Inget La Liga utan en Ronaldo

Tänka sig att Ronaldo, den portugisiske, får konkurrens av Ronaldo, den brasilianske, i kampen om det mest sensationella i La Liga-sommaren.

För vem hade ens kunnat ana att Ronaldo, den brasilianske, är aktuell som majoritetsägare i Valladolid. 41-åringen som hann med det mesta i sin aktiva fotbollskarriär där kulmen var dubbla mål i VM-finalen 2002, planerar alltså att dunka in 30 miljoner euro i Valladolid vilket i sådana fall gör honom till klubbens främste aktieägare.

Känslan har ju varit att Ronaldo, den brasilianske, ägnat sig åt livets goda och lite därtill sedan sin spelarkarriär.

Det här känns bara oerhört galet.

Men givetvis en extra krydda till La Liga-tillvaron.

Spekulationerna har redan satt igång att Ronaldo, den brasilianske, ska locka landsmannen Vinicius från Real Madrid till Valladolid.

Något han i alla fall bör investera i är en ny gräsmatta på Estadio José Zorilla. Det var plågsamt att se hur spelarna ramlade ner i mindre gropar under helgens match. Det är oacceptabelt. Och lär innebära konsekvenser för Valladolid. Händelserikt är det hos nykomlingen hur som helst.

Vilken tid att vara vid liv va!

***

På tal om Real Madrid då. Det blev ingen Neymar, Kylian Mbappé, Mauro Icardi eller Rodrigo Moreno. Inte den här sommaren i alla fall.

I stället har huvudstadsklubben värvat tillbaka Mariano Díaz, som öste in mål i Real Madrid Castilla för ett par år sedan, hade därefter svårt att etablera sig i A-laget och såldes förra sommaren till Lyon. Efter 18 ligamål i Ligue 1 kanske han är redo att ta ytterligare ett steg. Han känns i alla fall som en klar uppgradering jämfört med Borja Mayoral och det bidrar med lite mer vettig anfallskonkurrens.

Men det var kanske inte en spelare av den digniteten som supportrarna knöt näven och hoppades på när Florentino Pérez lovade att spelare träder in genom dörren efter att Ronaldo, den portugisiske, lämnat densamma.

Å andra sidan har Real Madrid förändrade värvningspolicy de senaste åren knappast bidragit till minskade framgångar. Kanske är det Mariano, från Katalonien av alla ställen, som blir Madrid-hjälte i maj.

Gonçalo Guedes är klar för Valencia på permanent basis.

När portugisen fullkomligt flög fram längs kanten på Mestalla förra hösten trodde jag aldrig ovanstående mening någonsin skulle skrivas. Han var för bra. Om inte PSG skulle ge honom chansen hade någon annan av de europeiska jättarna investerat miljardbelopp för hans tjänster. Det var i alla fall min och garanterat många andras tankar kring det hela.

Förmodligen var det bästa som kunde hända för Valencia att Guedes började dras med skadebekymmer, att han spelades i helt fel position under VM och att det som vanligt i dagens fotbollssamhälle ofta glöms bort vad som hände för tio månader sedan.

För nu står han där inne på Mestallas matta i tröja nummer sju och tillhör Valencia på riktigt.

Den här typen av övergång hade inte kunnat genomföras för fem år sedan. Peter Lim har varit varsam med de stora investeringarna men har tillsammans med Mateu Alemany gjort allt för att landa Guedes. Det är den typen av värvning som skickar signaler både till spelartruppen och till konkurrenterna att Valencia menar allvar. Att klubben rustar för nästa steg.

Allt här är förstås väldigt subjektivt och helt mina åsikter, men jag påpekar ännu en gång att Gonçalo Guedes är den bäste spelaren jag sett i Valencia sedan David Villas glansdagar.

Han har själv velat få till den här permanenta övergången under hela året och nu kan både han och Valencia äntligen andas ut och börja fokusera hundra procent på det sportsliga.

Sättet som den här värvningen ger hopp och drömmar åt de suktande Valencia-supportrarna som längtar efter en ny storhetstid är svårt att förklara. Det firas på gatorna i staden just nu. Så mycket betyder det.

Att Guedes kommer spela med oerhörd press på sina axlar är en självklarhet. Nu gäller det att prestera. Inte som i VM, inte som delar av våren. Det gäller att hitta tillbaka till höstformen och fortsätta leda Valencia in i framtiden.

***

Måste skicka en stor eloge till tålamodet som Valencia visade upp vid förhandlingsbordet.

Valencia-supportern David Bosquet skrev det väldigt bra på Twitter.

PSG: “70 miljoner euro”.
Alemany: “40 miljoner euro”.
PSG: “70 miljoner euro”.
Alemany: “40 miljoner euro”.
PSG: “55+5 miljoner euro”.
Alemany: “40 miljoner euro”.

Vilket jävla fönster Valencia gör!

***

Jag hoppas för övrigt att ALLA har sett Chimy Ávilas helt makalösa fullträff för Huesca borta mot Athletic i går.

Benjamin Pavards yttersida i VM får ursäkta, det här är det snyggaste målet jag har sett i år.

Säsongen tuggar vidare och en jäkligt härlig fördel med att ligaspelet dragit igång nån vecka tidigare än normalt är att vi slipper lida av ett landslagsuppehåll innan vi ens blivit varma i kläderna. Nu hinner åtminstone en del hinna sätta sig. Sedan kan man tycka att det är märkligt, eller rent av fel, att starta ligasäsongen tidigare med tanke på att fönstret fortfarande stänger vid månadsskiftet.

Nu verkar det dock inte som att det blir några enorma förändringar i de spanska lagen oavsett.

Jag har haft ett öga på en del matcher under helgen. Om vi vänder på den kronologiska ordningen och i stället börjar med det senaste lirades två intressanta matcher i går kväll.

Sevilla-Villarreal flyttades fram ett par timmar på grund av den enligt uppgifter outhärdliga hettan nere i Andalusien, och sparkades således igång parallellt med Girona-Real Madrid.

Från Sánchez Pizjuáns mållösa match tar vi med oss ett mindre virrigt Villarreal-försvar jämfört med premiären (Ramiro Funes Mori blev mycket riktigt också petad), att Sevillas nye keeper Tomas Vaclik ser väldigt bra ut och hur vackert det är att se Santi Cazorla i helgult igen.

Framför allt hoppas jag på snabb återhämtning för Sergio Escudero vars armskada såg fruktansvärd ut.

Uppe i nordöstra Spanien, delen som kallas Katalonien, rivstartade Girona och tog tidigt ledningen mot Madrid. Men det blev aldrig en repris på fjolårets möte på Montilivi utan El Real la in en högre växel och efter timmen spelad var det ingen diskussion.

Den offensiva trion med Marco Asensio, Gareth Bale och Karim Benzema stormtrivs tillsammans och alla har fått väldigt positiva inledningar på den här säsongen.

En sak som jag funderat på är dock varför Sergio Ramos skjuter straffar. Vad vet jag, trots att han bränt en del viktiga genom karriären kanske han är truppens tveklöst bäste straffskytt? Eller har det ett hierarkiskt symbolvärde?

Jag är generellt emot att de offensiva stjärnorna ska skjuta straffar bara för att. Men post Ronaldo känns det än viktigare att lirare som Benz och Bale faktiskt gör sina mål och håller självförtroendet på topp. Straffar kommer blåsas och kan höja siffrorna och i slutändan de långsiktiga resultaten. Jag tycker i alla fall det känns märkligt att Ramos är försteskytt.

För övrigt fanns Manchester Citys sportchef Txiki Begiristain på plats på Montilivi för att följa matchen. För att spana in Real Madrid-spelare, kanske någon tänker? Nja, förmodligen inte. Faktum är att City och Girona är samarbetsklubbar och det är snarare möjligt att det behövs fyllas på i Gironas ganska skrala trupp innan fönstret stänger för sommaren.

***

Valencia gjorde en av de sämsta insatserna på väldigt väldigt länge borta mot Espanyol.

All kredd till Barcelona-laget som tog en fullfjädrad trea, där rekordvärvningen Borja Iglesias fick näta och Esteban Granero såg pånyttfödd ut. Espanyol har egentligen ett ganska fint lag på pappret men känns ändå väldigt mycket mellanmjölk. Att en spelare som Pablo Piatti inledde på bänken vittnar om den offensiva kvalité som ändå råder.

Det kan, och kanske bör, bli en plats på övre halvan. Inte mycket mer än så.

För Valencia? Det är den här typen av matcher som behöver vinnas för att ta nästa steg.

***

Ousmane Dembélé har redan uträttat mer för Barcelona den här säsongen än han gjorde förra.

***

Atlético tog första av många 1-0-segrar för säsongen.

Jag gillar att Diego Simeone redan roterar. I premiären spelade Filipe Luís. Hemma mot Rayo i lördags lirade Lucas Hernández – som jag tror alltmer kommer vara förstavalet som vänsterback den här säsongen.

Centralt på mittfältet vilades Koke från start vilket är oerhört ovanligt. Nye Rodrigo Hernández, som jag tror är en av sommarens bästa värvningar, lirade bredvid Saúl. Dessutom ska Santiago Arias in till höger i backlinjen där veteranen Juanfran än så länge håller hov.

Det lär bli viktigt i längden att Simeone håller igång 18-19 spelare i stället för bara 14-15.

***

Två matcher, noll mål framåt, en inspelad poäng.

Ja ja, en pinne borta mot Alavés och en nolla bakåt är i alla fall ett steg framåt för Real Betis.

Jag är ändå oerhört förvånad att Betis är ett av tre lag som ännu inte har gjort mål. Å andra sidan är det viktigare att sätta defensiven och efter käftsmällen i premiären kanske Quique Setién av rimliga skäl insett just det.

Tiotusentals fans som välkomnar när hemmalaget ankommer i buss till arenan ett par timmar före match. Flaggor, halsdukar, rök och sång. Entusiasm i luften. Nu drar allt igång. Känslan av att “den här säsongen kommer bli speciell”.

Det finns ingen annan plats i Spanien som den där känslan framkallas mer tydligt kittlande än i Valencia och ett fullständigt kokande Mestalla som tillägg.

I går var det dags igen. Det ultimata startskottet på den här säsongen. Valencia-Atlético skeppade allt vad heter stabbighet och ringrost i en premiär. Alla var inte på topp, men tempot och den individuella kvalitén gav den här säsongspremiären det vi kunde önska.

Omgångens match på förhand blev också detsamma i realiteten. Två lag som verkligen ville vinna men som jag tror, med några timmars distans till det hela, ändå är ganska tillfreds med en poäng var.

För Valencias tuffast möjliga inledning, trots hemmaplan, mot ett självförtroende-boostat Atlético efter supercup-segern mot Real.

Och för Atlético likaså, på en av de tuffaste arenorna att spela på normalt sett. Än mer i en säsongspremiär.

Några reflektioner från matchen:

• Även om Daniel Wass mycket väl kunde fulländat sin Valencia-debut genom att bli matchvinnare (brände friläge i slutet) så var hans insats förtroendeingivande. Jag kan tänka mig att Marcelino fullkomligt älskar att ha en spelare som dels är väldigt flexibel och kan spela på 5-6 olika positioner och har en arbetsmoral som få. Det här kommer bli väldigt bra.
Annons
• Av Atléticos spetsspelare framåt ser Diego Costa och Ángel Correa hetast ut. Jag är övertygad om att den duon kommer prestera bättre än förra säsongen med en hel försäsong i benen och i Correas fall en förmodad större roll. Däremot behöver både Antoine Griezmann och Thomas Lemar svettas bort den sista “bakisheten” efter VM-yran. Det saknas en del procent.
• Rodrigo Moreno var sanslöst bra. Har han den här nivån i sig över en hel säsong är det starten på nästa steg mot anfallstoppen i Europa.
• Jag kan inte minnas när Valencia hade en så bra bänk senast. Denis Cherychev, Michy Batshuayi och Kevin Gameiro. Inga blåbärsspelare.
• Över 90 minuter tyckte jag Atlético imponerade mest. Må hända att Valencia skapade fler heta möjligheter i andra halvlek, men reaktionen rent spelmässigt efter Rodrigos kvitteringsmål talade för Atlético. Laget känns alltmer bekvämt med boll och är skickligare på att skapa tryck än tidigare. Det gäller bara att de där sista-tredjedelen-spelarna hittar formen också.
Annons

Är Real Betis en bluff? Sjunker hype-skeppet redan efter en spelad omgång?

Well, att Betis har sitt bästa lag på väldigt många år är knappast någonting jag har fått för mig. Förväntningarna har med all största rimlighet varit större än tidigare – och jag tror snarare den pressen, i viss kombination med en en svag mentalitet efter 0-1-målet, gjorde att det rann i väg.

Men det klart att Real Betis-Levante 0-3 är ett helt sanslöst resultat. Det hade ingen kunnat anat. José Luis Morales såg ut att vara Spaniens bäste fotbollsspelare mot ett mer division 5-liknande försvar med mer hål än ost, så att säga.

Jag bedömer inte premiären på Benito Villamarín som annat än just en premiär.

Men jäklar vilken mina som de grönvita sprang på. Pressen svalnar knappast nu. Det gäller att kliva på det och leverera resultat illa kvickt.

***

Jag gillar att Gareth Bale tar för sig och så alldeles uppenbart trivs under ansvar.

Jag gillar också att Julen Lopetegui verkar tro betydligt mer på Dani Ceballos än vad Zinedine Zidane gjorde. Han bevisade tillräckligt innan flytten till Madrid att han har en otrolig talang. Tillräcklig för att etablera sig i Real Madrid och där ta nästa steg? Omöjligt att veta. Men det känns som att han nu i alla fall kan få en rejäl chans att bevisa om han har det i sig.

Jag gillar kanske ännu mer att Keylor Navas – Real Madrids bäste målvakt – fortsätter stå.

***

Nej, jag kommer inte tvärvända i mitt förhandstipp att jag tror Betis slutar före lokalrivalen Sevilla.

Men det är ju typiskt att storebror helt plötsligt ser väldigt bra ut i ligapremiären, Roque Mesa sneglar mot Las Palmas-form och André Silva inleder med ett hattrick.

Ska tilläggas att jag gärna har fel angående Sevilla.

***

Många garvade till åt Villarreals köp av Ramiro Funes Mori. Han har knappast rosat marknaden och kostade dessutom klubben en del pengar.

Säkert lika många fick vatten på sina skrattkvarnar efter att Funes Mori totalt bjudit Real Sociedad på kvitteringen i premiären. Mittbackskollegan Álvaro González ville därefter inte vara sämre heller och det blev noll poäng för Villarreal.

Ingen positiv Funes Mori-effekt.

***

Slutligen några ord om den förstummande – om än inte särskilt förvånande – nyheten att framtiden kan ge oss La Liga-matcher i USA och Kanada.

Ett stort steg för en bredare utveckling? En möjlighet att sprida fotbollens passion?

Det är jättekul att människor i Nordamerika intresserar sig mer för fotboll. Men en spansk fotbollsserie ska spelas i Spanien. Hemma/borta-möten. Hur blir lösningen annars? Ska Barcelona spela hemmamatch i Montreal, få en herrans massa extra stålar och hoppas att fler människor ska börja följa La Liga?

Det är inte ett steg i rätt riktning för att sprida fotbollens passion. Det är raka motsatsen.

I januari värvades nio spelare från Saudiarabien till spanska klubbar hemmahörande i de två högsta divisionerna. Det skulle “innebära ökad exponering i arabvärlden”.

Ingen spelare har gjort direkt underverk och jag vet inte om deras övergångar har gett La Liga en skjuts framåt i mellanöstern. Förmodligen inte. Om om så vore fallet inte någon märkbar effekt i det stora perspektivet.

Jag gillar inte hur naiv ligapresidenten Javier Tebas är. Han ser bara pengar.

Det var ju skönt att han klargjorde att framtidens El Clásicos kommer spelas i Spanien i alla fall. Annars hade vi lika gärna kunnat lägga ner allt.

Mauro Icardi, Timo Werner eller Rodrigo Moreno?

Det är namnen som AS pumpar upp som potentiella Real Madrid-förstärkningar. Samtliga känns som vettiga värvningar. Att lita på att Gareth Bale håller sig skadefri och lämna Karim Benzema utan någon rimlig konkurrent är alldeles för tunt framåt över en hel säsong – oavsett hur utpräglad offensiv roll som Marco Asensio än kommer ha.

Jag tror Rodrigo Moreno ligger närmast till hands. Dels för att Valencias anfallsuppsättning även utan Rodrigo ser tämligen vass ut med Michy Batshuayi, Kevin Gameiro och Santi Mina, men också för att pengarna hade kunnat vara den slutgiltiga nyckeln som låser upp dörren till Gonçalo Guedes. Dessutom känner han och Julen Lopetegui varandra mer än väl efter tiden i såväl U21-landslaget (där Rodrigo var en målmaskin) och A-landslaget.

Real Madrid har på pappret ett lag som kan vinna allt. Det är världsklass på alla positioner. Men jag har väldigt svårt att se att Madrid – som haft väldigt svårt i ligaspelet i många år – ska lyfta och efter 38 omgångar lyfta titeln.

***

Madrid-anhängarna suktar väl inte direkt mindre efter en förstärkning innan fönstret stänger efter förlusten i supercupen mot Atlético.

Spännande att se nytillskotten Rodrigo Hernández och Thomas Lemar kliva rakt in från start i Diego Simeones första elva för säsongen. Två spelare jag tror kommer fungera utmärkt i Atletis lagbygge och båda är rent kvalitetsmässigt klara uppgraderingar från Gabi och Yannick Carrasco.

***

I kväll är det minsann La Liga-premiär. Jag hade tänkt att tippa tabellen innan första matchen men inser hur orimligt det samtidigt känns när det återstår två veckor av transferfönstret.

Det kanske inte kommer förändra vilka som utmanar i den absoluta toppen eller vilka som slåss om övriga Europa-platser, men det kan förändra extremt mycket på den nedre halvan där det på förhand känns som lag 11-20 är på pappret otroligt jämbördiga.

För övrigt är det tydligt vilken effekt det nya kollektiva TV-avtalet har gett ur de mindre klubbarnas perspektiv. Över hälften av klubbarna i högstadivisionen har slagit nytt transferrekord. Däribland Alavés som spenderade fyra miljoner euro för John Guidetti. Småpengar kan tyckas för att vara en värvning i La Liga, men pengar som är väldigt mycket för en klubb som Alavés.

Det säger också en del om svenskens status och det förtroende han just nu har. Säsongspremiär på Camp Nou till helgen – där Guidetti redan nätat ett par gånger i karriären.

***

Med timmar kvar innan säsongen bollas in på allvar – och ytterligare ett par timmar innan Real Betis ska uppfylla oerhörda förväntningar – tycker jag ni bör ratta in senaste Tutto Balutto där jag gästar och snackar upp säsongen.

Nu kör vi!

Ur toppskiktet förra säsongen var Valencia och Real Betis de två största positiva överraskningarna. Två lag som ska tillhöra ett toppskikt och som vacklat och suktat efter framgång under många år.

Det känns som att båda klubbarna successivt tar sig framåt i rätt riktning och rent av kan ta nästa steg redan den här säsongen.

Vad gäller Valencia så är klubbens övergångsfönster i sommar förträffligt så här långt. Att ha lyckats sälja för en halv miljard – där fjolårets utlånade spelare João Cancelo bringar in majoriteten av stålarna – är otroligt bra business.

Övriga spelare som tagit dörren ifrån Mestalla den här sommaren har aldrig tillhört kategorin vitala. Fabián Orellana, Nani, Zakaria Bakkali, Nemanja Maksimovic och Martín Montoya var spelare som Valencia behövde göra sig av med. Om det inbringas lite stålar på det? Dubbel glädje.

Just nu handlar dock allt om Gonçalo Guedes vara eller icke vara. Den bästa spelaren jag har sett på Mestallas gräsplan sedan David Villas glansdagar. Han gjorde en sämre vår och kom aldrig riktigt tillbaka i form efter en del skadebekymmer. Men det kanske är just det som ligger till positiv grund för att Valencia kan rycka loss honom permanent. Det är i alla fall det som klubben jobbar för just nu.

På plussidan det här fönstret finns redan många spelare. Geoffrey Kondogbia har köpts loss på permanent basis, Mouctar Diakhaby har plockats in från Lyon, Daniel Wass från Celta Vigo, Cristiano Piccini från Sporting Club och Michy Batshuayi blev i dagarna klar som den mest profilerade anfallsförstärkningen.

Det är ett väldigt intressant lag Valencia bygger.

Förmodligen inte tillräckligt för att utmana om topp tre, men det är redan tillräckligt bra för att befästa positionen som Spaniens fjärde bästa lag.

Oavsett vad som händer med Guedes eller inte har Valencia gjort mycket rätt den här sommaren. Men det är portugisen som avgör om Valencia bara gör ett bra fönster, eller ett superbt fönster. Det är han som kan göra skillnaden och leda laget till nästa nivå.

***

Säsongen smygstartade med supercup-mötet Sevilla-Barcelona. Inte alls så överlägset eller övertygande från Barças sida som när lagen möttes i Copa del Rey-final för några månader sedan.

Det blev en betydligt jämnare historia och hade Wissam Ben Yedder varit kylig nog från elva meter hade det hela gått till förlängning.

Nu blev Ousmane Dembélé matchvinnare för Barcelona och det på ett spektakulärt sätt dessutom. Det har varit mycket snack om fransmannens vara eller icke vara i regerande ligamästaren. Nu ser han ut att stanna och håller han sig bara skadefri känns han som ett nyförvärv.

Jag är övertygad om att Dembélés sista ord i Barcelona ännu inte är sagt.

***

Med Steven N’Zonzi och Éver Banega kvar i Sevilla finns en ryggrad som kommer bli ovärderlig.

Men nu ser det ut som att hälften försvinner. Monchi, Sevillas tidigare demon-sportchef som nu huserar i Roma, planerar att rycka loss N’Zonzi till den italienska huvudstadsklubben. Inte för någon enorm summa (det pratas runt 25 miljoner euro och är bara att lyfta på hatten för Monchi i sådana fall) vilket gör hela situationen ännu mer prekär för Sevilla.

Min känsla säger att det här blir en otroligt tuff säsong. Det är lite för många förändringar, lite för många viktiga tapp och alldeles för få kvalitetstillskott.

***

Till helgen drar det igång. Ska försöka knåpa ihop ett tips men det är som alltid lurigt innan allting har satt sig.

Apropå Valencia så blir ju mötet på Mestalla där Atlético Madrid gästar första omgångens stora fight. Först nästa måndag dock, så en hel del att hugga tag i dessförinnan.

Jag har tjatat om detta Betis men kommer nog fortsätta göra det tills laget ger mig anledning att sluta. Hemma mot Levante bör det ju bara bli seger och det ska bli kul att se det här förstärkta laget första gången den här säsongen.

Till slut lyckades Thibaut Courtois gnälla sig bort från Chelsea. Det har legat i luften, och de flesta rapporterade att övergången till Real Madrid skulle bli officiell först på torsdagen. Det blev en dag tidigare.

Vi får se vad den exakta prislappen landar på men det känns högst sekundärt. Florentino Pérez har fått in en stjärnmålvakt han velat ha i flera år. David de Gea har varit “klar” i flera somrar. I höstas var Kepa Arrizabalaga också lika klar.

Hur stort förtroende Keylor Navas, trots alla avgörande insatser, har känt det senaste året? Förmodligen besynnerligt.

Nu blir det alltså Courtois. Tillbaka till den spanska huvudstaden där allting en gång började på allvar. Det var i lokalrivalen Atlético, då utlånad från Chelsea, som han slog igenom på den stora scenen för många år sedan. Han blev en världsmålvakt i Atleti och var med och firade stora triumfer där allt kulminerade med ligatiteln 2013/14.

Att Real värvar en målvakt med en så tydlig förankring till den stora stadsrivalen är förstås ett litet extra långfinger och något som president Pérez njuter av. Det hade dock ur Atléticos perspektiv varit värre om de Gea hade kritat på för antagonisten. En spelare som fostrats i de rödvita färgerna och vuxit upp med en genomsyrad rivalmentalitet gentemot Real Madrid. Jag tror inte det här blir särskilt stort.

Real ersätter en av världens bästa målvakter med en annan. Det må hända att Courtois, inte minst efter ett fantastiskt VM, bör räknas som snäppet vassare än Navas. Men är skillnaden värd 400 miljoner (det är väl där nånstans prissumman lär landa med alla bonusar och diverse)? Och är Courtois verkligen den typen av “galactico” som utsänder ett signalvärde?

Madridistas hoppas på nya fixstjärnor. Vem ska göra mål? Vem ska vara bärande? Vem ska vinna nästa Ballon d’Or som Real Madrid-representant?

Jag tar för givet att det här bara är nummer ett i ordningen av flera stora värvningar. Jag kan dock inte komma till någon annan slutsats än att det spenderas vansinnigt mycket pengar på att värva in en spelare som nödvändigtvis inte behövs.

***

På tal om Kepa, som jag nämnde i förbifarten här ovanför, är han nu världens dyraste keeper genom alla tider. Det visar väl hur fotbollsvärlden ser ut i dag jämfört med 5-10 år sedan. Att han är överlägset dyrast och för många relativt okänd.

Men det är en supertalang vi har att göra med. Modern med bra fötter och otroliga reflexer. Gjorde inte sin bästa säsong i fjol och darrade stundtals, men har enorm potential och redan en högstanivå som få besitter.

Däremot en guldkista av pengar att gräva i för Athletic. Problemet är väl att utbudet inte är lika enormt.

Det råder inga tvivel om att det är i Serie A det har skett mest spektakulärt den här sommaren. I Spanien har det varit förvånansvärt lugnt. Thomas Lemar från Monaco till Atlético är den hittills tyngsta övergången.

I övrigt är det mycket som har gått under radarn. Barça har värvat två brassar för typ 700 miljoner och Real Madrid har ryckt en brasse för närmare halva miljarden. Real Betis har fått William Carvalho att till slut lämna den portugisiska ligan och Athletic har hostat upp en del för Yuri Berchiche från PSG.

Men sen då? Nä, det är ganska mycket öken sett till de spektakulära och stora namnen.

Det är en del högintressanta värvningar inom ligans gränser där jag tycker Takashi Inui (från Eibar till Betis), Álvaro Odriozola (från Real Sociedad till Real Madrid), Daniel Wass (från Celta till Valencia), Sergio Canales (från Real Sociedad till Betis), Rodrigo Hernández (från Villarreal till Atlético) och Gerard Moreno (från Espanyol till Villarreal) är de som sticker ut allra mest.

Just nu känns det som att det är ganska slött på transferfronten. De tre största klubbarna skulle mycket väl (och borde?) värva någon profil till. Det är i alla fall mer troligt än osannolikt att minst en bomb lär brisera innan ligaspelet rullar igång.

Oavsett vad så hade jag främst tänkt att det här skulle handla om en värvning av lite annan karaktär, men ack så spännande. Häromdagen blev Sead Haksabanovic klar för Málaga. För er som inte känner till den svenske yttermittfältaren så slog han igenom stort i Halmstad i Superettan 2016. Året därpå, efter Halmstad avancemang till Allsvenskan, bevisade han sig även att han håller på den högre nivån i Sverige.

Jag har kommenterat en hel del matcher där Haksabanovic medverkat och den är en spelartyp jag tror kan passa bra in i Spanien. Steget direkt från Allsvenskan till Premier League och West Ham var för stort. Det blev bara några matcher på bänken i A-laget.

Málaga som gör en nysatsning efter degraderingen till Segunda División i våras har höga ambitioner att nå Spaniens finrum igen. Det må vara en del kaos på klubbens högre poster men med bra faciliteter och en snabb fotboll som är passningsorienterad och bygger på hög teknisk nivå känns det som ett otroligt spännande steg för Haksabanovic.

Han har bara hunnit fylla 19 år och har mycket framför sig. Enbart John Guidetti finns som blågul representant i La Liga men det adderar sannerligen någonting extra att Sead Haksabanovic – även om han valt att representera Montenegro på landslagsnivå – nu också ska florera i den spanska fotbollsatmosfären och därtill i ett lag som bör tillhöra toppen av Segundan.

Hade någon berättat för en vecka sedan att Arturo Vidal spelar i Barcelona när säsongens drar igång hade jag högst troligt viftat bort det.

Det har pratats om Thiago Alcântara, Christian Eriksen och Frenkie De Jong. Att få in en mittfältsprofil av lite yngre karaktär har känts ganska givet. Det är egentligen därför nyheten om Vidal kändes som en blixt från klar himmel.

Han har hunnit fylla 31 år nu, chilenaren. Att han varit en av världens ledande på sin position och levererat både i flera toppklubbar och på landslagsnivå talar sitt tydliga språk. Jag tror dessutom en spelartyp som har utpräglade fysiska egenskaper och inte bara står för det finstilta kan göra Barcelona gott – ännu mer efter Paulinhos exit.

Och kanske är det så att nye brassen Arthur, 21-åringen från Grêmio, uppfyller kraven och redan den här säsongen är redo att axla en stor roll. Jag har aldrig sett honom i aktion under en hel match. Jag har bara hört och fått se det bästa. Alla kan se bäst i världen ut på YouTube. Nu är det här en spelare vars rykte varit starkt och etablera under flera år. Det är ett superlöfte och inte minst en lirare som Barça följt på nära håll väldigt länge. Jag ifrågasätter inte hans talang överhuvudtaget. Men det är inte alla som klarar av att gå direkt från den brasilianska ligan in i ett europeiskt topplag. Låt se hur det blir med Arthur.

Om Barças mittfält är stängt med Arturo Vidals inträde hoppas jag att det kan öppna upp för Carles Aleñà. En av de mest talangfulla spelarna som kommit fram genom La Masía det senaste decenniet, helt tveklöst. En bollbehandling och ett spelsinne som för tankarna till den före detta lagkaptenen som nu under sommaren lämnade Katalonien för Japan.

Om det däremot gör Barcelonas transferfönster komplett tvivlar jag på. Operation utrensning pågår för fullt. Aleix Vidal & Lucas Digne är redan borta ur bilden. Denis Suárez, Rafinha, Paco Alcácer och eventuellt Yerry Mina lär göra dem sällskap. Och hur blir det egentligen med Ousmane Dembélé? En säsong sedan finito?

Det är en helt annat läge i Barcelona än i Real Madrid, som jag skrev lite om häromdagen, men personligen har jag ändå en mer tvetydig bild av Barça. Det må finnas kvar en stomme som är densamma men känns långt ifrån hundraprocentigt. Vilka klär på sig ledarkostymen? Hur hanterar man en potentiell situation utan Leo Messi och Sergio Busquets som inte har i närheten av någon likvärdig ersättare ens till spelartyp?

Spännande tider som sagt. Det har hänt vansinnigt mycket i Barcelona de senaste åren och jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat gissa att det var så här det såg ut sommaren 2018.

***

En annat gäng som, liksom alltid, haft en del att stå i under sommaren är Sevilla.

Ny tränare och en mer eller mindre helt ny trupp. Det måste vara frustrerande att aldrig få bygga långsiktigt. Aldrig tänka kontinuerligt.

Om allting klaffar så kan det bli hur bra som helst. Ingen ifrågasätter kvalitén som finns i Éver Banega, Steven N’Zonzi, Nico Pareja eller Wissam Ben Yedder. Men nytillskotten så här långt känns inte på samma nivå som tappen. Vilket förvisso inte är särskilt ologiskt eller otypiskt.

Jag har svårt att se Sevilla ta nästa steg dock. Det är en bra trupp men den absoluta spetsen i alla lagdelar saknas. Med nyförvärv som Sergi Gómez och Aleix Vidal når man inga nya höjder.

Medan många andra av de ständigt konkurrerande ett-till-sju-lagen, framför allt de som direkt ska konkurrera med Sevilla (Valencia, Villarreal & nu även Betis), bara blir bättre på pappret känns det som Sevilla inte tar lika tydliga steg framåt.

Herregud vad tiden flyger. Snart bara två veckor innan den internationella fotbollssäsongen drar igång. Vilket känns skönt. Det har börjat lägga sig efter VM och för egen del har det varit skönt och välbehövligt med en total paus från fotbollen.

Det är allt mer ofta de senaste åren jag har upplevt den känslan. Samtidigt varar den inte särskilt länge innan tankarna och förväntningarna börjar snurra i huvudet.

La Liga-säsongen närmar sig med stormsteg. Och för första gången på flera år vilar flera frågetecken över de två största elefanterna. Varken Real Madrid eller Barcelona känns hundraprocentigt.

Hur ersätts egentligen Cristiano Ronaldo – både som profil och målskytt?
Vad händer på Barças mittfält utan Andrés Iniesta?
Är Julen Lopetegui rätt karaktär för att uppfylla Real Madrids krav?

Det är en hel del som är ovisst, vilket gör säsongen i stort ännu mer intressant. Guldutmanaren Atlético Madrid rustar ju rejält för att spela Champions League-final på “hemmaplan” nästa vår. Diego Simeones gäng känns i nuläget som det mest stabila av topplagen.

Men det är väldigt mycket som kan hända. Framför allt kommer det ske saker i Real Madrid. Nödvändigtvis inget revolutionerande. Det är knappast så att Lopetegui förfogar över en bristfällig trupp. Det ser bra ut egentligen överallt, förutom just i anfallet. Där är det för tunt och det känns alldeles för osäkert.

Jag är övertygad om att Gareth Bale har en nivå till i sig. En nivå han sannerligen kan uppnå när han inte har en överlägsen stjärna intill sig. En nivå han kan uppnå om han får ett ännu större ansvar.

Men det är inte det som är problemet. Den största utmaningen och den största boven är Gareth Bale själv. Håller hans kropp för en hel säsong? Det har den ännu inte gjort sedan flytten till Real Madrid.

Det kommer tillkomma nyförvärv. Frågan är bara vem eller vilka. Det finns inte särskilt många ute på marknaden. Neymar kommer nog en dag, men jag har svårt att se den processen effektueras redan i sommar. Kylian Mbappé? Vore en Madridsk dröm. Men det hade varit oerhörda krav på en tonåring om ingen annan gjorde honom sällskap i Cristianos frånvaro.

Harry Kane och Edinson Cavani känns som två övriga spelare som parkerar högt upp på Florentino Pérez önskelista. För någon anfallare måste in.

Just nu står Real Madrid med en ny och oerfaren tränare och en trupp som är sämre än förra säsongen. Jag dömer inte ut laget för det, men i den logiska världen kommer det krävas något utöver det vanliga för att uppnå kravbilden.

De kommande veckorna blir jäkligt spännande.

***

Det lag jag framför allt sitter och myser av bara tanken att se i höst är Real Betis. Ni minns ju hur Quique Setién kom in förra säsongen, kavlade upp ärmarna och under de första månaderna bara lät elva vildar springa omkring bäst de ville.

Det var underhållande, men till slut blev det lite för inkonsekvent och rörigt. Efter nyår tänkte Setién om, bytte spelsystem, fick in spelare som fungerade perfekt enligt den nya mallen och succéssivt blev Betis ett mer strukturerat lag som för all del inte slutade underhålla med sitt i grunden väldigt offensiva tänk.

Och jag ser inte hur det ska bli sämre den här säsongen med klassvärvningarna Sergio Canales (Real Sociedad), Takashi Inui (Eibar) och William Carvalho (Sporting Club).

Jösses vad det kommer gå undan!