Fotboll och politik – två skilda saker i en aspekt, men också två saker som ofta går hand i hand. Inte minst i norra Spanien. Där kämpar såväl Katalonien och Baskien för självständighet och det vevas aldrig med några spanska flaggor på arenorna.
När Barcelona och Athletic Club – de två största fotbollsklubbarna i Katalonien respektive Baskien – möttes i cupfinalen förra säsongen ville båda helst av allt undvika att spela i huvudstaden Madrid. Så blev också fallet. Spelplatsen blev Camp Nou, Barças normala hemmaplan, och när den spanska nationalsången dundrade i gång hördes idel burop från läktarhåll.
Både Katalonien och Baskien har egna landslag, med förbundskaptener och hela den biten. Men eftersom de inte är officiella länder har förbunden inte accepterats av Fifa. Inga konstigheter. Landslagen har inga regelbundna samlingar utan spelar oftast en, ibland två, träningsmatcher om året.
Häromdagen ägde en sådan rum. Över 50 000 hade tagit sig till Camp Nou för att slippa höra den spanska nationalsången och helt ostört kunna vifta med sina katalanska och baskiska flaggor.
Stjärnor som Sergio Busquets, Jordi Alba, Gerard Piqué & Aritz Aduriz fanns på planen. Den sistnämnde avgjorde med matchens enda mål för baskernas favör.
Både Camp Nou och San Mamés har alltid varit symboliska arenor för en hel regions fruktan efter självstyre. Så är det fortfarande. Barcelona kallas “més que un club” för att folket kunde ta sig till arenan och vara katalaner hela vägen ut i fingerspetsarna, med självständighetssånger, halsdukar runt halsen och flaggor vevandes i skyn.
Det finns de som påpekar att fotboll och politik inte hör ihop. Eller åtminstone inte bör höra ihop. Och det må vara en helt annan diskussion – men att det alltid kommer att gå hand i hand med varandra är otvivelaktigt.
Fråga bara Gerard Piqué, som är ett stort affischnamn i Kataloniens kamp mot självstyre, och som gång efter annan blivit utbuad på inhemska arenor iklädd den spanska landslagströjan.
Eller det absolut senaste exemplet: Sergi Guardiola. Den 24-årige anfallaren gjorde 17 mål på 39 ligamatcher för Eldense och värvades häromdagen till Barcelonas B-lag, som hägrar i den spanska tredjedivisionen. Inga större konstigheter – tills flera supportrar började nysta fram gamla inlägg postade på Twitter av huvudpersonen.
“Puta Cataluña” och “Hala Madrid” är ingenting som går hem i Barcelona-kretsar. När allt uppdagades valde klubben – bara timmar efter att kontraktet skrivits på – att bryta avtalet. Och även om det säkerligen inte uppskattas att ha skrivit “Hala Madrid” (det är många tidigare Madrid-supportrar som vandrat vidare till Barcelona genom åren) är det dissen mot Katalonien som svider allra starkast för klubben.
– Jag ber om ursäkt till Katalonien och till Barça. Min familj och jag är väldigt påverkad av detta, men jag förstår beslutet. Inget av det här har kommit från mig, det var en vän till mig som skrev det, men jag ber om ursäkt. Jag är från Mallorca och verkligen inte anti-katalan, det här har verkligen förstört mig, har Sergi Guardiola uttalat sig.
Luis Enrique fick en fråga om ärendet på dagens presskonferens, och svarade ganska logiskt.
– Allt du delar på internet stannar där. Man bör vara försiktig.
Jag tror åtminstone Sergi Guardiola förstått sig på det faktum att fotboll och politik hör ihop.
***
Nästan full ligaomgång i morgon. Normalt sett brukar ligaspelet dra igång igen efter det nya året har skålats in – men den här säsongen är det andra bullar.
Den klart hetaste matchen spelas dock först på nyårsafton, den mellan Villarreal och Valencia. Och där kan man också prata om politik och en region där fotbollskulturen förändrats över det senaste decenniet. Villarreal har inte bara klivit upp som en ständig underdog till Europa-platser – utan har i regionen också etablerat sig som den klart starkaste klubben på alla plattformar tillsammans med Valencia CF.
Förr i tiden var det orimligt att en ung och lovande spelare som kom fram i trakten inte skulle välja att gå till Valencia. I dag är det annorlunda. Villarreal har en av Spaniens bästa och mest välfungerande akademier – och framför allt har klubben en bakgrund av att konstant välja att tro på sina egna förmågor och ge dem chansen.
På torsdag är det tabellfemman Villarreal, bäst i regionen, mot tabellnian Valencia. Det spelar ingen roll vad matchen slutar – Villarreal kommer fortsatt vara före. Men ur en psykologisk och prestigeaspekt betyder matchen väldigt, väldigt mycket.
Och skulle rent av Villarreal vinna hade den gula ubåten stampat ned Valencia ännu djupare i kvicksanden.