Jag minns hur många vred på sig och skrattade när min kollega Andréas Sundberg bombade på ryktet att Eero Markkanen var på väg till Real Madrid.
Och det klart, med tanke på vad han hade presterat kändes den affären högst surrealistisk. Än mer att självaste Zinedine Zidane var den som ville handplocka honom till Real Madrid Castilla.
Men Markkanen och Real Madrid blev en sann historia – även om det inte slutade lika lyckligt som båda hade hoppats på. Det blev aldrig någon match i A-laget för anfallaren, men väl en plats i Champions League-truppen vilket får anses stort nog.
Desto färre är förvånade över att AIK:s sensation Alexander Isak kopplas ihop med Real Madrid, liksom en mängd andra storheter i den europeiska fotbollen.
Isaks år i AIK har varit osannolikt bra. Tio fullträffar i Allsvenskan, en avgörande faktor i många matcher av stor dignitet där derbyt mot Djurgården sticker ut, och framför allt en kontinuerligt hög nivå av bra prestationer. För att vara nyss fyllda 17 år sticker det ut.
Och var Real Madrid intresserat av Eero Markkanen är det så klart inte annat än logiskt att man kollar åt Alexander Isaks håll.
Jag vet vad många tänker. Real Madrid – håller han verkligen den nivån? Vore inte det synonymt med att förstöra sin karriär på bänken?
Av alla storklubbar som nämns i samma mening som Alexander Isak tror jag att Real Madrid hade varit det kanske bästa valet. Att det i slutändan betyder att Isak kommer bära ett Madrid i framtiden låter jag vara osagt. Men som plantskola är det en väldigt bra miljö att utvecklas i.
Real Madrid fostrar enormt många duktiga fotbollsspelare. Historiskt är det inte särskilt många de senaste åren som har lyckats i just Madrid, men det är oändligt många som tar sig vidare och skapar fina karriärer på andra håll.
Borja Valero (Fiorentina), Juanfran (Atlético), Roberto Soldado (Villarreal), Juan Mata (Manchester United), José María Callejón (Napoli) och Dani Parejo (Valencia) är bara ett urval av spelare med förflutet i Castilla men som lyckats på andra håll.
Dani Carvajal och Álvaro Morata två exempel på spelare som sålts – men faktiskt kommit tillbaka och gjort det bra.
Näst på tur att ta steget ifrån Real Madrid, i sådana fall bara som ett låneavtal, är Martin Ødegaard. Norges största talang genom alla tider har snart varit i Real Madrid i två år. Hans hype lever fortfarande vidare i allra högsta grad, även om han inte är lika omskriven som tidigare. Vilket bara är bra. För det är knappast så att hans utveckling stagnerat.
Ødegaard har redan gjort 60 matcher för Castilla i Segunda B och gjorde häromveckan fulländad debut från start när han spelade 90 minuter mot Cultural Leonesa i Copa del Rey. Han var totalt dominant – och då fanns såväl Isco, Marco Asensio och James Rodríguez på samma plan.
Martin Ødegaard är bara 17 år gammal och lär lånas ut framöver, om inte redan till våren (talas om Rennes) så definitivt nästa säsong. Real Madrid har givetvis en plan för supertalangen och skulle Alexander Isak krita på för huvudstadsklubben hade man så klart gjort upp en tydlig idé för de kommande säsongerna.
Jag hävdar fortfarande att speltid är det allra viktigaste för en spelare som Isak. Det är i matchsituationer han utvecklas som mest. Han behöver matchtempot, definitivt. Men att få ett halvår i Real Madrid Castilla för att i lugn och ro komma in i en ny miljö, en ny kultur och en ny liga parallellt med att lära sig av Cristiano Ronaldo ett par gånger i veckan känns spontant inte som något negativt. För att sedan ta sig vidare och få erfarenheter i en annan klubb.
Alexander Isak kommer inte ta plats i Real Madrid direkt. Kanske aldrig någonsin. Men vi ska inte peka ut det eventuella klubbvalet som negativt.
Jag ser ingen nackdel i att Sveriges största talang sedan Zlatan Ibrahimovic redan i ung ålder skulle få chansen att lära sig och utvecklas i en klubb som skapar världsspelare på löpande band.
***
Vilka tragiska nyheter man nås av att Álvaro Domínguez tvingas pensionera sig från fotbollen. Ryggproblemen som hållit honom utanför planen under lång tid är alldeles för allvarliga och redan som 27-åring lägger han nu skorna på hyllan.
Jag har inte sett många minuter från Domínguez i Gladbach, men såg det allra mesta från honom under tiden i Atlético. Han vann tre titlar med klubben och spelade i samtliga finaler (Europa League 2010 och 2012 samt UEFA Supercup 2010). Lojal spelare som alltid spelat med mycket hjärta och passion.
Som Atlético-fostrad hoppas jag att han kan komma tillbaka och få en roll i klubben. Det vore det minsta de kan göra.