Leicester City vidare till kvartsfinal i Champions League.
Det känns sjukt i sig att skriva den meningen, men så är fallet. Och man gjorde en genuin insats på hemmaplan i returen och fick precis de marginaler med sig som krävdes för att skicka bort Sevilla från turneringen.
Det är med ett enormt missnöje som Sevilla lämnar CL-äventyret för den här gången. Och så känns så vansinnigt typiskt. Att dominera första mötet men ändå släppa till ett reduceringsmål i stället för att stänga matchen. Att ha ribba ut och släppa in ett 2-0-mål i anfallet efter. Att bränna sin fjärde straff i rad.
Det var knappast så att Sevilla saknade chanser över 180 minuter. De fanns i överflöd. Med skärpa hade det här blivit en ganska behaglig åttondelsfinal. Nu blev det rena mardrömmen i stället.
Vi har hyllat Jorge Sampaoli, underhållits av den fina fotbollen och de resultat som Sevilla uppnått under säsongen. När allt kommer kring är det ändå det här CL-uttåget som jättefavorit mot Leicester City som vi kommer minnas.
Att Sevilla föll på målsnöret. Inte lyckades knyta ihop den där berömda säcken och ta ytterligare ett steg närmare toppen. Så väldigt typiskt Sevilla, på något sätt.
Nu tappar man tredjeplatsen i ligan av bara farten också.
***
För ett par veckor sedan skrev jag om Joaquín Correas straffmiss från första mötet. Att det nödvändigtvis inte betydde så mycket, med tanke på vilket förtroendeingivande spel Sevilla mestadels visade upp och att man ändå vann matchen.
Efter 180 minuter är Leicester vidare med totalt 3-2. Sevilla missade två straffar under den tiden. Först Correa, därefter Steven N’Zonzi.
Det var alltså fjärde straffmissen i rad för Sevilla – och ÅTTONDE straffskytten den här säsongen.
Snacka om att sakna en Kévin Gameiro eller Carlos Bacca som gör mål nio av tio. Och att sakna det där psyket i stundens allvar.
***
Samir Nasri…
Allvarligt talat. Med den rutinen. Med den betydelsen för ditt lag. Du kan inte kliva RAKT in i den fällan och bli utvisad när laget behöver dig mer än någonsin i jakten på mål.
Och på ett sådant sätt?
Nu spelade det kanske ingen roll i slutändan. Men hade jag varit tränare hade jag inte velat se honom efter att ha sänkt sitt lag på det viset. Totalt ansvarslöst.
***
Om Sevilla hade en liten fördel inför sin returmatch i går har Atlético en gigantisk fördel när man kliver in på Vicente Calderón i kväll och har 4-2-överläge mot Bayer Leverkusen.
Det kommer krävas en underprestation av maximala mått för att Atlético ska tappa den här ledningen. Det kommer kanske krävas en av de sämre insatserna under Diego Simeones tid som tränare för att avancemanget ska fallera.
Nu när saker och ting börjar sitta, Antoine Griezmann hittat storformen och Jan Oblak är tillbaka mellan stolparna så bör det här bli 90 minuters transportsträcka mot kvartsfinalen.