Det är Silly Season-tider överallt i fotbollseuropa. Spelare kommer och går, en del övergångar märkligare än andra.
En av de största i Spanien under det här fönstret är tveklöst Guiseppe Rossis comeback till La Liga. Och valet föll på… Levante.
Den som för fyra år sedan hade räckt upp handen och sagt att Beppe Rossi skulle spela i Levante och Víctor Valdés i Standard Liége hade blivit brutalt utskrattad. Någonstans är det ändå det som gör fotbollen så levande och speciell. Den är ständigt oförutsägbar och man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.
Den spontana tanken om Rossis klubbval var förstås smått bisarr. La Liga-jumbo med en ultradefensiv spelidé. Det är inte där italienaren hör hemma.
Men vid närmare eftertanke är det ändå fullt logiskt att han väljer Levante. Det är lite som att Rossi kommer hem. Han har bott i Valencia-trakten förut under sin lyckade tid i Villarreal, och eftersom han i nuläget inte platsar i regionens två största klubbar är Levante ett smart val där speltid och stort ansvar är en garanti.
Rossi kommer givetvis inte göra Levante sällskap till Segundan om det nu – vilket mycket tyder på – blir så. En bra vår i klubben och en sagolik comeback till de gula ubåtarna känns nära till hands. Det hade varit något. Måtte hans knän bara hålla nu. Han är värd all framgång.
***
Apropå skiften. Det har ju knappat blivit någon positiv effekt sedan Valencia bytte Nuno Espírito Santo mot Gary Neville på tränarbänken. Noll segrar i ligaspelet är fortfarande ett faktum och kriser växer sig allt djupare (hur många gånger jag den meningen skrivits de senaste åren?).
Men det händer som alltid mycket både på och utanför planen när det gäller Valencia. Den stora nyheten den senaste veckan är att den konstant nonchalant spelande Dani Parejo blivit petad som lagkapten. Ett fullständigt korrekt beslut. Parejo har sina stunder, och hans högerfot är bland de bättre i ligan, men i spelet har han inte den nivån i sig som Valencia eftersträvar för en nummer tio tillika lagkapten.
Parejo kan vara stjärna i ett lag som slåss kring tabellplaceringarna strax under toppskiktet. Inte i ett topplag.
Nu tar Paco Alcácer, som 22-åring, på sig kaptensbindeln och det är också ett beslut som grundar sig på både lojalitet, status och prestation. Han är en av få som hållit en hög och jämn nivå den senaste tiden – och det är ingen i laget som är lika omtyckt av supportrarna som Paco.
Att en Álvaro Negredo som känns redo för pension, en skadad Diego Alves och en knappt ordinarie Javi Fuego är vicekaptener känns inte lika komplett – men samtidigt har alla hög status i truppen och bidrar med den erfarenhet som Paco saknar.
Jag tror det här är ett viktigt steg för Valencia. Laget kommer aldrig ta nästa kliv i utvecklingen med Dani Parejo som en nyckelspelare. Redan nu ryktas han vara på väg bort från klubben och det tror jag vore det absolut bästa för alla inblandade parter.
Det är dags att Valencia börjar om utan Parejo – med Paco som given frontfigur och ledare.
***
Borja Bastón!
23-åringen gör sin första säsong i La Liga och har nu nitat dit 14 (!) baljor i lilla Eibar. Ett smått sensationellt facit för Atlético-lånet lite mer än halvvägs in i säsongen.
Skicka Borja till EM, säger jag. Vicente del Bosque har få givna anfallsspelare och Borja borde vara högaktuell. Detsamma ska förstås gälla Aritz Aduriz.
***
Allt pekar på att Atlético Madrid kommer släppa sin juvel Óliver Torres. Ett beslut som kändes långt borta i början av säsongen, men som vuxit fram allt tydligare de senaste veckorna.
Sedan Thomas börjar leverera samtidigt som Carrasco och Saúl tydligt går före i hierarkin har speltiden successivt blivit allt mindre för Óliver. Han har aldrig lyckats ta nästa steg under Diego Simeones vingar och nu verkar det som att han lämnar för gott.
Den spontana känslan är att det också är bäst för alla inblandade. Han har aldrig funkar i Simeones krävande spelidé, inte i närheten på samma sätt som han gjorde succé i Porto, där han ofta spelade i en fri roll på mittfältet.
Ur ett långsiktigt perspektiv tror jag det bara är positivt för Óliver att ha formats under Simeone i Atlético, men för hans personliga utveckling är det dags att röra på sig. Han kommer få ut mer av sin enorma kapacitet och potentiell i en annan klubb, som använder honom på rätt sätt.