Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Rätt lag åkte ur – och EM-truppen ser guld-kompatibel ut

Om någon hade frågat min inför säsongen vilka lag jag vill ramlar ur La Liga hade två självklara val varit Levante och Getafe.

Och nu, 38 omgångar senare, kan vi konstatera att båda lagen parkerar under nedflyttningsstrecket.

Getafe har gått upp och ned hela säsongen. Levante hade en urusel höst som grusade stora delar av planerna till nytt kontrakt, och trots ett kanonfönster i januari där en handfull väldigt bra namn värvades in lyckades inte trenden vändas.

Man kan inte gilla alla lag lika mycket. Och vissa lag känner man, av en eller annan anledning, inte särskilt mycket för. Getafe och Levante är två sådana rent personligen. Anledningen är däremot enkel. Båda klubbarna, framför allt Getafe, saknar den längre storyn i La Liga och har ingen stor supporterskara.

Det ser i ärlighetens namn väldigt dött ut, både på Coliseum Alfonso Pérez och på Ciutat de Valencia. Alldeles för dött. Det är klubbar som håller till i storstäder men som aldrig kommer bli i närheten av störst. De kommer alltid vara underdogs.

Att Getafe visade både humor och självdistans när man publicerade en video för ett antal år sedan och bad de mest hängivna supportrarna att donera sperma för att fylla på skaran supportrar var förvisso väldigt roligt. Men jag har svårt att se att El Geta någonsin kommer bli den typen av publiklag.

Detsamma gäller Levante, som alltid har storebror Valencia i staden. Eller för all del Villarreal några mil norrut, som drar betydligt mer folk till sina matcher.

Båda klubbarna har krigat länge och väl och dessutom fått testa på spel ute i Europa. Att Getafe hållit sig kvar i över ett decennium är svårt imponerande.

Men allting har sin tid. Och vad det – utifrån ett större ligaperspektiv – några som skulle lämna plats för andra bekantskaper så var det Getafe och Levante. Det är inga lag jag kommer sakna.

Annat är det förstås med Rayo Vallecano, ett annat lag från en Madrid-förort, men med skillnaden att supporterskaran är relativt stor. I Vallecas är det Rayo som gäller. Supportrarna lever, andas och dör Rayo. De står upp för sin klubb, skickar ofta budskap från läktarplats och är en välbehövlig färgklick i den spanska fotbollen.

Även på planen har Paco Jémez gäng förgyllt många stunder med sin attraktiva, modiga men likväl naiva fotboll. Jag är övertygad om att Jémez kommer vandra vidare och ta över någon ny klubb i högstadivisionen inom kort. För Rayo är det bara börja om på ny kula. Trots en katastrofal ekonomi så finns alla chanser för att studsa tillbaka snabbt. Det finns åtminstone supportrar i ryggen i vått och torrt.

***

Sporting Gijón blev förstås söndagens stora vinnare som klarade sig kvar nyss nämnde trions bekostnad.

Och har inte David Villa tjänat ihop tillräckligt med stålar nu för att äntligen komma hem till Gijón och avsluta karriären i Sporting?

***

Det var banns mig ett par överraskningar i Vicente del Bosques preliminära EM-trupp som presenterades under tisdagen.

Diego Costa har dragits med skadebesvär och föll bort av den anledningen. Att däremot Paco Alcácer – La Rojas främste målskytt i kvalet – ratas är häpnadsväckande. Han har sett allt vassare ut under våren, även om argumentet att han borde hålla en jämnare går att köpa. Álvaro Morata har inte heller levererat på kontinuerlig basis och knappast varit helt ordinarie i Juventus.

Nåväl, i generella drag är jag nöjd med den truppen del Bosque valt ut. Två namn av de 25 spelare som har plockats ut kommer falla bort innan maj blir juni.

Jag gissar att de två skrällarna, Bruno Soriano och Lucas Vázquez, ligger i farozonen. Själv hade jag tyckt det vore absurt om Mikel San José, trots att han hunnit samla på sig en del landslagsrutin det senaste året, gick före Bruno i en slutgiltig trupp.

Villarreal-kaptenen har hållit en extremt hög nivå i en herrans massa år nu. Han förtjänar chansen i ett mästerskap.

Juan Mata och Sergi Roberto föll bort på grund av den mördande konkurrensen på mittfältet. Santi Cazorla har varit skadad. Iñigo Martínez och Víctor Ruíz har varit efter Marc Bartra i landslaget ett par år – det vore märkligt att ändra på det nu. Däremot är jag förvånad att inte Javi Martínez – som var med och vann både VM-guld 2010 och EM-guld 2012 – tar plats med sina spetskvaliteter och flexibilitet.

Fernando Torres? Har varit i kalasform, bäst av alla spanjorer de senaste två månaderna, men jag förstår att den ungdomliga hungern någonstans går före.

Framför allt gillra jag att Saúl Ñíguez (del Bosque hade blivit hängd om han vågat rata Atlético-mittfältaren) får en plats i truppen helt utan någon A-landskamp på meritlistan. Ynglingen har varit helt fantastisk hela säsongen och gjutit sig fast i Atléticos startelva. Hans enorma styrka i luftrummet, skicklighet i spelet utan boll och anpassningsbara förmåga att spela överallt på mittfältet kommer göra honom väldigt användbar i EM.

Det här är mycket väl en trupp som kan ta Spanien till ett tredje raka EM-guld. Min gissning är att hemmanationen blir den tuffaste utmanaren.

Publicerad 2016-05-17 kl 18:41

Senaste tweets

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER