Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

Är Atlético inne i sin djupaste svacka under Simeone?

Jag målade upp Atlético de Madrid som en definitiv titelutmanare om ligan inför säsongen. Jag tippade laget före Real i tabellen, jag ansåg att bredden var starkare och i spåkulan såg jag att det var nu laget skulle peaka.

Om jag har fel? Well, tiden får utvisa det svaret. Än är det alldeles för tidigt att säga. Men att påpeka något annat än att Atlético inte gått att känna igen de senaste två månaderna vore att ljuga.

Snudd på defensiv perfektion, ett kollektiv personifierat och en gapande man vid sidlinjen har varit Atlético de senaste fem åren. Och trots två raka kryss mot nykomlingar i ligaupptakten började det annars precis som vanligt. På de elva inledande matcherna hann man med att både spöa Bayern München och hämta upp underläge borta mot Barça men framför allt hålla nollan i åtta matcher.

Efter det? Elva matcher – tio insläppta. I ligan har man bara vunnit en (!) match av de senaste fem. Det var borta mot Osasuna.

Senast, i går kväll, blev det magplask å det grövsta. Atlético var inte på banan mot Villarreal, som spelade sina kort rätt och visade stundtals briljerande fotboll på El Madrigal. Matchen slutade 3-0.

Därför är det enkelt att ställa sig frågan om Atlético är inne i sin djupaste svacka under Diego Simeones tid som tränare? Det är en fullkomligt relevant frågeställning och någon upprepning av bedriften i ligan 2013/14 lär det inte bli. Atleti är sexa just nu, redan elva poäng bakom serieledande Real Madrid.

Men topparna har alltjämt sett precis lika höga ut som tidigare säsonger. Det är framför allt defensiven som sett skakiga och mindre synkroniserad ut än tidigare, men min teori är att det handlar mycket om Simeones laguttagningar som hör ihop med de taktiska förändringarna.

Tidigare har Simeone hållit kvar stenhårt vid sin grundidé om att sätta defensiven i första hand. Den här hösten har han frångått den principen mer ofta än sällan. Ángel Correa startar allt oftare i ligaspelet – något Simeone i fjol tydligt påpekade inte skedde just ur ren defensiv synvinkel, där han behövde jobba med fysiken och de taktiska bitarna – och det har vid flertalet tillfällen hänt att argentinaren dessutom startat tillsammans på ett mittfält med lika offensive Yannick Carrasco.

Så offensivt har Atlético aldrig tidigare formerat sitt lag. Ja, inte under Simeones tid åtminstone.

En annan viktig faktor – som säkerligen kommer ta sin tid innan det sitter till fullo – är Kokes nya position. Från flexibel yttermittfältare, där han alltid varit defensivt väldigt stark, till att ta över en av de centrala rollerna på mittfältet.

Små detaljer i teorin må hända, desto större i praktiken.

Å andra sidan är det föga förvånande utan snarare logiskt att Atlético går på en mina här och där eftersom spelarna nästan aldrig vilar. Det roteras bättre offensivt, men defensivt är det samman manskap. Stackars Sime Vrsaljko har knappt fått spela alls.

Min slutsats av det hela är att Atlético redan nu är borträknat från ligaspelet, men den attackerande stilen som Simeone använt sig av lär säkerligen ha fungerat som en glasklar signal inför våren.

När Champions League-spelet drar i gång garanterar jag att det inte kommer bli något ultraoffensivt lag från Atlético Madrid. Tillbaka till grunderna. Ut med Koke/Saúl på kanten, raka linjer, säkert ett 4-5-1-system i spelet utan boll. Det är då Atlético skördat störst framgång, det är då Atlético är som bäst.

***

Apropå gårdagens match på El Madrigal bör det så klart understrykas att det inte är någon blåbärslag på andra sidan. Villarreal kom fyra i tabellen i våras, placeringen bakom Atlético. Och är fyra nu också.

Jag unnar laget något oerhört att gå långt i antingen Europa League eller Copa del Rey. Klubben, laget och supportrarna förtjänar en stor framgång efter alla år av ramla-av-stolen-fotboll.

***

Cristiano Ronaldo bäst i världen 2016.

Inget överraskande, klart välförtjänt.

Jag tror, och hoppas, att Champions League-titeln dock vägde tyngre än EM-viktorian för de som la sin röst. Dels för att det är en kort turnering men också för att Ronaldo på planen var långt ifrån lika tongivande för sitt Portugal som de flesta hade hoppats på förhand.

Dessutom är det svårt att minnas tillbaka exakt hur det såg ut i mars eller april, att jämföra med de senaste två månaderna. På slutet har Ronaldo växlat upp, gjort mål, gjort mål och gjort mål i Real Madrids fortsatta segertåg.

Bara en Ballon d’Or-titel ifrån Leo Messi nu. Det kommer bli KRIG nästa år.

Publicerad 2016-12-13 kl 18:53

Senaste tweets

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER