Premiärhelgen är avklarad. Det återstår fortfarande ett par matcher innan vi kan summera den första omgången, men gatan vad härligt att den internationella fotbollen – på alla håll och kanter – är igång igen.
Det om något är ett verkligt ljus i det smygande höstmörkret.
Här kommer några av mina tankar och reflektioner från helgens bataljer.
Det kittlar kring Marcelinos Valencia
Vi har ju lärt oss vid det här laget att aldrig ta någonting för givet när det gäller Valencia. Och utan att just ta ut någonting i förskott eller prata i termer som ett potentiellt topplag måste jag säga att det känns kittlande under Marcelino.
Kanske för att jag alltid gillat Marcelino och att hans cv är imponerande. Eller för att jag innerligt hoppas att Valencia ska tillbaka till det toppskikt jag varit van vid att laget tillhör.
Förra säsongens ligapremiär spelade Valencia också hemma på Mestalla. Även då mot Las Palmas. Den matchen förlorades med 4-2 och även om delar av spelet såg lovande ut var det svängdörrar bakåt och det satte takten för ett stort debacle till säsong.
Den här gången såg det betydligt bättre ut som helhet. Och det var enormt underhållande. Valencia avlossade totalt 22 skott mot Las Palmas – fler än något annat lag har gjort under premiärhelgen. Bara ett gick i mål, men det var tillräckligt för att vinna matchen.
Simone Zaza blev matchvinnare och ser verkligen ut att ha hittat rätt. En skön karaktär med mycket vilja och mycket boll i sig, som kan göra mål på väldigt många olika sätt och fungerar bra som spetsanfallare.
Men det är framför allt den klan av egenproducerade spelare som är på väg uppåt jag är ännu mer spänd på inför framtiden. Carlos Soler presenterade sig redan i våras och stod för framspelningen till Zazas mål. Ett ytterbackspar med Nacho Vidal till höger och José Gayá till vänster har superpotential, Nacho Gil, Rafa Mir, Toni Lato & Javi Jiménez är andra spelare som säkerligen kommer synas mer framöver.
Det är inte lika stjärnspäckat (även om det verkar fyllas på med bra namn) och det är få som tror att Valencia faktiskt ska blanda sig i en toppstrid. Likväl är det mycket som kittlar och jag hoppas man har tålamod med Marcelino och det här lagbygget. I sådana fall kommer det bli bra. Till slut.
***
Charmiga Girona höll inte ända in på upploppet mot Atlético de Madrid i sin första La Liga-match någonsin. En poäng hade förstås de flesta Girona-anhängare tagit på förhand mot ett topptippat Atleti, men som matchen utvecklade sig känner det katalanska förstås viss besvikelse att det inte blev tre. En bra bit in på den andra halvleken hade laget en 2-0-ledning och mötte ett decimerat Atlético som hade fått Antoine Griezmann felaktigt utvisad.
Jan Oblak mästerlig i Atléticos mål – igen
Vi har lärt oss att inte räkna bort Atleti i något sammanhang. Inte heller i en ligapremiär mot en nykomling – hur sargat man än må vara. Laget kom tillbaka och lyckades efter mål av först Ángel Correa (en av få spelare som har sjukligt bättre statistik som inhoppare än startspelare) och därefter José María Giménez.
Men matchen hade kunnat vara avgjord i ett tidigare skede. Jan Oblak storspelade i Atléticos mål och gjorde ett par galna parader. Slovenen har sett bättre ut än någonsin på försäsongen och visar att formen håller i sig.
Jag tror inte något lag kommer åka till Estadio Montilivi och skoja hem poäng den här säsongen.
***
Det verkar ha varit en galen match mellan Celta Vigo och Real Sociedad som jag själv missade. Nyförvärvet Maxi Gómez – som blir en stor konkurrent till John Guidetti i höst – gjorde båda Celtas mål i matchen men La Real vände och vann med 3-2.
Alltid sjukt starkt att vinna på Balaídos.
***
Det var vackra och emotionella scener som utspelade sig på Camp Nou när offren i Barcelona hyllades. Barça bar också stadens namn på ryggen i stället för sina namn.
Matchen i sig vann hemmalaget med 2-0. Det hade kunnat bli större siffror med mer effektivitet. Men Betis hade likväl ett par möjligheter man borde ha utnyttjat.
Jag trodde faktiskt Betis skulle vara bättre i den här matchen och vara ännu närmare. Det var rätt läge att möta Barça som ställde upp med en startelva som i ärlighetens namn inte skrämde många.
Reserverna tog chansen
Däremot var det flera av spelarna som inte är helt givna som imponerade. Sergi Roberto gjorde det från sin naturliga mittfältsroll, även om han slarvar en del i passningsspelet så så bidrar han med mycket jobb i det tysta och springer i ytor som ingen annan gör.
Gerard Deulofeu var också bra. Han gjorde en strålande insats i presspelet som Ernesto Valverde tydligt tryckt på måste bli bättre den här säsongen. Sedan måste Deulo lära sig att värdera situationer bättre så han inte tar slut efter en timmes spel – men det kommer med åren.
Överlag gjorde han en fin insats och var framför allt inblandad i båda målen. Det om något kommer ge en positiv skjuts för hans självförtroende.
Paco Alcácer gick av mållös. För er som missade det.
***
Bra jävla drag på Riazor i går kväll, måste jag säga. Bra intensitet under matchinledningen också men efter Casemiros 2-0 kändes det som bara ett mirakel kunde rädda poäng för Deportivo.
Det blev 3-0 till Madrid. En ny, stabil seger med många positiva svar för Zinedine Zidane.
Marcelos utvecklingskurva är läskigt bra
Något som slagit mig, och många andra för den delen, de senaste åren är Marcelos galna utvecklingskurva. Bortsett från alla unga spelare som huserar där ute (Marco Asensio etc) och av logiska skäl tar stora kliv i rask takt, finns det någon redan etablerad världsspelare som haft en sådan skyhög utvecklingskurva som Marcelo senaste 1-2 åren?
Apropå något annat ifrån matchen. Har någon rett ut om Karim Benzemas lilla chipp till Gareth Bale vid 1-0 verkligen var med mening? Genialiskt i sådana fall.