En blogg associerad med spansk fotboll till trots, det finns inget annat sätt att inleda en text som svensk fotbollsälskare den här tisdagen än gratulera och skriva sig varm om det blågula laget som nått hela vägen till VM.
Minns när jag satt på Friends Arena för att se VM-kvalets första match mot Holland. Ett spelmässigt ganska underlägset Sverige som hade svårt att skapa, ställde upp med en tämligen oerfaren startelva men ändå lyckades kriga till sig ett kryss.
Det kändes som starten på ett VM-kval som skulle se ut ungefär så. Starka krigarinsatser men blandade resultat.
Men Janne Anderssons landslag har bevisat ta mig fan allt. Sett över hela perioden har man spöat Frankrike, pensionerat både Arjen Robben och Gianluigi Buffon och totalt raserat Cristiano Ronaldos återkomst till Madeira.
Bragdartat och otroligt imponerande.
***
Spanien då? Tja, La Roja är VM-klart sedan ett tag nu. Det kändes som den biljetten säkrades när man spelade ut laget som får se VM från TV-soffan och heter Italien.
Däremot är det ändå spännande tider som råder och som väntar för förbundskapten Julen Lopetegui. Till skillnad från Sverige, som emellanåt fått gräva djupt för att hitta ersättare (hade någon, på fullaste allvar, trott att Gustav Svensson skulle spela 70 på San Siro för ett år sedan?), finns ju en hel uppsjö av spelare att ha med i hela VM-ekvationen.
Det kommer bli tufft att plocka ut en trupp och arbetet börjar redan nu.
Den kommer präglas av den tidiga 90-talsgenerationen där spelare som Thiago, Koke, Saúl, Isco, Álvaro Morata, Marc Bartra och förmodligen även Rodrigo Moreno kommer utgöra en stomme tillsammans med de mest erfarna spelarna i truppen.
Därtill kommer det finnas några, om än väldigt få, platser öppna att slåss om. Därför är det kul att se Lopetegui faktiskt titta utanför de inhemska gränserna och testa spelare även från bland annat Serie A. Luis Alberto har gjort flest poäng av alla spanska mittfältare i toppligorna den här säsongen (han kan ju gå som anfallare och har en väldigt utpräglad offensiv roll i Lazio, men ändå). Vem hade trott det för några år sedan?
Jag såg en hel del av Luis Alberto när han först kom upp i Sevillas ungdomsled och därefter lånades ut en säsong till Barça B 2012/13. Han var fantastisk i den blåröda tröjan och hade en ganska fri offensiv roll i det lag som tränades av nuvarande Real Sociedad-coachen Eusebio Sacristán.
Steget från Barça B till Liverpool blev uppenbart för stort. Tillbaka i Spanien både en och två svängar men Alberto lyckades inte sätta något större avtryck i varken Málaga eller Deportivo, även om han poängmässigt gjorde det okej förra säsongen i Depor.
Nu har han lyft till skyarna i Lazio och jag ska vara ärlig och säga att jag inte sett mer än ett par matcher. Men jag gillar det jag har sett, och jag gillar framför allt det jag har hört.
Luis Alberto fick göra sin debut i träningslandskampen mot Costa Rica för några dagar sedan. Det bör vara dags för Suso, som å sin sida varit bra under flera år, att göra detsamma i kväll mot VM-arrangörslandet Ryssland.
***
Jag hade för övrigt en diskussion på Twitter för ett par veckor sedan om vilka spanska spelare som har minst antal landskamper sett till hur bra de faktiskt har varit. En spelare som Gabi Fernández har faktiskt inte ens gjort en enda A-landskamp, vilket kan kännas märkligt. Å andra sidan peakade han under en tid då det spanska mittfältet ta mig tusan var ännu mer konkurrenskraftigt än nu.
Annars då? Att Borja Valero står på en ynka A-kamp är för mig ett under. Så bra som han var, ja egentligen hela vägen från Mallorca och framåt, men inte minst från Villarreal-tiden och hela Serie A-sejouren där han visat att han håller på en otroligt hög nivå borde resulterat i fler samtal från förbundskaptenen.
Det känns ofta som att Serie A hamnar i skuggan. José Callejón är med i den här truppen men har förbisetts väldigt många gånger. För att ta ett exempel.
Och för att klargöra ännu tydligare vilka lyxproblem Lopetegui och hans ledarstab står inför kan vi konstatera vilka spelare som inte ens är med under den här landslagssamlingen. Diego Costa, Dani Carvajal, César Azpilicueta, Koke, Sergi Roberto, Nolito, Pedro Rodríguez, Juan Mata, Aritz Aduriz och Nacho Monreal är spelare som allra högsta grad tävlar om en plats i den slutgiltiga VM-truppen, där de fyra förstnämnda känns mer givna än de andra.