Spelarflykt i Atlético i sommar?

Två planenliga segrar för Luis Enriques landslag när EM-kvalet tog sin början – men ack inga insatser som doftade guld. Å andra sidan är det först om 1,5 år som det nya “La Roja” ska vara på topp. För att Spanien skulle missa EM-slutspelet känns högst osannolikt.

Trots bara fyra mål framåt (inget spektakulärt facit när Norge och Malta stod för motståndet) fanns en del positiva grejer att ta med sig in i framtiden.

Sergio Ramos betydelse för det här laget är enorm. Ännu större än i klubblaget. Han är den självklare ledaren i truppen och Luis Enrique har också belyst vikten av att ha Ramos som kapten. Alltid professionell, oerhört skicklig på att få nya spelare att känna sig välkomna och alltid en som visar vägen på planen.

Sedan kan man peka på en bristfällig scouting från den norske keepern. Ramos skickade alltså in sin åttonde (!) “Panenka-straff” i karriären när han avgjorde på Mestalla. Det är en lika låga odds att han chippar in straffarna mitt i mål som att Zlatan Ibrahimovic sätter den hårt och lågt till vänster om målvakten.

Även Jordi Albas återintåg i landslaget (var petad under en tid) framstår som alltmer vital. Det finns ingen annan vänsterback som är i närheten, även om ett par knackar på dörren och José Luis Gayá må vara näst på tur. Alba har utvecklat sina offensiva färdigheter och är mycket bättre när det gäller värderingar och inspelet på ett tillslag. Det har vi sett i Barcelona och nu också i landslaget.

Av de mer färska ansiktena i landslagsdressen gillade jag att se Sergio Canales. Det känns som han kan bli en naturlig del av den här EM-truppen hela vägen. Detsamma gäller Álvaro Morata, som gått in och ur i landslaget under flera års tid. Han har fått en rejäl nytändning i Atlético och ser ut att återfunnit glädjen igen. Dessutom är han den anfallare som är bäst lämpad att spela centralt i ett 4-3-3 om man både vill ha en duktig kombinationsspelare samt en stark gubbe inne i boxen.

Det skulle dock förvåna väldigt om inte Thiago, Koke och även Paco Alcácer inte är med i nästa trupp, så länge de är skadefria.

***

Det blir en oerhört spännande sommar att följa i Atlético Madrids läger. Lucas Hernández, som går knäskadad, har redan spelat sin sista match i huvudstadsklubben och är presenterad som ny spelare för Bayern München.

Oavsett den höga prislappen är det ett oerhört tungt tapp. Vilket också skulle göra en Diego Godín-förlust extra kännbar. Lucas var arvtagaren i den där backlinjen.

Det är knappast Stefan Savic och José María Giménez som kommer bilda mittlås när nästa säsong drar igång. Här kommer det hända grejer.

Generellt känns det som att det kan bli en stor spelaromsättning i Atlético. Thomas Partey har varit i ropet de senaste dagarna, Manchester City jagar Saúl Ñíguez och allas vår Antoine Griezmann lär knappast vara involverad i färre rykten den här sommaren.

Det kommer bli en frejdig sommar i Madrid.

***

Vilken kanonhelg vi har framför oss. Barcelona-derby på lördag, följt av ångestfighten Celta Vigo-Villarreal och supermatchen Sevilla-Valencia på söndag. Bara tre pinnar skiljer lagen just nu i kampen om Europa.

Därtill ska Alavés – förhoppningsvis med John Guidetti i laget – möta Atlético hemma.

Direkt efter helgens omgång 29 väntar veckospel i La Liga och stormatcherna avlöser varandra. Nu går vi in mot slutspurten och det ska bli fantastiskt kul.

Spanien går, liksom Sverige, in i EM-kvalspelet i morgon lördag. Det finns väl ingen som inte utropar La Selección som storfavorit i en grupp där Blågult, Norge och Rumänien får ses som de största utmanarna på förhand.

Lite känns det också som starten för “det nya” Spanien. Luis Enrique har förvisso haft en hel höst på sig att testa spelare och göra blandade resultat i Nations League, men nu är det ännu mer på riktigt.

David Silva, Andrés Iniesta & Gerard Piqué pensionerade sig samtliga från landslagsfotbollen efter förra årets VM-debacle. Nu är det väldigt tydligt att Sergio Ramos tillsammans med Sergio Busquets och David de Gea är de tydliga ledarna som finns kvar i truppen och de som kanske i första hand ska bidra med erfarenhet till ett förhållandevis ungt landslag.

Egentligen är det dock enbart etablerade spelare. Att Luis Enrique utelämnade Thiago, Koke & Saúl helt i den här truppen skvallrar om ett mittfältsuppsättning som är högkvalitativ – om än kanske inte lika namnstark.

Förbundskaptenen har visat i tidigare samlingar att han inte räds att lämna någon etablerad spelare utanför. Så är fallet även den här gången. Sergio Canales förtjänar sin plats mer än någon annan. Det känns självklart att bygga det nya landslaget kring en spelare som Rodrigo Hernández. Och Iker Muniain strålar som tiden under Marcelo Bielsas piska och när man under många års tid trodde att hans enda landskamp från ung ålder skulle bli den enda har det alltmer utvecklats till ett när snarare än om han återvänder till landslaget.

Trots att snittåldern inte är så låg känns landslaget nytt och fräsch. Jaime Mata har hunnit fylla 30 år men gör sin första landslagssamling i karriären. Han gör ju också sin första säsong i La Liga så det vore väl märkligt om han hade tidigare internationella meriter. Även Dani Parejo närmar sig 30 men står bara på en landskamp.

En som däremot varit etablerad tidigare men inte gjort en landskamp på fem år och framstår som en stor överraskning i truppen är Jesús Navas. Den nu 33-årige högerspringaren har en fin säsong hemma i Sevilla i ryggen. Han har också skolats om till en alltmer defensiv roll och har pekats ut som högerback till den här samlingen.

Det gör någonting med mig att se Navas i landslagströjan igen. Symboliserar så mycket.

Den gigantiska klunga av spelare som lämnats utanför truppen, av en eller annan anledning, finns det ett par som i fullfjädrad form givetvis ska in i den här spanska EM-kvaltruppen så småningom. Paco Alcácer, Diego Costa och Iñaki Williams knackar alla på anfallsdörren.

Thiago, Koke, Saúl & Isco är givetvis med och konkurrerar. Vilken sjuk kvartett att ha utanför i ett landslag för övrigt. Svårt att ta in. Och då har alltså David Silva pensionerat sig. Carlos Soler finns också med i snacket. Fabián Ruiz har börjat lira alltmer i Napoli. Brais Méndez var med i höstas.

Men Sergio Canales är med. En av La Ligas främsta mittfältare den här säsongen. Bara det bör räcka för att Spanien ska klå Norge på lördag och fortsätta gälla som favorit i gruppen.

***

60 739 åskådare när Atlético Femenino mötte Barcelona på Wanda Metropolitano den 17 mars.

Nytt publikrekord inte bara i Spanien utan för en klubblagsmatch på damsidan. Det tidigare rekordet var när Athletic Club och Atlético möttes inför drygt 48 000 åskådare på San Mamés tidigare under säsongen.

Damfotbollen på ordentlig frammarsch i Spanien!

***

Spaniens bäst välklädde man, Paco Jémez, är tillbaka!

Inte bara i La Liga utan också i Rayo Vallecano. Med sin naiva och stundtals dåraktiga inställning till hur fotboll spelas – men ack så älskvärda för oss som gillar fart och fläkt – kan vi åtminstone vänta oss ett ultraoffensivt Rayo under slutspurten.

Glöm inte att det var Jémez Rayo som bröt Pep Guardiolas svit i Barcelona att vinna bollinnehavet i en match. Vad nu det spelar för roll. Men det är alltid någonting.

Vilken sanslös uppvisning Lionel Messi bjöd på i går. Bland det värsta – sagt i positiv mening – jag har sett på länge. Målen han gör är samtliga konstverk i sig.

En drömfrispark. En 2-0-snärt som genomförs i hög fart, med tre spelare runt sig och dessutom med ett tillslag tekniskt elegant. Och sen ett fullbordat hattrick med ett mål som är utomjordiskt.

Det är sällan åtminstone jag blir helt häpen när jag ser argentinaren spela fotboll nu för tiden. Han slår rekord på rekord, han har gjort över 50 hattrick i sin karriär och lyft alla titlar som går med Barcelona. Men den här insatsen, det där sista målet var verkligen någonting alldeles extra.

Det känns som fusk att ha en Messi i laget. Hur ska Barcelona ens kunna förlora en ligatitel över 38 omgångar? Det känns helt orealistiskt.

Men samtidigt som det blir spännande att se Barcelona den dagen så Messi inte finns att förlita sig på så kvarstår det som alltfler understryker efter att ha sett denne lille fotbollsspelare varje vecka. Låt oss bara njuta av det här.

Det som är komiskt i sammanhanget är att Luis Suárez vilken annan match som helst hade dragit åt sig mest uppmärksamhet. Assisten till Messis 2-0 är sagolik. Att uppfatta den löpningen bakom sin egen rygg, att bemästra passningen med klacken som dessutom sitter perfekt i Messis löpning är inget annat än extraordinärt. Sen gjorde han ett helt okej mål därefter också.

Men han kan nog leva med att kollegan får rubrikerna. Barcelona marscherar med lätta steg mot ytterligare en ligatitel trots att det återstår hela tio omgångar.

Tack för uppvisningen!

***

Zinedine Zidane tillbaka på Real Madrids tränarbänk. Då startade Keylor Navas mellan stolparna igen (och var fantastiskt mot Celta), Isco trampade in i elvan för första gången sedan oktober (när det gäller La Liga) och svarade för mål & Marcelo återfanns som vanligt ute till vänster och levererade en ganska patenterad Marcelo-assist.

Jag skulle ljuga om det kändes som “det gamla” Real Madrid. Nog var det inte hundraprocentigt, nog saknas alltjämt en del spets, men det var kul att se så många hungriga spelare och framför allt de som haft det tungt under Santiago Solari.

Den sistnämnde kom in i ett väldigt svårt läge, det är tufft att måla fan på den väggen utan att ha full koll på spelet bakom kulisserna. Men nog går det att ifrågasätta hans hantering av vissa spelare. Att en lirare som Isco aldrig fick starta i La Liga under Solari är oerhört anmärkningsvärt.

Trots att det inte finns så mycket sportsligt att spela för den här våren känns sluttampen av säsongen ändå spännande ut Madrid-perspektiv. Det är många som spelar för framtiden – oavsett om den finns i den spanska huvudstaden eller ej. Det är upp till bevis för väldigt många.

***

Det har äntligen börjat lossna för Villarreal. Trots underläge 0-1 hemma mot Rayo i paus upplevdes aldrig någon naivitet i spelet. Nygamle tränare Javi Calleja vill spela den fotboll som Villarreal alltid har spelat – och till slut visade sig den spelmässiga kvalitetsskillnaden mellan lagen.

Det blev 3-1 för den gula ubåten som befäster sin plats på säker mark.

***

John Guidetti inhoppare och matchvinnare för Alavés borta mot Huesca.

Lagets tolfte seger för säsongen. Bara tre lag – Barcelona, Atlético & Real Madrid – har vunnit fler.

Ofattbart imponerande och kvar på femteplatsen.

Hoppas det här ger ringar på vattnet för JG framöver. Nu gjorde förvisso Jonathan Calleri också mål, men det är i första hand övriga anfallare som svensken konkurrerar med om speltid. Calleri känns ganska bofast som etta i anfallet just nu.

Sedan förra inlägget har Zinedine Zidane återvänt till Real Madrid, huvudstadsrivalen Atlético har gett rädsla ett nytt ansikte, Leo Messi har gjort poäng 52, 53, 54 & 55 den här säsongen, Valencia har krånglat sig vidare i Europa League, Sevilla har fullbordat sin fiaskomånad och jag har sett Rober Ibáñez leverera säsongens genomskärare och tysta hela La Rosaleda på köpet.

Det här hade kunnat bli det längsta blogginlägget jag någonsin skrivit. Men mycket har redan evaluerats och jag lovar att det inte ska bli för mycket kaka på kaka. Några saker är däremot omöjliga att inte ta upp.

Så låt börja med det största, och i alla fall för mig personligen, oerhört chockerande beskedet att Zidane återvänder som huvudtränare till Madrid. Jag tycker det säger oerhört mycket om vilka känslor han hyser för klubben. Han lämnade i ett läge då han inte kunde ta laget till högre nivåer. Ett lag som han uppenbart hade genomskådat som på nedgående. Ett lag som också har blottats rejält sedan han lämnade.

Men nu står han inför sin kanske tuffaste uppgift någonsin som tränare och kraven kommer vara lika stora som tidigare. Möjligen finns det en annan tålmodighet när det gäller Zidane. Han kommer inte få foten efter en dålig månad. Något som kommer vara vitalt för att det här ska bära på sikt.

Nu börjar en ny era. Det pratas om astronomiska summor som fransmannen har till sitt förfogande när det gäller rekryteringar – en process han dessutom ska vara högst delaktig i. Många Madrid-baserade journalister menar att en av anledningarna att Zidane inte ville fortsätta förra sommaren var den uteblivna satsningen. Han förstod att ingenting är självspelande och att alla lag behöver förnyas. Ännu mer om stjärnor – i det Real Madrids fall den största av alla – försvinner.

Och första värvningen är redan i hamn. Till sommaren ansluter Portos hyllade Éder Militão. Den brasilianske landslagsförsvararen har precis fyllt 21 och har kritat ett sexårskontrakt. Han är den mittförsvarare som tillsammans med Matthijs de Ligt (Ajax) haft mest hype runt sig den här säsongen.

En annan intressant grej är att Zidane inte verkar villig att göra sig av med Marcelo. Kan han få brassen att dansa en sista vår?

Framför allt är det i offensiv riktning det blir som mest intressant att se förändringarna. Gareth Bale lär försvinna. Vad händer med Karim Benzema? Får Isco en ny roll? Ska mittfältstrion med Casemiro, Luka Modric och Toni Kroos splittras?

Ett par anfallsnamn av större varumärke kommer träda in på Santiago Bernabéus matta i den vita tröjan. Det är det enda vi kan slå fast.

Trots att den sportsliga säsongen är “över” i Real Madrid känns det mer spänt och intressant än på länge.

***

När jag intervjuade Alingsås HK:s vänstersexa Andreas Berg i handbollsligan häromdagen, så uttryckte han sig oerhört uppfriskande och ärligt när han besviket satte ord på sina känslor.

Han sa bland annat att hans lag “agerade helt slakt”. Udda men ändå adekvat. Något som också passar väldigt väl in på Atléticos agerande i CL-returen på Allianz Stadium.

Hur löd egentligen planen? Atleti spelade varken bra försvarsspel eller anfallsspel. Definitivt inte det sistnämnda. Men inte heller något defensivt agerande som gav ett stabilt intryck. Det var förvisso ultradefensivt från första sekunden och det förvånade nog ingen. Men till och med för att vara Atlético Madrid kändes det som att hela laget sjönk ner i knät på sig själv och aldrig kom in i matchen.

Bortsett från en okej tiominutersperiod i slutet av första halvlek där Atlético ändå kunde vila en del med bollen fanns det inte ett tillfälle under matchen där känslan var att Madrid-laget skulle kliva av som vinnare.

Max Allegri vann den taktiska kampen mot Diego Simeone. Framför allt saknades också en reaktion från Atlético. Den kom aldrig. Och Simeones byten var direkt misslyckade.

På ett par veckor gick båda de stora Madrid-klubbarnas drömmar om titlar i slutet av säsongen slitits sönder. Nu får de ta säsongen i hamn och börja förbereda inför nästa.

***

Aprorå reaktion så var det väl givet att Leo Messi skulle replikera efter Cristiano Ronaldos show i Turin?

Två mål och två assist från argentinaren när Barça slog Lyon med 5-1. Han har nu gjort 55 poäng den här säsongen.

Det innebär också att Messi gjort minst 35 mål i elva säsonger i rad. Det är fanimig ett sjukt facit.

***

Ingen blir klok på säsongens Valencia.

Fortfarande chans på två titlar. Copa-final väntar i maj mot Barcelona. Och efter att ha krånglat sig förbi Krasnodar så är Europa League-finalen bara fyra matcher bort.

Hur svajigt det må ha sett ut under stora delar av säsongen är Valencia trots allt ett oerhört svårslaget lag. Det brukar inte vara en nackdel i cupspel.

Men ska det bli ytterligare en final kommer det krävas bättre insatser.

***

Gerard Moreno-liket lever!

***

Ni missade väl inte Rober Ibáñez assist för Osasuna mot Málaga?

Jag må ha suttit i perfekt vinkel på La Rosaleda för att bli helt hänförd av passningen som inte bara skar igenom Málaga-försvaret utan också tystade en arena på ett sällsynt sätt. Det hade varit sådan härlig atmosfär. Málaga-fansen kände segervittring och hade en 1-0-ledning i paus.

Men efter en bedrövlig start på andra halvlek – där det bör sägas att Osasuna uppträdde helt annorlunda och hade flyttat fram i sina positioner rejält – tappade Málaga allt initiativ. Det fanns ingen som tog tag i det samtidigt som Osasuna bara blev allt starkare.

Ytterligare ett fint mål senare så hade Pamplona-laget roffat åt sig hela trepoängaren och rest tillbaka till norra Spanien som serieledare i Segundan.

Osasunas andra halvlek var mäkta imponerade. Känslan är att truppen som Jagoba Arrasate förfogar över inte hade gjort bort sig i La Liga för tillfället. Det är många kvalitativa spelare, där den offensiva mittfältstrion med Roberto Torres, Rubén García och Rober Ibáñez sticker ut allra mest.

Men det är tight där uppe i toppen och lär så vara hela vägen in i mål.

Málaga då? Laget är fortsatt med i toppstriden, även om vägen till direktavancemang blev något krokigare i och med nollpoängaren i måndags. Det jag ändå gillar är att klubben lyckats få upp intresset kring laget igen. Fler människor tar sig till La Rosaleda den här säsongen än förra.

Málaga behöver ett lag i La Liga – La Liga behöver ett lag i Málaga.

Valencia närmare Europa-plats, Villarreal på säker mark och Athletic Club med en alltmer stabilare tillvaro i tabellen. Börjar saker och ting vara som brukligt i Spanien?

Nja, det är inte en sådan säsong. Getafes segertåg tuffar vidare och laget har fyra poäng till godo till Alavés (!) som fortsatt är femma.

Det är så svårt att ta in.

Föga förvånande att Pepe Bordalás lag lyckades besegra Huesca dock. Även om Enric Gallego – ni vet spelaren som avancerat i seriesystemet likt en sagodröm och gjorde La Liga-debut som 32-åring för några veckor sedan – gav pyttelaget Huesca ledningen så räckte det aldrig för att störa Getafe till poängtapp.

Två nya baljor från Jaime Mata – som i sin tur debuterar i La Liga som 30-åring – och nu har alltfler rader börjat skrivas om den mångfacetterade anfallaren vars framtid inte alls vilar helt säker i Getafe. Han har varit bra i många säsonger i följd nu, om än på en lägre nivå i systemet. Den enda som talar emot att kunna ta nästa kliv när det gäller klubbhierarki är väl just åldern.

Och det verkar ju inte som att Getafe har funderat på att titta i backspegeln överhuvudtaget så lyckas man behålla Jaime Mata – det är i alla fall större chans än att tränare Bordalás blir kvar – lär det också bli debut i europeiskt turneringssammanhang nästa säsong.

Champions League rent av? Tja, som säsongen har varit och som Getafe spelar för tillfället blir jag inte förvånad om det bär till en fjärdeplats.

***

Snacka om viktig trea för Villarreal i regionsderbyt mot Levante. Två sena mål – där man förvisso fick en del hjälp på traven – säkrade segern borta på Ciutat de Valencia.

***

Riktigt galen andra halvlek mellan Sevilla och Real Sociedad under söndagen.

Wissam Ben Yedder gjorde hattrick på 14 minuter. Hans andra den här säsongen och totalt åttonde i karriären. Oerhörd form på den franske anfallaren just nu.

Mikel Oyarzabal gjorde också hattrick i matchen. Tyvärr gjorde han ett i fel bur.

Sevilla vann 5-2 och gav hemmapubliken på Sánchez Pizjuán en välbehövlig replik efter en mindre lyckad Europa League-insats i torsdags.

Trots en rejäl dipp som varit påtaglig och påfrestande har Sevilla alla möjligheter att sy ihop säsongen till någonting riktigt bra.

***

John Guidetti har tinat och fick återigen speltid för Alavés.

Blev 1-1 på Mendizorrotza mot Eibar. JG fick hoppa in sista kvarten.

***

Raúl de Tomás är väl Real Madrids hetaste anfallare för tillfället?

***

Valencia har helt klart medvind just nu och upplever säsongens bästa period. Har lyft stegvis i tabellen, redan klart för cupfinal, har ett okej utgångsläge i Europa League-åttondelen mot Krasnodar (2-1 i första mötet på Mestalla efter två nya mål av Rodrigol) och i söndagens tidiga eftermiddagsmatch lyckades Girona besegras på bortaplan trots 2-2-läge med några minuter kvar och Facundo Roncaglia utvisad.

Ferran Torres smällde in avgörande 3-2. Supertalangen som är född 2000 och var den förste spelaren född på den här sidan millennieskiftet att starta en La Liga-match (och den andre att göra mål, Vinícius Júnior hann före) gjorde därmed sitt andra ligamål för säsongen.

Precis som hela Valencia har Ferran varit bättre sedan nyår och ynglingen har successivt börjat ta för sig mer.

En spelare att hålla koll på.

***

I morgon måndag sticker jag till Málaga och riktar fokus från La Liga till Segundan.

Riktigt fin match som väntar på La Rosaleda sent i morgon kväll mellan Málaga och Osasuna.

Två lag som historiskt har många respektive säsonger i högstadivisionen – 37 var för att talar klarspråk. Två lag som mycket riktigt också tillhör toppsiktet av Segundan och vill uppåt.

Osasuna är tvåa just nu men har chans på serieledning vid en viktoria (Granada leder). Málaga är just nu femma vilket innebär play off i kampen om den sista platsen till La Liga.

NI HÖR! I brist på La Liga-fotboll är det alla blickar mot La Rosaleda i morgon. I jämförelse är toppskiktet i Segundan brinnande hett.

På sex dagar har Real Madrid gått miste om samtliga titelchanser den här säsongen.

Den värsta veckan för klubben på väldigt, väldigt länge.

Vi borde fråga oss vad strategin egentligen var efter att Zinedine Zidane och Cristiano Ronaldo lämnade fortet. Att Real Madrid inte har något utpräglad sportchef är säkert en del i problematiken. Hur har president Florentino Pérez resonerat egentligen? Det är knappast brist på kapital.

Real Madrid har vunnit Champions League tre år i följd och har alltid som målsättning att vinna alla turneringar. Det är väl inte annat än enkel matematik att begripa logiken i att två profiler fattigare innebär stora kontraster.

Det är komiskt att Thibaut Courtois var det största namnet som värvades in förra sommaren. På en position där redan världsmålvakten Keylor Navas fanns till förfogande. Nu står Courtois med brallorna nerdragna och har upplevt sin kanske sämsta säsong på seniornivå.

Det säger förstås inte att han är en dålig målvakt och en långsiktig felrekrytering av Real Madrid. Det kommer säkert bli bra, det tror jag. Men var han nödvändig? I det här skedet? Med facit i hand var han kortsiktigt en nergradering. Till och med där Madrid förstärkte och satsade stora pengar blev det sämre. Pengarna borde spenderats på andra positioner.

Något annat som slår en är tajmingen från Zidane. Han lyckades vända en negativ trend till något positivt ett par säsonger i rad – trots att det stundtals såg sådär ut. Kanske kramade han ur precis allt ur det som fanns. Lyckades motivera och pricka in topparna i rätt lägen. Kanske såg han vad som väntade runt hörnet.

Ett kopiöst fall för ett lag med världsspelare som aldrig sett mindre motiverade ut.

Nu kommer huvuden börja rulla. Det krävdes ett fiasko av den här digniteten för att göra det definitivt. Utrensningen och renoveringen av truppen – som borde skett för ett par år sedan – kommer i sommar i stället.

Jag tror Santiago Solari blir kvar för stunden, men mer tveksam om han leder laget nästa säsong. Blir det en tränare likt José Mourinho som anländer och får stort inflytande när det gäller värvningar? Vilka blir stommen i truppen? Vilka fler än Gareth Bale & Marcelo kommer få kalla handen? Och vilka blir namnen som ska utgöra den “nya Galacticos-eran”?

Den kanske största frågan är om Florentino Pérez överhuvudtaget blir kvar som president. Många supportrar i den spanska huvudstaden skriker redan efter hans avgång. Senast Real Madrid gjorde en så här dålig säsong och var helt borta från samtliga titlar i ett så tidigt skede var säsongen 2005/06. Då avgick Pérez.

***

Ajax, för övrigt. Vilken jävla fotboll.

Johan Cruyff hänger där uppe bland molnen och kan förmodligen inte le bredare.

Dusan Tadic! Frenkie de Jong! Matthijs de Ligt! Hakim Ziyech!

Och så ett supermål från Lasse Schöene. Hade han lärt sig av Leo Messi hur man överlistan Thibaut Courtois från den typen av frisparksläge?

Jag var ju inte med på den tiden då Ajax var en stormakt på den europeiska scenen. Men det här måste väl vara det bästa på i alla fall ett decennium. Kanske två.

Ett lag som knappast är i kvartsfinal för att stanna upp och betrakta sina motståndare.

12 omgångar kvar. Således 36 poäng att spela om.

Kan en guldstrid verkligen vara avgjord då? Det skiljer trots allt “bara” sju poäng mellan serieledande Barcelona och jagande Atlético. Och då har lagen inte mött varandra en andra gång än. En match som förvisso spelas på Camp Nou.

Oavsett om det blåröda lägret inte ska ropa hej och börja svinga sina halsdukar på Canaletes ännu så förblir Barcelona ändå jättefavorit att ta hem ligatiteln. Ernesto Valverdes gäng har varit det jämnaste laget, har klart högst toppar och flest spetsspelare som kliver fram när spelet inte fungerar hundraprocentigt.

Dessutom är majoriteten av de “tuffaste” bortamatcherna – på pappret alltså – avklarade. Barça vann på Sánchez Pizjuán häromveckan. I lördags besegrades Real Madrid på Santiago Bernabéu. Vad ska egentligen stoppa Barcelona från ännu en ligatitel när den typen av utmaningar lyckas avstyras?

Det kart Barça lär tappa någon poäng här och där. Men laget har redan haft sin dipp och jag tror inte prestationerna kommer dala mer under resterande del av säsongen. Möjligen att motivationsfaktorn kan spela in, att truppen redan ser ligatiteln som rodd i hamn. Här blir det tränarens uppgift att hålla lirarna i skick. I sådana fall tror jag att det snudd på kommer krävas att Atlético går rent – och definitivt vinner på Camp Nou – för att göra det här till en guldstrid.

***

Det är för övrigt helt galet imponerande att Barcelona vinner två matcher samma vecka på Santiago Bernabéu.

Spontana känslan är att det är en unik skara av få lag som har lyckats med det tidigare.

***

Om Barcelona gäller som storfavorit till titeln så finns det i alla fall placeringar både i toppskiktet och i botten som med all säkerhet kommer bidra till spänning hela säsongen ut.

Sevillas helt fasansfulla ras – fyra förluster och en oavgjord på fem senaste – verkar sakna botten. Laget sjunker allt längre ned i tabellen. Vi bör komma ihåg att Sevilla var tabelltvåa ganska sent i höstas. Nu är laget sexa, bara en poäng före såväl Valencia som grannen Betis, och har den senaste veckan sprungits förbi av både Getafe och Alavés.

Den här helgen förlorade Sevilla borta mot ligans sämsta lag Huesca (som förvisso sett bättre ut på den här sidan nyår och bara är några poäng från säker mark nu). Det som i höstas såg ut att vara på väg mot en historisk säsong har i stället blivit en total katastrof. Nu har Sevilla bjudit in de förutspådda konkurrenterna kring en CL-plats och åtminstone Getafe bör tas på största allvar.

Alavés då? Vann ju ändå borta mot Villarreal, tänker ni. Jaja, Abelardos taktiska fotboll där Jony och januari-nyförvärvet Takashi Inui får styra offensiven från sina kantpositioner kommer fortsätta ta en del viktiga poäng. Men jag tror snarare det handlar om hur lagen i samma tabellregion presterar under sista tredjedelen av säsongen. Europa-platser är Sevillas, Valencias, Athletics & Betis att förlora mer än Alavés att vinna.

***

Vilken fest det var på Valencias gator natten till fredag.

Första finalen på elva år. Den gången var det David Villa, David Silva & Juan Mata som idoliserades. I dag heter Valencias hjältar Rodrigo Moreno, Dani Parejo & Kevin Gameiro.

Rodrigo (som för övrigt gjorde ett drömmål i helgens ligaseger mot Athletic) gjorde det avgörande målet i cupreturen mot Betis. Förvisso av enklare sorten, i mångt och mycket liknande hans tre mål i kvartsfinalen mot Getafe, också det hemma på Mestalla.

Men det gäller ju att vara där. På rätt plats vid rätt tillfälle.

Och trots en besvikelse till säsong som helhet från Rodrigos sida, i alla fall jämfört med förra då han gjorde totalt 19 mål, har han lyckats vända det både för egen del och för lagets del. Hans viktiga fullträffar väger upp bristen på regelbundet målskytte.

Just nu är det ingen som riktigt orkar bry sig om att Rodrigo varit antingen för anonym eller bränt för många målchanser. Han har skjutit Valencia till första finalen på elva år. I helgen gjorde han ett drömmål på Mestalla. Laget är bara en pinne bakom Sevilla. Vidare i Europa League.

Det kan summeringsvis bli en ganska bra säsong för Valencia trots allt.

***

Valladolid och Rayo Vallecano är ligans två sämsta lag nu. Att Pucela ramlar allt närmare en nedflyttningsplats förvånar inte alls. Allt annat än att Valladolid faktiskt åker ur borde belönas med en stor eloge.

Rayo däremot har en högre nivå men hamnar i en djup svacka. Rayo ska dock aldrig räknas bort. Prototypen av ett lag vars motivation slår klass när bara några omgångar återstår. De kommer ställa till det för många lag när de som mest behöver ta poäng.

***

Álvaro Morata ser brännhet ut i Atlético så här långt. Två nya baljor i helgen.

***

Leganés-Levante summerar omgång 26 i kväll. Det ni!