José Manuel Jurado, Léo Baptistão, José Antonio Reyes och Pablo Piatti. Där har ni Espanyols nya åtta, nia, tia och elva den här säsongen.
Eller för att prata meriter: Över 100 matcher för Atlético Madrid och Europa League-vinnare 2010 (Jurado), La Liga-vinnare med Real Madrid, Premier League-vinnare med Arsenal och unika fem (!) Europa League-titlar (Reyes), La Liga-vinnare med Atlético 2013/14 (Baptistão) och över 150 matcher för Valencia (Piatti).
Det här är värvningar som sticker ut. Som får folk att stanna upp och undra.
Med all rätt så klart. Det är inte för inte som Espanyol helt plötsligt har börjat göra prestigevärvningar som tidigare inte fanns på världskartan.
Asiatiska investerare har i över ett decennium gjort revir i den europeiska fotbollen. Så även i den spanska fotbollen. Qatar finns i Barcelona, Kina finns i Atlético, Singapore finns i Valencia. Det är en del av det hela nu.
Och näst på tur är alltså Espanyol. Redan i januari köpte det kinesiska bolaget Rastar Group upp 54 procent av klubbens aktier för omkring en halv miljard. Något som kom väl till pass för en klubb med skulder upp emot nästan 200 miljoner.
– Att flera investerare från Asien kommer till ligan är bara goda nyheter för La Liga, sa Espanyols VD Ramón Robert efter att dealen med Rastar Group blev klar.
– Kina har större befolkning än hela Europa. Det innebär en del anhängare och betyder en hel del konsumenter. Och om kinesiska investerare kommer hit betyder det att fler kommer följa den spanska ligan.
Ligapremiären är bara en och en halv vecka bort i tiden och klubbarna börjar få ordning på sina trupper. Ser man allting svart på vitt och enbart jämför lagen på pappret från förra säsongen och hur det ser ut i dag är den största skillnaden tveklöst i Espanyol. Av tydliga orsaker.
Det har varit många år i ingenmansland för Espanyol. Varken i djupaste botten eller riktigt i närheten av topplaceringar.
Det “nya Espanyol” som vi får stifta bekantskap med den här säsongen – med rutinerade och meriterade Quique Sánchez Flores som ny tränare – har dock ett lag som är ämnat att hålla till på den övre halvan och väl det. Om det slår väl ut i praktiken, eller hur lång tid det kommer ta innan man eventuellt lyckas etablera sig högre upp i tabellen återstår att se. Men målsättningen är tydlig.
– Vi kan inte tro att vi ska byta ut hela laget, det funkar inte så. Vi måste bygga det tillsammans med vår arbetsplan vi har för fem år framåt, med en klar budget för både inkomster och utgifter varje år, har Ramón Robert uttryckt.
– Än så länge har varje månad gått som planerat. Om vi fortsätter på den inslagna vägen vet vi att vi kommer lyfta till Europa-placeringar inom tre år och förhoppningsvis kan vi bli ett lag att räkna med frekvent ute i Europa.
***
Mina personliga tankar om det här nya Espanyol och satsningen som görs är att den verkar betydligt med vettig och sund i jämförelse med Málagas för ett antal år sedan. Det blev ett luftslott som snabbare än vinden sprängdes i bitar.
Espanyol satsar smart med att behålla spelare från sin fina ungdomsverksamhet som tagit klivet upp till A-truppen (Rubén Duarte och Víctor Álvarez typexempel) och samtidigt addera spelare med stor rutin från spel på den absoluta högsta nivån.
En annan underskattad värvning bortsett från de fyra jag nämnde överst i inlägget är Roberto från Olympacos. Målvakten har hållit en extremt hög europeisk nivå i flera säsonger nu och förtjänar ett större erkännande. Att ingen annan klubb i toppligorna plockat upp honom tidigare är ett smärre under och här tror jag sannerligen att Espanyol har gjort ett kap.
Espanyol är sommarens stora vinnare under transferfönstret. Det råder inga tvivel om den saken. Nu gäller det att helt plötsligt börja leverera därefter med den press som per automatik tillkommer.