Vad har hänt med Raphaël Varane sedan VM-guldet?

Lika många förluster som segrar. Mindre charmig målskillnad på 21-20. En bra bit efter i ligaspelet. Överkört i El Clásico.

Nä, Julen Lopeteguis månader som Real Madrid-tränare kommer inte få många upplyftande rubriker i klubbens historiebok.

Nu är tiden över och det är dags för Madrid att blicka framåt. Santiago Solari har kommit in som interim, ett mycket logiskt och enkelt val. Solari, med förflutet både som spelare och ledare i klubben, kommer närmast från reservlaget Castilla där han varit huvudtränare. Exakt samma väg som Zinedine Zidane tog för ett antal år sedan.

Men det lär inte bli samma visa den här gången. Solari är först och främst interim. Han ska se till att skeppet håller sig flytande och inte sjunker till botten. Vad som händer därefter återstår att se. Antonio Conte verkar fortsatt vara förstavalet på sikt.

Det viktiga i det här skedet var att få till en förändring. Lopeteguis livlinor var slut. När flera spelare knappt verkar inspirerade är det tecken nog att någonting är snett och någonting behöver ske. Nu är första steget taget – men det är fortfarande lång väg kvar.

Det som är positivt med Real Madrid-ögon sett är att säsongen fortfarande är inne i ett väldigt tidigt skede. Så långt är inte försprånget i ligan. Champions League-gruppen är lugn.

Jag tror framför allt det här kan innebära en nytändning för truppen och inte minst de fortsatt bakfulla VM-spelarna som sett märkbart svaga ut. Att Raphaël Varane till och med tvingas köra rebah en månad framöver för sin muskelskada är förmodligen det bästa för hans egen del. Att en spelare kan vara så elegant och konsekvent i sitt spel under en vår och vara högst bidragande till ett VM-guld till att säcka ihop och tappa både snabbhet, koordination och skallen är helt orimligt.

Och när all skugga fallit över Julen Lopetegui är det också hög tid för alla individer att kolla sig i spegeln och börja ta ansvar. Det har inte alla gjort.

***

Ändå humor när Marcelino uttalar sig om Lopetegui.

Nu har han ingen tränarkollega som gör det sämre sett till spelarmaterial.

***

Fifa verkar kasta in sitt veto och hävda att inhemsk fotboll ska spela inhemskt. Vilket inte låter annat än väldigt logiskt.

Sista ordet är nog inte sagt, men känslan nu är att det inte blir något katalanskt derby i Miami.

Bravo, Fifa!

Det måste erkännas att det var som att någonting saknades. Inte när det gäller inramning. Inte när det gäller förväntningar. Inte när det gäller uppsnacket hela veckan.

Men när matchen väl drog igång slog det mig ändå flera gånger under inledningen. Jaha, ingen Leo Messi, ingen Cristiano Ronaldo. Det var bara en udda känsla. Vem eller vilka är det som ska göra det den här gången? Har Luis Suárez något krut kvar i bössan? Kan Luka Modric leda sitt Real Madrid och visa att han är “the best”?

Det avtag ju längre matchen led. Kanske för att tempot inte tillät något annat än att bara sugas rakt in i matchen och glömma allt annat. Det är ju den effekt den här typen av match brukar framkalla.

Och svaret på frågan vem eller vilka som klev fram blev ganska enkel. Barcelona var klart bättre och vann alla matcher i matchen, från tränarbänken till inhoppare. När Ernesto Valverde för en dryg månad stod med fel nyckel och letade febrilt efter rätt så fann han till slut Arthur. Brassen har löst många problem – eller snarare öppnat upp för medspelare – genom sin blotta närvaro.

Med Arthur på planen får Philippe Coutinho en alltmer utpräglad offensiv roll – en roll hans trivs i bättre och där han inte blir lika blottad defensivt. Framför allt ger det balans till mittfältet och erbjuder helt annat understöd till Sergio Busquets i både uppspelfas och när Barcelona är försvarande lag.

Det har varit tydligt i över en månad nu, men efter ytterligare ett eldprov kan vi slå fast att Arthur är någonting speciellt och redan är otroligt viktig för det här laget.

Men det är förstås inte brassen som kommer rycka de flesta rubriker efter El Clásico. Han kommer säkert hyllas i förbifarten eller efter några bläddringar, liksom odödliga flankerna med Jordi Alba och Sergi Roberto vars energi aldrig upphör, men alla kommer få stå åt sidan för Luis Suárez.

Det märktes redan mot Inter i veckans Champions League att Suárez hade axlat en helt ny roll i Messis frånvaro. Han visade, han agerade, han ledde. Det blev inget mål mot Inter men sättet han ledde Barças offensiv var likväl imponerande. Mot Real Madrid gjorde han samma sak, med en enda skillnad. Den här gången satt avsluten. Tre gånger om.

Jag tycker inte det var helt obefogat att lyfta frågan om Luis Suárez dansade in på en av sina sista verser inför säsongen. Han har levt en del på sin explosivitet, inte bara förmågan att dyka upp på rätt ställe i straffområdet. Men han har visat att vi kan sluta fundera, i alla fall för ett tag framöver. Luis Suárez älskar att spela fotboll precis lika mycket som han alltid har gjort och han verkar trivas ännu bättre när någon ger honom maximalt med ansvar.

***

Antonio Conte, Santiago Solari eller vem som helst som inte heter Julen Lopetegui är förmodligen klar som ny Real Madrid-tränare innan det här inlägget hinner nå dagsljus.

Det finns inte att Lopetegui överlever en Clásico-demolering.

Just därför vet jag inte hur mycket vi ska ta in av den här Real Madrid-insatsen. I morgon är en ny dag och förmodligen börjat på någonting nytt för Madrid-klubben. Bryt ihop och gå vidare. Det är långt kvar av säsongen och allt kan räddas – men förändringen måste ske nu.

Det klart det kommer kosta klubben att göra sig av med Lopetegui efter bara några månader på posten, men jag ser ingen annan väg att gå om det ska firas på Cibeles i maj.

Efter den chockerande treveckorsperioden där Barcelona tycktes ha glömt bort hur motståndare besegras har det hela lugnat ner sig. Barça toppar fortsatt La Liga, visade en imponerande högstanivå för några veckor sedan mot Tottenham och i veckans Champions League skickade laget ett kvitto i medias riktning att Messi minsann inte är allt.

Det klart att det märks när världens bäste inte spelar. Konstigt vore väl annars. Ernesto Valverdes Barcelona har alldeles för ofta räddads av argentinarens individuella prestationer snarare än det magmaskineri som kännetecknade Barça för några år sedan.

Mot Inter var det laget som vann. Ett spel som fungerande från magnifike Marc-André ter Stegen i mål till energiske Luis Suárez längst fram. Det finns fortfarande spelare som behöver hitta sina roller allt tydligare och framför allt kliva fram mer när andra inte gör det. Philippe Coutinho så klart en av dem.

Men en som sannerligen hittat rätt och förtjänar uppmärksamhet är Arthur. 22-åringen som anslöt från Grêmio i somras har ofta placerats på bänken när samtliga offensiva krafter varit tillgängliga. Jag tvivlar på att det kommer förbli så. Hans fyra senaste starter – Tottenham, Valencia, Sevilla & Inter – har gett Barcelona ett helt annat lugn i spelet.

Han tillför någonting som ingen annan har.

Redan efter några veckor på träningsplanerna i somras började lovorden hagla. Det är väl förvisso inget ovanligt, det är sällsynt att nya lagkamrater går ut och öppet sågar nyförvärven. Men jag minns ett citat som ändå sticker ut.

“Jag visste inte mycket om Arthur, men han är väldigt lik Xavi. Otroligt säker och tillitsfull. Det känns som han har kommit från La Masía”, sa Leo Messi.

Storstjärnan, fanbäraren och lagkaptenen gav kanske den största komplimang en spelare av Arthurs sort kan få. Det är nämligen därför han är värvad. För att erbjuda kontroll, passningsskicklighet och lugn. Som Xavi gjorde på sin tid.

Det kanske har tagit några månader att handskas med en ny miljö och allt vad det innebär, men för en utomstående betraktare känns det häpnadsväckande att det är först nu som Arthur har blivit en bekant del av startelvan. Tillsammans med Messi och ter Stegen har han varit lagets bästa spelare den senaste månaden.

Medan några andra av klubbens värvningar i sommar har haft det betydligt tyngre – fråga inte minst Malcom med 25 minuter i ligan – har Arthur varit ett stort utropstecken.

***

Dortmund-Atlético 4-0.

Ett anmärkningsvärt resultat så klart. Säger det mer om Dortmund än Atlético? Dortmund har flugit fram den här hösten och verkar ha något spännande på gång. Men att Atleti släpper in fyra mål på samma match – det är inget att vifta bort.

Senast det hände var i december 2012. Det är med andra ord första gången det händer sedan Jan Oblak anslöt till klubben.

Och det går knappast peka på att det som kallas “världens bästa defensiv” visat en sämre sida den här hösten. Bara fem mål insläppta på nio matcher i ligan talar sitt fortsatt tydliga språk.

Dortmund kanske har ett nytt recept som fungerar. Eller kanske bara en av sina bättre dagar. Och Atlético uppenbarligen det motsatta. Men oavsett säger det någonting om att Lucien Favres lagbygge ska tas på största allvar. Är nya Dortmund synonymt med modern jazz?  Jag läste det någonstans. Jag vet knappt vad det betyder men det svänger om tyskarna och det är imponerande att krossa Atléticos mur.

***

Achraf Hakimi, för övrigt.

Såg tanig och stundtals feg ut i Real Madrid förra säsongen. Lyfter REJÄLT i Dortmund den här hösten. Spelar uppenbarligen på båda kanterna och lovordas vecka efter vecka.

Dortmund är stället man ska till om karriären ska ta fart.

***

Jag vet inte om någon blev klokare på Julen Lopeteguis Real Madrid efter den till slut knappa segern mot Viktoria Plzen. Dessutom blev Marcelo, en av få ljusglimtar den senaste tiden, skadad.

Drakar lyfter i motvind, heter det inte så?

Jag blir inte förvånad om Real Madrid gör en bra match på Camp Nou. Men oavsett resultat i El Clásico känns Lopeteguis dagar räknade.

***

Valencia borde lägga ner verksamheten.

Lite så känner jag efter 1-1 borta mot Young Boys.

Eller åtminstone börja med att sparka tränaren. Ett lag med så bra spelare kan inte ta så lite poäng. Det är helt omöjligt.

Den här hösten påminner lite om Villarreals dito 2011/12. Guiseppe Rossi, Borja Valero, Nilmar, Bruno Soriano, Diego López… listan över kvalitetspelare kan göras oerhört lång. Ändå låste sig allting och pendeln svängde aldrig över till något positivt.

Nu är Valencia långt ifrån det bottennappet, det är jag väl medveten om. Men det är oroväckande att den här misären pågått från starten och det tycks inte bli en smula förbättring.

Ingen som läser den här bloggen har väl undgått dagens stora nyhet i Spanien. Det handlar om en svensk och inte vem som helst. Kan Zlatan Ibrahimovic möjligen återvända till La Liga?

Det är radiokanalen Cadena COPE som via profilen Manolo Lama skickade ut bomben i programmet Tiempo de Juego. Att Real Madrid letar anfallsalternativ inför januarifönstret är otvivelaktigt. Karim Benzema flög fram i en månad, men därefter varit ungefär lika inkonsekvent som majoriteten av förra säsongen. Gareth Bale? Också bra inledningsvis, men en ny skada har börjat spöka. Mariano då? Har sett bra ut och är en enorm uppgradering kontra Borja Mayoral, men räcker det? Känslan är att Mariano inte fått tillräckligt med chanser för att på allvar utmana om en plats än. Större kvalitetsbredd behövs för att utmana på alla fronter.

Därför letar Real Madrid efter förstärkning. Därför är det ett måste om det här ska bli en säsong som kulminerar i titeljubel.

Och som jag ser på marknaden är Zlatan ett väldigt bra alternativ. Vilka andra “nior” finns tillgängliga att köpa loss mitt under en säsong? PSG släpper varken Edinson Cavani eller Kylian Mbappé. Bayern låter knappast Robert Lewandowski lämna. Att chansa med en anfallare ett par nivåer under den absoluta världsnivån känns inte som ett alternativ. Och även om Ibrahimovic lirar i en liga där nivåskillnaden givetvis är stor jämfört med La Liga, vet han åtminstone vad som krävs. Knäskadan verkar inte hämma honom och 22 mål oavsett liga är ett strålande facit.

Vi får väl vänta och se hur det här ryktet briserar under veckan, men jag är övertygad om att Real Madrid undersöker möjligheten att låna in Zlatan i januari.

För hans egen del? Det vore märkligt om han inte kände suget att göra en sista stor sväng i Europa. Inte minst om en klubb som Real Madrid knackar på. Han hade blivit den andre spelare i historien att representera både Barcelona, Real Madrid samt de två största Milano-klubbarna om en flytt blir ett faktum. Addera därtill Manchester United, Juventus, Paris Saint-Germain och Ajax. Zlatan hade kunnat avrunda en karriär med ytterligare en stormakt, kanske den största av alla, och jag ser inte hur den utmaningen inte skulle trigga till max. Det är den största av uppgifter som alltid har sporrat Zlatan.

Hans blotta närvaro hade gett otrolig krydda till ligan. Den saken kan vi slå fast.

Medaljställningen i La Liga efter nio omgångar:

1. Barcelona
2. Alavés
3. Espanyol

Det är trots allt inte ett par matcher spelade, utan en fjärdedel av säsongen. Saker och ting brukar ha satt sig då. Därför är det en udda syn att se två lag av många tippade på nedre halvan inför säsongen faktiskt ha inlett så starkt.

Det är också ett kvitto på att de förväntade topplagen redan gått på en och annan mina, vilket gör hela ligan betydligt mer öppen och intressant inför fortsättningen. Bara åtta pinnar skiljer serieledaren till Valencia på plats 14.

Att Barcelona återfinns i topp är inget som direkt överraskar. Laget har haft en ganska svajig månad på slutet, men visade både mot Tottenham i Champions League och mot Sevilla senast att högstanivån är väldigt spänstig. Med eller utan Lionel Messi. Men det klart det blir en väsentlig skillnad – och armskadan som kommer hålla argentinaren borta i några veckor gör det ännu mer öppet för andra att på allvar träda in i hjälte-rollen när El Clásico står runt hörnet. Ingen Cristiano Ronaldo finns i andra laget heller, för den delen. Apropå att fylla någons skor alltså.

Uppe i Vitoria borde det nästan firas vid det här laget. Alavés har gjort en imponerande säsongsinledning där segern mot Real Madrid så klart varit kulmen. Men jag tycker fortfarande inte att det säger någonting om vart lager finns i tabellen när säsongen summeras. Tuffare spelschema väntar och helt plötsligt kommer en dipp. Förutsättningarna för att lösa ett nytt kontrakt – som fortfarande är det primära målet – är dock väldigt bra.

Espanyol då? Låt oss prata lite om det ständigt bortglömda Barcelona-laget. Det lyfte ju aldrig för laget när Quique Sánchez Flores drog i trådarna, trots att han fick nästan två år på sig att bygga ett lag – med bättre ekonomiska förutsättningar än vad klubben haft tidigare. I april tidigare i år fick Quique foten och reservlagstränaren David Gallego klev in för att ro säsongen i land.

Klubben hade tid på sig att leta noggrant efter rätt ersättare och än så länge ser det ut som ett välscoutat jobb. Rubi har äntrat tränarbänken och är förmodligen okänd för den breda massan. Det har gått upp och ned under hans tränarkarriär men det finns några saker som sticker ut på den positiva sidan. Förra säsongen ledde han Huesca till direkt avancemang till La Liga. 2012/13 ledde han Girona till klubbens då bästa säsong dittills. Han har även varit en kort sejour i Barcelona, där han ingick i Tito Vilanovas tränarstab och främst skulle inrikta sig på fasta situationer.

Nu är han tillbaka i Barcelona men i en annan klubb, däremot för den delen inte främmande för Rubi. Han har varit verksam både som spelare och ledare i Espanyol tidigare, vilket kanske underlättat arbetet under sommaren och hösten.

Under sommaren har det inte skett några enorma förändringar i truppen. Skyttekungen Gerard Moreno såldes tillbaka till Villarreal, Sergi Darder köptes loss permanent från Lyon och Borja Iglesias blev Espanyols dyraste värvning någonsin när han anslöt från Celta Vigo för tio miljoner euro. Just Borja har redan börjat ge valuta för pengarna och stått för fyra mål och två assist.

Men det är framför allt många av de yngre spelarna som tidigare inte riktigt levererat kontinuerligt som har lyft sig flera snäpp. Marc Roca har varit oerhört nyttig på det defensiva mittfältet och Mario Hermoso har vuxit ut till en fältherre i mittförsvaret. Adderat med den betydligt äldre och mer rutinerade skaran där bland annat Sergio García, Diego López och Esteban Granero ingår har Rubi fått jobba med en skön mix och lyckats sätta ett 4-3-3-system (eller 4-5-1 om laget inte har bollen) som fungerar.

Espanyol kommer inte behöva slåss för sitt kontrakt. Kanske kan den här säsongsinledningen snarare vara en hint om att det bortglömda Barcelona-laget vill ta upp kampen om en plats ute i Europa.

***

Antonio Conte, Santiago Solari eller kanske Guti?

Det är inte en fråga om, utan när Julen Lopetegui och Real Madrid är ett minne blott. Det handlar framför allt om att en ersättare ska vara på plats – i alla fall internt – innan hela apparaten verkställs.

Även om det till slut kom ett mål mot Levante så lyckades Lopeteguis Madrid slå klubbrekord i antal mållösa minuter i rad. Med ytterligare en förlust i bagaget finns det få livlinor kvar för Lopetegui. Hans misslyckade sejour i Porto framstår just nu som ett paradis jämfört med det år han gått igenom rent karriärsmässigt.

***

Jösses, vad Marc-André ter Stegen är i vass form!

Måste börja lyftas fram ännu mer i diskussionen om de bästa målvakterna i världen.

***

En annan vars jobb ligger i värsta farozonen är Marcelino. En seger på nio matcher med DET materialet är helt oacceptabelt. Valencia flög fram förra hösten men ser ut att vara så tydligt medvetna om att det har tillkommit en helt annan press nu.

Jag tror ändå Marcelino får några chanser till. Men halkar laget efter ytterligare kommer den sportsliga ledningen till slut inte ha något val.

Vilket märkligt år det har varit för spansk landslagsfotboll. Efter det fantastiska VM-kvalet sumpades allt när Julen Lopetegui presenterades för Real Madrid bara ett par dagar före premiären i Ryssland. Fernando Hierro fick ta över och gjorde direkt en del förändringar vilket sällan slår väl ut med så kort varsel. Det blev ett misslyckande, och den fina unga spanska generationen gick bet på ett stort mästerskap.

Nu har “La Roja” börjat om med Luis Enrique, en tränare med “spanskt fotbollsideologiskt dna”, men ännu mer “rakt på sak” än Lopetegui. Det blev ganska tydligt även när Enrique tog över Barcelona efter Pep Guardiola inför säsongen 2014/15. Han gillar att ha kontroll över matcherna, men är inte lika besatt av bollinnehav som Guardiola och Lopetegui. Han bryr sig mer om att komma snabbare till målchanser.

Träningsmatchen senast mot Wales var väl ett typexempel. Spanien hade punkterat matchen redan efter en halvtimme och spelade en fantastiskt effektiv tillika underhållande fotboll. Samma sak har det varit även i Nations League. 6-0 mot Kroatien, herregud. VM-finalisten såg helt habil ut.

I kväll kliver så Spanien in i tredje rundan av Nations League och kan också säkra förstaplatsen i gruppen. England väntar hemma på Benito Villamarín (landslaget fortsätter utesluta en specifik nationalarena utan kör olika spelplatser, vilket varit väldigt lyckat) och räkna med bra drag.

Det är många som vill se det nya Spanien och de nya ansiktena. För det är flera stycken som väntat på sin chans i landslaget. Saúl har varit med ganska länge, men aldrig fått någon större utpräglad roll. Rodri, Suso & Ceballos har alla knackat på dörren, framför allt de två förstnämnda, och verkar premieras av Enrique.

Jag tänkte stanna vid just Rodri. Jag vet, det är inte första gången, men nu känns det mer befogat än någonsin. Rodrigo Hernández som han egentligen heter har hunnit fylla 22 år nu. Han slog igenom i Villarreal ifjol men återvände till Atlético Madrid, där han fått en del av sin fotbollsfostran, i somras.

Han är den spelare som liknar Sergio Busquets i rörelsemönster, passningsskicklighet och speluppfattning allra mest av alla jag någonsin har sett. Faktum är att de liknar varandra ganska mycket även i sättet de springer, framför allt på avstånd.

Spanien har saknat en konkurrent och en arvtagare till Busquets. Nu är han här. I matchen mot Wales slog han 128 av 131 passningar till rätt adress. Det klart att en del gick i sidled, en del säkert bakåt i planen, men förstår ni hur sanslös det är att bara missa tre passningar under 90 minuter när man slår 131 totalt?

Nu slåss Rodri med en av världens bästa på sin position, men som Luis Enrique själv har sagt “kan han nå Busquets nivå, kanske rent av ännu högre”.

Hösten kommer bli en försmak av vad som väntar framöver. Sakta men säkert kommer han ta sin plats i Atlético och ska vi tro Enrique även i landslaget. Han är redan där och konkurrerar med full kraft.

***

En som definitivt borde starta mot England är Paco Alcácer. Visst, han verkar ju vara en klassisk “supersub” i Dortmund, men levererade två pytsar när han lirade från start mot Wales och har gjort totalt nio mål på tutti fem matcher den här hösten.

Liket lever!

Vilken omgång, vilken liga. De senaste veckorna har verkligen varit osannolika i La Liga och de oförutsägbara resultaten fortsätter bara avlösa varandra.

Efter åtta omgångar har Sevilla tagit sig upp i serieledning. En mäktig prestation av laget från Andalusien som varit ifrågasatt inför säsongen men motbevisat kritikerna. Pablo Machíns 3-5-2 har satt sig, André Silva och Wissam Ben Yedders samspel blir allt bättre och framför allt fungerar den centrala mittfältstrion bestående av i grunden idel offensiva kuggar väldigt bra.

Éver Banega har mig veterligen aldrig spelat i den defensiva mittfältsrollen ensam tidigare. Han har alltid haft någon med mer primära defensiva uppgifter bredvid sig. En klassisk “städgumma”. Både i landslaget, i Valencia, Sevilla och under sejouren i Inter.

Nu innehar han fortsatt sin playmaker-roll djupt ned på mittfältet men har bara Franco Vázquez bredvid sig, som hanterar sin halvnya roll på ett bra sätt men definitivt är mer offensivt lagd i grunden än tvärtom. Pablo Sarabia som är den sista pusselbiten i innertrion har lite mer fria tyglar att vandra fritt i offensiven – vilket inte är mer än rätt.

Sarabias utveckling det senaste året har varit enorm och han ser sannerligen ut att ha tagit nästa steg nu också.

Varför han inte är uttagen i landslaget? Jag har inte en aning. Men märkligt är det.

Sevillas förstaplats kommer sättas på prov direkt efter landslagsuppehållet. Då väntar Barcelona på Camp Nou. Stormatcherna avlöser varandra och även om Sevilla givetvis vill befästa sin topplacering är det snarare Barça som har störst press på sig inför den matchen.

Är Sevilla i toppen för att stanna? Kan laget vara med och utmana hela vägen? Jag är oerhört tveksam. Motbevisas gärna, precis som under säsongsinledningen, och kanske kan nästa omgång ge en ordentlig fingervisning om Machíns stökbalanserade lag menar allvar.

***

Jag noterar att Paco Alcácer har gjort tre inhopp i Dortmund så här långt. Totalt 81 minuter. På det har han smällt in sex strutar.

Paco lever!

***

Ganska väntat 1-1-resultat från Mestalla i går. Blir det inte alltid oavgjort mellan Valencia och Barcelona nu för tiden? I alla fall på Mestalla. Det är den spontana känslan utan att ha allt i huvudet eller ork att faktiskt kolla upp det.

Rodrigo bänkades, Valencia fick en drömstart, duon Gameiro/Batman såg pigga ut och Gonçalo Guedes såg stundtals ut att sträcka sig efter fjolårsformen. Men det slutade ändå i ett kryss och det absolut värsta tänkbara i skadeväg när just Guedes fick utgå. Det såg illa ut med ett par-tre veckor har jag läst vilket ändå är ganska lindrigt.

Alarmerande att skadorna redan börjar slå ner på Guedes den här säsongen. Hans första halvlek mot Barcelona var den bästa under säsongen och det är bara konstatera att Denis Cheryshev inte är lika bra i Valencias tröja som i den ryska landslagströjan.

***

Jag noterar också att Marc Bartra är tillbaka i landslaget. Välförtjänt.

Gick dock inte hela vägen för Bartra & kompani på Metropolitano. Atlético malde ned Betis bit för bit och till sist var Ángelito Correa tungan på vågen. Att Atleti har en välfungerande och vägvinnande defensiv är känt sedan tidigare, men jäklar vilket sparkapital det finns offensivt.

Diego Costa, Antoine Griezmann, Thomas Lemar och Ángelito Correa… ingen har varit riktigt i närheten av sin topp än den här hösten. Correa i sina stunder kanske närmast.

Atlético smyger med och blir farliga.

Efter en inledande smekmånad var vi nog få som hade trott att Julen Lopetegui, så här i början av oktober, hänger löst. Det kanske han inte gör i praktiken, jag tror faktiskt Real Madrid har mer tålamod än så, men att säga att tränaren inte sitter i ett pressat läge vore lögn.

Efter förlusten i Moskva i veckan kom ytterligare en torsk och ytterligare (!) en nolla i målkolumnen. Vad i hela världen är det som händer egentligen? Fyra raka matcher utan att sätta dit en boll. Det är inte konstigt att röster redan har höjts angående Lopeteguis vara eller icke vara. En gruppering av supportrar har redan satt sig på tvären och verkar ha tappat förtroendet för sin coach.

Tuff uppbörsbacke för Lopetegui.

***

I andra ringhörnan hittar vi Alavés. Utan John Guidetti, som förvisso har hård konkurrens i anfallet men inte heller rosat marknaden den här säsongsinledningen, lyckades laget knipa alla poäng hemma mot Madrid. Manu García stor matchvinnare i slutskedet med sitt mål.

Det här var Alavés fjärde seger för säsongen och att redan ha skrapat ihop 14 poäng är ruskigt bra för ett lag tippat i bottenskiktet av tabellen.

Just nu är de Baskiens bästa lag. Både Real Sociedad och Athletic har inlett svajigt, framför allt Bilbao-laget vilket även speglade sig i fredagens derby.

Jag tror inte Athletic-tränaren Eduardo Berizzo sitter säkert i nuläget och kan mycket väl vara den som ryker först den här säsongen. Han har en trupp som är alldeles för bra för att harva nere i bottenträsket och att falla så hårt i ett derby på hemmaplan gör att bägaren lätt rinner över.

Real Sociedad å sin sida löste tre poäng och helt plötsligt är det mer frid och fröjd i San Sebastián-lägret. Mikel Oyarzabal gjorde två av målen och fina Luca Sangalli satte sin först pyts för säsongen.

Det kanske blir La Real och Alavés som kamperar om titeln som Baskiens bästa lag den här säsongen.

***

Många sköna matcher under söndagen. Atlético-Betis och Sevilla-Celta får agera aptitretare till kvällens stora batalj på Mestalla. Det är två ganska pressade lag som gör upp. Kan tyckas märkligt i Barcelonas fall som kommer från en imponerande viktoria i Champions League och trots allt leder ligan, men det krävs ju som bekant mer än så för att hålla alla tillfreds runt den klubben.

Valencia? Först och främst måste Marcelino sluta laborera och hitta sitt lag. Dock hade jag förstått om Rodrigo Moreno faktiskt bänkas. Michy Batshuayi och Kevin Gameiro har sett ganska spännande ut ihop och känns framför allt hetare individuellt än Rodrigo. Hur kan det vara så stor skillnad från en säsong till en annan? Eller så är det bara en rejäl formdipp.

Läge att han tar sig ur den i morgon om han får chansen från start.

Efter en bländande start på ligaspelet och en dominant fotboll hade många Madridistas börjat glömma Cristiano Ronaldo och de uteblivna “Galacticos”-värvningarna under sommaren. Laget Real Madrid stormade fram och såg nytt och spännande ut.

Men det var den månaden. Sedan började allvaret med det tätare spelschemat. Sedan kom skadorna.

Jag ifrågasätter inte Julen Lopetegui överhuvudtaget, jag tror han kan göra stor nytta och ha flera bra år i Real Madrid. Däremot ifrågasätter jag samma sak som inför säsongen: den offensiva bredden.

Gareth Bale gick sönder i Madrid-derbyt mot Atlético. Karim Benzema har gått mållös i sex raka matcher. Vem ska nu göra målen? Lucaz Vázquez och Marco Asensio flankerade Benz i gårdagens Champions League-match mot CSKA Moskva. Ingen av dem är en naturlig målskytt. Pressen på Benzemas axlar blir således enorma – och med Bale skadad och en Mariano som möjligen fortfarande känns lite för färsk finns ingen riktig utmanare. Det här är ett stort problem för Real Madrid som hade behövts se över under sommaren.

Nu har smällen kommit tyngre än vad någon hade kunnat vänta. Storförlust mot Sevilla, ingen lycka i derbyt mot Atleti och i går torsk i Moskva. Tre raka matcher utan ett enda mål framåt. När hände det senast? Det måste varit över ett årtionde senast det hände.

Nu ska vi ändå inte måla fan på Real Madrid-väggen och döma ut laget helt. Det var bara några veckor sedan det var frid och fröjd och lagets spel hyllades. Det kommer vara upp och ned, och det kan ta tid innan Lopeteguis fotboll präntas in till fullo. Däremot är truppen vad den är och just nu är det inte mycket att göra åt. Med Bale på skadelistan och Benzema ur målform hjälper det föga vilken kvalité Real Madrid har på övriga positioner.

***

Varför startade inte Luka Modric mot CSKA Moskva?

***

Jäkligt viktig CL-pinne för Valencia på Old Trafford. Det kan säkert stärka självförtroendet i truppen inför framtiden.

För första gången på ett tag kändes laget ganska välbalanserat. Jag tycker det var uppfriskande att se Marcelino matcha en så pass defensiv uppställning med såväl Geoffrey Kondogbia och Francis Coquelin på planen samtidigt. Även han måste lära sig att gå in för resultatet emellanåt. Det är nödvändigt om hans Valencia ska fortsätta utvecklas.