Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå

POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

35v

Föredömet Villarreal och maskinen Barcelona

Twitter: @pinthorp

Gatan vad fint det var att se Sergio Asenjo på en fotbollsplan igen. Mer än nio månader har gått sedan han, lustigt nog mot just Barcelona, slet av korsbandet. Den fjärde skadan av den digniteten i karriären. Bara 28 år gammal.

Det är få som kommer tillbaka, både fysiskt och psykiskt, efter ett sådant skadehelvete. Och det finns givetvis inga garantier att Asenjo håller sig skadefri den här gången. Vi kan bara hoppas.

För det är en kämpe och en målvakt som förtjänar framgång. Han har haft en krokig karriär där skadorna i mångt och mycket stått i vägen för en utveckling som mycket troligt inte hade slutat i Villarreal. Men jag har svårt att se en mer lojal klubb än just Villarreal stå bakom långtidsskada efter långtidsskada. De har hjälpt och stöttat Asenjo i de svåraste perioder av rehabilitering och hela tiden gett honom långtidstro.

Jag hoppas verkligen att det stannar vid fyra korsbandsskador för Asenjo, och att han – precis som jag hoppas med Villarreal-bekantingen Guiseppe Rossi som nu kritat ett avtal med Genoa – får ut den potential som finns.

***

Villarreal är för övrigt ett föredöme som klubb på väldigt många sätt. Att hålla sig i toppen över ett decennium (undantaget ett par år där degraderingen till Segunda División ändå inte satte klubben i skiten) är ofantligt imponerande för en klubb med bas i en stad som bara rymmer drygt 50 000 invånare.

Trots att man gick skilda vägar med Marcelino García Toral på något märkliga grunder inför förra säsongen tappade man aldrig mark som ett topplag. Trots att man sparkade Fran Escribá (det var nog få som trodde att han var rätt man för att ta laget till nästa steg utan snarare som en okej lösning i ett prekärt läge) tidigare i höstas har man behållit sin position i toppskiktet.

För en i grund och botten så pass liten klubb som Villarreal är det häpnadsväckande hur lyckats prestera på den höga nivån som man gjort under 2000-talet. Men det är ingen tillfällighet utan en effekt av den struktur och långsiktighet som Fernando Roig varit med och byggt upp i klubben. Presidenten Roig, som är en stor affärsman och äger nio procent av stormarknadskedjan Mercadona, har alltid satt Villarreal i första hand. När klubben degraderades för ett antal år sedan (vilket fick konsekvenser även för akademin då både B- och C-laget tvångsdegraderades i samma veva eftersom de höll till i en respektive två divisioner under A-laget) sålde Roig av en andel ur Mercadona för att hålla klubbens ekonomi i schack.

Snabbt bar set uppåt igen och i dag är Villarreal i ett liknande läge som man var säsongen då man degraderades. Med skillnaden att det går ännu bättre sportsligt.

Nu har det förvisso knarrat lite de senaste veckorna. Tre raka förluster skapar säkerligen en del huvudbry för Javier Calleja (tidigare reservlagstränaren som tog över efter Fran Escribá) men har borde sitta väldigt säkert. Han är precis som hela Villarreal. En del av en långsiktighet som inte bör underskattas. Han har varit med och fått fram flera av de etablerade A-lagsspelarna som i dag finns i klubben och det var ingen tillfällighet att så många egna produkter fick chansen i den avslutande Europa League-omgången i torsdags.

Trots en sämre inledning på december gillar jag vad jag ser av Villarreal den här hösten. Det finns enormt mycket potential och det är en klubb att ta efter på många punkter.

***

Villarreal-Barcelona avslutade helgens La Liga-fotboll och det var jämna steg första timmen. Sedan sulade Dani Rabu till sig ett rött kort vilket gav Barça en extra skjuts in i vad som blev en segeranstormning.

Det såg ut som många gånger när Barcelona spelat fotboll den här hösten. Man bjuder inte på särskilt mycket bakåt och växer successivt in i matchen. Till slut malde man ned Villarreal och det kändes som att utvisningen var den definitiva utlösaren.

Luis Suárez, 0-1. Lionel Messi, 0-2. När allting summeras är det mycket vi känner igen.

***

Det har varit en bra vecka för Real Madrid. Även om man gjorde det onödigt spännande och släppte in Dortmund i matchen hemma på Santiago Bernabéu i onsdags, lyckades man till slut knyta ihop den segersäcken och följde upp det med en rejäl överkörning i lördags.

Sevilla blev ordentligt avslöjat och det var längesen Madrid var på ett sådant spelhumör. Hur mycket adderar den där femte Ballon d’Or-triumfen för Cristiano Ronaldo? Han har åtminstone haft en bättre vecka rent sportsligt än kanske hela den här hösten.

Det känns maffigt att världens två största superstjärnor ändå ser ut att pricka in formen väl till El Clásico som inte bara smyger sig på utan närmar sig med stormsteg.

***

Bra vecka även för Athletic Club. Först löser man gruppsegern i Europa League och därefter åker man och hämtar hem tre blytunga poäng borta mot Levante.

Cucu Ziganda har varit under rejäl press men sitter nog säkert på tränarposten ett tag till. Athletic kan åtminstone börja titta uppåt i tabellen och har känning på övre halvan nu.

***

“Alla straffar som går i mål är bra straffar”.

Jag vet inte vad jag tycker om det där uttrycket, som en del flitigt brukar använda.

Men låt i alla fall slå fast att Dani Parejo slagit fler straffar med precision och fler tvärsäkra straffar än den han lassade i väg mot Celta Vigo i lördags. Mål blev det, hur som helst, och effekten precis densamma som om han hade lurat målvakten åt fel håll och limmat upp den i krysset.

Och det är nog precis den typen av marginaler som Valencia behöver i nuläget. Att den där förlusten i Getafe snarare blev en engångsföreteelse än början på en dipp.

Parejos 2-1-straff blev helt avgörande mot Celta och Valencia står således på 10-4-1 efter 15 omgångar.

***

Det fanns väl bara ett resultat att förutspå på Benito Villamarín i helgen?

Att Atlético, utan Antoine Griezmann, skulle åka dit och göra precis det som krävs men inte mer än så kändes helgjutet. Ett klassiskt 0-1-Simeone-resultat. Om vi kan kalla det så. Jag tror alla förstår vad jag hänvisar till.

Det är ingen tillfällighet att Atlético vunnit flest matcher med just 1-0 under Diego Simeones era. Uttåget ur CL och en som helhet ganska ojämn höst till trots finns det få lag som kan det där med att stänga igen en butik på samma sätt som Atleti.

Det är väl därför laget aldrig ska räknas bort.

Publicerad 2017-12-10 kl 23:29

Senaste tweets

Annons

KOMMENTARER

SE KOMMENTARER