POPULÄRA LAG

POPULÄRA SPELARE

ANNONS

Barcelonas hjälte och Madrids framtidshopp

Twitter: @pinthorp

Det klart att 0-3 inte speglade matchbilden. Real Madrid ångade på bra i den första halvleken. Aggressivt och spelarna, inte minst fronttrion, kändes oerhört motiverade. Det var ju knappast så att lägen saknades. Hade inte Marc-André ter Stegen varit så suverän mellan stolparna i kombination med något bättre skärpa i avsluten hade det med all säkerhet blivit en nervkittlande andra halvlek.

Men det är också precis de detaljerna som avgör till Barças fördel. Skärpan framåt.

Vinícius har jättepotential. Med bättre slutprodukt så gör han snart 30 poäng per säsong. Lucas Vázquez har utvecklats och tagit större ansvar, blivit en nyckelfigur i Real Madrid. Men poängspelare? Han gör lite mål och assist då och då, men inte i den utsträckning som krävs.

Efter tre-fyra brända lägen för Real Madrid behöver antagonisten inte mer än ett par möjligheter för att göra mål. Ousmane Dembélé är långtifrån färdigpolerad men är betydligt längre fram i sin utveckling än Vinicius (båda delar snabbheten och viljan att gå rakt på mål) och Luis Suárez må ha allt fler anonyma matcher än för några år sedan men har fortfarande en högstaväxel som få kan jämföra sig med.

Leo Messi då? Superlativens superlativ som smällde in ett hattrick i Sevilla för bara några dagar sedan? Just i den här matchen syntes han inte särskilt mycket. Inte i paritet med hur mycket Messi brukar, och ofta behöver, synas i sådana matcher. Vilket också understryker att Barcelonas anfallsspel faktiskt kan vara ganska bra även när argentinaren inte är på sin annars normalt sett höga nivå. Något vi också fick se i höstens liga-Clásico. Då gjorde Luis Suárez hattrick när Messi saknades på grund av skada. Den här kvällen gjorde han två, var högst delaktig i ett tredje och fixade sjäv straffen.

Fem mål på Real Madrid den här säsongen. Elva totalt på elva matcher i El Clásico-sammanhang. Luis Suárez trivs när hela världens blickar riktas mot honom.

Även om det kommer sörjas i Madrid efter 0-3 mot värsta konkurrenten, antar går ju inte, så finns det positiva delar. Låt det bli en mellansäsong med tränarbyte, en handfull mätta spelare och en tjurig walesare. Men låt det också vara ingången till den stora scenen för Vinícius Júnior och Sergio Reguilón. Den förstnämnde allra främst.

I Sverige brukar det pratas om “en internationell touch” så fort en talang kommer fram och har något exceptionellt. Något utöver det vanliga. Jag vet inte vad jag ska använda för ord eller uttryck för att beskriva det Vinícius har, men det får åtminstone mig att dofta framtid och jag är övertygad om att Real Madrid-anhängarna känner att någonting stort är på gång.

Han har det där, den internationella touchen, eller vad det nu är. Må hända att allt inte blir som han tänkt sig. Bollar för långt ifrån sig, passningar som borde kommit i tidigare lägen och för all del avslut med halvdan precision. Men har är helt vild i sitt sätt att utmana ett försvar. Pang på bara.

Med lite polering finns en guldklimp i Vinícius Júnior. Förmodligen är den grejen det bästa Real Madrid får den här säsongen.

***

På torsdag är det dags för andra Copa-returen. Från Mestalla tar Valencia emot Betis. 2-2 efter första ronden. Känns ju vidöppet. Två lag som är dåliga på att hålla igen, framför allt Betis. Jag blir varken förvånad om det slutar 4-1, 3-3 eller 1-4. Det blir i alla fall inte mållöst, det har jag svårt att tro. Ett av lagen tränas trots allt av Quique Setién. Det brukar inte bli särskilt cyniskt.

För övrigt hade Betis över 15 000 på Benito Villamarín under sista träningspasset före avfärd upp mot apelsinstaden. Så svag för sånt. Måste ju addera så oerhört mycket till spelarna.

Adam Pinthorp

Passa på att njuta av Leo Messi

Twitter: @pinthorp

…well, efter bolltapp och nonchalans kommer solsken. I alla fall när vi pratar om Lionel Messi.

Han har fått utstå kritik på slutet vilket varit helt befogat – vilket han har poängterat själv. Men han poängterade det först efter att ha gett svar på tal ute på Ramón Sánchez Pizjuans gröna matta i lördags.

Och det klart att det är enkelt att tillstå för sig själv och för sin omgivning att formen sviktat en aning när man precis nitat tre baljor och kryddat det hela med en assist i en 4-2-viktoria.

Det började ju annars med ett Messi-bolltapp som Sevilla utnyttjade på klassiskt Sevilla-vis kontrade in ledningsmålet.

Sedan levererade Messi en storslagen prestation och det har sällan varit så enkelt i den här lagidrotten att peka på en enskilt avgörande faktor. Det var Leo Messi som vände det här för Barcelona. Drömmål hit, drömmål dit och en nästan förnedrande chipp fram till 3-2 så hade Barça lyckats väja undan för ett av vårens största hinder i kampen om ligatiteln.

Alla superlativ för att beskriva Messi har redan använts. Jag känner någonstans att det är privilegierat att få uppleva hans tid på fotbollsplanen och det är bara passa på att njuta av det.

***

Eftersom Sevilla inte lyckades vinna mot Barcelona heter en av helgens stora vinnare Getafe.

Nykomling ifjol. Tabellfyra just nu.

Vi kan inte ösa tillräckligt med lovord mot Pepe Bordalás och hans arbete i Getafe. Bara ett lag (Atlético) har släppt in färre mål i ligaspelet, 25 omgångar in. Det Bordalás har lyckats bygga upp är storartat och det påminner inte helt ologiskt om just Atléticos pragmatiska sätt att spela fotboll.

Från helgen plockade Getafe en trea hemma mot Rayo Vallecano. Jaime Mata (som gör sin första säsong i La Liga som 30-åring) är inne i sitt livs form och Jorge Molina (han har ju varit med i en evighet nu) kan både leda det här laget och göra mål.

Av övriga spelare att hålla koll på framöver bör försvarsjätten Djené nämnas. Det är redan många klubbar som har noterat hans insatser och det förvånar om han, liksom tränare Bordalás, är kvar efter sommaren.

Getafe är alltså fyra i La Liga just nu. Före Sevilla. Mäktigt.

***

Jag förutspår att Betis, Sociedad, Valencia & Athletic tagit sig förbi Alavés i tabellen när vi är i slutet av mars.

Om inte alla gör det så förvånar det i alla fall om ingen gör det. Alavés har börjat falla och snart kommer den rejäla smällen.

***

Tredje gången gillt för Álvaro Morata.

Till sist fick han sitt mål. Det såg ut att betyda oerhört mycket för honom.

Diego Simeone har lyxproblem på anfallssidan resten av säsongen.

***

Gareth Bale firade sitt 2-1-mål mot Levante – som blev matchavgörande i slutändan – med att bara vara bitter. Eller rättare sagt arg. Förbannad.

Hallå, vad händer egentligen? Kosta vad du kosta vill, Lucas Vázquez och Vinícius Junior har storspelat i ett par månader nu.

Det är väl en lågoddsare att walesaren är inne på sista våren i Madrid nu. Fast det har sagts många gånger förr. Ska han bli kvar för han dock knyta näven i fickan och börja leverera på löpande band. Annars kommer han få alla emot sig.

***

När Joaquín hoppade in för Betis mot Valladolid i dag gjorde han match 506 i La Liga. Han passerade därmed självaste Xavi Hernández i antalet La Liga-matcher.

Hur han firade? Genom att näta, så klart.

Supercrack, Joaquín!

Adam Pinthorp

Sällan skådad karaktär av Atlético Madrid

Twitter: @pinthorp

Jag har gått och väntat på att säsongens Atlético Madrid ska lyfta till den nivån som laget på pappret skvallrar om.

Efter Madrid-derbyt häromhelgen började jag tvivla en aning.

Men nu har vi anledning att göra det motsatta.

Ändå krävdes verkligen de där 90 minuterna för att Atléticos helhetsinsats också skulle bära resultatmässig frukt. Allt gick ju emot. Straff blev frispark efter VAR. Diego Costa brände ett friläge. Antoine Griezmanns sånär perfekta lobb millimeter-tippades i ribban. Álvaro Moratas mål dömdes bort. Och tiden höll på att rinna iväg.

Det ska givetvis understrykas att Atlético inte skulle haft straff i första halvlek. Att det är Diego Costa som bara har sig själv att skylla för ett bränt friläge. Att Wojciech Szczesny bör hyllas för att millimeter-tippa bollen i ribban. Att Chiorgio Chiellini visst fick en liten knuff av Morata (med betoning på liten, det hade inte varit fel att varna Chiellini för den förstärkningen).

Men att resa sig efter den mentala käftsmällen och bara tuffa vidare. Modigt, ambitiöst och målmedvetet. 0-0 och kvarten kvar. Atlético skulle bara framåt och göra mål. Det var en sån kväll då inget i slutändan kunde stoppa dem.

Att det krävdes två uruguayanska försvarsbrunkare symboliserar väl precis allt vad Diego Simeones Atlético står för. Att aldrig ge sig och att karaktär slår allt.

Vi ska komma ihåg att Atleti aldrig har förlorat i Champions Leagues slutspel under Simeones tid som tränare förutom mot Real Madrid. “El Cholo” tog över 2011.

Kan så här mycket hända under 90 minuter i Madrid lär det bli lika långa minuter för Atlético i Turin. Juventus lär knappast hålla igen i returen, men samma karaktäristiska Atlético och jag har svårt att inbilla mig något annat än att de rödvita spelar åtminstone en Champions League-match till på Metropolitano den här våren.

***

En annan viktig parameter att ta med sig är att Atlético lidit av enorma skadebekymmer hela säsongen. Hela backlinjen har aldrig varit hel. Diego Costa har varit ett stort avbräck (och är fortfarande inte i fullfjädrad form). Koke är precis tillbaka från skada. Ett par spelare är fortsatt borta.

Det spelar förstås in att Atlético inte har presterat på den nivån som många trodde inför säsongen.

***

Blickar tillbaka mot en alltmer trött tillställning i Lyon i tisdags.

Barcelona hämtade hem ett spelbart resultat inför returen. Inte mycket mer än så. På någon månad har det gått ifrån att heta “Barcelona är favorit till trippeln” till att “Barcelona utan anfallare i form saknar helt spelidé”.

Det finns ju så klart någonting i det där. Spelar Leo Messi, Luis Suárez & Ousmane Dembélé på sina respektive högsta växlar är det svårt att sätta stopp. Är alla inne i formsvackor samtidigt lider Barcelona något oerhört.

Det är dock just den grejen jag tror talar för Barça. Kanske inte avsaknaden av en backup, en plan b när det normala maskineriet inte fungerar eller när den lille argentinaren inte löser upp knutarna på egen hand, utan just att stjärnorna i fråga formdippar just nu.

Andra säsonger har Barcelona varit som bäst när det egentligen inte gällt som mest. Kan spetsspelarna i stället hitta formen om en månad så talar det gott för de blåröda. Nog bör Lyon avväpnas hemma på Camp Nou ändå.

Adam Pinthorp

Sämsta Messi-insatsen på väldigt länge

Twitter: @pinthorp

Jag blir inte riktigt klok på den här säsongen. Helt plötsligt ser Villarreal ut som sig bör och självförtroende-målet som gav 2-0 mot Sevilla skvallrade knappast om att laget är på nedflyttningsplats. Valencia avlossade 20 skott men inte ett enda satt i mål mot Espanyol. Girona besegrade Real Madrid på Santiago Bernabéu. Och Celta Vigo tog sin kris till nästa nivå genom att förlora 1-4 hemma mot Levante.

Det är en minst sagt händelserik helg vi kan se tillbaka på.

Dessutom svarade Leo Messi för den kanske sämsta insats, i alla fall halvlek, som jag kan minnas på väldigt länge. Oengagerad, bolltapp, straffmiss men framför allt oerhört nonchalant i både det defensiva jobbet och sitt kroppsspråk. Det var en Leo Messi som inte gick att känna igen.

Men som möjligen hade tankarna på annat håll. Barcelona har ett tufft schema framöver.

I slutet av dagen blev han ju ändå matchvinnare, hur bisarrt det än må vara, genom sitt avgörande mål mot Valladolid. Pucela förtjänade verkligen mer även om den offensiva kvalitén fortsätter vara frånvarande. Det finns en del underskattade spelare i Valladolid. Anuar är en duktig central fältare, Joaquín Fernández har potential, Jordi Masip är en målvakt som borde ha spelat i La Liga för längesen.

Med tanke på vilka lag som ligger och kravlar i bottenregionen – där framför allt Villarreal nu också visat sin högre nivå – finns det ändå risk att ana trubbel för Valladolid den här våren. Det kommer bli ett krig för att hålla sig kvar.

***

En av helgens största vinnare var Real Sociedad. Klara 3-0 hemma mot Leganés gör att laget parkerar på plats sju i tabellen. Bara två pinnar bakom Alavés som kommer fortsätta att sjunka.

Det är ett jäkligt fint lag som Imanol Algaucil förfogar över och har fått igång allt bättre sedan han tog över som tränare. Willian José har hostat upp sig ytterligare en nivå, Mikel Oyarzabal har släppts lös på ett annat sätt och den tredje länken där fram, Adnan Januzaj, ser ut att trivas bra med sin fotbollstillvaro.

Det blir nog inte Alavés som vinner den interna baskiska ligan den här säsongen trots allt.

***

Diego Simeone förlänger alltså till 2022. Ett bevis på att han är nöjd med utvecklingen och över hur saker och ting sköts.

Kul för Atlético, kul för ligan.

***

Misslyckad i Paris Saint-Germain, misslyckad i Las Palmas, misslyckad i Stoke.

Vad ger ni Jesé Rodríguez för odds att faktiskt få fart på karriären igen nu när han har landat i Betis?

Min spontana känsla är att Quique Setiéns fotboll inte gifter sig helt med Jesé och hans egenskaper. Men han ska få tid på sig att bevisa motsatsen.

Adam Pinthorp

Real Madrids bästa värvning någonsin?

Twitter: @pinthorp

Att ett Real Madrid på uppgång skulle få med sig ett bra resultat från Amsterdam i går förvånade väl ingen innerst inne. Att däremot åka och vinna är ruskigt starkt och bekräftar ytterligare att det är ett helt annat Madrid att räkna med den här våren.

Förutom att samarbetet mellan Vinícius Junior och Karim Benzema fortsätter flyga är det svårt att inte stanna upp och reflektera över det faktum att Sergio Ramos spelade match 600 i ordningen för Real Madrid.

Han gör sin 14:e säsong i klubben nu. Och det klart att det går att visa upp hans mindre smickrande statistik som den mest utvisade någonsin. Men i slutet av dagen är Sergio Ramos inget annat än en vinnare.

Han har vunnit 19 titlar i Real Madrid. Har aldrig varit ifrågasatt utan alltmer självklar i sin roll, de senaste åren även som kapten, i klubben.

Bara sex spelare har tidigare nått 600-gränsen i Real. Han är dessutom bara en fight ifrån att tangera samma notering som legendarerna Fernando Hierro och Paco Gento.

Sommaren 2005 betalade Madrid omkring 27 miljoner euro för Ramos tjänster. En spelare som varit ordinarie i 14 säsonger. Numera är kapten. Har nått ikonstatus i klubben. Och verkar vilja vinna mer än någonsin trots sin redan ytterst välfyllda troféskåp.

Ibland är det svårt att stanna upp och passa på att ömma för de största spelarna när de faktiskt spelar. Det är som med Leo Messi och Cristiano Ronaldo just nu. Vi borde se så mycket som möjligt för att kräma ur precis allt. Inte gå miste om någonting.

Ramos kanske inte är på samma nivå och i sin position som mittback blir han aldrig lika spektakulär. Men han kommer tveklöst bli ihågkommen som en av de allra bästa försvararna genom tiderna. Och kanske Real Madrids bästa värvning någonsin.

***

Kul att Europa League är tillbaka i afton. Smäller ju till med några toppmöten direkt. Lazio-Sevilla hade lika gärna kunnat vara en semifinal. Celtic-Valencia känns också oerhört oviss är alla dubbelmöten som inkluderar Celtic är kittlande på sitt sätt.

Blir intressant att hur Betis pallar med att fortsätta spela två matcher i veckan. Nu har skadorna börjat hagla. Man nosar på en fin placering i ligan. Har en cupfinal att slåss om senare i februari. Är truppen verkligen tillräckligt bred för att orka med allt?

För Villarreals del och den prekära situation som råder i ligaspelet vore väl det bästa att snubbla direkt mot Sporting?

Adam Pinthorp

Reguilón har cementerat sin plats i Real Madrids startelva

Twitter: @pinthorp

Det finns oerhört mycket att ta med sig från veckan, men jag väljer att första anhalten ändå blir Real Madrid. Ska vi kalla dem för nya Real Madrid? Eller Santiago Solaris Madrid?

Samtidigt som den nye magistern har börjat sätta sin prägel på laget, inte minst med en starkare defensiv och ett par känsliga petningar, går Real Madrid också att känna igen. Visst känns det som att historien upprepar sig? Vi har halkat in på det nya året, våren närmar sig och den största av turneringar lika så. Då smyger Real Madrid igång och börjar spela på en helt annan växel.

Nu var väl Real knappast överlägset i varken El Clásico på Camp Nou eller i lördagens ligaderby på Wanda Metropolitano. Men det är stabilare än tidigare. Och det är mer fart när Real Madrid anfaller än i höstas.

Vinícius intåg i startelvan är omöjlig att bortse ifrån. Han har lyft Karim Benzema men fransmannen har också lyft brassetalangen. Såg ni bilderna inför derbyt när Benzema gav långa instruktioner till Vinícius under uppvärmningen, för att avsluta med en stor kram? Han verkar axla mentorsrollen och det är någonting som speglat av sig även på planen.

Ett av de andra nya namnen som jag tror många har bekantat sig med för första gången de senaste veckorna är Sergio Reguilón. Inte lika naivt offensiv, vilket på många sätt är charmigt med Marcelo, utan en säkrare pjäs bakåt. För den sakens skull ingen dålig spelare i attackerande riktning heller.

Derbyt blev lite av uppkörning för Reguilón. Han satt på läktaren i El Clásico och såg Marcelo bli uppsnurrad ett par gånger av Malcom. Det här var chansen att cementera sin plats på allvar.

Det gjorde han också.

Fem raka ligastarter för Reguilón nu. Fem raka Real Madrid-segrar.

Jag kan inte komma på senast en så pass okänd spelare trampade rakt in och tog för sig på det sättet som Sergio Reguilón har gjort i Madrid. Det kanske var när Raphaël Varane slog igenom.

***

På tal om Malcom. En oerhörd överraskning i Barcelonas Clásico-elva – men snacka om att leverera när möjligheten ges.

Han kanske har en framtid i blårött ändå?

***

I och med Barcelonas tapp på San Mamés i går kväll så skiljer nu bara sex pinnar mellan Barça och Real Madrid. Samt ytterligare en poäng till Atlético som nu är trea.

El Clásico återstår. Barcelona och Atleti ska mötas senare i vår. 15 omgångar kvar.

Nog finns det en guldstrid att se fram emot.

***

Villarreal-mörkret fortsätter. Laget har hamnat i en ond spiral och inte lyckats ta sig ur densamma.

***

Leganés-Betis 3-0 och Valencia-Sociedad 0-0 där Dani Parejo, som annars varit oerhört bärande för Valencia de senaste veckorna, såg oerhört vilsen ut.

Redan fokus på Copa-returen i Betis och Valencias läger?

Jag trodde först, precis som det varit tidigare genom åren, att returmatchen spelas nu i veckan. Men då är ju de europeiska turneringarna tillbaka. Copa del Rey får vänta ett par veckor till. Därför ännu mer anmärkningsvärda bottennoteringar. Kanske främst för Betis. Att Valencia inte vinner hemma mot Real Sociedad är i dessa tider inte lika häpnadsväckande.

Insatserna meddelar dock hur mycket cupen faktiskt betyder.

***

Sanslöst imponerad av Getafe. Gjorde ett litet ryck i Europa-kampen och distanserade sig ytterligare ifrån flera lag där bakom.

Men det blir så klart ett annat Geta nästa säsong. Det kommer hagla erbjudanden för tränaren Pepe Bordalás i sommar och det återstår att se vilket som är mest attraktivt.

På tal om Getafe bjöds ju Jaime Mata på säsongens assist – av Celtas målvakt Rubén Blanco.

Ett klassiskt hjärnsläpp!

Adam Pinthorp

Historien om en dedikerad anfallare som vägrade ge upp

Twitter: @pinthorp

Han var lastbilschaufför, arbetade en period som murare och tillbringade ett par år i ett företag som jobbade med luftkonditionering.

Det hände flera gånger att Enric Gallego funderade på hur värt det var att dedikera nästan all ledig tid åt fotbollen trots att proffskontrakten lös med sin frånvaro. Men drömmen fanns alltid där. Att en dag leva på fotbollen. Att en dag få visa alla som inte trott på honom genom åren.

Först som 27-åring började Gallego tjäna sina första riktiga pengar på fotboll. Då huserande i Espanyols reservlag. Mellan 2010-2013 gjorde han sedan stor succé i katalanska Cornellà som spelade i Tercera División (den fjärde högsta serien i Spanien). En halvdan sejour i Badalona och en ännu mer halvdan i Olot senare återvände Gallego till Cornellà 2015.

Det var då det tog fart på allvar. 46 ligamål på 98 matcher. Skillnaden jämfört med hans tidigare period i klubben? Nu hade Cornellà avancerat en division i systemet. Helt plötsligt började det pratas om Enric Gallego.

Hösten 2017 gjorde den vänsterfotade anfallaren sanslösa 18 mål på 19 matcher i Cornellà. Den efterföljande vintern värvades han av Extremadura, fortfarande i Segunda B vilket motsvarar den tredje högsta divisionen. Succén höll i sig. Ytterligare elva pytsar den säsongen och Gallego, som hade passerat 30, sköt Extremadura till Segunda Divisón och vann dessutom skytteligan.

Ni förstår säkert vart det är på väg. För sagan om Enric Gallego tar inte slut här. Och känslan är den kommer pågå flera år till.

Förra hösten vräkte han in mål för Extremadura i Segundan. 15 för att vara exakt. Överlägsen i skytteligan. Före konkurrenter som Rubén Castro – med över 100 strutar i La Liga under sin karriär. Gallego gjorde bland annat fyra mål i en match mot Reus.

Hans otroliga framfart gick förstås inte obemärkt förbi. I mitten av januari skrev så den nu 32-årige anfallaren sitt första kontrakt med en La Liga-klubb. Huesca betalade någonstans mellan 20 och 30 miljoner för Gallego som kritade på ett avtal fram till sommaren 2021.

I helgen vann Huesca mot Valladolid med 4-0. En historisk seger. Det var Huescas största triumf i La Liga någonsin samtidigt som Enric Gallego gjorde sitt första mål i högstadivisionen.

Vem hade kunnat tro att tabelljumbon Huescas största hopp till nytt La Liga-kontrakt är en 32-årig nykomling som för 1,5 år sedan spelade två divisioner lägre. Men det är en remarkabel resa uppåt i systemet han har gjort.

Och nu lever han den där drömmen.

Adam Pinthorp

Clásico får kliva åt sidan – det finns ett hipster-möte som är större

Twitter: @pinthorp

Madre mia vilken vecka vi trampar in i.

Historiskt Madrid-derby i Vallecas tänker ni? Jo jo visst, Rayo-Leganés har aldrig mötts på klassiska Campo de Vallecas – i alla fall inte i La Liga-sammanhang – vilket givetvis är värt att uppmärksamma. Men det är några andra matcher som sticker ut mer på förhand.

Först så väntar första mötet i Copa-semifinalerna och vilka matcher va. El Clásico i ena semin och Valencia-Betis i andra. Det klart att dubbelmöten mellan Real Madrid och Barcelona alltid blir speciella. Ännu mer när Barça målas upp som storfavorit till alla tre titlar laget aspirerar på den här våren, samtidigt som Real Madrids säsong varit en besvikelse men de senaste veckorna inbringat helt annat hopp.

Men hur mycket hipster-stämplat det må vara ser jag ännu mer fram emot semifinalen mellan Valencia och Real Betis. Två storklubbar vars supporterskaror tillhör toppen i Spanien och där det suktas så oerhört mycket efter framgång.

Valencia har halkat efter toppen och aldrig varit riktigt nära en titel det senaste decenniet. Senaste gången Los Ché spelade final var i Copa del Rey 2008. Då tog man också hem titeln med ett fantastiskt lag innehållande David Villa, David Silva, Juan Mata, Rubén Baraja och Fernando Morientes.

Backar vi bandet ytterligare tre år, till 2005, så hittar vi Betis senaste finalmedverkan. Också i Copa del Rey, där de grönvita lyckades slå Osasuna i en match som krävde förlängning.

Det finns en gemensam nämnare var gäller Betis guldlag 2005 och Valencias 2008: Joaquín Sánchez. Den nu 37-årige veteranen var med i båda upplagorna och har gång på gång uttalat om att inget vore större än att avsluta karriären med att återigen få lyfta en titel med sitt Betis, klubben han tillhört i totalt 16 år.

Känslan är att läget inte blir bättre för Joaquín när Real Betis nu har sitt bästa lag på evigheter.

Och i Valencia har det svängt snabbt. En stigande formkurva i ligaspelet och den här cupframgången som grädden på det. En cupframgång skulle förändra allt. Men då gäller det att det inte tar slut här.

För Barcelona och Real Madrid betyder prestigen i sig mer än finalplatsen som ligger i potten. För Valencia och Betis betyder det här så mycket mer.

***

Nervositet eller bara naivt?

Det var oavsett vad märkligt att Athletic visade upp en sällan skådad ihålig defensiv under Gaizka Garitanos tid som tränare just när det var ett derby som knackade på dörren.

Real Sociedad var inte sämre än att utnyttja läget och kammade fullt hemma på Anoeta.

Successivt börjar tabellen se ut som förväntat inför säsongen. Athletic har, derbytorsken till trots, närmat sig övre halvan. Real Sociedad har skuttat upp till nionde plats där Valencia återfinns precis ovanför samtidigt som Real Betis har knuffat undan Alavés från Europa-plats.

Det som fortfarande ter sig oerhört överraskande? Att Getafe gnuggar på där uppe i toppen och att Villarreal har förtvivlat svårt att lyfta från nedflyttningsplats. Hade 2-0-ledning med kvarten (!) kvar på hemmaplan (!) mot Espanyol (!). Det är väl så att Villarreal inte förtjänar bättre om en sådan ledning slarvas bort.

***

Jag hoppas John Guidetti får chansen från start i nästa omgång. Alavés offensiv har sett oerhört svag ut de senaste veckorna. Nu fick han inte många minuter att hinna påverka i helgen mot Real Madrid, men det lite längre inhoppet mot Rayo omgången innan gav mersmak.

***

När Copa-bataljerna hunnit landa laddar vi om till veckans stora Madrid-derby, alltså inte det mellan Rayo och Leganés, på lördag. Metropolitano står redo.

Adam Pinthorp

Senaste tweets

ANNONS
ANNONS

Hej, du har en äldre version av webbläsare

För en bättre upplevelse på fotbollskanalen, vänligen byt till senare version

chrome
safari
ie
firefox
Fortsätt ändå