Följer

Populära lag

Populära spelare

Populära ligor

Villarreal, journalistlandslaget och Juan Carlos Valerón

Pinthorp

Vi har kommit exakt halvvägs in på La Liga-säsongen. Vi konstaterar Eibar som en jätteskräll på övre delen av tabellen, att Celta Vigo gjort en makalöst stark första halva, att Real Sociedad är säsongens stora besvikelse och att Valencia underpresterat grovt med sitt spelarmaterial.

Men ett lag som vi pratat alldeles för lite om är Villarreal. Den gula ubåten har parkerat på en fjärdeplats efter 19 omgångar – bara en (!) snål poäng bakom Real Madrid. Efter att Celta Vigo successivt dalat både tabell- och spelmässigt efter den pigga säsongsinledningen har Villarreal fortsatt ånga på och nu också dragit ifrån övriga konkurrenter i kampen om den sista Champions League-platsen rejält

För även om det är kortare väg upp till topptrion är det snarare den där sista CL-platsen som Marcelinos lag har byggt ihop – allt annat vore sensationellt. Oavsett vilket är det beundransvärt vilket jobb Marcelino har gjort för att få ihop det här unga laget till en gul maskin.

Annons

Det mest imponerande? Att laget faktiskt inte spelat lika bra som man i perioder gjort tidigare under Marcelino. Och att både Mateo Musacchio och Bruno Soriano – två av lagets ledare och viktigaste spelare – inte varit tillgängliga hela hösten.

Trots ett ungt och orutinerat lag har Marcelino lyckats snickra ihop ett otroligt starkt kollektiv. För ett år sedan skeppades klubbikonen Cani i väg till Atlético de Madrid för att han inte hade dragit jämnt med Marcelino och enligt tränaren själv inte presterat som sig bör på träningar. Det är laget före jaget i Villarreal. Det spelar ingen roll om du heter Cani och bär nummer tio på ryggen. Följ policyn, annars är det dörren ut som gäller.

Det är inte en eller två spelare som är störst anledning till Villarreals framgång. Receptet är en välorganiserad spelidé där kollektivet är allt. Lädret på marken, mycket bollinnehav, högt presspel – men jämfört med de senaste åren också mer fart från kanterna. De yngre förmågorna i form av Nahuel Leiva, Samu Castillejo, Samuel García och inte minst Denis Suárez har bidragit med kreativitet och någonting nytt till truppen.

Annons

Samtidigt är det svårt att inte imponeras över Cedric Bakambus målsnitt och hans samarbete med anfallskollegan Roberto Soldado. När jag fått frågan vem som är den bästa sommarvärvningen till La Liga under hösten har jag flera gånger fallit på Soldado. Han har långt ifrån vräkt in mål, men hans hårda slit, hans karaktär och hans kombinationsspel med övriga offensiva pjäser har passat in alldeles lysande i Villarreal.

I dag spelade han fram Bakambu till båda målen i segern mot Sporting Gijón. Med Villarreals unga snittålder i åtanke finns all anledning att tro att utvecklingen bara fortsätter framåt och att laget blir ännu bättre.

***

Jag fick äran att debutera i journalistlandslaget i fredags. Borta mot Finland. Kryssning både dit och hem.

Det var knappats Riquelme-klass på min insats på det centrala mittfältet. Avlöste slarv med taffliga passningar i första halvlek för att ändå kliva upp en nivå i andra. Fick tvåa i betyg av förbundskapten Ramin Nouri och kom undan med blotta förskräckelsen tack vare en överraskande stark krigarinsats med mina mått mätt.

Annons

Framför allt är jag stolt över att hela laget lyckades trappa upp i andra halvlek och till slut också få med sig ett 1-1-resultat. Kollega Axel Pershagen stod för tidernas kanske fulaste assist fram till en annan TV4-bekanting i form av Ali Reza Zohori Pour.

Efter en handfull GT större än Rasim Reiz självförtroende på hemvägen firade vi ändå poängen som en seger (det blev tydligen förlust senast det begav sig i Helsinki). Resten av historien lämnar vi där.

Coach Nouri har ju redan betygsatt samtliga på Twitter, men eftersom jag hade lovat ett par att göra detsamma får det väl komma en liten kort sammanfattning här.

Lelle Sandahl – 3.
Klippa både som målvakt och på att ta nya profilbilder. Säkerheten själv.

Linus Norberg – 2.
Visade bättre form på färjan hem än på fotbollsplanen – men slängde på Emil Kåberg-vinnarskallen i andra och höjde sig.

Annons

Marko Päivärinne – 3.
Lagkapten, äldst och spelade sista delen av matchen halvskadad. Karaktär som få.

Herman Hansson – 4.
Tog för sig i sin debut och visade ledaregenskaper som mittback. Släppte ingen förbi sig och drog även i väg på ett par offensiva räder.

Axel Pershagen – 2.
Tidernas fulaste assist borde höjt betyget, men Pershagen som skröt om en “Roberto Carlos-fot” inför matchen hade ingen lycka med sig i avsluten och bör inte spela i försvarslinjen framöver. Bra i andra.

Christoffer Braw – 4.
Sprang mer än övriga mittfältare tillsammans. Ovärderligt jobb i det tysta.

Adam Pinthorp – 2.
Slog två bra passningar under hela matchen. Precis godkänd.

Ali Reza Zohori Pour – 3.
Handbollsspelaren saknade klister på bollen i första halvlek, men växte successivt och avslutade hela kalaset som poängräddare i ren Pippo Inzhagi-klass.

Annons

Kalle Dahlberg – 2.
Stark arbetarinsats men har betydligt mer sulfinter i sig. Kunde utmanat och utmärkt sig mer.

Tina Luoma – 2.
Den som det verkar första kvinnan i journalistlandslaget någonsin gjorde stundtals livet surt för finnarna – oavsett om det handlade om distraktion eller en brytning.

Ramin Nouri – 3.
Hade i andra halvlek en helt odefinierbar position och skrek smått panikartat mest hela tiden, men var också den som stundtals satte fart på anfallsspelet när vi jagade kvittering. Bra fart.

Rasim Reiz – 3.
Brände alla sina målchanser, filmade en hel del och skrek konstant saker till domaren på ett språk han inte förstod. Mister GT hade inte sin mest lyckade dag på jobbet, men bjöd ändå på stor underhållning stundtals och var högst inblandad i kvitteringsmålet.

***

Det var över ett år sedan jag såg fotboll på plats i Spanien senast. Alldeles, alldeles för längesedan med andra ord.

Annons

Men nu är det snart dags igen. I morgon åker jag till Gran Canaria med en av mina La Liga-föregångare här på sajten, Christopher Kviborg, och på onsdag kan jag så småningom bocka av arena nummer 15 i Spanien. Las Palmas-Eibar väntar på Estadio Gran Canaria, och kommande helg kommer även Atlético på besök till ön.

Får jag önska mig någonting så är det att se Juan Carlos Valerón. 40-åringen gjorde 90 minuter mot Eibar tidigare i veckan och har fortfarande mer boll i sig än de flesta.

Publicerad 2016-01-10 16:00

Kommentarer

Visa kommentarer

Senaste tweets

Arkiv

Annons
ANNONS
next recommended article
Nästa
ANNONS
fotbollskanalen

Skapa ett gratis konto eller logga in för att få en anpassad nyhets- och matchupplevelse av Fotbollskanalen. Följ dina favoriter:

Spelare
Lag
Ligor & turneringar
Bloggar & poddar
Samma konto på Fotbollskanalen, C More och TV4 Play.
Skapa konto