Det klart att 0-3 inte speglade matchbilden. Real Madrid ångade på bra i den första halvleken. Aggressivt och spelarna, inte minst fronttrion, kändes oerhört motiverade. Det var ju knappast så att lägen saknades. Hade inte Marc-André ter Stegen varit så suverän mellan stolparna i kombination med något bättre skärpa i avsluten hade det med all säkerhet blivit en nervkittlande andra halvlek.
Men det är också precis de detaljerna som avgör till Barças fördel. Skärpan framåt.
Vinícius har jättepotential. Med bättre slutprodukt så gör han snart 30 poäng per säsong. Lucas Vázquez har utvecklats och tagit större ansvar, blivit en nyckelfigur i Real Madrid. Men poängspelare? Han gör lite mål och assist då och då, men inte i den utsträckning som krävs.
Efter tre-fyra brända lägen för Real Madrid behöver antagonisten inte mer än ett par möjligheter för att göra mål. Ousmane Dembélé är långtifrån färdigpolerad men är betydligt längre fram i sin utveckling än Vinicius (båda delar snabbheten och viljan att gå rakt på mål) och Luis Suárez må ha allt fler anonyma matcher än för några år sedan men har fortfarande en högstaväxel som få kan jämföra sig med.
Leo Messi då? Superlativens superlativ som smällde in ett hattrick i Sevilla för bara några dagar sedan? Just i den här matchen syntes han inte särskilt mycket. Inte i paritet med hur mycket Messi brukar, och ofta behöver, synas i sådana matcher. Vilket också understryker att Barcelonas anfallsspel faktiskt kan vara ganska bra även när argentinaren inte är på sin annars normalt sett höga nivå. Något vi också fick se i höstens liga-Clásico. Då gjorde Luis Suárez hattrick när Messi saknades på grund av skada. Den här kvällen gjorde han två, var högst delaktig i ett tredje och fixade sjäv straffen.
Fem mål på Real Madrid den här säsongen. Elva totalt på elva matcher i El Clásico-sammanhang. Luis Suárez trivs när hela världens blickar riktas mot honom.
Även om det kommer sörjas i Madrid efter 0-3 mot värsta konkurrenten, antar går ju inte, så finns det positiva delar. Låt det bli en mellansäsong med tränarbyte, en handfull mätta spelare och en tjurig walesare. Men låt det också vara ingången till den stora scenen för Vinícius Júnior och Sergio Reguilón. Den förstnämnde allra främst.
I Sverige brukar det pratas om “en internationell touch” så fort en talang kommer fram och har något exceptionellt. Något utöver det vanliga. Jag vet inte vad jag ska använda för ord eller uttryck för att beskriva det Vinícius har, men det får åtminstone mig att dofta framtid och jag är övertygad om att Real Madrid-anhängarna känner att någonting stort är på gång.
Han har det där, den internationella touchen, eller vad det nu är. Må hända att allt inte blir som han tänkt sig. Bollar för långt ifrån sig, passningar som borde kommit i tidigare lägen och för all del avslut med halvdan precision. Men har är helt vild i sitt sätt att utmana ett försvar. Pang på bara.
Med lite polering finns en guldklimp i Vinícius Júnior. Förmodligen är den grejen det bästa Real Madrid får den här säsongen.
***
På torsdag är det dags för andra Copa-returen. Från Mestalla tar Valencia emot Betis. 2-2 efter första ronden. Känns ju vidöppet. Två lag som är dåliga på att hålla igen, framför allt Betis. Jag blir varken förvånad om det slutar 4-1, 3-3 eller 1-4. Det blir i alla fall inte mållöst, det har jag svårt att tro. Ett av lagen tränas trots allt av Quique Setién. Det brukar inte bli särskilt cyniskt.
För övrigt hade Betis över 15 000 på Benito Villamarín under sista träningspasset före avfärd upp mot apelsinstaden. Så svag för sånt. Måste ju addera så oerhört mycket till spelarna.