Första stora kvällen på Metropolitano för Atlético

Atlético de Madrid är klart för ännu en final. Den fjärde europeiska finalen på sex år. En otrolig bedrift i sig.

Efter krysset i London satt lågoddsaren 1-0 på ett så Atlético-typiskt sätt hemma på Metropolitano. Atleti anses vara ett europeiskt topplag numera. Ändå är min uppfattning att det pratas för mycket om Antoine Griezmann som lagets superstjärna hans vara eller icke vara i klubben framöver, och alldeles för lite om lagets fortsatt helt enormt starka defensiv som är det mest väsentliga.

Jan Oblak har hållit nollan i 26 (!) matcher den här säsongen. Det är en otrolig siffra. Och Atlético lyckas med bedriften säsong efter säsong. Han är förstås en fantastiskt målvakt Oblak, en av världens främsta i mitt tycke, men den muren av utespelare han har framför sig gör livet som keeper ofta ganska bekvämt.

Jag tror Atlético defensivt manövrerar bort Marseille av bara farten och ser till att ta sin sjätte titel under Diego Simeones ledning den 16 maj.

Speciellt också att finalen spelas i Lyon. Om jag ska följa i alla andras fotspår och prata om just Antoine Griezmann. Han är ju uppvuxen en bit ifrån finalstaden och blev ratad av Olympique Lyon som liten grabb. För vek, för kortväxt, lät det då. Resten känner ni till. Han blev upptäckt av Real Sociedads scouter och utvecklades till en fantastisk spelare i San Sebastián. I Atlético har han lärt sig spela på flera positioner, utvecklat sina försvarsegenskaper och blivit en av världens bästa.

Oavsett vad som sker i sommar vore det på många sätt fint att se Griezmann lyfta en titel i just Lyon. Än så länge har ju framsnannen inte varit annat än en finalförlorare.

***

“Första stora kvällen på Metropolitano”, lät det från Simeone efter matchen.

Jag tror alla delar den känslan. Inramning, ljudvolym, glädjen. Simeone själv firade sin vana trogen mest av alla, vilket kanske inte var så konstigt med tanke på att han var avstängd och fick se matchen från ovan position på läktarplats.

Just för att komma in på vinnarspåret igen och själva känslan av att faktiskt ta en titel tror jag är ovärderlig för ett lag som vill ta nästa steg och kunna plocka hem de tyngsta titlarna. Sedan återstår det att se vad som händer med Simeone och stjärnorna i höst. Klart är oavsett av Arsenal-bataljen var första av många historiska kvällar på Metropolitano.