Redan press på Atlético i ligan

Det är ju så mycket Rayo att spela på en arena som inte blivit godkänd under besiktning på sex år. Jag minns själv hur jag fascinerades under mitt första och hittills enda besök på Campo de Vallecas. Jag skulle se matchen mellan Rayo-Granada och hade ansökt om ackreditering. Det var inga som helst problem, även om det föll med en motfråga “om det verkligen var rätt match” och i sådana fall “varför en svensk journalist vill bevaka Rayo-Granada”?

Well, det finns väl en uns av rimlighet i det där. Rayo är inte vana vid en stor flock av utländska journalister. Framför allt inte i den typen av matcher.

Nåväl, inne på arenan fanns inte heller någon riktig pressläktare. Jag blev placerad mitt i en klunga Rayo-supportrar på ena långsidan och hade definitivt inte tillgång till internet.

Jag gillar ju att Rayo är Rayo och att klubbens arena är precis så där gammaldags som man fördomsfullt kan tro. Det känns ruffig och det är betong men det är oerhört genuint.

Däremot går det kanske steget för långt när matcher skjuts upp. På grund av att Campo de Vallecas nuvarande skick spelades aldrig Rayo-Athletic i helgen.

Nåja, när vi snudd på kan summera de tre inledande omgångarna finns några saker som sticker ut. Celta Vigos drömöppning och såväl Valencia som Villarreal vars inledning varit allt annat än bra. I alla fall inte poängmässigt.

Ett annat lag som inlett sisådär är Atlético Madrid. Senast blev det förlust på Balaídos mot ett frejdigt Celta och redan nu har gapet till Barcelona och Real Madrid (båda har full pott) blivit fem poäng. Nu bör det understrykas att Atlético haft ett betydligt tuffare spelschema och redan avverkat två svåra bortamatcher. Samtidigt har historien varit upprepande de senaste åren för lag som tidigt halkar efter och kommer in i en negativ trend. Det var Real Madrid förra säsongen vars usla höst sumpade drömmen om en ligatitel.

Nu är det alldeles för tidigt för att säga varken det ena eller det andra, men de kommande tre motståndarna (Eibar, Getafe & Huesca) bör besegras innan Real Madrid väntar på Santiago Bernabéu. Annars tror jag att det finns en risk att Atlético riktar allt mer tydligt fokus på Champions League. Oavsett vad är jag övertygad om att CL är det primära målet för klubben den här säsongen. Inte bara för fiaskot förra hösten där laget trampade snett redan i gruppspelet, utan också för att finalen spelas på hemmaarenan Wanda Metropolitano.

Däremot så tror jag inte vi ska dra några större slutsatser kring Atléticos insats på Balaídos. Det var snarare Celta Vigo som bör hyllas för en väldigt bra insats. Det har inte hänt så mycket spektakulärt på transfermarknaden i Vigo den här sommaren och även om laget ser försvagat ut finns fortfarande en väldigt stark offensiv linje med Iago Aspas, Maxi Gómez och Pione Sisto som spetsspelare. Bara det kan räcka till att slåss om Europa-platser, även om jag tror truppen är för tunn i det långa loppet.

När vi precis blivit varma i kläderna kommer så landslagsuppehållet. September-breaket är det värsta. Men det blir ändå spännande att följa Uefa Nations League som drar igång om ett par dagar och på vilket allvar de största nationerna ser på uppgiften.