Det är sällan jag blir stressad. Det är framför allt sällan jag blir stressad till den grad att det gränsar mot panik.
I tisdags, när jag skulle ta mig från Helsingborg via Köpenhamn till Madrid fick jag däremot uppleva några helt bisarra minuter där jag nästan hade gett upp hoppet om att hinna till flyget i tid.
Jag har lärt mig att vara ute i god tid när det gäller flyg och 1,5 timme på flygplatsen före avgång – när man knappt har bagage och redan checkat in – kändes som oceaner av tid. Men jag hade inte kalkylerat med försening från Helsingborg, trasigt tåg som ledde till byte i Malmö, ny försening på grund av för många tåg på Öresundsbron och slutligen en helt djävulsk kö i säkerhetskontrollen på Kastrup.
Hade jag inte gjort 200 personer irriterade genom att kliva rakt före i säkerhetskön hade jag inte suttit inne på mängder av Madrid-minnen nu. Det var på håret, men det löste sig. Ibland får man göra det som krävs.
***
Den där paniken på Köpenhamns flygplats omvandlades snabbt till genuin harmoni väl på plats i Madrid. En takbar, lite torghäng och en och annan tapas utanför Bernabéu klämdes innan match. Och vilken tillställning vi fick uppleva.
Alla jag reste med höll stenhårt på Real Madrid. De gamla FK-rävarna Christopher Kviborg och Per Zander, som båda prenumererat på Bernabéu-matcher många år nu, höll den här bland de främsta någonsin ur Real-vinkel.
Real Madrid har haft svårt på hemmaplan mot Atlético sedan Diego Simeone kom in i spelet. Det har vunnits matcher, men det har inte vunnits matcher på det här sättet vi fick se i tisdags.
Zinedine Zidanes drag att vila nyckelspelare i ligaspelet, trots brinnande läge och press att gå rent, har visat sig fungerat bra. Det var ett fräscht och hungrigt Real Madrid som tog sig an matcher och taktpinnen från start till mål. Stabilt, organiserat och självsäkert.
Atlético led av offensiv fantasi och kreativitet. Ännu en gång gjöts det fast hur beroende Atleti är av vissa spelare i stora matcher när det gäller målproduktion – och hur mycket en världsklass-nia fortfarande saknas sedan Diego Costa och Radamel Falcaos glansdagar.
Simeone kunde förstås inte annat än att säga “det går att vända det här” på presskonferensen efter matchen. Det känns som ett omöjligt uppdrag.
***
När vi summerar den här matchen blir det omöjligt att inte lyfta fram och prata om Cristiano Ronaldo.
Spelmässigt inte alltid så delaktig, men klinisk varje gång chansen dök upp. Han är den där skillnaden som får bägaren att tippa över åt ena hållet.
Dessutom tycker jag det är imponerande att han kliver fram och gör ett hattrick just i det här skedet. Efter alla hyllningar i tidigare CL-slutspelet var han blek och överglänstes av sin argentinske antagonist i El Clásico. Trots alla mål, trots att Ronaldo skjutit Real Madrid till semifinalen, var pressen större än någonsin den här säsongen.
Då gör han ett hattrick.
Ronaldos utveckling sedan flytten från Manchester United till Real Madrid är beundransvärd. Det är många tränare som har spelat stor roll i processen från dribblande ytterforward till renodlad killer. För det är precis vad han är.
Han syns inte alltid så mycket i matcherna längre. Men han finns där, på rätt plats vid rätt tillfälle. Han luktar till sig målchanser som vi andra andas luft.
Det har blivit alldeles för överhypat med individuella priser, men likväl är det något som spelarna själva – oavsett vad de säger – värderar väldigt högt och triggas av. Cristiano Ronaldo lär ha ytterligare en att hämta ut efter det här kalenderåret.
***
För övrigt blev jag chockad över hur svårt Bernabéu-publiken fortfarande har för Karim Benzema. Jag vet att kraven är enorma och att tålamodet nästan är lika med noll. Men att bli totalt utbuad efter en missad passning eller ett felbeslut blev mer påtagligt än jag tidigare uppfattat från TV-soffan.
Å andra sidan, om vi pratar spelare för spelare, var väl han egentligen den ende som inte gjorde något märkvärdigt i Real Madrid.
I ett lag som offensivt präglas av enbart utländska spelare suktar verkligen supportrarna efter en spansk stjärna. Det var därför Isco fick högst jubel av alla. Det är därför de hellre vill se Álvaro Morata än Benzema.
Oavsett om Real skulle ta en historisk dubbel så tror jag, på klassiskt Florentino Pérez-vis, att det kommer hända rätt mycket i sommar. Klubben har varit lugn på marknaden ett tag nu.
Jag blir inte förvånad om stora pengar plockas in för både Gareth Bale och Karim Benzema i sommar.
***
Dags för hemfärd mot betydligt kyligare Sverige igen. Madrid har bjudit på fantastiskt väder, mat i toppklass och läckra takbarer. Hittar man guldkornen (som restaurangen Ten Con Ten och takbaren Tartan) bjuds det på oförglömliga upplevelser. De kan jag starkt rekommendera.
Men framför allt ska man gå på fotboll också. Har den någonsin varit större i Madrid?