“Jag ser det som dött lopp”.
För att citera mig själv från i går angående Iñigo Martínez till Athletic.
I dag blev det klart. Bilbao-klubben aktiverar Iñigos utköpsklausul på 32 miljoner euro. Mittbacken har kritat på ett kontrakt som sträcker sig till 2023 och blir enligt rapporter bäst betald i klubbens historia.
Det här är en remarkabel övergång på väldigt många sätt. För inte alltför länge sedan sa Iñigo Martínez att han aldrig skulle kunna representera Athletic. Han har burit antagonisten Real Sociedads färger nästan hela sitt liv. Gjort över 200 A-lagsmatcher för klubben. Och varit uppvaktad av toppklubbar både i och utanför Spanien.
Ändå kliver han över till fiendeland.
Vad som kan vara värt att ha med i bakhuvudet är att Iñigos moderklubb Aurrerá Ondarroa är en sorts filial till Athletic, där samarbeten har funnits. Han var också och provtränade i Athletic som liten grabb utan att lyckas, och hamnade i stället i Real Sociedad. Orten där Iñigo växte upp är dessutom främst Athletic-präglad.
Men oavsett den bakgrunden, och oavsett Iñigo Martínez eventuella känslor för en klubb eller en annan som grabb, är den här övergången uppseendeväckande. Han har varit i La Real nästan hela sitt liv. Klubben har gett honom allt. Han har blivit älskad av supportrarna, han har slagit sig för bröstet och pratat öppet om sin kärlek för klubben.
Han hade inte blivit avskydd om han valde ett topplag och om Real Sociedad fick 300 miljoner i gengäld. Besvikelse möjligen, men inget förakt från supporterhåll. Jag kan inte komma ihåg när en jämförbar övergång skedde i Spanien senast.
Athletic må vara den största klubben i regionen Baskien. Det går inte komma ifrån. Men det var annorlunda på 80-talet och tidigare än så. I dag är Athletic och Real Sociedad inte särskilt långt ifrån varandra. De tävlar på ungefär samma villkor.
Ser man på det ur ett renodlat sportsligt perspektiv är det ingen dum deal för någon av parterna. Athletic använder hälften av cashen för Aymeric Laporte och värvar den ende naturlige ersättaren som finns att tillgå. Samtidigt får Real Sociedad bra med pengar för en spelare de förr eller senare ändå hade sålt och kommer förmodligen hitta en duglig ersättare vad det lider.
Men i nuläget skiter väl Real Sociedads anhängare fullständigt i hur mycket stålar som finns på kontot. En av klubbens bästa spelare – en egen produkt, en ledare och fanbärare – har svikit färgerna och valt att skriva på för fienden. Sådant ersätts inte med pengar. Det finns en moralisk aspekt som är över allt annat. Och det är det som gör övergången så häpnadsväckande.
Det ska bli oerhört intressant följa händelseförloppet de kommande dagarna.
För övrigt: Real Sociedad-Athletic på Anoeta i slutet av april. Jag tror vi kan glömma alla rubriker om det annars så vänskapliga baskiska derbyt då.
***
Jag pratade med min vän Mikael Billman, en av de i Sverige som förmodligen följer Real Sociedad närmast, vars semesterdag på andra sidan jorden inte riktigt blev vad han hade räknat med efter Iñigos övergång. Han har dessutom bott i San Sebastián och vet hur stort inflytande klubben har på hela staden.
“Jag låg på stranden och bara skrattade åt ryktet till en början…. Det var ju inte en fråga om Iñigo skulle bli lagkapten, utan när. Känslan var lite densamma som när Illarra lämnade för Real Madrid veckan efter att han uttalade sig om att han inte kunde se sig själv i ett annat lag än Sociedad. Men det här, att gå till lokala konkurrenten som dessutom är på samma sportsliga nivå. Tyvärr är pengar mer värt än legendstatus. Han kunde blivit en av de största. Nu gick från hero till zero. Jämför med Carlos Vela som fick ett värdigt avslut och alltid kommer vara älskad i San Sebastián”.