“Real Madrid gjorde långt ifrån sin bästa insats för säsongen, det bör understrykas. Ett ganska naivt försvarsspel i stunder och vore det inte för ett par vassa Keylor Navas-räddningar eller den där oskärpan från Bayern skulle läget varit helt annorlunda”.
Så där skrev jag efter mötet i München. Exakt samma rader passar mer än väl in på tisdagens retur på Santiago Bernabéu och speglade hela mötet i stort.
Stundtals är kvalitén så hög och påtaglig att det bara är att le. Känna glädje att få uppleva fotbollspoesi och se så många världsspelare på banan samtidigt. I slutändan är det små detaljer och flest misstag som ofta avgör en Champions League-semifinal över 180 minuter. Så även den här gången. Däremot går väl inte använda rubriken litet misstag från Sven Ulriech ofattbara agerande i inledningen på andra halvlek som gav Karim Benzema öppen gata för att göra 2-1.
Bayern München var i långa stunder riktigt bra. Laget utnyttjade Real Madrids nykomponerade högerkant i första halvlek och borde fått större utdelning. Men skärpan saknades – precis som i första mötet.
Spelmässigt har jag inte blivit jätteimponerad av Real Madrid i turneringen. 3-0 borta mot Juventus kanske det stora undantaget. Annars har det varit ungefär likvärdigt. Matcher som går väldigt mycket i perioder där Madrid har svårt att styra matcher men ALLTID hittar ett sätt att vinna. Det är ju just det som är så imponerande.
Den här kvällen på Bernabéu saknades Isco. Cristiano Ronaldo var blek. Och båda ytterflankerna i försvaret hade uppenbara problem.
Men det löste sig ändå. Keylor Navas gjorde en väldigt stabil insats. Mittfältet lyckades efter en problematisk inledning jobba sig in i matchen och störst hjälteroll fick Karim Benzema axla. Bespottad hela säsongen, utbuad under presentationen och vad jag förmodar med ett ganska sargat självförtroende.
Är det någonting Zinedine Zidane verkligen har bevisat under sina år som Real Madrid-tränare är det hans förmåga att välja rätt spelare till rätt matcher. Nu fanns kanske inga konkurrenter värda namnet i en Gareth Bale i halvdan matchform och en Borja Mayoral som inte ens är i närheten. Men ändå. Zidane kunde valt annorlunda. Han valde att tro på Benzema. Det gjorde han helt rätt i.
***
Lämnar nu Madrid efter 36 intensiva timmar. Matchen, fyra rooftops och två världsklassbesök på Ten Con Ten. Det vore oförskämt att klaga.
Vidare är det bara konstatera att mina sena vanor passar mycket bättre in i Sydeuropa. Att kunna lämna Santiago Bernabéu efter 23-bläcket och få ett bord på superställe i stan en timme senare – och kunna sitta i två-tre timmar om man så vill – är livet som det ska vara. Där har Sverige mycket att lära. Går det få något annat än en sargad Donken-meny efter 23?
***
Resans återkommande garv måste ändå vara klippet från spansk radio när en snubbe från Salcedo ringer in och eftersöker en låt. “Dom sjunger Reebok o Nike”, påstår han. “Jättepopulär låt”.
Till slut drar dom igång “Rhythm of the Night” vilket givetvis är korrekt.
Säkert jättegammal och förmodligen tia på bollen. Men ändå. GENI.
***
Annat Madrid-tips: Lunchstället Tartan Roof på Azotea del Circulo. Centralt, 360-vy över Madrid, väldigt prisvärt och bra mat.
***
Snubben bredvid mig på Bernabéu under matchen kanske beskriver de kräsna Real Madrid-supportrarna bäst av alla. Jag vet inte ordagrant vad han sa till mig några minuter in i matchen, men det var inte de snällaste orden om en viss fransman högst upp i banan efter en halvdan mottagning.
Han var dock en av de som skrek allra högst och skanderade samme fransmans namn efter såväl 1-1 som 2-1.
Vilken revansch, Benz!