Ett bevis på att landslaget aldrig blir störst i Spanien

Julen Lopetegui sparkas som spansk förbundskapten – två dagar (!) före VM-premiären mot Portugal. Jag vet inte om VM-historien upplevt något liknande tidigare.

Spanska fotbollsförbundets president Luis Rubiales lämnade kongressen i Moskva för att i stället åka raka vägen till den spanska samlingen och kallade till omedelbar presskonferens. Ryktena började florera och vips så var det hela officiellt. Lopetegui sparkas dagen efter att ha offentliggjorts som ny Real Madrid-tränare, ett uppdrag som var tänkt att ta sin början efter VM. Uppenbarligen hade Rubiales fått beskedet om Lopeteguis nya jobb bara minuter innan nyheten spreds över hela världen. Dessutom bara ett par veckor efter att Lopetegui förlängt sitt kontrakt som förbundskapten till 2020.

Rubiales och det spanska fotbollsförbundet blev svikna. Lopetegui agerade högst naivt och gick bakom allas rygg. Det klart att Rubiales egentligen hade velat ha kvar Lopetegui, som gjort fantastiska resultat under sin tid på posten, men kände att den här åtgärden var nödvändig och den enda möjliga utvägen.

Det här är framför allt ett bevis på att det spanska landslaget aldrig någonsin är det största och det mest prestigefyllda jobb en tränare kan ha i Spanien. Det är mycket större att träna Real Madrid – världens främsta klubblag. Det talar Lopeteguis aktion om tydligare än något annat.

I de flesta länder är det raka motsatsen, både för spelare och ledare. Att representera sitt land är det absolut största.

I Spanien finns en tydligare splittring. Gerard Piqué hade helst sprungit runt med en katalansk flagga vid ett potentiellt guldfirande. Kepa Arrizabalaga hade må hända velat inkludera ett baskiskt inslag. Det är så det funkar i Spanien. Det är uppdelat, många regioner som under lång tid velat bryta sig loss, och som på många punkter både administrativt och kulturellt har sitt eget.

Därför blir inte heller jobbet som spansk förbundskapten ett större uppdrag än att träna Real Madrid. Och därför struntade Julen Lopetegui att huvudstadsklubben gick ut med nyheten bara tre dagar före VM-premiären mot Portugal och tänkte förmodligen inte över eventuella konsekvenser. Ett sekret avtal som hade fått vila i en månads tid hade givetvis varit det bästa. Lopetegui hade ändå svikit förbundet – men inte på samma vanvettiga och naiva sätt.

Enligt Rubiales vill förbundet “förändra så lite som möjligt” när det handlar om vem som står som huvudansvarig i det stundande mästerskapet. Vi kan väl därmed gissa att ingen utifrån kommer rakt in på posten. Fernando Hierro ligger bra till.

Jag trodde den kaotiska bilden av Spanien hade lagt sig efter två misslyckade mästerskap. Nu har det tagits till helt nya nivåer och två dagar före premiären står Spanien står utan förbundskapten.