55 miljoner euro per år. Plus lite bonusar. I fyra år framåt.
Det klart, vilken klubb hade sagt nej till en sådan deal?
Att Barcelona signat ett jätteavtal med den japanska e-handelsjätten Rakuten är föga överraskande. Klubben behöver få in stålarna och de senaste åren har supportrarna börjat göra sig vana vid att reklam pryder matchtröjan.
Det var 2010 som den forne presidenten Sandro Rosell – som aldrig var riktigt uppskattad – förändrade historien genom att ingå ett sponsoravtal med Qatar Foundation. Det var första gången reklam prydde Barças matchställ vilket inbringade 30 miljoner euro per säsong – men trampade på en identitet och frustrerade enormt många supportrar.
Nu har Barcelona alltså kritat ett nytt sponsoravtal. Den här gången för nästan dubbla beloppet intäkter per säsong, och den här gången är det inte samma grej.
“Supercamiseta” skrev ju Diario Sport, kort och gott översatt som supertröjan.
Och oavsett vad Sandro Rosell och hans ledning hade gjort 2010 hade det har varit en väg att gå i slutändan. Det är tyvärr så verkligheten ser ut vilket också skapar den onda cirkeln. Omsättningen för de tyngsta klubbarna kommer fortsätta öka och priserna för att värva spelare kommer bara nå ännu högre höjder.
***
En grej som är väldigt intressant med Barças nya sponsoravtal är att Gerard Piqué haft ett finger med i spelet. Försvararen gör lite egna business vid sidan om fotbollsplanen och har gjort affärer med Rakuten tidigare. Piqué skall därför ha agerat någon sorts mellanhand, eller åtminstone initierat kontakten mellan Rakuten och klubben, vilket har uppmärksammats rejält i Katalonien.
Det är få som är lika uppskattade som Piqué i Barcelona. Han älskas av det katalanska folket minst lika mycket för att han står upp för regionens kamp mot självstyre som hans fotbollsmässiga kunskaper.
Att han en dag själv kandiderar som president för FC Barcelona känns som en relativ lågoddsare. Framför allt känns han så opolitisk politisk att det är skrämmande. En man som gör precis som han känner och säger precis vad han tycker.
Det hade garanterat blivit show.
***
Säsongens första El derbi Madrileño står runt hörnet. Avspark 20:45 i morgon på Vicente Calderón.
Madrid-derbyt har alltid varit stort, men i takt med att Atlético närmat sig på alla plan har mötet sannerligen eskalerat och nått nya nivåer. Mer och mer för varje år.
Från de 14 åren utan Atlético-seger till Simeone-effekten, derbyfinaler som avlöst varandra och ett fulspel mellan fighterna som trissat upp både spelare, supportrar och media.
Det blir hjärnornas kamp mellan Diego Simeone och Zinedine Zidane i morgon.
Jag tror Luka Modric blir den avgörande faktorn – åt ena eller andra hållet. Real Madrid saknas Casemiro och Toni Kroos. Det är ofantligt tunga spelare att sakna i ett derby, mot ett ramstarkt Atlético-mittfält som springer ned sina motståndare.
Därför blir Modric – som fick 30 minuter efter skadefrånvaron i senaste ligamatchen – viktigare än någonsin. Jag har svårt att se Real Madrid vinna på Calderón utan en Modric som fungerar bra i sin roll.
***
Joaquín Caparrós?
Just nu kan det inte bli mycket mer osexigt än Osasuna. Gråtrist val av tränare. Känns som en evighet sedan Caparrós lyckades med något.
Och tänk att han till och med var med i diskussionen att efterträda Vicente del Bosque som förbundskapten…
***
Jag och Marcelo Fernández surrade bland annat sponsoravtal, Madrid-derby och John Guidettis formkurva i vår podd i går. Kan lyssnas på HÄR.
***
Halkade in på Deportivo La Coruñas trupp från 2001/02 häromdagen. Herregud vilket lag. Och så otroligt fascinerande att så många spelare verkligen blev ett med klubben, med staden, med supportrarna och nekade bud från andra höll för att stanna kvar länge.
Under hela “EuroDepor”-storheten i början av 2000-talet höll man hårt i sitt spelarmaterial som i snudd på var intakt under hela framgångseran. Och när det skulle adderas spelare letade man smart, inte minst Juan Carlos Valerón (Atleti) och Diego Tristán (Mallorca) som kom sommaren efter ligaguldet 2000.
Det var väl där nånstans, för 13-14 år sedan, som jag själv började följa fotboll alltmer initierat. På den tiden var ju Depor en stormakt. Ligatitel, cuptitel, vändningen mot Milan i Champions League, ett lag som kryllade av stjärnor.
Bekymmersamt att se utvecklingen för en klubb som Deportivo i dag. Numera ett jojo-lag i seriesystemet, sargad ekonomi och har svårt att behålla spelare.
För mig kommer det ändå alltid vara en storklubb med det vackraste namnet i hela Spanien.