Det är sån där dag då det verkligen känns av i luften att något stort är på gång. Ingen vanlig tisdag. Det är nu allvaret drar i gång. Veckokvällarna vi har väntat på i flera månader. Matcherna där de största lagen gör upp. Där en dålig insats betyder så mycket mer än tappade poäng i ligaspelet.
Det är två drömfighter som bara ligger och gror några timmar bort. Arsenal-Barcelona och Juventus-Bayern. Med tanke på vilken högstanivå som den kvartetten har visat upp under den här säsongen hade det mycket väl kunnat vara två semifinaler. Nu har vi bara hunnit nå åttondelen – men det kittlar lika mycket för det.
Det pratas om hur Arsene Wenger ska chocka Barcelona på Emirates. Hur han en gång för alla ska lyckas tråckla sig igenom labyrinten han haft så svårt med. Det är inte en eller två gånger som Barça satt in dödsstöten på Arsenals Champions League-resor de senaste åren. Ett mardrömsmotstånd för London-klubben, har det visat sig – trots att Barça fortfarande inte vunnit på Emirates.
I kväll väntar nytt möte i London. Alla blickar är riktade mot stjärntrion i bortalaget – den kanske främsta som fotbollen någonsin skådat. Hur ska Arsenal klara av att hantera den? Finns det någon medel?
Eftersom ingen har frågat mig vem som är Barcelonas viktigaste spelare ställer jag i stället frågan till mig själv. Och i min bok är svaret enkelt – men kanske inte fullt så logiskt som man kan tro. Jag svarar varken Leo Messi, Neymar eller Luis Suárez. Inte Andrés Iniesta eller Ivan Rakitic heller för den delen.
Vem som är bäst är en helt annan fråga – och likväl en väldigt svårdefinierbar sådan då det är komplicerat att bedöma och sätta olika spelartyper mot varandra – men den viktigaste kuggen i Luis Enriques lagbygge är tveklöst Sergio Busquets.
Fem ligatitlar, tre CL-troféer, ett VM- & ett EM-guld senare är 27-åringen fortfarande en underskattad spelare. Det pratas framför allt lite om honom i Sverige. Han är en i mängden, eller rent av en i skymundan av alla stjärnor. I Spanien är han större och det är ofta som sportkanalerna går på djupet och visar vilken vital figur han är för Barcelona.
Och det är inte för inte som Luis Enrique sagt att “Busquets är den mest intelligenta spelare jag någonsin coachat”. Eller att Vicente del Bosque uttryckt att “om jag vore en spelare, hade jag velat vara Busquets. Han läser spelet som ingen annan”.
Sergio är nyckeln i Barcelonas spel. Han gör jobbet som många lag behöver två sittande mittfältare för helt ensam. Mot Valencia i 7-0-krossen för ett par veckor sedan bröt han ett anfall i snitt var tredje minut. Och var därtill med och regisserade flera av målen.
Det framgår framför allt tydligt när man ser Sergio Busquets live hur smart han är som fotbollsspelare. Vilken ledarfigur han är, vilka ytor florerar i, sättet han läser spelet och sättet han agerar spelfördelare. Barcelona har aldrig någonsin haft en defensiv mittfältare av samma kaliber. Hade han varit aktiv i en annan tid – eller åtminstone gjort lite fler poäng – hade han också fått den uppskattning han förtjänar.
Nu får han nöja sig med att leva i skuggan bakom en kvintett storstjärnor framför sig i banan som drar åt sig all uppmärksamhet. Framför allt en speciell trio.
Men ska Arsenal lyckas störa Barcelona över två möten är den primära uppgiften att blockera den stora nyckeln. Inte Messi, inte Neymar, inte Suárez – Sergio Busquets. Navet i Barcelonas anfallsspel. Ett alltjämt underskattat fotbollsgeni som är den stora hjärnan på planen bakom Barças fortlöpande framgångar.
***
Det ska för övrigt bli intressant att se hur Héctor Bellerín sköter sig under det här stundande dubbelmötet. La Masía-bakgrunden finns där. Likaså historien att Barça gärna värvar från Arsenal.
Ska vi säga att Bellerín ersätter Dani Alves till sommaren om han gör solida insatser i det här dubbelmötet?