Maken till ett mer förändrat El Clásico vet i tusan om jag har upplevt. Det var sannerligen en match med två skepnader och två väldigt olika halvlekar.
Den första som tillhörde Real Madrid, där Karin Benzemas stolpe ut blev signifikativt både för fransmannens och lagets ineffektiva höstsäsong i ligaspelet. Det var ingen klar Madrid-dominans men likväl en halvlek där marängerna skapade mest och av logiska skäl kändes mer angelägna om att kliva framåt.
Vad som hände i paus förblir högst oklart men det var en märkbar skillnad redan från första minut av halvlek nummer två, där Barcelona tog över successivt och där Madrid-spelarna verkade tappat all form av energi och glöd.
Vad höll Mateo Kovacic på med vid Barças 2-0-mål? Någon form av Rakitic-fobi gjorde att han backade ifrån sin motståndare och knappt joggade i defensiv riktning för att hjälpa sina lagkamrater att förhindra ett baklängesmål. Positionsspelet på medspelarna var förvisso fullkomligt obefintligt och hela den situationen sa allt om Real Madrids orkeslösa andra halvlek.
Från en positiv Real-känsla från matchens inledning föll de vita samman fullständigt. Det slutade 0-3 på Santiago Bernabéu.
Det finns mycket att säga om matchen och framför allt många att hylla i Barcelona. Men den första tanken jag fastnade vid direkt efter slutsignalen var Ernesto Valverde. Han har, lite som hela Barça egentligen, gått väldigt mycket under radarn den här hösten. Bortsett från Supercupen har han ännu inte förlorat en match som Barcelona-tränare. Han har gjort ett bra lag ännu bättre trots sämre förutsättningar både i form av en kaotisk klubbledning och en på pappret sämre trupp.
Hans taktiska flexibilitet, som var ett signum även i Athletic, har fallit ut väldigt väl. Hans tydliga förändring av att flytta in Lionel Messi i en om möjligt ännu mer fri roll, i stället för att utgå från högerkanten som fallet ofta var under Luis Enrique, har gett otroliga resultat. Förändrande spelsystem beroende på resultat och matchbild är ingenting vi har sett i Barcelona sedan Pep Guardiolas dagar, men något som också varit tydligare under hösten. I El Clásico var Paulinho den viktigaste brickan i det spelet och det är svårt att peka på en självklar roll eftersom den förändrades under matchens gång.
Barça lämnade Bernabéu med 14 poängs försprång till Real Madrid (som förvisso har en match mindre spelad). Jag ser inte en rimlig möjlighet att huvudstadslaget faktiskt tar in det avståndet.
Och eftersom både Atlético (1-0-torsk borta mot Espanyol) och Valencia (0-1 hemma i derbyt mot Villarreal) kammade noll blev Barça en större vinnare än man en laget ens hade kunnat drömma om vid det här laget.
Det här var det definitiva guldrycket. Ja, avgörandet rent av. Nu vinner Barcelona ligan.
***
Marc-André ter Stegen höll nollan och gjorde en ny extraordinär insats i målet.
En av världens tre främsta målvakter just nu?
***
Thomas Vermaelen har varit skadad eller petad nästan 90 % av sin tid i Barcelona. Han har varit totalt bortglömd och hade klubben fått som man velat i somras hade belgaren inte ens varit kvar vid det här laget.
Nu står man ändå där med en mittback som varit alldeles lysande i Samuel Umtitis skadefrånvaro och definitivt spelat till sig en plats i truppen även fortsättningsvis. Imponerande.
***
Sergi Roberto är så underskattad. Har lirat på alla positioner förutom målvakt, mittback och central anfallare, växlar alltid upp i de stora matcherna och spelar med större hjärta än de flesta.
Hans tre senaste insatser på Bernabéu i ligasammanhang har varit otroligt bra. Hela hans höst har varit fantastisk.
Roberto växer i Barça-hierarkin för varje dag som går och är tveklöst en av lagets viktigaste spelare. Flexibiliteten, egenskapen att alltid höja sig när det krävs och en La Masía-addition som i sammanhanget har ganska stor betydelse också.
***
Den här 3-0-segern kommer placera sig väldigt högt över Barcelonas segrar på Bernabéu genom alla tider. Det var en stor taktisk triumf och det var kollektivet som gjorde det.
Men när vi ändå varit inne och pratat om de individuella karaktärerna så är det svårt att förbi se världens bäste som inte prisats som världens bästa på ett tag.
Lionel Messi stod för en ny sån där magnifik insats men gissningen är att fotbollsmedia i världen kommer fortsätta tro att det existerar någon form tävling mellan argentinaren och alla andra.
Alla som har sett Messi den här hösten vet att han har varit överlägsen sina kollegor och motståndare.