Det är kaotiska tider för Spanien. Inte minst i de nordöstra delarna. Läget i Katalonien efter “valet” som ogiltigförklarades av den spanska regeringen har varit laddat.
Och de som nån gång hävdat att det inte finns ett samband mellan idrott och politik borde fått ett uppvaknande nu. Sedan finns en ännu större och tydligare koppling mellan politiken och FC Barcelona vilket sträcker sig långt bak i historien. Barça och inte minst hemmaarenan Camp Nou har varit en gemensam mötesplats för katalaner där de fått bära vilka färger de vill, sjunga katalanska sånger och vifta med den rödgula flaggan hur fritt de vill. Det är också det som gett uttryck till klubbens slogan “mes qué un club”.
Därför är det förstås ännu mer obegripligt att president Josep María Bartomeu till slut pushade för att matchen mellan Barcelona och Las Palmas skulle spelas förra helgen. Samma dag som Spaniens paramilitära poliskår mejat ned vanliga människor utanför vallokaler när de enbart ville utföra sin högst demokratiska rättighet att lägga sin röst.
Bartomeu var rädd att bli av med sex poäng i ligaspelet. Hur mycket väger en potentiell ligatitel mot våld mot oskyldiga människor?
Att spela matchen – som en grupp, förvisso minoritet, av spelarna i Barcelona inte ville – var bara ett fegt agerande av Bartomeu. Att vägra hade gett ett genomslag och varit ett sätt att på riktigt sträcka upp handen i skyn och säga att det här inte är okej.
Den spelare som det pratats mest om och alltid pratas mest om när det gäller sådana här frågor är Gerard Piqué. Han var förstås en av de som inte ville spela matchen mot Las Palmas och han är en av de största offentliga personerna som tydligt gjort sitt val i Kataloniens kamp mot självständighet.
Det är också en av anledningarna att Piqué fått utstå burop och nidramsor på de spanska arenorna under det pågående VM-kvalet. Något som eskalerat i och med turbulensen den senaste veckan.
När det spanska landslaget samlades för några dagar sedan hade den del supportrar gått så långt att säkerhetspersonal fick beslagta plakat och annat. Det stod “Piqué, jag vill inte att du ska lämna. Jag vill att de ska sparka ut dig. Du gör mig illamående”, på en.
Kanske inte det, tillsammans med högljudda burop, man vill mötas av när man äntrar planen för en landslagsträning.
Jag är helt övertygad om att Piqué inte haft det enkelt och att många tankar florerat i hans skalle den senaste tiden. Om han verkligen ska fortsätta i landslaget eller ge upp det helt. Han vill förstås spela VM i Ryssland och det kommer han också göra. Han bekräftade i alla fall att han inte kommer ge vika för vad vissa supportrar tycker utan fortsätta göra sitt jobb i landslaget.
En grej som hällt ännu mer bensin på elden är Piqués munhugg med Sergio Ramos. De har haft sina duster i klubblagen genom åren och det har varit tydligt att Ramos inte uppskattat Piqués uttryck i sociala medier kring Kataloniens självständighetsprocess.
Båda har förnekat att det överhuvudtaget ska finnas en spricka och att allt snarare än frid och fröjd.
“Allt är lögner. Vi har en fenomenalt bra relation och jag skulle vilja att ni alla en dag såg det. Vi är nära vänner och jag har föreslagit att starta ett projekt när vi kommer vara affärspartners”, sa Piqué under landslagssamlingen.
Bullshit eller ej? Oavsett vad är båda högst professionella fotbollsspelare och jag har svårt att se att det kommer påverka någonting rent sportsligt.
I kväll kan Spanien bli klart för VM (möter Albanien på Hércules hemmaarena Estadio Rico Pérez i Alicante) om man grejar ett bättre resultat än vad Italien gör i sin match.
När man väl tar sig till VM är det med Gerard Piqué och Sergio Ramos som mittbackspar. Det hade dock inte förvånat om det blir det sista vi ser av Piqué i en spansk landslagströja.