Hoppas Asenjo är tillbaka för att stanna

Och ingen kan säga annat än att Sparta Prag – Lazio-krossen i åttondelen till trots – är en drömlott till den stundande kvartsfinalen. Villarreal har öppen gata till semifinalen.

En som njöt mer än någon annan av den hållna nollan och avancemanget i går var Sergio Asenjo. Den nu 26-årige målvakten har minst sagt haft motgångar i karriären.

Skadeproblemen började redan under tiden i Valladolid, där han också fostrades, men behövde då aldrig ingripa med någon operation. Efter ett par väldigt fina säsonger i Valladolid kritade han på fyraårskontrakt med Atlético de Madrid 2009. Vid den tidpunkten var han tilltänkt förstemålvakt. Före David de Gea, före Joel Robles – två målvakter som med facit i hand lyckats rätt bra på sina håll.

Insatserna i Atlético höll dock inte högsta kvalité – eller åtminstone inte tillräckligt hög – varpå de Gea tog vid som nummer ett mellan stolparna. Det var en motgång i sig. Och värre skulle det bli när han i maj 2010 slet av korsbandet och fick spendera ett halvår av rehabiliteringsträning.

Asenjo kom tillbaka strax före jul samma år men lånades under januarifönstret ut till då storsatsande Málaga för att ta över som förstamålvakt i klubben. Det gjorde han också, men bara för fem ligamatcher – sedan var olyckan framme igen.

Samma knä, ny korsbandsskada.

När det handlar om samma knä är det inte ovanligt att en fortsättning som fotbollsspelare på elitnivå är utesluten. Men Asenjo kom tillbaka, och efter att ha suttit fast på bänken i Atlético bakom Thibaut Courtois lånades han inför 2013/14 ut till Villarreal.

Och oj, vilken fart det blev på karriären. Låneavtalet förvandlades till en permanent deal året efter och för nästan exakt ett år sedan kallades Asenjo upp till det spanska A-landslaget efter två lysande säsonger i Villarreal.

Men som ni förstår har vägen mot framgång inte varit spikrak sedan dess. Månaden efter landslagssamlingen slet Asenjo av korsbandet på nytt – mitt under sin bästa tid i karriären.

Den påfrestning, både fysiskt men framför allt mentalt, är svår att relatera till. Det är totalt ett par år vid sidlinjen bestående av idel rehab som Sergio Asenjo genomlidit. Bara 26 år gammal.

Asenjo är ingen som lägger ner på marken och grinar för vad som har hänt. Han lever i nuet, tittar framåt och ser möjligheterna. Avsluta karriären? Nej, han vill vinna en titel med Villarreal, han vill till EM med Spanien. Då är det bara bita i det sura äpplet och försöka kriga sig tillbaka.

Efter ett par veckor på bänken var det så dags för Asenjo att göra comeback i går. Rakt in i hetluften i en viktig match.

En hållen nolla senare och Asenjo kan fira både för sin egen del och för lagets avancemang.

Men frågan är hur många liknande motgångar som målvakten klarar, även om han uppenbarligen har en mental styrka som få andra. Låt oss hoppas att han håller sig ifrån svåra skador och kan fullända sin potential som målvakt.

I sådana fall finns alla chanser att han både lyfter en Europa League-titel i vår och är en del av Spanien EM-trupp i sommar.

***

I drabbningar med utländska lag har spanska lag gått vidare från 43 av de 46 senaste dubbelmötena i Europa-spel. Det är en helt vanvettig siffra.

Och än så länge verkar det inte bättre än att spanska lag måste slå ut varandra för att lämna Champions och Europa League. Valencia blev första laget att lämna spelet utanför Spaniens gränser den här säsongen. Nu väntar både Barça-Atleti och Sevilla-Athletic i CL- respektive EL-kvart.

Brutalt tragiskt, kan jag tycka. Inte bara för mitt goda öga till den spanska fotbollen, utan rent generellt. Jag tyckte det var lika tråkigt att Man United-Liverpool lottades mot varandra redan i åttondelen. I en semifinal är det en grej, men så pass tidigt in i slutspelsskedet är det synd att vi inte får se en större blandning.

Vi kan i alla fall konstatera att vi har minst ett lag i såväl CL- som EL-semifinal i vår. Det är alltid något.