Baskien för självständighet och det vevas aldrig med några spanska flaggor på arenorna.

När Barcelona och Athletic Club – de två största fotbollsklubbarna i Katalonien respektive Baskien – möttes i cupfinalen förra säsongen ville båda helst av allt undvika att spela i huvudstaden Madrid. Så blev också fallet. Spelplatsen blev Camp Nou, Barças normala hemmaplan, och när den spanska nationalsången dundrade i gång hördes idel burop från läktarhåll.

Både Katalonien och Baskien har egna landslag, med förbundskaptener och hela den biten. Men eftersom de inte är officiella länder har förbunden inte accepterats av Fifa. Inga konstigheter. Landslagen har inga regelbundna samlingar utan spelar oftast en, ibland två, träningsmatcher om året.

Häromdagen ägde en sådan rum. Över 50 000 hade tagit sig till Camp Nou för att slippa höra den spanska nationalsången och helt ostört kunna vifta med sina katalanska och baskiska flaggor.

Stjärnor som Sergio Busquets, Jordi Alba, Gerard Piqué & Aritz Aduriz fanns på planen. Den sistnämnde avgjorde med matchens enda mål för baskernas favör.

Både Camp Nou och San Mamés har alltid varit symboliska arenor för en hel regions fruktan efter självstyre. Så är det fortfarande. Barcelona kallas “més que un club” för att folket kunde ta sig till arenan och vara katalaner hela vägen ut i fingerspetsarna, med självständighetssånger, halsdukar runt halsen och flaggor vevandes i skyn.

Det finns de som påpekar att fotboll och politik inte hör ihop. Eller åtminstone inte bör höra ihop. Och det må vara en helt annan diskussion – men att det alltid kommer att gå hand i hand med varandra är otvivelaktigt.

Fråga bara Gerard Piqué, som är ett stort affischnamn i Kataloniens kamp mot självstyre, och som gång efter annan blivit utbuad på inhemska arenor iklädd den spanska landslagströjan.

Eller det absolut senaste exemplet: Sergi Guardiola. Den 24-årige anfallaren gjorde 17 mål på 39 ligamatcher för Eldense och värvades häromdagen till Barcelonas B-lag, som hägrar i den spanska tredjedivisionen. Inga större konstigheter – tills flera supportrar började nysta fram gamla inlägg postade på Twitter av huvudpersonen.

“Puta Cataluña” och “Hala Madrid” är ingenting som går hem i Barcelona-kretsar. När allt uppdagades valde klubben – bara timmar efter att kontraktet skrivits på – att bryta avtalet. Och även om det säkerligen inte uppskattas att ha skrivit “Hala Madrid” (det är många tidigare Madrid-supportrar som vandrat vidare till Barcelona genom åren) är det dissen mot Katalonien som svider allra starkast för klubben.

– Jag ber om ursäkt till Katalonien och till Barça. Min familj och jag är väldigt påverkad av detta, men jag förstår beslutet. Inget av det här har kommit från mig, det var en vän till mig som skrev det, men jag ber om ursäkt. Jag är från Mallorca och verkligen inte anti-katalan, det här har verkligen förstört mig, har Sergi Guardiola uttalat sig.

Luis Enrique fick en fråga om ärendet på dagens presskonferens, och svarade ganska logiskt.

– Allt du delar på internet stannar där. Man bör vara försiktig.

Jag tror åtminstone Sergi Guardiola förstått sig på det faktum att fotboll och politik hör ihop.

***

Nästan full ligaomgång i morgon. Normalt sett brukar ligaspelet dra igång igen efter det nya året har skålats in – men den här säsongen är det andra bullar.

Den klart hetaste matchen spelas dock först på nyårsafton, den mellan Villarreal och Valencia. Och där kan man också prata om politik och en region där fotbollskulturen förändrats över det senaste decenniet. Villarreal har inte bara klivit upp som en ständig underdog till Europa-platser – utan har i regionen också etablerat sig som den klart starkaste klubben på alla plattformar tillsammans med Valencia CF.

Förr i tiden var det orimligt att en ung och lovande spelare som kom fram i trakten inte skulle välja att gå till Valencia. I dag är det annorlunda. Villarreal har en av Spaniens bästa och mest välfungerande akademier – och framför allt har klubben en bakgrund av att konstant välja att tro på sina egna förmågor och ge dem chansen.

På torsdag är det tabellfemman Villarreal, bäst i regionen, mot tabellnian Valencia. Det spelar ingen roll vad matchen slutar – Villarreal kommer fortsatt vara före. Men ur en psykologisk och prestigeaspekt betyder matchen väldigt, väldigt mycket.

Och skulle rent av Villarreal vinna hade den gula ubåten stampat ned Valencia ännu djupare i kvicksanden.

Adam Pinthorp

Årets julrim La Liga-edition

Inför jul förra året rimmade jag i Spanien-svepet under Fotbollskanalen Europa,
nu finns inte programmet längre så den idén har jag redan fått slopa.

I stället får jag ta hjälp av den här plattformen,
det får bära eller brista – men det är dags att bryta normen.

***

Vi svenskar har lärt känna John Guidetti som en citatmaskin,
det har knappast undgått pressen i Vigo som är på honom som bin.

Anfallaren har byggt en träningshall i garaget och verkar trivas bra,
frågan är om en plats i startelvan kan öppnas om Nolito får för sig att dra.

Celta Vigo har varit en av höstens stora behållningar,
Augusto, Nolito & Orellana är spelare som tillsammans klingar.

Nu återstår det att se hur många av stjärnorna som blir kvar,
succén har inte undgått någon och troligt är att någon drar.

***

Deportivo har haft flera tunga år och åkt som en jojo i seriesystemet,
men den unge tränaren Víctor Sánchez verkar ha fått bukt på problemet.

I år firar Depor jul som stolt tabellsexa,
och med en stark trupp kan laget fortsätta växa.

***

Med tripp, trapp & trull i spetsen kammade Barça hem fem titlar i år,
och efter segern i klubblags-VM verkar det som segerformen består.

Ivan Rakitic har gjort att frånvaron av Xavi knappt märkts av,
även om Barcelona i och för sig inte har lika mycket bollinnehav.

Trots en del skadeproblem under hösten har det öppnat nya möjligheter,
Sergi Roberto har fått sitt genombrott och är den som tar flest löpmeter.

***

Éver Banega har så sakteliga börjat lugna ned sig utanför fotbollsplanen,
det har också resulterat i att han nu är nummer ett i Sevilla-klanen.

Tillsammans med Carlos Bacca bar han mycket av offensiven i våras,
och i EL-finalen resulterade det också i att Sevilla fick Dnipro att såras.

I CL-äventyret under hösten föll dock laget platt som en pannkaka,
nu väntar Europa League igen där Sevilla går för en historisk tredje raka.

***

På Campo de Vallecas är det svårt att inte uppskatta atmosfären,
det är också där som Roberto Trashorras fått ett lyft i karriären.

Mittfältaren fick sin fotbollsfostran i Barcelonas akademi,
och hans känsliga passningsfötter har knappast gått obemärkt förbi.

I år är Trashorras en av de som slagit flest passningar till rätt adress,
han bär tian, är kapten, och spelar alltid med stort lugn och utan stress.

***

Roberto Soldados misär i Tottenham blev i somras ett minne blott,
i Villarreal han har startat om och fart på målskyttet har han också fått.

***

Det har varit ett tufft år för Real Madrid i huvudstaden,
ikonfigurer har försvunnit och man kan undra: vart är ryggraden?

För David de Geas underskrift jobbade ledningen som svin,
till slut gick ändå allt i stöpet på grund av en faxmaskin.

Florentino Pérez visade en mästartränare vägen ut,
i stället anställde han Rafa Benítez som hittills varit ett felbeslut.

Cristiano Ronaldo fortsätter sätta rekord och ösa in mål,
nu finns det till och med en film för alla som har portugisen som idol.

Trots att Real Madrid avslutade året med flaggan i topp,
kommer 2015 i historieböckerna att beskrivas som en flopp.

***

Efter att ha klarat sig kvar med god marginal år efter år,
är det nu ett Levante som inför ruinens brant står.

Sist i tabellen och med ett obefintligt anfallsspel,
den här är säsongen då allt verkar gå fel.

***

Både Neymar & Luis Suárez har gjort fler ligamål än Málaga i höst,
ändå lyckades laget avsluta året med en seger som en liten tröst.

***

Joaquín & Fernando Torres är tillbaka där allting drog igång,
men det kan sägas om båda att ingen riktigt har samma språng.

Även om ingen varit i närheten av den forna formtoppen,
har båda satt ett stort avtryck i klubbshoppen.

Betis & Atlético säljer tröjor som smör,
det kan man tacka Joaquín & Torres för.

***

Eibar skulle degraderas efter vårens totala pina,
men Elches ekonomiska problem blev den baskiska klubbens livlina.

Nu har Eibar laddat om och har tagit julledigt som tia i tabellen,
under hösten får det ändå anses vara den stora skrällen.

***

Jag ska ärligt erkänna att jag tycker Getafe är ett gråtrist lag,
har någon en idé vad jag ska skriva – kom gärna med förslag.

***

David Moyes lyckades inte ta seden dit han kom,
att han förr eller senare skulle få kicken stod klart allteftersom.

Real Sociedad har haft ett jobbigt år,
bara att titta på laget är tungt så det förslår.

***

I Valencia är allt som vanligt ett stort inferno,
kan Gary Neville möjligen få fart på laget måntro?

Superagenten Jorge Mendes har ett finger med i allt som händer,
men skulle klubben klippa navelsträngen kanske resultaten vänder.

För mycket svågerpolitik och för lite hjärna,
den texten kommer pryda Valencias julstjärna.

***

Espanyol sålde av stjärnorna och har i höst satsat på laget före jaget,
ett lyckat koncept har det visat sig då man undvikit bottenslaget.

***

Äntligen får vi se fotboll på El Molinón igen,
Halilovic & Sanabria har redan fått oss att hymla med ögonen.

De inlånade upertalangerna har snabbt blivit publikfavoriter,
och chansen är stor att det för båda blir korta visiter.

***

Athletic Club värvade i somras Raúl García till San Mamés,
Navarra-sonen har imponerat och varit ett riktigt äss.

Laget ser faktiskt bättre ut än på många år,
just nu känns inget motstånd som en uppgift för svår.

***

Efter det stora debaclet för Las Palmas förra året,
tog sig klubben till slut till Primeran – även om det var på håret.

Nu laddar jag för semester på Gran Canaria i januari,
och med både cup- & ligaspel på ön är det upplagt för fotbollssafari.

***

God jul!

Adam Pinthorp

Banega är för bra för sina medspelarna

Gränsen mellan geni och galenskap är hårfin och ofta går det hand i hand. Fråga bara Éver Banega.

Den 27-årige argentinaren har förutom en väldigt fin fotbollskarriär hunnit med en hel del grejer i sitt liv. För ett par år sedan glömde han lägga i handbromsen när han tankade bilen varpå han blev överkörd och missade flera månader på grund av en fraktur i foten. Han har varit inblandad i sex- och fylleskandaler och på väg till en Valencia-träning 2012 tog argentinarens ferrari eld. Han klarade sig undan lindrigt den gången – men bilen blev det inte mycket av.

Förutom alla kontroverser vid sidan om fotbollsplanen är han ju också en i sina stunder alldeles magisk spelare på densamma. Nu har han redan hunnit uppleva mycket fint och har representerat många stora klubbar – men samtidigt aldrig riktigt nått hela vägen till toppen som många spådde när han kom fram i Boca Juniors.

Hade han haft rätt inställning från grunden hade chanserna varit betydligt större att han i dag varit erkänd som en av de största mittfältarna i världen.

Men just i går, i Sevilla-derbyt på Benito Villamarín, gjorde han en sådan där superb insats. Ja, ska vi vara helt ärliga har Éver Banegas hela 2015 varit väldigt bra. Han var en starkt bidragande orsak till Sevillas Europa League-triumf och har under hösten varit en av lagets tveklöst bästa spelare. Inte minst mot slutet.

Hans assist till Sergio Escudero mot Valencia för några veckor sedan var kanske säsongens allra läckraste. Att han i går inte fick kliva av planen med minst en assist på kontot kan han simpelt skylla på lagkamraternas oskärpa.

Sevilla var klart bättre än Betis. I Pepe Mels uppoffrande lag som fortfarande spelar utan begriplig spelidé fanns inte mycket hjärna men desto mer hjärta. Sevilla styrde matchen – men lyckades aldrig få till det där lilla sista. Banegas briljans till trots.

När han är på sådant där Riquelme-humör känns det ibland som att han är för bra för sina medspelares skull. De hänger inte riktigt med i tankesättet. De uppfattar inte samma saker.

Hade så varit fallet i går hade Sevilla vunnit derbyt.

***

Tolv mål och ett par utvisningar? Tolv mål?

Jag trodde på en målrik match i Madrid i dag – men inte tolv mål.

Till och med Gareth Bale hittade rätt. Fyra gånger om dessutom.

Och därefter schabblade Atlético till det på La Rosaleda och såg Real Madrid krypa allt närmare i toppen. Trots ett jätteläge får Barcelona ändå fira jul som både världsmästare och serieledare.

Adam Pinthorp

En stor Madrid-vinnare – en stor Madrid-förlorare

Efter att ha varit – och fortfarande är – utan internet i min nya boning har jobbklimatet förändrats och mina förutsättningar grusats en aning de senaste dagarna. Lyckades i alla fall ta mig in till redaktionen i dag för att få i väg lite tankar om vad som egentligen försiggår i La Liga.

Skrev inför söndagens två höjdarmatcher att vi kommer få en tätnad toppstrid. Det har vi också fått – men det var bara ett lag som tog till vara på chansen att närma sig Barcelona: Atlético.

Och det via en ganska klassisk Atlético-seger. Första halvlek hemma mot Athletic var en av de svagare den här hösten på Vicente Calderón, men vid underläge 0-1 lyckades spelarna stråla samman med fansen, skapa ett litet tryck på tilläggstid, och slutligen fixa kvitteringen före paus. Redan där, när Saúl skarvade in 1-1-bollen, kändes det skrivet i sten att Atlético skulle kliva ut som ett annat lag i andra halvlek.

Även om skillnaden var stor var det ingen bländande fotboll Diego Simeones manskap visade upp. Men det händer å andra sidan ganska sällan. Det var kompakt, strukturerat och uppoffrande. Det räcker inte för att bli ihågkommet som en av säsongens mest underhållande matcher – men det räckte för att till slut knipa samtliga poäng sedan Antoine Griezmann (vem annars?) dunkat dit 2-1-målet.

Bara för några veckor sedan tog jag upp det faktum att Atlético smugit sig på allt närmare underifrån och närmat sig toppen. Efter att Barça hyllats som världens bästa lag den senaste tiden har vi trots allt ändå två lag på samma poäng i toppen.

Atlético blir att räkna med. Och nu när Luciano Vietto – som kom till försäsongen med urusel form och fick spy sig igenom träningarna – på allvar kan räknas in som ett nyförvärv har Simeone ytterligare ett offensivt vapen att nyttja.

***

Det andra Madrid-laget då? Ja, nja, nej. Allvarligt talat. Vad är egentligen Rafa Benítez grundtanke och spelidé med sitt lag?

I början av säsongen ramlade poängen in utan att laget spelmässigt lyckades glänsa. Nu fallerar det på båda punkterna. Förlusten på El Madrigal var ett stort debacle och snart kommer huvuden börja rulla i huvudstaden.

Hur mycket Florentino Pérez än må säga att Benítez har hans förtroende kommer den Madrid-födde tränaren snart ryka all världens väg om uppryckningen inte sker illa kvickt och med tydlig kontrast.

Villarreal straffade Real Madrid på egen planhalva gång efter annan med hög press (det var också så matchens enda mål kom till). Att spela med Casemiro såg ut som ett smart drag från början av Benítez – men att sätta sin troligt bollskickligaste spelare i Toni Kroos på bänken var ett misstag. Madrid hade ingen att spela upp bollen till som kunde hålla i och lugna ned. Luka Modric såg mestadels frustrerat ut och tappade läderkullan lika ofta som Benítez som bitter ut på tränarbänken.

Att kasta ut en mästartränare som ledde Real Madrid till “La Décima”, fick omklädningsrummet med sig och aldrig satte sig själv före klubben för att plocka in Rafa Benítez ter sig som mer och mer obegripligt för var dag som går.

Och Carlo Ancelotti är fortfarande arbetslös, Florentino…

***

Rätt ballt att se Mateo Musacchio kliva in från start i sin första riktiga match efter långtidsskadan och göra en solid insats. Frånsett situationen där han kapade Cristiano Ronaldo och klarade sig undan med blotta förskräckelsen såg han vass ut.

Hädanefter har Marcelino ett lyxproblem att formera sitt mittförsvar. Det är inte varje dag.

***

Jag är jäkligt glad över att Las Palmas fixade krysset och krånglade sig vidare i Copa del Rey efter totalt 3-2 mot Real Sociedad. Nu är det inte så att jag hyser några speciella känslor för Las Palmas – utan att jag kommer besöka Gran Canaria i mitten av januari och har jag fotbollsgudarna på min sida lottas “Pio Pio” på hemmaplan i Copa del Rey-åttondelen just den veckan.

Det kan bli så att jag och mitt resesällskap får nöja oss med Las Palmas-Atlético på helgen. Inte så illa pinkat det heller, om det nu blir så.

***

Lagom bra start för Gary Neville i Valencia. Ser lika ihåligt och tragiskt ut som tidigare.

***

Mindre smidigt att Pablo Hernández drog på sig andra gula efter 47 minuter mot Espanyol – men sett rent till det spelmässiga är Celta Vigos mittfältsgeni en av de som utvecklats mest den här säsongen jämfört med förra.

Han handplockades från Eduardo Berizzo inför fjolåret då de jobbat tillsammans i Chile, och de höga förväntningarna efter hans utomordentliga statistik i O’Higgins (gjorde 15 mål på 39 matcher och ett gäng assist på det) lyckades inte alls förverkligas under debutsäsongen i Celta.

Den här säsongen har han dock blivit varm i kläderna och etablerat sig som en av de viktigaste spelarna. Man brukar ju säga att allting ont också för någonting gott med sig. Michael Krohn-Dehlis flykt till Sevilla innebar sannerligen Pablo Hernández öppning i Celta Vigo. Än så länge har han tagit mer än väl till vara på den chansen.

***

Luis Suárez hattrick-hjälte för Barcelona i semifinalen av klubblags-VM. Han skriver nya historiekapitel vecka efter vecka, uruguayaren. Positiva som negativa.

Men rent sportsligt vetitusan om Barcelona haft någon lika bra nummer nio under 2000-talet. Enorm.

***

Utan internet får jag ta tillfället i akt och sitta kvar en stund på redaktionen för att hinna se någonting av Copa del Rey i afton. Många fina matcher, och snart har vi samtliga lag till åttondelsfinalerna klara.

Adam Pinthorp

Efter gårdagens chockresultat tätnar toppstriden

Just nu är jag extremt jäkla nöjd. Och det inte enbart för att jag bara för ett par dagar sedan insåg att Marius Stankevicius har återvänt till Spanien igen efter ett gäng äventyr på andra sidan Medelhavet.

Ni vet, samme Stankevicius som satte skrattgropar på folk med sina stundtals dråpliga ageranden som mittback. Det var väl framför allt Mestalla-publiken som minns Stankevicius som en halvdan försvarare – men värt att ha i åtanke är att Valencia ändå slutade trea säsongen 2010/11 med en backlinje som ganska ofta innehöll Bruno Saltor, Ángel Dealbert och just Stankevicius.

Begrunda en sekund och fundera hur fan den ekvationen gick ihop.

Å andra sidan hade Valencia en betydligt mer välfungerande offensiv på den tiden med både Roberto Soldado och Aritz Aduriz som gjorde mål, ett par finlirare i Éver Banega och Juan Mata, en frisparksgenialisk Tino Costa och en framsusande Jordi Alba.

Hur som helst. Just nu spelar Stankevicius i Segundans bästa lag: Córdoba. Tvärsist i La Liga förra säsongen, men inför hösten byggdes truppen om rejält. Nu har det också gått bättre och Córdoba toppar Segundan efter 17 omgångar. Senast spöade laget Llagostera hemma på Nuevo Arcángel. Stankevicius spelade hela matchen, drog på sig ett gult kort, men Córdoba höll nollan.

Det jag ändå är mest glad för i nuläget är att jag äntligen kommit i ordning efter en helvetesflytt i helgen. Har förmodligen sett mindre fotboll de senaste tre dagarna än på jag vet inte hur länge.

Det mesta har helt enkelt gått snett. Allt från flyttbil till att få fel lägenhetsnyckel har tagit både tid och energi – men nu är allt äntligen på plats.

***

Något som också känns förbaskat skönt är att det fortfarande är söndag eftermiddag och mycket kvar av helgen. I alla fall ur fotbollsaspekt.

Och efter chockresultat på Camp Nou i går, där Deportivo hämtade upp underläge till 2-2 mot Barcelona för andra gången i följd, kommer vi få en tätnad toppstrid när vi så småningom summerar omgången.

Två extremt intressanta matcher väntar i kväll. En i Madrid, en i Vila-Real.

Den förstnämnda mellan brödraklubbarna Atlético och Athletic, där Diego Simeone och hans lag kan gå upp på samma poäng som Barça i toppen vid tre poäng. Historiken, formen och Antoine Griezmann talar för att Atleti också kommer göra så.

Samtidigt ska det bli intressant att se hur hela Europas tätaste defensiv klarar sig mot La Ligas startaste duo när det gäller huvudspel: Aritz Aduriz & Atlético-bekantingen Raúl García.

Senare i kväll väntar Villarreal-Real Madrid i ett möte som har precis allt på förhand för att bli en underhållande drabbning. Båda lagen har svårdefinierad form efter resultat som den senaste tiden blandats väldigt mycket.

Utan att stjäla någonting av värdebetydelse från Villarreals perspektiv kan vi ändå konstatera att matchen på El Madrigal betyder mest för Real Madrid.

***

I skymundan av den absoluta toppstriden har Sevilla smugit sig på och närmat sig markant de senaste veckorna. Efter 2-0 mot Sporting i går parkerar laget nu som tabellsjua, vilket är ett okej facit med tanke på den urusla säsongsstarten.

***

På tal om Sevilla och Marius Stankevicius. Har fortfarande svårt att släppa att den före detta litauiska landslagsmannen faktiskt vunnit Copa del Rey med Sevilla en gång i tiden.

Det är en tyngre titel än vad Antoine Griezmann, exempelvis, har på cv:t.

Adam Pinthorp

Nu verkar Tonny Sanabria äntligen hittat rätt

Vi har sett mängder av exempel på stora talanger som gjort felval i karriären och slutat upp i skymundan. Samtidigt är det enkelt att förstå spelares resonemang att gå dit pengarna hägrar eller prioritera att gå till en storklubb.

Antonio Sanabria, 19, är ett exempel på en talang som stod inför ett svårt val hösten för två år sedan. Inne på fjärde året i Barcelonas mytomspunna ungdomsakademi La Masía hade han blomstrat rejält. Han fick träna under Tito Vilanovas ledning med A-truppen redan 2012, var briljant under hela gruppspelet i UEFA Youth League 2013 (en turnering Barcelona senare också vann), hade precis gjort seniordebut för Barcelonas reservlag i andradivisionen och även hunnit göra landslagsdebut för Paraguay.

Livet flög för den unge anfallaren. Barcelona lade fram ett nytt kontrakt på bordet – men det inkluderade ingen A-lagsplats inom den närmsta framtiden. Tonny Sanabria ville annat. Och efter att ha puttat undan klubbens kontraktsförslag gjorde han snabbt därpå sina tre första mål i Barça B – något som fick anfallarens namn att eskalera i Europa.

Flyttlasset gick i januari 2014 till Italien och efter en vår i Sassuolo, där succén knappast blev till verklighet och speltid var ynklig, hamnade Sanabria äntligen i Roma. Men steget från att ösa in mål i Barcelonas juniorlag till att ta en plats i ett av Italiens bästa fotbollslag är stort. Alldeles för stort, skulle det visa sig.

Bortsett från ett par korta officiella framträdanden och en del speltid på försäsongen var Sanabria långt ifrån en plats. Det är lätt att dra en koppling till Valmir Berisha, som efter att ha vunnit skytteligan i U17-VM lämnade Halmstad – trots noll framträdanden i A-laget – för just Roma. Resultatet blev av liknande sort, och båda hade svårt att ens platsa i matchtrupperna.

Det absolut viktigaste som ung spelare är att få speltid – inte att representera en stor klubb. Argumentet att träningen blir mer intensiv och kvalitativ med bättre spelare omkring sig håller till viss del, men det går aldrig jämföra träning med match.

Därför var det Tonny Sanabrias stora chans att växa som fotbollsspelare och bevisa sina kvalitéer på toppnivån när han i somras lånades ut från Roma till Sporting Gijón. Tillbaka till Spanien, där han redan kände till kulturen och språket.

Och bortsett från en nästan två månader lång skadeperiod har paraguayanen tystat kritikerna och visat upp sig från sin allra bästa sida. 19-åringen har direkt klivit in och etablerat sig i Sportings startelva. Han gjorde sina första två mål – båda med huvudet – i 3-2-segern mot Deportivo La Coruña på Estadio Riazor.

I den senaste ligamatchen – Sanabrias tredje framträdande efter skadan – visade han synnerligen vägen för sitt lag genom att göra hattrick mot Las Palmas. Stefan Scepovic gjorde tre mål för Sporting mot Eibar i Segundan 2013/14, men i La Liga var Sanabria förste spelaren att göra tre mål för klubben sedan 2008, då Mate Bilic lyckades med bedriften mot Sevilla.

Tonny Sanabria hade inte tålamodet att stanna kvar och testa vingarna i Barcelona, men trots de uteblivna framgångarna under första tiden i Italien kanske han tog en rätt väg för hans del ändå. Det är omöjligt att veta vilken plats i anfallshierarkin han hade haft om han stannat kvar i Barcelona, men jämför man med lagets två 95-modeller Sandro Ramírez och Munir El Haddadi finns det nog ingen som inte skulle skriva under på att Sanabria visat upp betydligt mer under den här hösten.

Lånet till Sporting Gijón har inneburit förtroende, trygghet och regelbunden speltid. Nu har Sanabria redan gjort en handfull La Liga-mål och A-landskamper, och precis som för två år sedan har det börjat viskas och pratas om hans namn igen.

Det verkar som han äntligen hittat rätt. Nu återstår det att se om han har skaffat sig tålmodighet eller om han vill tillbaka Roma snabbare än kvickt för att kämpa om en plats. Det steget känns fortfarande stort.

Adam Pinthorp

Neville-effekt med blotta närvaron?

Nä, okej. Sakta i backarna. Gary Neville är förvisso officiellt presenterad som Valencia-tränare, men det är först till den kommande veckan som han tar över vid sidlinjen. Voro, som fortsätter ha ett fantastiskt facit som huvudansvarig när han gång efter annan får kliva in som “caretaker”, ledde Valencia på Mestalla mot Barcelona. Och det var givetvis fullt logiskt.

– Inför en sådan match vore det bara konstigt om hela truppen fick höra en ny röst dagen innan match och att jag skulle leda laget från bänken, sa Gary Neville på sin första presskonferens.

Men han var fortfarande där. Såg sina nya spelare i aktion. Och det är givetvis nog med motivationshöjning för de elva som klev ut på Mestalla för att försvara Valencias färger. Det syntes också.

Även om Barcelona mycket väl skulle kunna ha vunnit den här matchen både med en och två bollar (laget avlossade hela 16 skott) stretade Valencia emot viljestarkt. Efter Luis Suárez ledningsmål en kvart in i andra halvlek trodde nog de flesta att det var kört lopp för Valencia. Men icke.

Och det är just den reaktionen, i slutskedet av matchen, som jag är övertygad om att Gary Neville är väldigt tillfredsställd med. För att inte tala om den enorma kvaliteten i kvitteringsmålet som kommer till bara fem minuter från slutet. Paco Alcácers mottagning och upplägg var lika mycket klass som Santi Minas avslut rätt upp i taket.

Det är fortfarande högst oklart om Valencia verkligen tror på Gary Neville i det långa loppet. Och om han själv gör det, för den delen. Men ett ombyte var nödvändigt. Kan Neville kliva in med pondus och föra ut den taktiska kunskap han besitter till spelarna på planen kan Valencia bli en trevlig bekantskap framöver. Fortsätter spelarna bara lira med samma energi och samma tro som mot Barça är mycket vunnet.

Nästa match är snäppet viktigare. Då kliver Gary Neville in i hetluften på allvar – och pressen är skyhög. Valencia måste ta sig vidare i Champions League. För självförtroendet, för stålarna och inte minst för statusen.

***

Vi har inte sett mycket av Luis Suárez dåraktigheter i Barcelona. Han har hållit sig väldigt lugn med hans mått mätt under sitt första år i klubben. Börjar han bli bekväm nu? Tror han att han kan göra som han vill?

Den idiotiska stämplingen på Aymen Abdennour i lördagens match osar knappast mognad och Suárez borde bli straffar för den aktionen.

***

Villarreal är verkligen en av helgens stora vinnare i Spanien. Vände och vann hemma mot Rayo Vallecano tack vare Cedrick Bakambus två mål.

Medan övriga närliggande konkurrenter i tabellen – Celta Vigo, Deportivo, Athletic & Valencia – samtliga tappade poäng så tog Villarreal fullt och knappade in ytterligare på Celta i kampen om fjärdeplatsen.

Marcelino verkar ha lärt sig läxan från senast att faktiskt spela med anfallare i startelvan.

***

Karim Benzema har inte haft någon enkel höst efter utpressningsskandalen. Och det lär fortsätta vara jobbigt för fransmannen de kommande månaderna.

Oavsett vilket var han tillbaka på fotbollsplanen och visade att han minsann inte har tappat fokus på sin primära arbetsuppgift: att göra mål. Två strutar mot Getafe gav Rafa Benítez ett lugnade besked – och framför allt var det nog otroligt skönt för huvudpersonen själv att visa upp sina kvaliteter på planen.

Adam Pinthorp

Amatörmässigt, Real Madrid

Ska man skratta eller gråta?

Det är fortfarande lika obegripligt att Real Madrid, en av världens absolut största klubbar, inom loppet av ett halvår lyckas schabbla till två faxrelaterade totalfiaskon.

Det första i somras, som ni alla bekant känner till, då David de Gea-affären gick i stöpet tack vare att övergångspappren som faxades från Manchester United inte lyckades komma till den spanska huvudstadsklubben i tid.

Ja, fax. År 2015.

Och i går ställde faxmaskinen till det igen för Real Madrid. Eller ja, en blandning mellan den obefintliga övervakningen och klubbens dåliga koll på situationen vad gäller avstängda spelare låg till grund för haveriet.

Under lagets Copa del Rey-möte med Cádiz spelade nämligen Denis Cheryshev från start – trots att han var avstängd efter ett gult kort han ådrog sig i förra säsongens cupspel med Villarreal. Emilio Rosanes, ex-domare och matchanalytiker, försökte varna klubben inför matchen men trots att han skickade både fax och ska ha försökt ringa nådde budskapet inte fram.

Cheryshev spelade matchen vilket kommer straffas hårt. Ett liknande scenario hände för Osasuna i förra säsongens Copa del Rey-upplaga, och laget blev du utslängt från turneringen. Nu har Cádiz lämnat in en anmälan mot Real Madrid för att ha använt en otillåten spelare (Cheryshev gjorde dessutom mål i matchen) och huvudstadsklubben kommer med största sannolikhet uteslutas från Copa del Rey den här säsongen.

En person som genomlidit stora doser av kritik de senaste veckorna är Rafa Benítez. Bättre blir det förstås inte för Real Madrid-tränaren när det nu dessutom uppdagats att han gjorde samma sak under tiden som Valencia-tränaren 2002 – nämligen använde sig av en otillåten spelare.

Det här är amatörmässigt. Ett totalfiasko. Att sådant här ens kan inträffa 2015 är skrattretande.

Det ska bli intressant att se om Real Madrid väljer att modernisera sin verksamhet och utesluta faxmaskinen i framtiden eller om man anställer någon på 24-timmars daglig basis som övervakar att det inte dyker upp något viktigt.

***

Lätt att säga efter en dag, men Gary Neville gav åtminstone ett bra intryck på sin första officiella presskonferens som Valencia-tränare.

Han fastslog att hela familjen är med honom på östkusten och att han kommer studera spanska från 06.00 varje dag hädanefter.

Möcke bra, Gary.

***

Även om John Guidetti startade helgens ligamatch mot Sporting Gijón och hans huvudkonkurrent Iago Aspas satt på bänken trodde nog de flesta att svensken ändå skulle finnas med i den startelva Eduardo Berizzo ställde på banan i Copa del Rey-mötet med Almería i går. Men icke.

Aspas startade, gjorde två baljor, och blev utbytt mot Guidetti med 25 kvar.

Jag är helt övertygad om att Guidetti kände sig något bitter över att inte få starta den här matchen. Det var ett gyllene läge. Men nu slutade det ändå väl för svensken. När han rakade in returen fram till 3-1 och gav Celta Vigo ett superläge inför returen hemma på Balaídos om ett par veckor vann han inte bara tid för sig själv utan fixade också ett utmärkt läge att åtminstone starta nästa gång lagen drabbar samman.

Även om det bara blivit två mål för John Guidetti i Celta-tröjan så här långt har han ett målsnitt på 129 minuter per mål. Helt okej ändå.

Han slår ju faktiskt Aspas med det facit. Spanjoren behöver nämligen en minut till per mål – fast då har han ju både spelat mer och nätat betydligt fler gånger också.

Var det någon som överhuvudtaget tvivlade satte Aspas munkavel på alla kritiker i går i och med sina två fina mål. Det är inget snack om att han är nummer ett i anfallet.

Adam Pinthorp

Gary Neville, gör inte samma misstag som Moyes

Det spekulerades från lokal media att någon med god kännedom inom Valencia CF skulle ta över som ny tränare efter att klubben och Nuno Espírito Santo brutit samarbetet.

Så blev det inte riktigt. Även om Gary Neville, som skrivit på ett kontrakt säsongen ut, har haft brorsan Phil i Valencia så kommer han själv i princip helt nollställd inför det här uppdraget.

Av reaktionerna att döma tycker fotbollsälskaren överlag att det här är hur spännande som helst. Valencia-supportrarna? De känner sig lurade.

Klubben skulle ta in någon stadig och erfaren profil som kunde klubben. I stället kommer Gary Neville, som aldrig haft ett tränaruppdrag tidigare, som inte kan språket eller följt den spanska fotbollen noggrant.

Men att det finns ett enormt taktiskt kunnande och en vinnarskalle ut i fingerspetsarna i Gary Neville råder inga tvivel om. Det har han visat både på fotbollsplanen och under sina TV-uppdrag i Sky Sports, där han varit helt briljant.

Nu kliver han in i ett omklädningsrum som suktar efter en ledare mer än någonting annat. Valencia har ett otroligt talangfullt fotbollslag. Det kryllar av potential och kvalité – men ingen har fått ut i närheten av maxkapacitet än. Någon måste kliva in med pondus, målmedvetenhet och en tydlig intention och klar bild om hur spelplanen ska läggas upp.

Valencia har inte råd med något daltande. Egentligen har Valencia inte råd att överhuvudtaget chansa. Nu står man ändå här.

En grej som också blir intressant att följa är hur det här kommer påverka Valencias relation med Jorge Mendes. Hur stor del har han i det här beslutet? Jag har svårt att tänka mig att Gary Neville kommer göra precis som Mendes vill utan vill sätta sin prägel på det hela.

För Nevilles egen skull hoppas jag också att han inte gör samma misstag som David Moyes i Real Sociedad. Ta seden dit du kommer. Lär dig språket, förstå kulturen, anpassa dig. Annars kommer det bli svårt.

Lyckas han med det och fungerar lika bra som tränare i realiteten som han gör med sina taktiska analyser och detaljer i Sky Sports kan det här trots allt bli bra för Valencia.

Jag har i alla fall svårt att se att det skulle bli sämre.

Adam Pinthorp

Senaste tweets