Smekmånaden är över för Santiago Solari. Att bara tappa poäng i ett par av de inledande 13 matcherna som huvudtränare är ett jättebra facit. Men nu börjar det riktiga eldprovet. Om en månad stundar Madrid-derby. Dessförinnan möter Real Madrid båda Sevilla-lagen.
Det är nu Solari får bekänna färg. Är han rätt man att lyfta laget?
Det var i lägen som dessa som Zinedine Zidane hade förmågan att ena laget och omvandla det negativa till någonting bra. Att gasa sig ur krisen och i slutet av dagen lyfta en titel.
Just nu är det ett väldigt uddlöst Real Madrid. Utan tydlig spelidé, där det mesta verkar handla om att trilla boll och hoppas på det bästa. Det finns ingen glöd, ingen energi. Jag tycker Sergio Ramos verkligen försöker vara den ledaren han behöver vara och signalerar match efter match med sitt kroppspråk att han vill så mycket. Men det räcker inte att vilja, det måste bli bra i praktiken också. Bakåt har Madrid sett oroväckande svajigt ut under säsongen och det kan sägas även om årets två inledande matcher.
Framåt? Well, 26 fullträffar på 18 matcher är en rekordlåg notering. Det är nästan hälften av vad Barcelona har producerat. Och nu är poängavståndet upp till serieledaren hela tio poäng.
Känslan är att Madrid spelade bort chansen till en ligatitel på Santiago Bernabéu i kväll.
På andra sidan stod ett lag med ny tränare i form av Imanol Alguacil och fick precis den start på 2019 som behövdes för att vända en ganska trög säsong. Real Sociedad har ett lag för övre halvan och väl det, ett lag med flera otroliga kvalitetsspelare där potentialen dessutom är svindlande hög. Kanske var det här en vändpunkt.
De som sover allra skönast i natt är nog Asier Illarramendi och Willian José. Två Real Madrid-ratade spelare som gjorde enastående insatser mot sin gamla klubb.
***
Halvkass tajming av Real Madrid att presentera ett 19-årigt nyförvärv från Manchester City.
Känslan är inte att han, även om Brahim Díaz är en spännande spelare, lyfter laget ur den här svackan.
Fansen skriker efter ett stort namn nu i januari.
***
Apropå spelare som sover skönt om natten. Efter karriärshotande skadebekymmer och flera år utan regelbunden fotboll är det fantastiskt att se Santi Cazorla spela fotboll igen. Och på vilket sätt också. Precis som om han var 26 och sprang runt i den där gula tröjan som förr.
Insatsen mot Real Madrid tidigare i veckan var suverän.
Nu följdes 2-2-resultatet mot Madrid upp med ännu en oavgjord match, 0-0 borta mot Eibar, men jag är tvärsäker på att Villarreal kommer lyfta. När anfallarna börjar göra mål kommer den gula ubåten ta sig uppåt med kraft.
***
Barcelona är så klart helgens stora vinnare. Har fem poäng ner till Atlético som är fortsatt tabelltvåa (ganska väntat oavgjort på Ramón Sánchez Pizjuán mot Sevilla) och alla topp sex-lag förutom Alavés (som vi ändå inte räknar in i en toppstrid) tappade poäng.
Dessutom ser Lionel Messi och Luis Suárez ut att älska den här sporten mer än någonsin. Barças skadeproblem börjar tina, Arthur närmar sig höstformen och Ousmane Dembélé tycks ha släppt ifrån sig spelkonsolen.
Det enda problemet som kvarstår är Philippe Coutinhos fortsatt tveksamma roll. En plats i startelvan känns alltmer avlägsen för varje omgång som går. Men det är ju svårt att ändra på ett vinnande koncept.
***
Nu saknade Valencia förvisso fyra av sina bästa spelare (Gonçalo Guedes & Geoffrey Kondogbia skadade och Carlos Soler & José Luis Gayá avstängda) och klev ut på Mendizorroza som Alavés sannerligen gjort till sitt fort den här säsongen. Men ändå.
Insatsen var så blek att Andrés Iniesta framstår som solbränd. Jag tyckte bara Dani Parejo och Gabriel Paulista frenetiskt försökte. Det hade krävts typ nio spelare till.
Det här kan sluta riktigt illa för Valencia.