Det har minst sagt varit en oförutsägbar höst i La Liga. Villarreal under nedflyttningsstrecket, Alavés på Europa-plats, Gerard Morenos uteblivna målproduktion, André Silvas ökade målproduktion och så en del nya stjärnor som presenterat sig på himlen där Brais Méndez får agera tydligast symbol för dessa.
Men en av de saker som överraskat allra mest på mig är Athletic Club. Med negativ klang givetvis.
Det klart att Villarreal, på pappret ett bättre lag, är en ännu större besvikelse. Hur är det ens möjligt att ett lag med så skickligt lag ligger och harvar nere i botten? Nu är tränarbytet gjort och det skulle förvåna mig om Villarreal inte lyfter på den här sidan nyår.
I fallet Athletic, som bara är en såväl poäng som placering före Villarreal i tabellen, har ännu större förändringar gjorts. Lagom till det nya året har Aitor Elizegi klivit in som ny president i klubben. Han vann i ett väldigt jämnt val där den nuvarande klubbkassören var motkandidaten, men det som är anmärkningsvärt är att mer än 50 procent av de röstberättigande medlemmarna inte gjorde det. Vad säger egentligen det?
Den tidigare presidenten, Josu Urrutia, har gjort flera saker rätt. Men det är inte bara hans förtjänst att Athletics ekonomi är i suveränt skick. Den sportsliga ledningar borde kanske varit lite mer aggressiv när det gäller rekryteringar, men de försäljningar som har gjorts de senaste åren har inbringat enorma summor där Aymeric Laporte (Manchester City) och Kepa Arrizabalaga (Chelsea) sticker ut.
Athletic är en speciell klubb. Uppe i Bilbao är Athletic nästan religion. Alla bryr sig, på ett eller annat sätt. Till skillnad från många andra delar av Spanien existerar inte heller det faktum att man håller på flera lag. Så kan det nämligen vara på mindre orter, att invånarna har ett gott öga till en storklubb, ofta Real Madrid eller Barcelona, och sedan håller lite på det lokala laget också. I Bilbao är det Athletic som är nummer ett.
Därför är det alarmerande siffror att mindre än hälften av medlemmarna väljer att lägga sin röst i ett presidentval. Ingen duger, med andra ord. Det är det supportrarna säger.
Det har varit en kaotisk höst i Athletic men även om laget fortfarande inte är på särskilt säker mark finns det anledning att tro på ett lyft. Den största anledningen? Jag skulle säga Gaizka Garitano. Hans retorik och övertygelse om att det kommer vända får åtminstone mig att tro honom. Jag tror att den tidigare Eibar-succén är ett helt rätt val, framför allt med sin bakgrund i staden.
Men eftersom det enda rimliga är att flera lag som harvat i botten av tabellen lär göra en bättre vår än höst kommer Athletic inte ha råd att hamna i lika tunga formsvackor som tidigare.
***
Apropå besvikelser är det just Villarreal som spelar en av huvudrollerna i La Ligas första match 2019. I morgon torsdag spelas den uppskjutna matchen mot Real Madrid (som ju var i mellanöstern och blev världsmästare när senaste omgången skulle spelas) och även om det kanske inte är just där som Villarreal ska ta sina poäng för att lyfta till säkrare mark så är det en av alla återstående finaler för de gula.
Kul att ligaspelet trampar igång igen. Känns som det var väldigt längesen.