Jag vet inte om det var John Guidettis otroliga vikinga-bild som han postade på Instagram före returmatchen mot Shakhtar som hjälpte laget att ge extra energi eller inte. Men ändå. Urladdningen och styrkan att komma tillbaka i absoluta slutskedet och dessutom avgöra i förlängningen är vansinnigt imponerande.
På förhand hade jag satsat större slantar på att Athletic och Villarreal skulle gå längre av de spanska lagen i Europa League. Ett lag satte världsrekord i ineffektivitet och ett annat blev, åtminstone på hemmaplan, avklätt av Roma.
Celta då? Segern mot Shakhtar slår skyhögt. Ukrainarna har både kvalité och rutin i sammanhanget. Att åka och vinna med 2-0 på bortaplan säger en del om den kapacitet som finns. Precis som laget visat upp vid flertalet stormatcher i ligan.
Celta har definitivt högstanivån att gå långt. Ja, hela vägen. Man har en tydlig spelidé, ett sammansvetsat lag där många spelat ihop under väldigt lång tid och ett par självklara matchvinnare. Men ska Celta fortsätta spela Europa League hela våren behöver man ha en näst inpå helt skadefri trupp. Det finns vissa spelare, Daniel Wass och Iago Aspas i första hand, som är omöjliga att ersätta i nuläget.
Håller sig truppen intakt kan det dock bli en väldigt rolig vårsäsong.
***
Mellan Jimmy Floyd Hasselbainks tid och João Mirandas segernick i Copa del Rey-finalen vann inte Atlético ett enda derby mot Real Madrid. Inte en enda match.
Det tog 14 år.
Nu är det inte riktigt uppe på samma nivå, men Real Betis derbystatistik hemma på Benito Villamarín är spöklik. Det pratas om det från journalister, tränare, spelare och fans. Det klart att det satt sig i huvudet.
Den 2 april 2006 var senast Betis hemmaslog Sevilla i ett derby. Elva år sedan nu. Och det var också genomgående känslan i lördagens derbi Sevillano att det förmodligen blir samma visa igen. Inte bara för att Sevilla är ett bättre lag än på många år. Utan för att Sevilla är Sevilla. I sammanhanget så mycket storebror det går att bli.
Under de elva senaste derbyna på Benito Villamarín har Betis bara gjort mål i tre. Så möjligen var det ett steg i rätt riktning att åtminstone göra mål på Sevilla inför hemmafansen för första gången sedan 2013?
Jag tycker ändå det är ganska sjukt. Precis som i fallet med Atlético tidigare.
Det är skillnad på lagen och ska vara skillnad på lagen. Men det är ingen ofantlig differens. Och Betis har ju trots allt tagit ett par skalper på Ramón Sánchez Pizjuán.
Det är som att allt som borde vara en fördel med en hemmamatch i stället vänds emot Betis. Pressen blir monumental för spelarna.
Ny chans nästa säsong.
***
Det är för övrigt en ren fröjd att skåda Sevilla för tillfället. Det må inte ha varit sprudlande under hela derbyt och resultatet mot Leicester förra veckan var rejält i underkant – men laget vinner och ser harmoniskt ut.
Det kommer man hur långt som helst på.
***
Real Madrid har precis vänt på El Madrigal (jag hinner ändå skriva ut ex-arenanamnet innan jag inser att den numera heter Estadio de la Cerámica, som förmodligen aldrig kommer skrivas mer i den här bloggen). Vansinnigt starkt.
Det är sådana segrar som gör att Real Madrid kommer stå som mästare när säsongen summeras. Krigarinsatserna. De där viktiga uddamålssegrarna utan att spelet var bra i 90 minuter.
Poängtapp för Real Madrid hade varit extremt angenämt för Barcelona – som ju lyckades gneta till sig en trea på Vicente Calderón trots blandad kompott rent spelmässigt – och Sevilla och alla som vill se en nervkittlande toppstrid hela vägen in på målsnöret. Det ska fortfarande spelas derbyn och något El Clásico, mycket kan ske, men mycket ska gå emot Real Madrid om det inte blir en ligatitel i vår.