I går spelades den sista matchen på Vicente Calderón. När Atlético tog farväl av sin nu gamla hemmaarena blev det folkfest, Fernando Torres-mål och hemmaseger. Mitt i prick med det mesta, ur Atletis perspektiv.
I går blev det också fest, mål och “hemmaseger”. Barcelona besegrade säsongens stora överraskning i spansk fotboll, Deportivo Alavés, i Copa del Rey-finalen med 3-1. Men det var knappast någon dans på rosor för Barça. Ett inledningsvis glödhett och heltaggad Alavés helt utan press på sina axlar var en rullande boll på mållinjen att ta ledningen i matchen och hade med marginaler på sin sida pressat Barcelona betydligt mer.
Nu avgjordes matchen i ett tidigare skede än den “förtjänade” att göra, sett till underhållningen. För det var en fantastisk första halvlek med chanser åt båda håll där Barças fina avslutning bar fram laget till den slutliga segern. Två snabba mål i slutminuterna av första halvleken tog musten ur Alavés och tyvärr blev inte den andra halvleken lika frejdig som den första.
Lionel Messi gjorde sitt 54:e mål för säsongen och var bäst på planen. När argentinaren gör mål i en final har Barcelona aldrig förlorat. Inte heller den här gången.
Hur mycket titeln betydde för Barça? Well, säsongen som helhet kommer det inte skrivas ett eget kapitel om i historieböckerna. Men för lagkänslan och framtiden har den betydelse. Och att två av förra sommarens stora nyförvärv, André Gomes och Paco Alcácer, som båda utstått hård kritik under säsongen, fick vara högst delaktiga i finaltriumfen bidrar säkerligen till gott självförtroende framöver.
Nu vänder Barcelona blad och avslutar en treårig epok med Luis Enrique. Summa summarum en lyckad period om man enbart kollar på titlar. Ser man det ur ett större perspektiv, med förlorade ungdomar, misslyckade värvningar och missnöjda nyckelspelare (allt kan givetvis inte Lucho klandras för) hittar vi i dag ett Barça som är svårt att definiera och svårt att veta vart man har inför nästa säsong.
Grundtryggheten i spelet har försvunnit successivt. Försvarsspelet är instabilt och individuellt snarare är effektivt och kollektivt. Åtminstone om man ska hårdra det och hänvisa till en mängd av de stora och mest betydelsefulla matcherna under de senaste två åren. Det mest framgångsrika Barça på 2000-talet har präglats av ett kollektiv och en speldominerande spelfilosofi snarare än ett ihopplock av världsstjärnor.
Näst på tur?
Ernesto Valverde tar med största sannolikhet över till sommaren och jag personligen är inte helt säker på att han är rätt man att leda samman alla stjärnor till en ny epok präglat av framgång och utveckling.
Samtidigt har det inte kryllat av heta alternativ.
För Alavés del är det bara gå rakryggad från säsongen 2016/17 och känna enorm stolthet. Till nästa säsong får man klara sig utan många av de inlånade nyckelspelarna och det kommer bli ett utmanande projekt för den sportsliga ledningen att ersätta dessa med lika begåvade spelare. Viktigast är nog att Mauricio Pellegrino trots allt blir kvar och fortsätta bygga laget från grunden.
Den mest intressanta spelaren från Alavés att följa den här sommaren är förstås Theo Hernández. Underbarnet vars frispark av frimärkesprecision gav 1-1 på Calderón i går och som jagas av… ja, allt och alla. En del tidningar hävdar att Real Madrid redan har en deal klar med vänsterbacken. En del hävdar att Barcelona har detsamma.
Till skillnad från brorsan Lucas verkar det sannerligen som att oddsen är betydligt lägre att Theo faktiskt blir kvar i Atlético, som fortfarande äger spelaren. Det han har visat upp under sin första säsong i La Liga har varit smått sensationellt – och jag är enig med den stora massan att Theo redan är redo för större uppdrag.
Han hade kunnat utmana Filipe Luis redan nästa säsong. Eller Jordi Alba för den delen. Marcelo? Känns tuffare, nästan omöjlig.
Det blir en spännande följetång att följa, men en sak är i alla fall säker. Theo kommer inte spela vidare i Alavés. Klubben har bara agerat startskott på det som lär vara en lång karriär präglad av stora matcher i de stora turneringarna. Det är den nivån vi talar om.