"Du måste vara beredd att dö på planen"

Esto es la Copa!

“Det här är Copan”, enkelt översatt. Det är sällan den största Madrid-baserade tidningen Marca pryder omslaget om den primära rubriken med någon annat än en Madrid-koppling. Okej, visst inkluderas Getafe i Madrid-regionen men för att tala klarspråk är det majoriteten Real Madrid alternativt Atlético som får mest uppmärksamhet.

Men när Copan vaknar till liv på det sättet den gjorde på Mestalla i går kväll får Álvaro Moratas uttalanden om att “det minsann var ödet att hamna i Atlético” och utläggningen om Karim Benzemas uppåtgående formkurva stå åt sidan.

Själv såg jag bara första halvlek i går mellan Valencia och Getafe. Ett Jorge Molina-mål innan matchen knappt hunnit börja gjorde Valencias uppförsbacke oerhört påfrestande. Och som vi lärt känna Pepe Bordalás Getafe släpper laget sällan till onödiga målchanser och är ett av de bästa defensiva lagen den här säsongen.

Valencia, som varit ett sådant mörker hela säsongen, behövde göra tre mål i den andra halvleken för att gå vidare. Och samtidigt inte släppa in något förstås. Känslan var att det skulle bli en Bordalás-stängd halvlek och att Marcelino skulle få sparken på slutsignalen. Typ.

Men jäklar vilket drama som utspelade sig. Rodrigo gjorde tre “måltjuvsmål” – varav två på tilläggstid (!). Getafe-spelarna började lacka ur redan när Djene blev utvisad. Än värre blev det efter slutsignalen då det urartade inne på planen. Det lär få konsekvenser i efterhand.

Gabriel Paulista slogs blodig efter en kollision med lagkamraten Ezequiel Garay och häftade glatt ihop ansiktet efteråt.

“Du måste vara beredd att dö på planen”, skrev Garay efteråt.

Kanske är det en sådan här euforisk urladdning, både för spelare och fans, som krävs för att vända Valencias negativa trend på allvar. Laget kommer trots allt också från en stark 3-0-seger i regionsderbyt mot Villarreal.

Det gav åtminstone fansen lite hopp inför den annalkande våren.

***

På klassiskt italienskt manér väljer Villarreal att anställa gamle tränaren Javier Calleja. Han gick bara arbetslös i 50 dagar.

Luis García har inte lyckats få ordning på Villarreal och sex matcher utan resultat blev nog för den sportsliga ledningen.

Upp till Calleja att lappa ihop det här och lösa nytt kontrakt. Lika mycket upp till många spelare att titta sig i spegeln och inse allvaret i det hela. Alldeles för många som presterat långt under sin normala nivå.

***

Antonio Sanabria ut, Jesé Rodríguez in.

Som min Betis-vän Linus Lövgren yttrade sig på Twitter så känns det som en värvning som kan bli som “en ny Ricardo Oliveira eller en ny Leandro Damião”. Supportrarna hoppas förstås mer på det förstnämnda och att det ska lyfta för Jesé i La Liga igen. Har han det i sig fortfarande eller är han nästa spelare att placeras i kategorin evig talang?

Sju matcher. Fyra segrar, tre oavgjorda. Blott tre insläppta mål.

Det är Gaizka Garitanos ligafacit som tränare i Athletic sedan han tog över i december. Snacka om en remarkabel uppryckning och ett lag som både ser kompakt ut men också fått allt bättre snurr på offensiven.

Iker Muniain har figurerat i en mer central mittfältsroll – delvis på grund av att Raúl García saknats – och spelar bättre fotboll än han gjort på mycket länge. Inte bara för det enorma lejonhjärta han han, utan också hans skadehistorik i åtanke så gläds jag alltid när det går bra för Muniain. En evig talang som aldrig nått sin fulla potential, tänker många. Men ack så fin fotbollsspelare än i dag.

Söndagens 1-0-seger hemma mot Betis var ännu ett imponerande steg i rätt riktning, både för Athletic och Muniain. Det var omöjligt att inte heller notera den vilda stämningen som tog över på San Mamés i andra halvlek. Det var så lite skönspel och så mycket vilja i slutskedet av matchen att det knappast liknade fotboll från Spaniens högstadivision, men det påverkade också publiken på ett engagerande sätt.

Det finns få arenor i La Liga som är byggda lika bra som San Mamés och kan framkalla samma decibel. Häftigt när det når igenom rutan så tydligt.

***

Jag skrev för ett par veckor sedan att Coutinho kanske kommit till en vändpunkt i Barcelona. Då hade han gjort 90 minuter hemma mot Eibar och stundtals varit bländande i sitt spel.

Därefter? Tre ganska lama insatser. Allra senast mot Girona. Hela hans kroppspråk skvallrar om att han inte riktigt trivs. Det känns överlag ganska uppgivet. Inga leenden, inga uppoffringar, inga positiva signaler överhuvudtaget.

När Ousmane Dembélé går skadad och Munir El Haddadi skeppats till Sevilla finns så klart inget utrymme för ytterligare spelarförluster för Barcelona. Coutinho sitter säkert. Men när mittfältare på mittfältare hämtas in för att bygga framtiden – Ajax-talangen Frenkie De Jong den senaste – kvarstår alltjämt problemet kring Coutinho. För 1,5 miljard hämtas ingen spelare som mestadels ska sitta på bänken.

Så, i vilken roll är Coutinho tänkt att spela?

***

Sevilla-Levante HT 0-0.
Sevilla-Levante FT 5-0.

Se vad ett Pablo Sarabia-byte kan få fart på ett lag.

Nu var det inte enbart hans förtjänt, utan hela Sevilla slaktade Levante i den andra halvleken. Quincy Promes gjorde mål igen och känns alltmer närmare ett ordentligt genombrott. Det är helt klart en spelare att hålla koll på.

***

Sättet Atlético 2-0-vinner hemma mot ett oerhört formstarkt Getafe är imponerande.

Nu är Diego Godín typ 20:e spelaren i truppen som blivit skadad den här säsongen, men det har än så länge inte spelat jättestor roll. Atlético vinner sina matcher och spelar lika ofladdrigt som vanligt.

Vore kul att se lagets höjd när alla är tillgängliga.

***

Vinícius Junior och Karim Benzema ser ut att finna varandra allt bättre. Många fina kombinationer mot Espanyol.

***

Han skjuter förvisso straffar sedan Cristiano Ronaldo lämnade, men oavsett vad gör Sergio Ramos sin målmässigt bästa säsong i karriären. Redan uppe på tvåsiffrigt i antal fullträffar. Hans tio mål är tangerat personbästa.

Ramos har gjort totalt 83 mål i Real Madrid. Det är ett ganska vansinnigt facit för att vara mittback trots allt. Ett snitt på mål i var sjunde match ungefär.

“Operación Morata” verkar snart ha passerat mållinjen. Vi får väl se vad transfersumman landar på, vilka klausuler som finns inbakade och exakt hur mycket han har tvingats sjunka i lön, men allt indikerar på att Álvaro Morata oavsett vad representerar Atlético Madrid inom kort.

En direkt oväntad värvning för många. Även för mig. Jag känner tills hans historia och att han spenderade många år i Atléticos ungdomsakademi men låg bakom Borja Bastón – som slog typ alla målrekord som fanns i Atleti på den tiden – i hierarkin och via Getafe i stället hamnade hos värsta antagonisten Real Madrid.

Resten känner de flesta till.

Vad som är väldigt speciellt med just den här värvningen förutom alla logiska anledningar kring det förflutna, både i Atlético men kanske framför allt Real Madrid, är att det också spelar en väsentlig roll i Diego Simeones framtid. I alla fall om vi ska tro rapporterna från de Madrid-baserade tidningarna.

Under hela sin långa period som tränare i Atlético har Simeone varit tydlig mot den sportsliga ledningen och ställt krav. För att utmana de stora elefanterna behöver det satsas. De första åren fanns inte de ekonomiska förutsättningarna att behålla alla storstjärnor säsong efter säsong. Radamel Falcao & Arda Turan är ett par av namnen som sålts och inbringat stora summor pengar.

Men i dagsläget är det annorlunda. Atlético är ingen säljande klubb längre, som behöver skeppa Antoine Griezmann eller Jan Oblak för att överleva ekonomiskt. Och nu ställer Simeone i stället krav att förnya truppen med ytterligare spetskompetens för att kunna utmana om ligatiteln och kanske allra främst nå hela vägen i Champions League – där säsongens final dessutom spelas på Wanda Metropolitano.

I och med Morata-värvningen verkar det som att Simeone får som han vill och då menar AS att det inte är mer än dagar bort att argentinaren dessutom förlänger sitt kontrakt med Atlético till 2021. Det kanske blir sista gången “El Cholo” förnyar sitt kontrakt med Atleti innan han ger sig ut på nya äventyr, men det skulle framkalla många lätta steg i supporterleden att hjärnan bakom alla framgångar har som avsikt att fortsätta dra i spakarna ett par säsonger till.

Angående Álvaro Morata blir det för övrigt intressant att se vad planen är. Diego Costa är på väg tillbaka från sin skada och en formtoppad Costa ser åtminstone jag gå före Morata alla dagar i veckan.

Dessutom är det svårt att veta i vilken form Morata återvänder till Spanien. Men en uppgradering från Nikola Kalinic är han väl oavsett vilket.

Och skulle han ankomst göra att Simeones förlängning skyndas på är det en seger i sig för Atlético.

***

Kevin-Prince Boateng i Barcelona alltså. Jag vet inte i vilken roll och han kan inte vänta sig överdrivet mycket speltid, men ligan blir en karaktär rikare. Det är något som är säkert.

Allra gladast är väl Girona, för nu bör skyttekungen Cristhian Stuani bli kvar. Hade varit tungt för klubben att förlora snubben som gjort mer än hälften av lagets mål den här säsongen.

Ingen helhet som imponerar. Många detaljer att jobba på. Men likväl oerhört starkt att Real Madrid lyckas knyta ihop säcken på hemmaplan och döda Sevillas hopp om en ligatitel och själv inte helt släppa taget om detsamma.

Canteranon Sergio Reguilón fortsätter göra det bra till vänster i backlinjen och hans defensiva egenskaper har varit nyttiga. Hur länge håller han Marcelo på bänken? Champions League är inte många veckor bort nu. Då blir det intressant att se hur Santiago Solari väljer.

Som läget varit hittills verkar Madrid-tränaren inte ha några som helst problem att bänka sina stjärnor. Vilket förstås är bra efter en sån här första halva på säsongen. Det krävs ett uppvaknande ibland och det skulle inte förvåna mig om vissa spelare – Marcelo, Gareth Bale & Casemiro exempelvis – växer den här våren.

Några som redan växlat upp i Madrid-tröjan sedan nyår är Raphaël Varane och Luka Modric. Två spelare som befogat fått en del kritik men som har vänt det till något positivt i stället.

Känslan är att Real Madrid-maskinen trummar igång steg för steg i takt med att Champions League-slutspelet närmar sig. Vi har sett det förut.

***

Sevilla då? Nä, två raka 2-0-torsk senare och vi kan konstatera att det inte kommer bli något guldrace. Det höll en halv säsong och det var väldigt roligt att det höll så länge. Men truppen behöver breddas med annat än Munir El Haddadi för att kunna utmana de största i det långa loppet.

Europa League? Där kan det bära långt.

***

Marcelino gjorde faktiskt ett par lyckade byten när Valencia vände och vann på Balaídos. Den såg man inte komma.

Men nu är laget helt plötsligt uppe som tabellåtta, Rodrigo Moreno har gjort mål igen och Gonçalo Guedes har bara ett par veckor kvar av sin rehabilitering.

Eftersom både Getafe och Alavés är före i tabellen finns all anledning att supportrarna hoppas på en vår som mynnar ut i något positivt. Avståndet upp till Europa är inte så långt.

***

Atlético börjar se allt bättre ut. Skulle “operación Morata” landas finns ett häftigt sparkapital och en förmodad konkurrenssituation i vår som mycket väl skulle kunna beskrivas som mördande.

Madrid-derby om ett par veckor.

***

Vad är väl ett helginlägg utan lite Real Betis-kärlek. Eller det klart att Quique Setién drar sitt strå till stacken och är den primära anledningen till hypen och kring sättet som Real Betis praktiserar sin fotboll. Det var samma sak i Las Palmas.

Men det är också många spelare som jag personligen uppskattar väldigt mycket. Som jag nämnt flera gånger här i bloggen och kommer fortsätta nämna om prestationerna kvarstår.

Sergio Canales var ljuvlig i 3-2-segern mot Girona och fick symboliskt nog också avgöra i minut 95 på straff. Giovani Lo Celso? Sommarens bästa värvning fortsätter glöda och “hockeyassisten” till Betis 2-2 borde få ett eget pris efter säsongen. Kul också att Loren Moron fick prickskjuta in en fullträff. Anfallaren har ändå varit lite av en besvikelse och många med mig trodde mer på Moron inför säsongen. Kanske lyfter han under våren.

Ska Betis nå sina allra högsta höjder behövs en anfallare som kontinuerligt gör mål.

***

Det blir mer i veckan om ligans just nu hetaste tränare och vilka potentiella klubbar han kan hamna i nästa säsong. Inte är han kvar i alla fall. Det finns inte en chans.

Vi är halvvägs in i La Liga-säsongen (nåja, Real Sociedad-Espanyol summerar omgång 19 på måndagskvällen) och dra mig baklänges vilken helg det har varit. Ett par tränare har stärkt sina aktier, ett par har gjort det motsatta. Ett par spelare har tagit ännu större kliv ut i rampljuset och en del har hamnat ännu längre ner i frysboxen.

Vi kan väl börja med det som ligger närmast i tiden. Tillställningen på Benito Villamarín var en sån där match precis som man hade kunnat vänta sig. Men också ingenting man hade kunnat vänta sig.

Santiago Solari kastade bort vicekapten Marcelo från startelvan, petade in Fede Valverde från start för första gången i ligan och valde att testa ett 3-5-2-system. Vågat och uppfriskande. Jag tror det behövs för att få hela truppen att vakna till. Det finns ingen som är given längre. Det gäller att prestera och förtjäna sina minuter.

Att varenda junior fick speltid före Isco är bara komiskt, vansinnigt och frustrerande. Solari verkar inte ha något som helst förtroende för Isco och det skulle förvåna om 26-åringen inte gör sitt yttersta för att släppas fri nu. Det finns många där ute som skulle gå över lik för hans signatur.

Matchen då? Real Madrid inledde bäst och fick en pangstart där Luka Modric smällde in ledningsmålet tidigt. Men sättet som Quique Setiéns lag reagerade på är imponerande.

Det finns bristande kvalité i vissa lagdelar, framför allt när det gäller den offensiva biten, men Real Betis spelar mest underhållande fotboll i Spanien just nu. Med en bomber inne i boxen hade tabellplaceringen också varit högre.

Giovani Lo Celso har varit helt enorm sedan han anslöt från PSG i somras och jag hoppas allt fler får upp ögonen för argentinaren. Han får det att se så himla enkelt ut. Spelförståelsen och passningsspelet, sättet han rör sig på, förmågan att alltid hitta ytor. Just nu kommer jag inte på vilken sommarvärvning som skulle vara bättre.

Hur modigt och självsäkert det än såg ut stora delar av matchen blir ändå den bristande kvalitén i sista tredjedelen avgörande för Betis. Nu blev det noll poäng i slutändan – trots att det i andra halvlek snarare kändes som laget gick för seger.

Att det var just Dani Ceballos – spenderade sex år i Betis och gjorde över 100 matcher för klubben – som kom in i handlingen och sköt in avgörandet för Madrid var ödets sätt att garva åt Betis. En livsviktig trepoängare för El Real där uppe i toppskiktet, som gjorde att avståndet i alla fall inte blev större. Och som gjorde att Real Madrid faktiskt avancerade förbi Alavés. Vilken sjuk mening att skriva efter 19 omgångar. Men det är där vi är och det är därför inget kan tas för givet inför den här våren.

***

Athletic har börjat sin vandring uppåt. Parkerar på plats 15 i tabellen nu.

Iñaki Williams nätade hemma på San Mamés igen och verkar ha fått islossning. Gatan vad bra han är.

Det våras i Bilbao, helt klart.

***

Helgens kanske galnaste match hittar vi på El Madrigal, eller Estadio de la Cerámica om ni så vill. Det är 1-1 mellan Villarreal och Getafe med ett par minuter kvar. Ángel Rodríguez gör ett supermål och ger El Geta ledningen. Därefter har Villarreal fyra ramträffar om jag inte räknar fel. OCH Karl Toko Ekambi hinner trycka en straff över.

Villarreal går poänglöst. Är inte bara under nedflyttningsstrecket utan har dessutom tappat en placering. Det är inget annat än krisläge. Tur att halva säsongen återstår.

För Getafes del är det bara lyfta på hatten. Vilket fantastiskt jobb Pepe Bordalás har gjort med klubben. Enastående säsong ifjol som nykomling och är just nu sexa i tabellen. Bordalás är nästa stora tränarnamn från Spanien och kommer inte träna Getafe nästa säsong.

Valencia, månne?

***

Real Madrid-lånet Raúl de Tomás har prytt rubriker i Vallecas efter att ha frälst Rayo med ett hattrick i 4-2-segern mot Celta.

Han har gjort totalt åtta mål i ligan nu, de Tomás. Fler mål än någon anfallare Real Madrid har i sin trupp. Öste dessutom in mål förra säsongen när Rayo tog klivet upp igen.

Det är alltid lätt att vara efterklok men kanske borde han fått en chans i Madrid den här säsongen.

***

Philippe Coutinho fick chansen från start för första gången på över en månad i ligaspelet. Svarade med säsongens kanske bästa insats. Delaktig, fartfylld och duktig i kombinationerna.

Lär fortsatt ha svårt att ta en startplats eftersom Ousmane Dembélé tillför något annat, och det är alldeles för trångt för att få plats på tremannamittfältet. Men ändå. Ett fall framåt för Coutinho.

Det är januari vilket betyder lika mycket cupspel som ligaspel i Spanien. Tätt matchande med andra ord, vilket är kul, även om Copa del Rey just nu befinner sig i ett tidigt skede.

Den här säsongen känns det ju inte som en skräll att ett Segunda-lag som Sporting lyckas slå depressionens synonym Valencia på hemmaplan och utöver det resultatet förväntar jag mig inga vidare bomber.

Vi kan i stället konstatera att Villarreal-Esanyol bjöd på många mål där Carlos Bacca återigen hittade in i protokollet. Dags att Luis García börjar starta med colombianen även i ligaspelet nu. Måste börja betraktas som tjänstefel annars.

Atlético gjorde en Atlético och kryssade borta mot en smre motståndare, Getafe hemmaslog Valladolid med uddamålet och på Santiago Bernabéu grusade Real Madrid drömmen för Leganés om vidare avancemang med en klar seger.

Vinícius Junior fick återigen förtroendet från start och det kan inte undgå någon varför. Han har ett stort register och framför allt ett steg som känns nästan unikt. Det finns ingen i Madrid-truppen som tar sig fram med samma fart och kraft.

Han är det mest spännande Real Madrid har just nu. Och han verkar sannerligen ämnad för något stort.

***

En spelare som har gått motsatt väg som Vinícius den här säsongen i Real Madrid är Isco. I ligan har han inte startat sedan förlusten i El Clásico i slutet av oktober. Och det är knappast så att just han enskilt kan klandras för den förlusten.

När han inte ens får spela från start i cupen känns det som att loppet redan är förlorat för Isco. Det borde vara dags att röra på sig. Intresse finns från alla möjliga håll. Och jag är tvärsäker på att han skulle gå rakt in och få det utrymme han behöver i de flesta topplag i de flesta ligor.

Nu vann Real Madrid med 3-0 och Santiago Solari kan inte annat än att vara nöjd med det. Men i fallet Isco är det någonting som inte klaffar och det är en skam för oss fotbollsbetraktare att inte få se den lille magikern.

Jag upprepar. Han har alltså inte startat en inhemsk match sedan slutet av oktober.

Släpp lös Isco, någon!

Jaha, Valencia. Hur många droppar ska behövas för att den där bägaren ska rinna över? Marcelino verkar ha fler liv än det största av kattdjur men jag kan inte se att han lyckas vända på det här.

Det är ju så bra spelare. Så mycket råtalang. Så mycket kapacitet och potential.

Men det framkommer inte överhuvudtaget.

Michy Batshuayi ser vilsen ut, Kévin Gameiro verkar mest inte trivas alls och Daniel Wass har tagit definitionen malplacerad till en ny nivå.

Det är som att förra säsongen var undantaget som bekräftat Valencia-regeln sett till de sex-sju senaste åren, snarare än ett steg i rätt riktning. Det finns ingenting att känna igen från det lag som Marcelino tränade för ett år sedan.

Nu är det förstås ingen fullständig kalabalik över en förlorad cupmatch, även om motståndet heter Sporting Gijón. Valencia kan så klart vända ett 2-1-underläge hemma på Mestalla. Men det är prestationen som gnager. Och så här illa har det varit i stort sett hela säsongen.

Just nu är Valencia inte bättre än att husera på nedre halvan i La Liga. Därför är det heller inte så märkligt att torska mot ett väldigt hemmastarkt Segunda-lag. Men det borde vara en av alla droppar som gjort att Marcelinos bägare runnit över för länge sen.

Nu skriver SuperDeporte (den lokala blaskan i Valencia) att klubbledningen kommer ge Marcelino tre matcher att vända på det här. Valladolid är näst på tur. Poängtapp där och det vore märkligt om Marcelino leder laget i cupreturen mot Sporting.

Å andra sidan har han många liv. Det har han.

***

På tal om Valencia kan man ju hoppas att Marcelino kastar in ungtupparna i startelvan även i ligaspelet. Alla väntar på att Kang-In Lee, denna vänsterfotade supertalang som kritade nytt kontrakt med Valencia i somras och kostar 80 miljoner euro att köpa loss, ska debutera i ligan.

När Denis Cheryshev är en skugga av sitt VM-jag, Gonçalo Guedes går skadad och Ferran Torres (som förvisso inte startat så värst många matcher) inte heller riktigt lyft vore det sannerligen inte mer än rätt att ge Lee möjligheten att testa sina vingar.

***

Fint att se Athletic Club tillbaka på vinnarspåret. Tre segrar och två oavgjorda under Gaizka Garitano som tränare nu. Ett mer kompakt lag där defensiven har prioriterats hårt har gett effekt tydlig effekt.

Trots att Aritz Aduriz har hittat målformen så valde Garitano den defensiva prägeln med två löpstarka och taktiskt skickliga lirare på högerkanten. De flesta hade nog valt att använda Iñaki Williams på en kant för att peta in just Aduriz i elvan som anfallare – men det visade sig vara ett genidrag att göra det motsatta från Garitanos sida. Dels också för att Iñaki är sylvass i sitt omställningsspel när han spelar som spjutspets.

Hur sjukt är det för övrigt att Williams inte nätat i ligan hemma på San Mamés på typ två år?

Nästan lika sjuk var Iago Herreríns assist från eget straffområde som blev matchavgörande för Athletic mot Celta. Målvakten Herrerín alltså. Defensiven vinner sannerligen matcher.

Smekmånaden är över för Santiago Solari. Att bara tappa poäng i ett par av de inledande 13 matcherna som huvudtränare är ett jättebra facit. Men nu börjar det riktiga eldprovet. Om en månad stundar Madrid-derby. Dessförinnan möter Real Madrid båda Sevilla-lagen.

Det är nu Solari får bekänna färg. Är han rätt man att lyfta laget?

Det var i lägen som dessa som Zinedine Zidane hade förmågan att ena laget och omvandla det negativa till någonting bra. Att gasa sig ur krisen och i slutet av dagen lyfta en titel.

Just nu är det ett väldigt uddlöst Real Madrid. Utan tydlig spelidé, där det mesta verkar handla om att trilla boll och hoppas på det bästa. Det finns ingen glöd, ingen energi. Jag tycker Sergio Ramos verkligen försöker vara den ledaren han behöver vara och signalerar match efter match med sitt kroppspråk att han vill så mycket. Men det räcker inte att vilja, det måste bli bra i praktiken också. Bakåt har Madrid sett oroväckande svajigt ut under säsongen och det kan sägas även om årets två inledande matcher.

Framåt? Well, 26 fullträffar på 18 matcher är en rekordlåg notering. Det är nästan hälften av vad Barcelona har producerat. Och nu är poängavståndet upp till serieledaren hela tio poäng.

Känslan är att Madrid spelade bort chansen till en ligatitel på Santiago Bernabéu i kväll.

På andra sidan stod ett lag med ny tränare i form av Imanol Alguacil och fick precis den start på 2019 som behövdes för att vända en ganska trög säsong. Real Sociedad har ett lag för övre halvan och väl det, ett lag med flera otroliga kvalitetsspelare där potentialen dessutom är svindlande hög. Kanske var det här en vändpunkt.

De som sover allra skönast i natt är nog Asier Illarramendi och Willian José. Två Real Madrid-ratade spelare som gjorde enastående insatser mot sin gamla klubb.

***

Halvkass tajming av Real Madrid att presentera ett 19-årigt nyförvärv från Manchester City.

Känslan är inte att han, även om Brahim Díaz är en spännande spelare, lyfter laget ur den här svackan.

Fansen skriker efter ett stort namn nu i januari.

***

Apropå spelare som sover skönt om natten. Efter karriärshotande skadebekymmer och flera år utan regelbunden fotboll är det fantastiskt att se Santi Cazorla spela fotboll igen. Och på vilket sätt också. Precis som om han var 26 och sprang runt i den där gula tröjan som förr.

Insatsen mot Real Madrid tidigare i veckan var suverän.

Nu följdes 2-2-resultatet mot Madrid upp med ännu en oavgjord match, 0-0 borta mot Eibar, men jag är tvärsäker på att Villarreal kommer lyfta. När anfallarna börjar göra mål kommer den gula ubåten ta sig uppåt med kraft.

***

Barcelona är så klart helgens stora vinnare. Har fem poäng ner till Atlético som är fortsatt tabelltvåa (ganska väntat oavgjort på Ramón Sánchez Pizjuán mot Sevilla) och alla topp sex-lag förutom Alavés (som vi ändå inte räknar in i en toppstrid) tappade poäng.

Dessutom ser Lionel Messi och Luis Suárez ut att älska den här sporten mer än någonsin. Barças skadeproblem börjar tina, Arthur närmar sig höstformen och Ousmane Dembélé tycks ha släppt ifrån sig spelkonsolen.

Det enda problemet som kvarstår är Philippe Coutinhos fortsatt tveksamma roll. En plats i startelvan känns alltmer avlägsen för varje omgång som går. Men det är ju svårt att ändra på ett vinnande koncept.

***

Nu saknade Valencia förvisso fyra av sina bästa spelare (Gonçalo Guedes & Geoffrey Kondogbia skadade och Carlos Soler & José Luis Gayá avstängda) och klev ut på Mendizorroza som Alavés sannerligen gjort till sitt fort den här säsongen. Men ändå.

Insatsen var så blek att Andrés Iniesta framstår som solbränd. Jag tyckte bara Dani Parejo och Gabriel Paulista frenetiskt försökte. Det hade krävts typ nio spelare till.

Det här kan sluta riktigt illa för Valencia.

Det har minst sagt varit en oförutsägbar höst i La Liga. Villarreal under nedflyttningsstrecket, Alavés på Europa-plats, Gerard Morenos uteblivna målproduktion, André Silvas ökade målproduktion och så en del nya stjärnor som presenterat sig på himlen där Brais Méndez får agera tydligast symbol för dessa.

Men en av de saker som överraskat allra mest på mig är Athletic Club. Med negativ klang givetvis.

Det klart att Villarreal, på pappret ett bättre lag, är en ännu större besvikelse. Hur är det ens möjligt att ett lag med så skickligt lag ligger och harvar nere i botten? Nu är tränarbytet gjort och det skulle förvåna mig om Villarreal inte lyfter på den här sidan nyår.

I fallet Athletic, som bara är en såväl poäng som placering före Villarreal i tabellen, har ännu större förändringar gjorts. Lagom till det nya året har Aitor Elizegi klivit in som ny president i klubben. Han vann i ett väldigt jämnt val där den nuvarande klubbkassören var motkandidaten, men det som är anmärkningsvärt är att mer än 50 procent av de röstberättigande medlemmarna inte gjorde det. Vad säger egentligen det?

Den tidigare presidenten, Josu Urrutia, har gjort flera saker rätt. Men det är inte bara hans förtjänst att Athletics ekonomi är i suveränt skick. Den sportsliga ledningar borde kanske varit lite mer aggressiv när det gäller rekryteringar, men de försäljningar som har gjorts de senaste åren har inbringat enorma summor där Aymeric Laporte (Manchester City) och Kepa Arrizabalaga (Chelsea) sticker ut.

Athletic är en speciell klubb. Uppe i Bilbao är Athletic nästan religion. Alla bryr sig, på ett eller annat sätt. Till skillnad från många andra delar av Spanien existerar inte heller det faktum att man håller på flera lag. Så kan det nämligen vara på mindre orter, att invånarna har ett gott öga till en storklubb, ofta Real Madrid eller Barcelona, och sedan håller lite på det lokala laget också. I Bilbao är det Athletic som är nummer ett.

Därför är det alarmerande siffror att mindre än hälften av medlemmarna väljer att lägga sin röst i ett presidentval. Ingen duger, med andra ord. Det är det supportrarna säger.

Det har varit en kaotisk höst i Athletic men även om laget fortfarande inte är på särskilt säker mark finns det anledning att tro på ett lyft. Den största anledningen? Jag skulle säga Gaizka Garitano. Hans retorik och övertygelse om att det kommer vända får åtminstone mig att tro honom. Jag tror att den tidigare Eibar-succén är ett helt rätt val, framför allt med sin bakgrund i staden.

Men eftersom det enda rimliga är att flera lag som harvat i botten av tabellen lär göra en bättre vår än höst kommer Athletic inte ha råd att hamna i lika tunga formsvackor som tidigare.

***

Apropå besvikelser är det just Villarreal som spelar en av huvudrollerna i La Ligas första match 2019. I morgon torsdag spelas den uppskjutna matchen mot Real Madrid (som ju var i mellanöstern och blev världsmästare när senaste omgången skulle spelas) och även om det kanske inte är just där som Villarreal ska ta sina poäng för att lyfta till säkrare mark så är det en av alla återstående finaler för de gula.

Kul att ligaspelet trampar igång igen. Känns som det var väldigt längesen.