Hand upp ni som förutspådde dramatiken när Grupp B skulle avgöras!
Jag har fortfarande inte hämtat mig. Och det handlar rent personligen inte om att Spanien lyckades ta sig tillbaka och inte bara fixa krysset utan också vinna gruppen, utan hela unika upplösningen.
Två VAR-situationer på tilläggstid. En ger Iran straff för att utjämna mot Portugal. En ger Spanien korrekt ett mål som linjedomaren felaktigt först bedömde som offside.
Två situationer som tillsammans förändrar hela utgången. Spanien går upp i gruppledning. Och helt plötsligt har Iran några minuter på sig att ordna segern – som skulle vara tillräckligt för avancemang.
Jag såg matcherna på en sportbar i går. Det var ingen övervägande majoritet av supportrar åt något lag. Marocko en minoritet, annars var det ganska befolkat med fans som höll på Iran, Portugal & Spanien. Vilket gjorde situationen på tilläggstid i båda matcherna smått bisarr.
Det har redan diskuterats flitigt angående VAR och dess vara eller ickevara. Jag tycker, även om det ibland drar ut på tiden när många situationer ska granskas, att fler korrekta beslut tas. Det borde väl i grund och botten vara det viktigaste?
Det kommer aldrig bli hundraprocentigt. Dit kommer vi aldrig. Men det är närmare en korrekt nivå nu än tidigare. Jag tycker den där extra minuten av väntetid då och då är värt det.
***
Spanien-Marocko då?
Först och främst lider jag med Marocko. Eller nej, jag är glad för Marocko att laget faktiskt grejade poäng till slut.
Sällan har väl ett lag ramlat ur ett VM-gruppspel och förtjänat fler poäng. Att inte ens ha chans till avancemang inför sista matchen med tanke på hur allting såg ut i de två inledande omgångarna är lite besynnerligt.
Men det är det som är fotboll. Ibland studsar allt bara fel. Marocko var bättre än Iran i premiären, det var inget snack om saken.
Portugal-matchen? Också bättre. Nordin Amrabat har gjort lite vad han velat i alla tre matcher. Han hade kunnat vara poängkung i VM vid det här laget om allt studsat hans väg.
Marocko har åtminstone charmat mig – men inte heller haft det där sista som krävs.
Nåväl, laget gjorde återigen en väldigt bra match, ledde vid två tillfällen och fick till slut ett kryss. Jag tror det säger mer om Marocko än om Spanien.
Samtidigt tror jag att det fanns en viss underskattning från det spanska lägret. Äh, laget med noll poäng, inget avancemang att spela för, det klart vi vinner med ett par bollar. Så enkelt är det inte längre. Gapet mellan de största fotbollsnationerna och de mindre har krympt för varje år.
Jag tycker inte Spanien gjorde en genomusel match, men däremot att alldeles för många inte var i närheten av sin normala nivå. Silva slarvig och omotiverad, Iniesta blandade och gav, Busquets inte lika snabb i tanken, Ramos inte tillräckligt resolut, Thiago inte lika självklar som han borde i sin roll som spelmotor.
Jag tror det var ett Spanien som sneglade alldeles för mycket mot åttondelsfinal och inte ville ta ut sig fullständigt inför kommande uppgifter. Samtidigt var det på sina håll en alarmerande insats.
Nu stundar Ryssland i en åttondel. Ett lag som bara ska besegras. Förvisso påverkat av det röda kortet mot Uruguay, men de himmelsblå hade redan en stabil ledning dessförinnan och såg väldigt stabilt ut. Ryssland? Mindre fantasifullt och anfallsinriktat när ett välorganiserat lag stod på andra sidan.
Jag hoppas att Fernando Hierro inte är rädd för att peta stora spelare. I min värld är det inte längre självklart att David Silva och Andrés Iniesta ska starta varje match. Det gäller att leverera också. När Marco Asensio, Saúl Ñíguez och Koke sitter på bänken går det inte lunka sig vidare.
Det lär inte bli några stora förändringar inför Ryssland, men ett par nya namn i startelvan tror jag bara hade varit positivt. En signal att det gäller att hitta nivån. Något som är ett måste om det ska bära långt i den här turneringen för Spanien.